Helena Nimbratt

My triathlon stories

Vasaloppet öppet spår 2015

FullSizeRender-1kopia5

Jag tror att människans har ett grundläggande behov att få kämpa
då och då i livet. Kämpa och uppleva motstånd. En del av oss kanske
gillar den känslan mer än andra. Och det är i jakten på den som ligger bakom Rogers Vasaloppsstart i år.

 

Som vanligt riktigt mycket folk vid starten.

04:30, jag blir genast klarvaken medan Roger som verkligen ska köra Vasaloppet fortsätter att sova hårt vid min sida.

– Stäng av de där ljudet, hör jag honom muttra faktiskt lite surt långt under täcket. (Den mannen är väldigt, väldigt sällan sur och på dåligt humör)
– Älskling, det är redan dags att vakna nu, viskar jag i hans öra.

I år blir det inget Öppet spår eller Vasaloppet för mig. Och jag har ingen aning om när  jag kommer att köra det igen. Men en sak är säker. Trots tätt snöfall, blåst, mörker och nio förmodligen tunga mil så hade jag gärna gjort min älskling sällskap i dag.

Men faktum är att trots att jag inte själv för köra så njuter jag också av stämningen och det känns bra att peppa Roger och stötta honom längs vägen.

Jag tror att människans har ett grundläggande behov att få kämpa då och då i livet. Kämpa och uppleva motstånd. En del av oss kanske gillar den känslan mer än andra.

När jag såg Roger står där vid starten tidigt i morse så förstår jag att det är det där behovet av motstånd som ligger bakom den hastigt påkomna idén att han skulle köra Öppet spår i år också, utan någon specifik träning och fast planen var att avstå i år. Vi är ju gravida – båda två! Just nu ligger inte fokus på hård träning. Vi bygger vår framtid, målar, säljer hus, fixar och donar och det tar en hel del tid i anspråk kan jag lova.

Jag är i alla fall jätteglad över att få vara i Sälen. Jag är lite nervös för hur tufft det kommer bli för Roger idag. Hela resan började på värsta tänkbara sätt med att vi landade i Mora, plockade ut startpaket och fick plötsligt ett meddelande om att vårt tilltänkta boende var dubbelbokat och vi hade ingen stans att ta vägen.

Ett läge där starkt pannben och en lösningsorienterad inställning är ganska så användbar och slutade med att jag nu sitter jag i ett kök, i ett stort hus fullproppad med våningssängar någonstans  i närheten av starten. Som sällskap har jag två jättetrevliga tjejer som körde Tjejvasan igår och som precis som jag skjutsat sina män till Öppet spår-starten nu på morgonen

Vi snackar teknik, mental inställning och så svarar jag på nyfikna frågor om triathlon. Ute har det ljusnat, det snöar fortfarande och köerna ringlar sig långa. Snart ska jag ut och heja längs spåret.

Starten 05:50 i morse. Redan mycket folk på plats och hög stämning.

Lycka är 2 km skidpår

jarla3

Tänk vad ynka 2 km skidspår kan gör en lycklig! Ända in i själen! Äntligen har snön kommit och jag kastade mig ut på konstsnöspåret i Täby tillsammans med ungefär en miljon Stockholmare i alla åldrar.

Förväntansfull inför 2 km spår! Man tager vad man haver och det var helt underbart!

Vinterveckan i Sälen är slutsåld för första gången i historien. Alla ska köra Vasaloppet och ingen snö hela Mälardalen och väldigt dåligt även norröver. Fram till nu. I dag kunde jag äntligen plocka fram skidutrustningen – och nej, jag var inte ensam.

I dag packade jag in skidorna och begav mig till ett
Jarlabanke, konstsnöspår i Täby som erbjöd 2 km preparerat med två slingor spår som var
heeeelt nerlusade med folk. Några av dem var barn. Galet! Men kul. Och oj
vad folk njöt. Det var en fröjd att se!
Trots att det bitvis bildades lämmeltåg av
längdskidlöpare i spåren så gick det förvånansvärt bra att åka. Jag gnetade på,
varv efter varv och skrapade ihop 14 km.

50 mil skidor är tydligen lämpligt att nöta in i kroppen innan man ger sig på Vasaloppet. Jag har lyckats skrapa ihop 5 mil i Bruksvallarna plus mina 14 km fram till i dag. Inte mycket att hurra för. Även om jag nu inte har mitt träningsfokus på skidor, utan triathlon, så känner jag mig en smula besviken. Jag hade hoppats på snö tidigare så jag skulle ha lite bättre möjlighet att komma in i skidandet men, nu är det som det är och jag ser fortfarande framemot Öppet spår och dagarna jag och Roger ska spendera i Sälen.

Så hur ser planen ut? Det ett som är säkert: Här ska nötas mil!
Störst chans att bli lite bättre har jag kanske om jag fokuserar på att träna lite teknik och balans. Jag har nog mycket att vinna om jag hittar en bra rytm och flyt i skidandet.
Staka bör jag också satsa på och sen får vi se.

Jag körde Tjejvasan på 3 timmar blankt förra året så jag räknar med att vara ute 9 timmar och så länga har jag aldrig sportat tidigare. Perfekt med lite uthållighetsträning!

Hela Stockholm på plats!
Analys av den här bild: Jag TAR ju inte I!! Jag måste öka!
Snart kommer slingan vara dryga 5 km.
Proppfullt med bilar. Tänk vad lite snö gör med folk.

Skidåkning gör kroppen glad

bild-18-kopia-9

Under de sista kilometrarna idag var jag trött – men kroppen var fantastiskt glad. Glädjen i skidåkningen, snön, den klara luften, det svischande ljudet från stavar och skidor, allt det där tillsammans ger mig extra kraft. Det känns som om jag kan åka skidor hur länge som helst.

Mellan Bruksvallarna och Ramundberget hittade vi 9 km med fina spår.

Skidsäsongen har börjat, tillfredsställande tidigt. Imorgon är det första advent och jag och Roger sitter här med 5 mil skidor i kroppen. Det är inte det lättaste för en Stockholmare. Och det har varit så himla härligt!

Precis lagom temperatur, ett par friska minusgrader, välprepparerade spår, några centimeter nysnö, en solglimt och det där ljudet av vatten som spritter ner för älven Ljusnan. Jag bara måste stanna, be Roger att bara stå tyst, tyst och lyssna. Ljudet sköljer bort all envis storstadsstress som vanligtvis är så svår att bli av med.

Vi är i Messlingen Fjällby i Jämtland, mitt bland alla kända skidorter som Ramundberget, Funäsdalen, Bruksvallarna. Enda skillnaden är att här i Messlingen finns det inget coolt alpint skidbackssystem. Ingen lyxig skilodge, ingen after ski eller spa-anläggning.

Här finns istället en hel by av charmiga små stugor, välvårdade och med inredning från 60-talet, som en slags bevarad rest från den svenska folkhemmets stora friluftssatsning för folkhälsan. Det finns en bastu uppvärmd i lagom tid för att hinnas med innan middagen och granngårdens draghundar drar busigt förbi i en hissnande fart varje kväll, på egen hand.

Jag tilltalas av det enkla. Att det är basic och gott om utrymme för skidåkning, vila, mat och lång bastu. Helt underbart. Och priset för att bo i den här, just nu, ganska obesökta byn är otroligt förmånligt: 400 kr natten. Jag är supernöjd och Roger och jag pratar om att testa lite fjäll och trail nästa sommar. Här ifrån blir det perfekt.

Hur går det nu för mig med skidåkningen? Gnissligt i början. Det första varvet i går runt Skidstadions elupplysta spår gick trögt. Pulsen var hög och det kändes sjukt jobbigt men ju mer vi harvade på där i spåren, desto lättare gick det. Jag känner mig starkare än första turen förra året. Att diska av 15 km var ingen match. I dag var målet 30 km. Det gick strålande och vi slutade på 34 km (lågt räknat). Efter 20 km började det kännas riktigt bra. Mer avslappnad i backarna, lite mjukare, lite modigare. Ju tröttare ben och höftböjare blev desto mer fick överkroppen jobba och jag orkar staka mer än vad jag vågat hoppas på.

Precis innan vi ställer oss i spåret känns det lite motigt, kallt och segt. Sedan kickar skidglädjen in och i mörkret, med pannlampa så kan man inte annat än att njuta.

Kaffepaus i Ramundberget.
Här sover vi gott om natten.
Mamman ringer och kollar att tonåringarna klarar sig hemma själva.
Magiskt med pannlampa och mörker.

Ett litet steg mot en hel Svensk Klassiker

bild-17-2

Whiii … nu har jag gjort det! Jag har anmält mig till Öppet Spår!!! Därmed har jag tagit ett litet, litet steg mot en Svensk Klassiker.

Tog en bild på den här skylten under Lidingöloppet!

Vad fort det gick: Klick, klick, knapp och ”Godkänn betalning”!
Ska JAG, moi!!!??? köra Öppet Spår??
Det här måste jag smälta.
Skulle någon ha frågat mig för bara något år sedan om jag ville åka skidor så skulle jag inte ens ha snuddat vid tanken på att åka hela Vasaloppet.

Jisses vad kul det känns! Måtte det bli en snörik vinter så jag hinner mata många mil i stakarmarna.

Dagens träning
LUNCH
Uppvärmnining löpning 2 km
Marklyft 3×8 reps 40 kg
Rodd i maskin 3×10 reps 20 kg
Hantelpress  3×10 reps 9 kg
Hantelpress incline 3×10 9 kg
Axlar + baksida axel 3×12 reps 5 kg
KVÄLL
Simning teknikövningar 30 min
18×25 m, 1 hård, 1 lös
6×25 m benspark
100 meter lös

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.