[ULTRATRI SWEDEN: 9+3 k SWIM, 190+320 k BIKE, 23+70 k RUN]
Det är en mycket liten grupp som slår sig ned på klappstolar under partytältet som står uppställt i Gottskärshamn på Västkusten, några mil utanför Göteborg. Solen steker som den bara kan göra under sommaren 2018 och utsikten över vattnet och de karga skären, är vacker.
Det är pre race-möte och dagen före start för Ultratri Sweden 2018 – ett etapplopp där deltagarna tar sig från västkusten till Stockholm genom att simma, cykla och springa under tre dagar.
Årets sex tävlande har accepterat att tävlingsdagen är bara några timmar bort.
Förberedelserna är gjorda. Beslutet för länge sedan fattat. Detta ska göras på ett eller annat sätt. Att backa är inget alternativ. Det är inte ens någon idé att känna skräck.
– Nu är vi här. Det känns skönt att få komma igång, hör jag nästan samtliga säga till sin support – sambon, vännerna, systern – de nära och kära som lovat ställa upp på att göra allt för att hjälpa sin atlet att komma i mål. Om tre dagar i Trosa.
Springa en mil, klara ett marathon och sedan till och med en Ironman, många hittar sin nivå där man trivs och säger att nu är det nog.
Men dit har inte min äkta hälft Roger kommit än. Eller jo … kanske, kanske är han där nu, efter att ha genomfört Ultratri Sweden. Just för tillfället har han inget nytt äventyr i åtanke.
– Senaste 6-7 år har jag haft något värre framför mig. Det börjar med att jag tänker att det där klarar inte jag och sedan börjar det gro lite grann. Det handlar om att flytta fram gränserna för vad som är möjligt, försöker han förklara när jag presser honom och frågar: Varför?
Ultratri Swedens första tävlingsdag består av 9 kilometer simning från ön Nidingen sydväst om Onsala (söder om Göteborg) och in till fastlandet, därefter 19 mil på cykel till målgång uppe på Tabergstoppen i Huskvarna. Andra dagen cyklar de rätt och slätt 32 mil, från Husqvarna till trosa och sista biten består av 92 km löpning och 3 km sim med målgång i Stockholm.
Efter att ha upplevt loppet som support är min summering att tävling är en kombination av njutning och plåga. En resa genom Sveriges skiftande landskap på vägar och i vatten som du kanske aldrig hade haft privilegiet att besöka. Att simma från det ökända lilla skäret intill Nidingen med en kajak som navigerar och serverar energi är ren och skär lyx.
Cykelbanan var den som överraskade mig mest. Så otroligt vackert och samtidigt så mördande kuperad på sina håll att jag vid ett par tillfällen blev tårögd och översvallad av känslor när jag såg atleterna kämpa uppför.
Men om det kunde bara deltagarna ana där i Gottskär timmarna innan ribbåten skulle köra dem ut för övernattning vid starten.
Fortsättning följer i kommande inlägg …
