brickpass – Helena Nimbratt

52 km löpning och tufft brickpass

26 juni, 2016 Helena Nimbratt

Löpningen är grunden till min träningsglädje och får alldeles för ofta stå tillbaka till förmån för simningen och cyklingen. Löpningen är mitt ”säkra kort” i triathlon. Springa kan jag alltid så länge kroppen är hel men det är ju faktiskt mycket roligare att springa med stark känsla, än att lufsa runt och kämpa för at huvudet inte ska packa ihop och vilja kliva av banan.

Jag har försökt satsa lite mer på löpningen den sista tiden och märkt att det gett resultat. Och den här veckan så har jag bara velat springa och följt lusten och gjort det. Två pass om 13 km, ett långpass och så dag ett riktigt gott brickpass, det vill säga först cykling 52 km i hällande regn (yeah!) och sedan av cykeln och ut att springa milen för att riktigt känna på känslan.

Jag hade sällskap av Tove från Facebookgruppen Triathlontjejer. Trots regnet blev jag GLAD av cykelpasset. Drygt 5 mil känns numera lättcyklat, det var trevligt med sällskap, det var varmt ute trots regnet och regnvattnet var på något sätt lite uppfriskande. Jag kände att detta var precis vad jag behövde. Visserligen inget långpass men ett pass där jag slapp kämpa mentalt för milen utan bara hade kul hela vägen. Jag tror att det är väldigt välgörande för min fortsatta triathlonkarriär.

Tove som är stark i löpningen drog ut mig i 4:50-tempo och såg sedan till att jag tuggade på kring 5:10 nästan hela rundan. Jag är helt klart mör så här efteråt, men så sprang jag också 16 km igår kväll. Så nu har jag gjort vad jag kunnat inför tävlingsdebuten efter barnafödsel.

Det var så blött och lerigt idag att jag inte ville dra fram telefonen för att ta en bild. Men tänk tanken: Inte en tråd på kroppen var torr, håret lika blött som när man precis kommer ur duschen och hela ryggen, rumpan och vaderna … leriga!

Hård träning höjer motivationen

23 april, 20145 april, 2016 Helena Nimbratt

Neggoattityd till träningen? Kör ett hårt jäkla pass och pressa dig själv. Tillfredsställelsen att prestera är den bästa motivationsboosten. Det funkar för mig. Därför beslöt jag mig för att köra årets första brickpass idag.

Vackraste löpturen. Man vill ju inte sluta.

Efter helgens sega känsla under klungkörningen bestämde jag mig för att plocka ut cykeln och satsa på intervaller. Jag har en lagom vardagskvällsrunda på 37 km, där går det att få till i alla fall tre 10-minutersintervaller.

Kruxet är bara att jag är dålig på att ta det lugnt = Jag körde stenhårt från start tills krafterna började sina ungefär halvvägs.
Nåja.

Belåtet kikade jag ner på Garmin och såg att de första 16 km höll jag drygt 29 km/h. Det är minsann rekord här på kuperade Värmdö. Under resten av turen sjönk tempot så snittet landade strax under 27 km/h. Men det är jag också nöjd med.

Kroppen kändes pigg men benen var stumma. Solen var fortfarande långt uppe på himlen när jag var tillbaka och började färgas röd. De avgjorde saken. Vem vill gå in när vädret är så fint? Årets första brickpass var ett faktum.

Snabbt på med skorna. Ut. De tänkta 3km förvandlades nästan direkt till min vanliga kortrunda på 5,7km. Även den grymt kuperad.

Och hur kändes det? Låååångt mycket bättre än jag vågat hoppas. Så här kändes det inte förra året. Benen var helt klart trötta men kroppen hade hur mycket krafter kvar som helst. Pulsen var ju redan lugn så jag hade nästan problem med att springa mig varm efter den kalla cykelturen. Första kilometern gick i 5:00 så där bara. Jisses! Jag fick hejda mig själv med omtanke om benet.

Och jag behövde verkligen få känna mig lite bra och duktig. Med skadat
ben som hindrar löpningen att utvecklas och allmän motvind i cykelmotivationen så har humöret sjunkit inombords och lite tvivel har försökt slå rot: triathlon är det för mig? Och klart det är för mig! Triathlon är för alla som vill!!!

Men nu undrar jag: Finns det några knep att få igång de stumma cykelbenen under löpningen? Jag testade att springa med lite högre knän några steg, det kändes som en bra idé. Någon som har tips och trix att dela med sig av?

Brickpass i sommarvärmen 2

3 augusti, 20135 april, 2016 Helena Nimbratt

Trött. Glad och bara tillfreds med livet. I slutet av förra veckan bestämde jag mig för att snäppa upp mig själv ett par steg. Planen verkar hålla. I dag har jag fixat brickpass 2 den här veckan.

Det är en magisk kväll. Solen är på väg ner på andra sidan viken och jag sitter ute i trädgården helt utpumpad. Lite musik, en liten sommardrink, lyssnar på sommarljuden som kommer från lekande barn, syrsor och grannar som precis som vi sitter och tar det lugnt.

I dag har jag cyklat 6 mil och var så fokuserad att jag inte tog en enda bild till bloggen!! Ett gott tecken eller hur? Hehe …

Jag cyklade hårt. Jag vill ju bli bättre och tycker det är urtrist att cykla långsamt. Roger påpekade att det är inte så man cyklar distans … men vad sjutton. Någon nytta måste det ju ha!

Förutom de pass jag har skrivit om här under veckan så har jag fått till ett pass med löpintervaller på löpband. 4×1000 + 1×500 ännu lite snabbare. Och jag är ju inte så snabb just nu så jag var nöjd efter min 6,5 kilometer i anständigt tempo. Kändes riktigt bra att springa kontrollerade intervaller utan att hafsa med teknik eller fuska på annat sätt.

I torsdags blev det 55 min spinning också. Och jag körde hårt som tusan! Måste få upp flåset så mycket jag bara hinner innan den 25 aug. Jag blev helt vimsig i huvet och stapplade ut ur salen. 🙂 Lite lätt illamående.

Så idag väntade jag mig den vanliga kampen ute på landsvägarna men … ta mig tusan … backarna som varit tuffa kändes plötsligt som de planat ut … Istället för att tappa fart lyckades jag glida över flera backar och trots att jag gick ut galet hårt, trots att solen vräkte ner och värmen var intensiv så höll jag hela rundan!

Löpningen var skrattretande tung. Men den var lika kort som jobbig så vad gör det?! Men hoppfullt nog så kändes det lättare efter 2 km och jag kunde öka tempot lite lätt.

Jag är nöjd. Planen håller och det känns bra att träna precis sånt som jag behöver inför Stockholm tritahlon.

Hoppas ni har en riktigt lika skön sommarkväll som jag! 🙂

Trevlig lördag!!

Så här såg rundan ut i dag!

Brickpass i kvällssolen

29 juli, 20135 april, 2016 Helena Nimbratt

Så där ja! Ett stycke brickpass avdiskat. Lika väl som det är bra för konditionen, styrkan och rutinen att cykla och sedan springa, så satt det fint för mitt huvud. Så här ska relevant träning se ut inför ett triathlon.

Så otroligt vackert så här års. Den regniga måndagshimlen sprack precis upp.

En av sommarens absoluta fördelar är de långa, ljusa och ljumma kvällarna. Utan problem går det att klämma in ett sent kvällspass.
I dag har jag jobbat, varit en sväng till optikern för att skaffa linser som är betydligt mer praktiskt när man sportar än glasögon, ätit en god middag med ungefär hälften av familjeskaran (man och ett barn av tre) och sen var det dags för en tur på cykeln med fokus på intervaller. Helt enligt min plan som jag bestämde mig för i helgen.

Måndag: Brickpass 1

75 min cykling

uppvärmning

intervaller med så hård cykling jag klarade

2×10 min

1×5 min

2×2 min

Sista biten pustade jag lite.

Total sträcka 33,7 km 1:10 min.

Efter uppvärmningen så snittade jag 28 km/h.

Kadens 86 i snitt.

Analys: Kul att jag satte nytt fartrekord. Hur ska jag någonsin lyckas cykla uppemot 30 km/h i mil, efter mil??

Bricklöpning

Av hojen, ett glas vatten och på med löpardojrona och sedan ut på en minitur.

2,7 km

5:40 tempo

Analys: Kände mig piggare än under förra veckans löprundor. Kändes även lättare att springa efter cykling än mina andra försök. Det hann bli lite väl mörkt så jag kunde inte springa avslappnat bland rötter och stenar. (Lite läskigt också, tyvärr ..)

Summering av dagens träning

Supernöjd över att ha fått till relevant träning inför den stundande utmaningen. Det stärker både kroppen, flåset och självförtroendet. Nu är det bara att fortsätta så här …!!!

Sist men inte minst!

Tack snälla för att jag fick så peppande kommentarer efter gårdagens inlägg. Det var bra för mig att få skriva av mig en smula, lyfta upp tankarna i ljuset så att de fick en chans att landa igen på en ny, bättre plats. Det känns lite mer hoppfullt redan nu!