Helena Nimbratt

My triathlon stories

Dagens mysiga dubbel

bild-18-kopia-13

Ju mer man tränar. Desto lättare är det att träna mer. Så känns det. Just nu rullar det på.

Efterspinningfrukost smakar magiskt gott.

Jag låg kvar i sängen till det plingade till i mobilen – ”Helena du har nu fått en reservplats till spinningen kl 07:00 på Body Joy, välkommen”. Det var 30 minuter kvar, jag drog på mig lite lämpliga kläder och tog en snabb kaffe. Utanför gymmet brann två marschaller välkomnande och spinningsalen var endast upplyst av ett par värmeljus. Instuktör Lollo var helt helt tydlig klarvaken och välkomnande med ett brett leende.

Visst är det fint? Välkomnande marcshaller vid gymmet?

Visst är det lite, lite crazy att ett helt gäng människor samlas tidigt på morgonen och cyklar inomhus till hög musik i skenet av levande ljus? Ännu galnare är det att 07:00 spinningen är det andra passet på fredagmornar, det första startar 06:15. (Det fiffiga med det är ju att man kan boka sig på ett dubbelpass … det blir min utmaning om två veckor.)

När passet startade kände jag in kroppen ordentligt. Jag tog det försiktigt och ökade motståndet långsamt. Efteråt njöt jag av en lyxig frukost som tillhör fredagsrutinerna på världens härligaste gym.

Och visst är det så att det är lättare att träna mer, ju mer man tränar? Just nu känner jag bra fokus. Jag väntar otåligt på att kroppen ska hinna vila en smula mellan passen. Tur är det väl då att det är just triathlon man satsar på. Då är det ju helt relevant att sticka ut på en snabb löptur på lunchen. 6 km i brunt, blött skärgårdslandskap under en granitgrå himmel.

Här är min löprunda här hemma, Tjusviksrundan. Jag älskar att följa årstidernas skiftningar just här. Så här års skiftar skogen och marken i bruna nyanser.

Med rätt blick och rätt inställning – strålande vackert.

Escape to the gym

bild-17-kopia-2
När eftermiddagsdippen är som djupast. 
När hösten känns som mörkast. 
När regnet öser ner. 
När soffans kuddar lockar.
När lusten att ta tag i vardagens måsten är som bortblåst.
När mamman är irriterad och inte kan låta bli att gnata på tonårskläder som väller över golven …

Det är då den där löpturen, som från början känns som en boja, blir som allra allra bäst.
I dag när jag det stod ”handla-mat-bums-så familjen-slipper-äta-middag-så-förbaskat-sent” så åkte träningskläderna med av bara farten och trots att motivationen vår låååångt borta så pep jag in på gymmet, ställde mig på löpbandet, öste på med min favoritsmusik i lurarna och sen dröjde det bara några minuter innan den trötta känslan byttes mot energi, styrka och seger!

Jag vann över mig själv!
Jag tror på rörelseglädje! Så här mysigt är det på mitt gym!

Stark känsla

smurf

Konsten att leva starkt, känna sig stark, vara stark … även de dagar man är jäkligt skör.

Det här blir extra tydligt för mig när jag simmar. Är jag inte i balans, känner jag mig lite ömklig, låg, en smula ledsen då ligger jag där i vattnet och får svindel när jag simmar över skarven till den djupa delen av bassängen och ser hur botten sluttar ner till fyra meter. Jag blir rädd! På riktigt och det enda jag tänker på är hur jag längtar till att kaklet ska dyka upp och jag är färdig med min längd.

Klarar man bara att simma en 50-meters längd och är tvungen att klamra sig fast vid kanten och pusta ut, då kan man ju lägga ner hela triathlonsatsningen på studs. Så kan jag ju helt enkelt inte ha det.

Jag har simmat och känt mig usel nu ett par gånger, men jag vägrar att ge mig. Det är bara att nöta, tänker jag och igår kände jag mig plötsligt i fas med mig själv.

Jag simmade 1300 meter varav 500 meter med paddlar och dolme, och det gick lysande!
I morse var det dags för sim igen och YES! I dag känner jag mig stark och ingen vattenrädsla i sikte.

Simträning ger resultat men det krävs tid i vattnet. En gång veckan räcker inte för att utvecklas. För mig så verkar tre gånger per vecka göra markant skillnad. Jag är så tacksam varje gång jag hinner få till ett pass. Morgonsimmen är underbara. I morse var jag inte riktigt vaken när jag gled ner från kanten (dyker inte, no way!!) och ner i det svala vattnet. Lite vatten i ansiktet, på med glasögonen, ett djupt andetag och sedan fötterna mot kaklet och så iväg i vattnet. Och är jag på rätt humör så är det inte så dumt att omslutas av vattnet och befinna sig i den dämpade världen under ytan.

Lite Halloweenmys på gymmet måste man ju hinna med! Svettigt!

Pumpchock

bild-17-kopia-7

Okej! Det var inte jätteklyftigt att riva av ett BodyPump-pass precis dagarna innan jag ska springa Hässelbyloppet. Men ibland finns det inga gränser för vad man gör i jakten på endorfinerna.

Det här kan jag men musklerna undrade vad sjutton det var som höll på att hända.

Den som aldrig kört ett pumppass kan inte föreställa sig hur galet jobbigt det är. Jag vet EXAKT hur sjukt tufft det är för musklerna. Ändå traskar jag glatt in i stora spegelsalen på gymmet, plockar fram låda, stång och vikter och lastar på!

55 minuter med en fullsatt sal. En Jimmy-instruktör som var laddad. En extrainstruktör som satte extra lyxprägel på passet genom att gå runt och med mjuk hand korrigera alla grymma bodypumpers om inte tekniken satt helt hundra. Och det gör den väl nästan aldrig, inte till hundra procent.

Jag vet också att efter 6 års bodypumpande så kan några centimeters korrigering av höftens vinkel (tillta bäckenet lite, lite framåt) så tar det sjukt mycket mer i benen under knäböj.

Jag gillade BodyPump realese 86 som är aktuell just nu. Och minns fortfarande varenda övning i BodyPump 57 från 2006 som var den första jag någonsin körde. Rygglåten, Everytime we tutch med Cascada gav mig gåshud och för att inte tala om uppvärmningen: Come to me, Tina Cousins – jag blev sjukt laddad.

Då och där i de där spegelsalen med stången i händerna så förändrade jag mitt liv. Jag gick från att ha kämpat att komma iväg till ett pass då och då till att omvandla träningen och började resan att gör det till min livsstil.

Det bästa livsval jag någonsin gjort!

Hepp!

Svettig så att det droppade längs armarna, mör i kroppen, med välpumpade muskler stappalde jag ut ur salen. Redan i trapporna ut ur lokalerna kändes benen …. Jag kommer ha sjuuuk träningsvärk imorgon.

Rump & magkväll … och så lite intervaller

bild-16-kopia-2-1

Jag går till gymmet. Till 100 procent inställd att enbart köra styrka. Men så står löpbandet där, lite ensam och så tänker jag på hur härligt det känns att spetta fram under löpturen och känna sig stark och snabb. Så vad sjutton … lite intervaller är väl aldrig fel?

Och jag känner mig ju ganska osnabb så det blev inte så många. För det orkar jag inte men jag tänker att de jag gör de gör lite, lite nytta ändock. En löpcoach sa till mig en gång att det gäller att vänja kroppen vid löpning om man vill bli bättre. 10 min om dagen, varje dag kan ta en nybörjare till oanade höjder. Och jag tror honom. Jag ser alltid till att värma upp med ett par kilometer löpning där jag tar i. Och det har utvecklat mig en hel del.

Det blev alltså:
1000 m 6:00 min tempo
3 x 400 m i 4:40 tempo
1 x 200 m i 4:30 tempo
nerjogg 3 min

Sen fick det vara bra. Inte läge att plocka fram superpannbenet idag inte.

Dessutom hade jag viktiga saker att ta tag i, nämligen den eftersatta rump- och magträningen, snyggmusklerna!

Tog hjälp av en kettlebell, 7 kg och en balansplatta. Stod på ett ben på plattan. Utförde djupa knäböj med kettlebellen i motsatt hand nere vid golvet, pressa upp och hela vägen över huvudet med rak arm (inte översträcka armbågen) och allt detta x 12 om 3 set.
Bra coreövning!

Body pumpstången lastade jag med 20 kg och sedan körde jag 3 x 20 utfall. Brände fint!

Där någonstans kickade nog endorfinerna in för lusten att åka hem till soffan var plötsligt som bortblåst så jag körde 40 min till, rumpa, core, toppat med triceps för det sitter aldrig fel. Jag körde aktiv vila genom att stå på knä på en pilates boll och balansera.

Avslutade med en liten planklek som en instagramkompis tipsade om (vi gick gymnasiet ihop). Hon är en grymt stark polis och gör heeeelt galna övningar mest hela tiden. Det här är en av dem:

1 min rak, 1 min vänstra sned, 1 min högra sned och sen om igen …. i tre varv körde jag och blev rätt trött. Min kompis föreslog 10 varv, det vill säga, att man står plankan i 30 minuter. Så kör hon och hennes kolleger. Galet!
Får jobba mer på den!

Body Joy på gymmet

bild-16-2

Jag var grymt osocial idag på gymmet. Ombytt och klar, med lurar och musik i öronen gled jag in genom dörrarna, strök längs väggarna och ställde mig på löpbandet för att värma upp. Sen var jag helt förlorad – djupt in i min egen träningsbubbla.

 

Varmt och ombonat på gymmet. Alltid välkomnande.

Det var en lugnt effektiv dag på jobbet. Jag betade av allt det som brann allra mest. Tog tag i tråkiga måsten. Städade mitt bord. Åt en mättande och nyttig lunch.

När jag kom hem ägnande jag mig åt barnen. Vi snackade och proppade oss fulla med kladdkaka. (Det var länge sedan mamma kom hem med något sånt sött … stackars barn …) Jag plockade en stund hemma, fick ordning på diskbänken och gled iväg till gymmet.

Ingen stress. Allt under kontroll. Livet flyter. Lite vardagstristess. 
Då blir effekten av träningen som bäst.

På löpbandet var kroppen på min sida. Det gick lätt och musiken lyfte mig så det kändes som jag flög. 15 min progressivt, med avslutande 5 min i 4:30 tempo, med syfte att värma upp kroppen och ändå göra lite, lite nytta i benen och låta dem få känna på lite fart. Farten som jag tappat under sommarens löpuppehåll.
Jag såg till att hålla kroppen rak och stark ända in i mål.

Efter den korta löpningen blev det 60 min fokuserad styrka, överkropp. Rygg, axlar, skulderblad, triceps, biceps, bröst.
Fortfarande med lurarna fulla med musik, helt avskärmad från de andra i min egen värld.
Jag nickade bara till dem som sa hej. Stannade i min bubbla. 

Jag har inte tränat så mycket i gymmet nu under min triathlonsatsning. Muskler som inte fått jobba på ett bra tag vaknade till liv. I synnerhet dem långt där inne, corens kärna.
Jag älskar känslan när musklerna svarar och känner mig riktigt nöjd med dagens pass.

Triathlonvarning!!!

bild-15-kopia-15-1

Direkt ur duschen och in i spinningsalen. Jag har simmat sa jag glatt till instruktören som kikade lite undrande på mig.
– Oj, då är det ju lite triatlhonvarning på dig, sa hon och skrattade. Du får väl springa en vända efteråt också. Nej, gör inte det! Jag skojade bara, sa hon. 
Sen körde vi igång.

Kontrollerat och riktigt bra spinnpass. Tog ut mig helt!

Klass 1 varning utfärdad och mörka moln på himlen. Raskt planerade
jag om dagens träning och förvandlade den till en inomhusaktivitet. Det blev två effektiva timmar. Spinningpasset var jag riktigt nöjd med. Vi körde med pulsband och betade av 10 riktigt korta men sjukt tunga intervaller någonstans i mitten av de 55 minuter vi körde. Precis vad jag behöver. Pulsträning med benstyrka. Sitter som en smäck.

Simingen som jag fixade innan kändes också riktigt bra.
Jag simmade två längder ”löst” som man säger på simspråk och sedan gjorde jag mitt bästa för att kicka igång simmusklerna.
55 minuter hinner man ganska mycket på i en bassäng. Jag hann både fundera på armtag, vattenläget, bensparken, andningen och att kraften jag lägger ner verkligen genererar i att jag tar mig framåt.

Nu är jag riktigt sugen på att träffa min simcoach igen. Jag behöver lite input, någon som ser hur jag ligger i vattnet och vad jag gör för fel och vad som är rätt. Är väldigt otålig på att ta flera kliv i min karriär som frisimmare. Jag vet ju att det finns mycket att lära.

Att byta ut landsvägen mot spinningsalen känns verkligen inte dumt. Det är svårt att få upp pulsen ordentligt där ute på vägarna. Efter en god middag med familjen känner jag mig trött och väldigt nöjd med dagens träning.
Dessutom kan jag lyckligt konstatera att jag har en ny typ av träningsvärk som har dykt upp under de senaste dagarna. Den sitter kring axlarna, i biceps, bakom skuldrorna och i latsen … Är det möjligen så att jag inte bara plaskar runt när jag simmar!!?? 🙂 Jag kanske rent av börja lära mig att ta i!

Väldigt lyxigt att kunna lägga beslag på snabbsimbanan.

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.