Helena Nimbratt

My triathlon stories

Bara att vanligt pass som blev av

bild-1-1

Det är en härlig känsla att träna fokuserat, strategiskt med tydliga mål för och syften med, varje träningspass. I dag bestämde jag mig för att bara köra ett vanligt pass i gymmet. Det är de passen, de som gått på rutin, ihärdighet och de som blivit av, som har byggt min styrka som jag äger i dag.

Det har varit fullt upp i helgen så jag hann inte skriva om mitt urjobbiga cykelpass i lördags morse. Jag var hemma rätt sent på fredagskvällen men ändå nöjd med att jag lämnade festligheterna kl 23.00 för att ta mig hem till sängen och se till att få tillräckligt med sömn för att klara stiga upp tidigt och öka distansen på cykel.

Det var dimmigt men varmt och otroligt vackert i lördags morse i Stockholms skärgård. Återigen förvånas jag över hur jobbigt det är att cykla och jag måste erkänna att det gör mig lite arg. I löpningen känner jag mig stark men på cykel är jag helt klart nybörjare igen. Två och tre mil gick bra men sedan blev jag trött men fast besluten att genomföra planen att cykla 6 mil. 

Värmdö bjuder på fantastisk natur längs vägarna. Jag får se mycket nytt.

När jag klev av cykeln så var det med en liten oro. Hur ska det gå att cykla tjejvättern om ett par veckor? Det kommer bli tufft!

I dag unnade jag mig själv att köra ”bara ett pass”. Och det är ju faktiskt de där passen som man bara gör, en efter en som är de som gör skillnad. Det är de som sakta bygger, formar om, stärker och skänker den där eftertraktade känslan av en stark och vältränad kropp. I bland blir det bara 30 min om tidsschemat är riktigt tight och då ser jag till att vara nöjd med de minutrar jag fått till.

Jag körde ganska så exakt en hel timme. Tog det lugnt. Plockade fram skivstången och började efter en lätt uppvärmning köra marklyft. 5×8 reps, fokuserat med målet att få ordentlig kontakt med musklerna.
Jag älskar känslan av kroppen som har jobbat. Musklerna var med. Efter marklyften blev det frivändningar, utfall med stång och en del annat. Utan hets.

Ett helt vanligt styrketräningspass som blev av!
En lika underbar känsla varje gång.

Min oas bland hantlar och svett

svett3

Fartlek rekommenderas ju varmt när det handlar om löpträning. I dag tänkte jag ”viktlek” och beslutade mig för att dagens pass i gymmet skulle vara ett snäpp tyngre än någonsin, i alla övningar …

 

Glad trots att jag precis lagat en tand. Belöningen blev ett gympass.

Inte springa. Inte cykla. Jag fortsätter att vila mina ben som  äntligen börjar kännas bättre. Tipset att stretcha vaderna verkar vara nyckeln så jag fortsätter att vila och stretcha ytterligare någon dag och håller tummarna.

Hej hej roddmaskin! Löpbandet får vänta.

Det är galet. Jag som aldrig riktigt gillat morgonträning har börjat längta efter att testa att ge mig ut i morgonsolen 30 minuter innan frukost. I tanken låter det ju så bra, men jag har aldrig riktigt lyckats njuta av att röra mig tidigt på morgonen men kanske … Det är så mycket som känns annorlunda nu. I kroppen. I mitt huvud, min inställning. Och jag älskar den förändringen.

Träning som i så många år känts lite motigt, kul absolut men ändå … jag har kämpat med att grabba den där träningsväskan när jag kommit hem från jobbet, sovit en snutt på bussen coh egentligen bara velat slänga mig i soffan.
Nu känns det annorlunda.

Har det varit svårt att få tid till träning förr så är det svårt att få tid för vila nu!

Min relation till rörelse har genomgått en förvandling under det senaste året. Nu är träning och aktivitet en naturlig del av mitt liv. Och det känns underbart. Jag tänkte faktiskt efter jag sprungit loppet Kungsholen Runt:
– Var det verkligen värt att springa ett lopp och satsa så hårt eftersom det kräver återhämtning och vila efter? Det vill säga, ingen rolig löpning på flera dagar.

Ju mer jag sätter mig in i filosofin kring triathlon. Ju hårdare faller jag. Jag tilltalas av idén att träna regelbundet, gärna flera gånger om dagen, med fokus på uthållighet. Och hela grejen med Ironman, att alla tävlar efter sin egen förmåga, och att kampen och resan dit är det viktigaste och att kämpa, kämpa utan att ge upp. DET är verkligen min grej!

I kväll njöt jag av 70 min tungt pass bland hantlarna. Jag värmde upp med 10 min hård rodd och sedan satte jag igång med min viktlek. Jag greppade 16 kiloshanteln istället för den som väger 14 kilo när jag körde hantelrodd. Det blev 55 kilo i maskinen för rodd, 40 istället för 35 i lastdrag osv … Och inte helt oväntat – det gick lika bra med de tunga vikterna. Det är aldeles för lätt att fega.
Jag körde lugnt, fokuserat på teknik.

Balans på pilatesboll är en av övningarna jag återkommer till ofta. Supernyttigt.

I morgon blir det ett simpass med min simcoach Trotte. Är grymt sugen på att lära mig något nytt och få fler uppgifter att jobba med på egen hand. Klicka på den här länken och njut:

Simning som vacker konstform

Jakten på pump

pump

Det var länge sedan jag körde slut på en muskelgrupp riktigt ordentligt därför har jag bestämt mig: Nu börjar jakten på riktigt skön och stenhård pump!

Body Pump är hård styrketräning för kroppens alla stora muskelgrupper.

 
Lördag morgon. Huset vaknar långsamt kring sju. Det vackra vårvädret där ute lockar men först står träning på programmet. Min dotter ska som vanligt leda söta små tre- och fyraåringar i Värmdö Skärgårdsgymnasters Bamsegrupp och sedan senare i eftermiddag är det dags för hennes eget ordinare tretimmarspass (gymnaster tränar verkligen stenhårt). Min älskling längtar efter ett riktigt långpass löpning och jag själv har siktet inställt på ett pass Body Pump på gymmet. (Jag vill springa men mina benhinnor gör fortfarande ont … tusan!)

Det var Body Pumpen som byggde om min kropp för åtta år sedan när jag började nosa på det här med träning. Jag föll för den enkla filosofin att köra igenom och köra slut på hela kroppen under hög musik, i grupp med enkla rörelser.

Jag älskar känslan att stå taggad med skivstången i händerna, musiken fyller salen och instruktören drar igång passet. Är jag tillräcklig laddad och fokuserad så händer det att jag får …. gåshud! Ehh … hur låter det? Haha!

Träning i grupp med hög peppande musik! Härligt!

Det var över ett år sedan jag körde den här typen av mjölksyraframkallande träningsform. Jag laddade stången en smula försiktigt men kunde snabbt konstatera att de tyngre seten i gymmet har gjort mig ganska så mycket starkare under det senaste året.

Rumpan, axlarna, biceps och magen lyckades jag köra slut på. 55 minuter går fort när man har kul. Salen blev till bristningsränsens fylld av energi. Svetten droppade och under bytena av muskelgrupperna haglade skämten. Härligt och kul!

Jag avslutade med en snabb fika, snackade med några bekanta ansikten innan jag åkte hem och åt andra delen av min frukost. Undrar just vad benen säger om jag tar en liten tur på mjukt underlag i skogen … lite senare idag.

Tillbaka på brottsplatsen

body1

Det var på det här gymmet jag förändrade mitt liv …

Hemma igen. Här har jag tränat i åtta år av mitt liv.
… fast det är en helt annan historia som jag får skriva om någon annan gång.
I dag vilade jag benen på gymmet. Mina stackars halvmaraton ben skrek av trötthet och benhinnevärk när jag optimistiskt ställde mig på löpbandet för att värma upp på mitt gamla favoritgym på Värmdö – Body Joy. Jag har inte varit medlem här på över ett år och saknat lokalerna, folket och framförallt atmosfären hur mycket som helst. Det var som att komma hem. Här har jag tränat upp mina muskler långsamt och envist under åtta års tid. Det var härligt att vara tillbaka där allt började.
Efter den plågsamma och lätta uppvärmningen på bandet. Var jag som en kalv på grönbete och skuttade runt bland alla välbekanta maskiner och prylar. Det enda som var annorlunda var … spegelbilden. På ett år har det hänt en del, konstaterade jag belåtet, för mig själv.
Sidoplanka.

Väldigt glad.

Plankan.
Jag körde alla övningar 8 x 3 set. Axelövningarna körde jag lätt 12 x 3. Det blev lite av varje
:
Tung rodd maskin
Kabelrodd
Hantelrodd
Lastdrag
Sidolyft axel på bänk
Sidolyft axel på balansplatta
Hela axeldrag i kabelmaskin
Axellyft med skivstång
Bänkpress med hantlar både med rak och sned bänk
Kabelpress
Jorden runt med liten vikt
Back kick triceps
Bicepscurls med skivstång
Hammarcurl med hantlar
Situps hela uppdrag
Plankan rak
Sidoplankan
Jag gick inte på aerobic, dans, zumba eller vad sjutton det var i stora spegelsalen … Skulle förmodligen slå ihjäl mig.

Flera nyanser av mig själv

Hundhelena

”Om jag inte lägger ut det på Facebook så har det inte hänt!”

Jag är nog inte ensam om att skämta om Facebooks betydelse i våra liv. Jag minns att under internets begynnelse så pratades det om bland så väl nätentusiaster som forskare att i det nya ”cyberspace” kommer man kunna skapa sig nya identiteter och bli någon annan på nätet.

I dag fick jag för första gången verkligen uppleva att det som inte finns på Facebook tydligen inte heller inte existerar.
För några dagar sedan bytte jag profilbild från en glad, skrattande Helena till en glad skrattande Helena klädd i 2XU-tights och löparskor. Löpningen har betytt ofantligt mycket för mig, den här hjälpt mig koppla av, stärkt min självkänsla och bidragit till många lyckorus. Glädjen efter en löptur har hjälpt mig ur skrivkramp när en viktig artikel har stått på spel och bidragit till att jag kunna tänka mer flexibelt och kreativt. Kort sagt – löpning har varit en del av mitt liv i över tio år. Men jag har aldrig outat det på Facebook. Jag har knappt publicerat statusuppdateringar om min träning alls faktiskt, fast jag är en riktigt gymråtta.

Min nya profilbild med löparkläder fick enorm respons. Mängder av likes och det första jag fick höra vid kaffeautomaten i morse var:
– Men Helena du är väl inte sån!!

Nähe! Vaddå inte sån? Vem är jag? Och vad är sån?
Helt klart har mina kolleger på jobbet en helt annan bild av mig än jag själv har …

Officiell Helena.

Okänd gymråtta!

På Facebook klär vi oss i olika roller. Så är det ju. Men det är inte teater vi spelar, det är ju oss själva vi gestaltar. Jag får jobba på den offentliga bilden av mig själv som tränande människa, den är tydligen eftersatt!

Bäst gör man väl det på gymmet. I dag satsade jag 90 minuter på snyggmusklerna. Löpbandet fick enbart ett längtansfullt ögonkast. Efter gårdagens distanspass så är vaderna i ärlighetens namn liiiite slitna.

Det blev 10 min hård rodd som uppvärmning och sedan körde jag mängder av ryggövningar, axlar, ländrygg, armar, core. Fokuserat och strikt. Jag älskar känlsan när musklerna svarar på övningarna. Det känns att det finns muskler i kroppen. Och på gymmet råder det ingen tvekan vem folk tycker jag är. I bland frågar någon om jag vet hur en övning ska utföras korrekt, om en tung vikt ligger och skräpar kan det faktiskt vara jag som använder den och i dag var det ett par starka killar som gav mig beröm (det händer faktiskt inte varje dag) när jag höll på och slet bland de fria vikterna:

– Tjejen du kör hårt asså! Du är stark och ta det som en komplimang!

Mitt andra hem. Här trivs jag, bland de fria vikterna.

Under årens lopp har jag hunnit beta av hela stapeln.

Gymråtta i dag! Triathlet imorgon!

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.