Helena Nimbratt

My triathlon stories

Race report Women’s Health Halfmarathon 2016

Glatt. Vårigt. Otroligt trevlig, vacker och lättsprungen bana mentalt. Det var ett bra beslut att spontanspringa Women’s Health halvmara.

Vi stressade in till Djurgården och körde runt som galningar för att hitta parkering med bara några minuters marginal (som vanligt) innan efteranmälan till vårens poppigaste halvmara – Women’s health, stängde. Men jag hann och drog glatt mitt kort för att debiteras 750 kr för att få springa långpass med lite trevlig inramning på Djurgården, istället för hemma i skogarna i Täby.

När man inte planerat att springa lopp och varken hunnit förbereda sig mentalt eller genomfört någon slags uppladdning så är det svårt att lägga i tävlingsväxeln på max. Dock ligger det i löploppens natur att ta i, springa för glatta livet, kanske rent av lite för övertaggat och dessutom bita ihop trots att kroppen signalerar smärta. Ond eller god. Precis så blev det.

När starten äntligen gick efter en huttrig väntan i endast några få plusgrader, så susade jag fram längs gatorna på Östermalm där de första kilometrarna avverkades. Alla sprang tysta. Rytmiskt. Ljudet av skorna mot asfalten var väldigt inspirerande. Jag hörde hur vissa medtävlande kämpade med hög puls. Andra matade proffsigt på i jämnt tempo. Jag försökte härma dem.

 

IMG_4197
Starten har gått.

Målet var att sträva efter avspänd löpning i god kontrollerad fart. Avslappnat. Målmedvetet. De första kilometrarna tickade förbi i 5:12, 5:18, 5:21, 5:10 osv, osv. Lite för snabbt men med låg puls.

Det här känns bra men asfalten kändes tuff och hård mot kroppen. Underlaget och rädslan för att skada ben och knän höll mig tillbaka.

Det var skönt att lämna Östermalm och rusa ut över Djurgårdsbron och fortsätta längs vattnet. Djurgårdskanalen är ett fantastiskt trevligt löpsällskap och vitsippor världens bästa stressmedicin. Jag njöt av vårlökarna i gräset, påskliljorna och roade mig med att spana in folk.

Jag konstaterade att det var en färgglad deltagarskara. Rosa, korallfärgade och turkosa jackor och tröjor överallt.

Vid 8 km fick jag plötsligt en stark krampkänsla i magen. Varför då? Det höll i sig några kilometer och jag var tvungen att hejda en kräkreflex men sedan klingade känslan av. Mycket märkligt.

Glad att slippa maghaveri fortsatte jag i stadigt tempo. Vid en vätskestation hamnade jag mitt i farthållargruppen 1:59 och lät dem dra mig under en trött period men efter ett tag ökade jag lite för att komma ifrån klungan. Det var alldeles för stökigt och trångt för att vara bekvämt.

Under loppets gång oroade jag mig en smula för mitt högra knä och tänkte då och då på att använda foten och tårna aktivt för att avlasta benet. När de var en kilometer kvar fick jag koncentrera mig för att springa med hyfsat normalt steg. Och det gick vägen men jag tappade många placeringar sista biten. 1:54 blev min sluttid och jag är riktigt nöjd.

Jag sprang kontrollerat. Känslan var lätt hela vägen men lite ovan vid belastningen. Så bra har det nog aldrig känts tror jag.

 

IMG_4205
Jag hade superkul hela vägen!

Loppet får också fina betyg. Skön stämning, inte alls så ungt som jag först trodde, jag såg deltagare i alla åldrar. Banan var supertrevlig. Publiken har kanske inte hittat arrangemanget än men peppviljan hos arrangörerna var tydlig. Det kändes dock att arrangörerna inte räknat med så många löpande damer som verkligen kom dit. Påsarna till överdragskläderna tog slut, kön till toaletterna var värre än under Vasaloppet och under sista varvet lyckades ialla fall inte jag få tag på något annat än vatten. Jag hade gärna tagit en halv mugg sportdryck och kanske en bit banan.

I mål blev det kaos, massor av folk på liten yta, det gick nästan inte att ta sig förbi mållinjen vilket fick folk att lite panikartat knuffas för att få sin tid. Supertrevligt att få bubbel men det tog tid att korka upp flaskor och få fram glas till alla som väntade. Jag hällde upp några droppar till mig själv. Men allt detta är bara detaljer och inget som påverkade själva löpupplevelsen.

Tack Women’s Health för en trevlig lördag! Det piggade upp och det gjorde ni bra. Jag kan absolut tänka mig att delta flera gånger.

IMG_4217
Jag fick tag på lite bubbel!

 

IMG_4219
Jag gillar hela bubbelidén. Klart målgången ska firas!

Spontan anmälan till Women’s Health halvmara

Jag måste se lite folk. Jag vill njuta av vår våriga vackra huvudstad. Jag älskar Djurgården och … jag behöver få till ett rejält långpass och få lite löparinspo. I går fick jag syn på en annons för Women’s Health Halvmarathon och tänkte – yes! Jag kör!

Jag är nöjd med hur löpningen har utvecklats under den senaste månaden. Våren har gett den en riktigt skjuts tack vare sitt lockande vackra väder och när äntligen vägarna blev sopade rullade löpvagnen lättare på ett belönande vis.

 

_MG_0797

 

Vinterns styrkeövningar varvat med prehabövningar tycks ha gett resultat. Jag springer på ett mer självklart sätt än tidigare och stundtals snabbare än jag någonsin gjort. För tre år sedan drog jag på mig en ordentlig skada i benet som höll löpningen i schack i två år. Jag gick till sjukgymnast, ortoped, sjukgymnast igen och naprapat. Jag tassade på mjukt underlag, försökte ändra steget. Jag gick till Löplabbet och kom hem med ett par tunga, tjocka Asics (det kändes rätt då) och jag gjorde stärkande övningar hemma i vardagsrummet varje eller varannan dag.

Löpuppehållet under graviditeten var den bästa medicinen!  Nu löper jag med stor respekt och med alla känselspröt påkopplade. Jag vilar när jag känner att benen är ansträngda. Jag gör tåhävningar, jag stärker baksidan och höften.

Nu har jag någon slags känning i ena knät. Det har kommit med fartökningen och jag tror att det har en koppling till amningen och att jag fortfarande är mjuk i lederna. När jag simmar kan jag inte sträcka på mig alltför mycket till exempel. Då känns det som att benen ska vika sig åt fel håll … jag vet också att en svag core ger onda knän.

Med andra ord springer jag inte alls så mycket som jag skulle vilja. Jag håller igen.

Det är en balansgång.

Men imorgon tänker jag njuta. Jag tänker springa. Men inte för hårt. Jag vill gå i mål hel och glad.

 

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.