Helena Nimbratt

My triathlon stories

Upplägg för do-it-your-self spinning

bild-19-kopia-9

Det kräver lite pannben och en rejäl dos motivation. Men i triathlonvärlden är det nästan en nödvändighet att lära sig cykelträna på egen hand hemma på en trainer.

Försöker le lite matt efter intervallerna …

Jag har ingen egen trainer, men jag bor bara ett stenkast från mitt gym nere i hamnen med världens finaste utsikt. Där står två sprillans spinningcyklar bland löpbanden, roddmaskiner och crosstrainers. Ofta ganska outnyttjade. Jag har sneglat på dem ett tag och tänkt att där kan jag faktiskt få till lite cykelträning även när jag inte hinner till spinningpassen.

Men hur gör man?

1. Googlar och väljer tips från Jonas Colting. Enkla, tydliga och stenhårda och tyvärr inte utformade för att det ska vara ”kul”. Men enkelt passar mig och hårt tilltalar mig också.
2. Ser till att fylla vattenflaskan och ladda Spotify med bästa pepplätarna.
3. Trampa igång!


Det enkla upplägget såg ut så här:
10 min uppvärmning, 4 x 8 min intervall på 80 procents puls, 10 min lätt cykling.

Ser inte så mycket ut för världen men phu!! De två första intervallerna var tuffast. Jag fick pinna på ordentligt för att jaga upp pulsen. Intervall tre kändes bäst. Jag trodde ett tag att jag tog det för lugnt och att pulsen sjunkit för mycket men nej … den låg och tickade på riktigt bra, mer än när jag deltar i en spinningklass. Så typiskt mig. Jag får inte ut mer av min träning när jag deltar i en grupp, icke, jag får ut mest när jag harvar på i mitt eget hörn och jag tror att ingen ser … då kan man ju ta i ännu lite mer.

Jag höll i. Betade av alla 4 intervaller och varvade ner lite lätt illamående.
En bra tisdag!

Älska träning

bild-17

Jag älskar träningen som mest när jag tror att jag behöver det som minst. Jag var inte särskilt stark idag. Och jag presterade inte på topp. Men njutning under dagens spinningpass blev 100 procent. 

Det blir härlig energi i en helt full spinningsal!

Jag hade en tuff dag på jobbet idag. Ett viktigt möte och jag var tvungen att leverera. Jag kände mig riktigt sliten när jag gled in i spinningsalen och ställde in cykeln och trampade igång.

50 cyklar och salen var helt full.
Instruktören puttrade på med trevligt prat. Jag hörde inte mycket av vad hon sa.

När musiken drog igång konstaterade jag nöjt att den här spinningledaren hade god smak och sen ägnade jag 55 minuter åt att fokusera inåt.

Jisses vad jag älskar träning! Den där känslan när kroppen är trött, huvudet tömt på energi och man långsamt, långsamt jobbar fram nytt liv i sitt trötta vardagsjag. Det finns ingen bättre belöning än när energin rinner tillbaka, kinderna blossar och leendet kittlar i mungipan.

Jag tränar för att jag tycker det är härligt, för att jag älskar känslan av att kroppen bärs upp av starka muskler och för att jag utmanar mig själv att bli en bättre version av mig själv.
När folk ser på mig med den där blicken: ”du-är-galen-och-har gått-över-styr”, så önskar jag att jag kunde fylla en burk med just den där känslan jag pratar om och säga:

– Här, varsågod! Du får lite träningsglädje av mig.

Det är den finaste gåvan som jag har lyckats ge mig själv. På något naivt sätt så skulle verkligen vilja ge just den oslagbara känslan till andra.

Och vad håller jag på med?

bild-17-kopia-9

Jag är här! Djupt inne i vardagsbubblan. Jag sover, stiger upp, fixar smink, på med kläder, rusar till tunnelbanan, jobbar, fokuserar, rusar hem, tränar, äter, kramar min familj, fixar, sover … Ja ni vet ju precis hur det är.

Lugna trygga vardag. Livet rullar på. Inget särskilt händer. Sådana veckor är värdefulla för mig. Tankarna hinner sjunka till botten och landa. Jag hinner reflektera, blicka framåt, hämta kraft för att ta nya tag.

Jag har inte bloggat på hela den här veckan. Jag har prioriterat sömn och inte tummat på löftet till mig själv (och Roger som har mycket större sömnbehov än jag) att vara i säng senast 22.00. Till och med igår fredag kväll.

Men jag har tränat. En hel del faktiskt och jag har fortfarande känningar i magmusklerna efter måndagens tuffa utmaning i polisgymmet på Kronoberg tillsammans med min grymma gamla kompis Joanna. Hon hade förberett ett tufft cirkelpass åt mig för att visa hur riktigt tuffa tjejer tränar.

Kul och inspirerande med andra varianter på övningarna som man själv kört hundra gånger.
Roligaste och tuffaste omgången var corepasset där vi:

  •  Cyklade järnet i plankposition med fötterna upphängda i en TRX medan kompisen gjorde 15 ryggresningar x 3 med kort, kort vila. (Phu!) Och sedan bytte vi ett par varv.

Förutom måndagens roliga kompisträning har jag simmat tre pass. Kört ett pass bodypump och två löppass, 5 km och i morse blev det 10 km genom ett stelfruset landskap.

Planen var att sova i morse om vi nu inte av en händelse vakande tidigt. Då stod distanspass löpning på schemat. Kl 07.00 fick jag en puss på axeln av min älskling. Ganska snart stod det klart att det skulle bli löpning före simmet och inte sovmorgon.

Försiktigt tassade jag upp över iskalla golv, bryggde kaffe, dukade en frukostbricka och överraskade med frukost på sängen.
Sedan drog vi på oss löparkläderna, rotade runt i garderoben efter underställ, mössor, vantar och gav oss ut i årets första riktigt frostnupna morgon.

Löven prasslade krispigt under fötterna. Kylan nöp i kinderna. Solen kämpade sig mellan trädstammarn som doftade varm bark av strålarnas värme.

Det var ett tungt pass. Men vackert. När milen var avverkad damp jag ner på en bänk och sög i mig den varma solen. Det kändes nästan som sommar när jag slöt ögonen.

30 minuter senare var vi i vattnet. Jag simmade kravlöst. Sökte vattenläget och känslan av styrka och tajming. Roger matade 1000 m i bra tempo.

Välkommen helgen!
I bland är det bara så härligt med vanliga dagar, rutin och ren och skär vardag.

Min vecka i bilder!

Tungt i dag men härligt i solen!

Här får man öva trängsel i vattnet och att ducka för bröstsimmares bensparkar.

Återhämtning med nya tidskrifter och nygräddade bullar.

I mörkret och regnet behöver man inte vara en fashionista.

Maskar på pumpen. Magen är fortfarande död efter måndagens polisfys.
Fredagsmys med ett berg grillat och ett glas rött.

Dubbelpass av bara farten

bild-15

Medan min andra hälft slet under den tuffa tävlingen Amfibiemannen ägnade jag dagen åt att picknick, strandhäng och trevligt mys med goda vänner – allt med barnfokus. Och av bara farten fick jag till ett litet nätt dubbelpass. 

De här fötterna fick jobba lite i skogen. Underbart!!! Vilken gåva!

Klockan var ställd tidigt i morse och vi dukade fram en minst sagt rejäl frukost. I vardagsrummet låg all nödvändig utrustning, våtdräkt, skor, visselpipa, karta och annat jox som krävs för att klara ett lopp som går både genom hav och över öar. Nej, det var inte jag som skulle köra Amfibiemannen i dag, utan Roger.

Min uppgift var att stanna hemma, ta hand om barn och ta det lugnt men … Det här med att hitta lite träningstid det handlar ju väldigt mycket om att klämma in passen mellan allt annat som behöver göras under dagen och att i bland nöja sig med en snabbis i löpspåret, några övningar hemma i vardagsrummet, eller ett kort stopp på gymmet.

Med hjälp av lite trolleri lyckades jag få till löpning i dag igen. 5 km, smärtfritt men ben och kropp känns annorlunda. Efter tre månader uppehåll är jag dessutom en väldigt ödmjuk löpare. Och en väldigt långsam löpare … pust …!! Ödmjuk och tacksam över att ha en kropp att träna med. Ödmjuk och tacksam över att benen gör som jag vill och att jag får svettas och känna hur kroppen jobbar. Nu gäller det bara att lyckas plocka upp löpformen igen utan att riva upp den otäcka skadan! Så jag håller mig själv i korta tyglar. Gläds åt de kilometrar jag faktiskt springer, stretchar, gör tåhävningar och vilar …

Gör flitigt mina tåhävningar med förhoppning att förebygga framtida problem.

Lite senare under dagen njöt jag tillsammans med en av mina bästa väninnor och hennes familj av vår fantastiska sommar på stranden med barnen och lite god mat nerpackad i picknickkorgen …  som av en händelse hade jag med våtdräkten … För att inte skrämma de små barnen på stranden med min konstiga klädsel … så smet jag iväg till en ensam klippa och simmade på ordentligt och fick till en riktigt skön känsla!!! Tjohoo!!!

Snabb som en vessla slank jag i våtdräkten.

Det finns många fina sjöar i Stockholm. Den här ligger i Trångsund.

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.