Starta om – det är vad hela hösten handlat om. Sakta känner jag hur kraften rinner tillbaka. Träningsglädjen. Målmedvetenheten.

Det som varit omöjligt hela vintern blir plötsligt möjligt – morgonsimning. Av en slump ser jag i lördags att det finns en nybyggd pendlingsparkering alldeles intill simhallen. I kombination med en utvilad mer lösningsorienterad status i hjärnan så får jag idén att jag kanske skulle kunna ta bilen varje torsdag från och med nu nu, lämna bilen på parkeringen, morgonsimma och ändå vara på plats på jobbet inom rimlig tid.

Jag jublar.

Jag är ett geni!

Varför har jag sett morgonsimmet som en helt omöjlig nöt att knäcka?

I går testade jag konceptet för att se om det skulle hålla. Pirrig i magen klev jag upp ungefär den samma tid som jag alltid brukar göra. Jag gjorde kaffe, kokade två ägg och bredde en dubbelmacka och packade allt i en påse. En mössa över morgonfrillan och sedan ut i den gryende morgonen. Härligt – ljust kl 06:00.

Allt fungerade utmärkt.

Det faktum att farten i vattnet är helt obefintlig försökte jag lämna därhän och njöt bara av att jag faktiskt vet vad jag pysslar med.

Jag kan simma.

Jag är inte rädd.

Tekniken kändes helt ok. Styrkan känns mer balanserad efter vinters gymträning. Vänster arm orkar fullfölja draget även efter 30 min sim.

Jag ska bara ta det lugnt och metodiskt. Bygga på från där jag står nu och ta en date med simcoachen Anna Rosén. Som en lyxgrej, som en vitamininjekteion i simmet och för att be henne lära mig att stäcka ut och rotera rätt i vattnet. Jag märker att där i just den grejen har jag mycket fart att hämta. Upptäckte det sent förra sommaren och kapade min vanliga openwaterrunda på 1700 m med typ 5 minuter. Galet.

Lära mig att sträcka ut och rotera blir målet med årets simning.