Helena Nimbratt

My triathlon stories

Mitt Vansbro i bilder

Hemma igen efter en knapp vecka i Dalarna. Det har både blivit tävling och semester i kombo. Det är så vi jobbar i den här familjen. Här är några bilder från min lekstund i Vansbro.

IMG_4782
Målet med kranskulla och allt. Jag såg till att njuta lite extra länge där inne. Underbart är kort.
DSC_0155
Strax innan start. Försöker se kaxig ut.
IMG_4701
Damer bär gul mössa.
IMG_4705
Lättad och glad. Jag fixade simmet.
DSC_0152
Min support. Dessutom var min trekompis Hanna där och tog massor av bilder.
IMG_4708
Letade och plockade med prylarna i onödan.
IMG_4719
På väg ut på cykeln.
DSC_0169
T2 dags för löpning. Nu gäller det!
IMG_4769
Galet ont i ljumskar. Tur att jag ändå fått in en del brickpass.
IMG_4795
Dags för hemfärd. Glad och trött. Och trots allt nöjd.
IMG_5503
Skön promenad med tid för eftertanke under kvällen.
IMG_5509
Det blev en återhämtande simtur i sjön i närheten där vi bodde. Men först två hela dagars vila.
IMG_5546
Tävla och semestra, en utmärkt kombo.

Race report Vansbro triathlon 2016

Jag har väntat på just den här simstarten sedan 2013. Tuffa, coola Vansbro Triathlon har fått mina nerver att darra bara av tanken på en startplats. I dag, tre år senare känns loppet mer folkligt och inte bara något för hardcore triathleter. Arrangemanget har blivit en del av Vansbroveckan och populära Vansbrosimningen och fått en snällare rullstart från stranden. Men inte desto mindre är det en halv ironmandistans fullproppad med duktiga triathleter och i år med SM-status. Dessutom otroligt fint arrangerad.

(Jag är kvar i Dalarna och bor i en by i skogen och tyvärr vill Telenor inte att jag ska ladda upp bilder. Nätet är för dåligt. Bilder kommer sedan.)

Vilken folkfest!

Så tillbaka till 2013 när jag anmälde mig med darrande fingrar över tangentbordet till Vansbro triathlon 2014 och det var simningen jag fruktade som mest. Men när det väl blev min tur blev simmet inställt och man kan därför säga att jag väntat på den där simstarten sedan dess.

I går blev det av. Jag är stolt över hur jag höll nerverna i schack. Med mig i färskt minne hade jag gårdagens genrep i Vanån som blev en succé av obeskrivliga mått. Jag krängde på mig min gamla, tunnare våtdräkt. Regnet hällde ned och vattnet låg blankt. Pang! Allt satt på plats. Kraften, tekniken, känslan. Jag jublade!

Simningen

Den känslan tog jag med mig ned i  det 17-gradiga vattnet. När den långa kön motionärer ringlade sig ned mot strandkanten nollställde jag huvudet, tog några snabba kliv ned i vattnet som snabbt blev djup och började simma. Jag hade lagom med utrymme runt mig. Jag fick igång andningen, trängseln uteblev, jag simmade, simmade och den första bojen närmade sig snabbt. ”Det här går ju!” Det går ju bra! Men precis då blev det trafikstockning. Någon tappade helt navigationen och simmade tvärs över fältet. Jag såg in i en stor mans lätt panikslagna blick … och då var det kört. Jag blev rädd. Men jag vet också att det går över, men det kostar mig tid och kraft.

Det där insimmet som jag planerade innan loppet fanns det inte utrymme för. Man fick helt enkelt inte gå ned i vattnet för att inte störa startande. Jag hade behövt det. Efter halva distansen klickade allt  plötsligt och jag simmade som aldrig förr. Bättre sent än aldrig. Hade varit kul att se en mellantid. Jag simmade, simmade och vågade inte bryta flowet. Hade dålig koll på hur långt det var kvar och plötsligt så simmade jag in i räcket till uppstigningsrampen. That’s me!! 43 minuter blev det. Även om det är långt ifrån en topptid så känner jag mig som en vinnare. Jag fixade det med en god känsla trots allt. Jag hanterade situationen, vände paniken till kraft, energi och framförallt massor av simglädje.

Jag var lite gråtfärdig av lättnad och spänningar som släppte i T1, första växlingen till andra grenen: cykel. Jag fipplade givetvis för mycket med prylarna. Två år sedan jag genomförde ett triathlon sist, men plötsligt var jag iväg på cykeln.

Cyklingen

Okej, ladda om. Simmet var klart, nu är det jag och cykeln ett tag framöver. Ingen idé att tänka på löpningen och det halvmaraton som väntar efter de 9 långa cykelmilen. Wow! Det regnar ju inte! Bara en sån sak. Fast benen, de kändes faktiskt lite slitna ….för hård träning på sistone och inte helt optimalt med sömn de tre senaste dagarna. Det enda molnet på himlen just nu är att klockan på armen inte visar hastigheten, utan en massa andra siffror. Hur ska jag nu veta hur snabbt det går? Jag cyklar på känsla men får redan efter 3 mil vansinnigt ont i ljumskar och benen blir ännu tröttare. Har hört att den platta cykelbanan inte enbart är lättcyklad eftersom mikropauserna i nedförsbackar uteblir. Istället blir det konstant trampande som sliter hårt på benen och jag tror det stämmer. Jag tyckte jag trampade på bra, trots smärta men jag missade målet på 3 timmar med 8 minuter men växlade till löpningen med bibehållen energi. Det i sig var en stor seger.

Löpningen

Just då var jag glad över att få byta gren men visste att med 21 km löpning framför mig kommer jag ångra att jag längtat bort från cykeln. De första stegen med löparskor var omöjliga att ta. Jag kunde inte springa. Skrattandes stolpade jag fram och undrade vad som skedde. Varför kan jag inte springa? Jag gick en bit och kom till slut igång. Smärtan släppte och benen fick upp farten. Vad som hände sedan var bara en fröjd. Kanske rent av ett mirakel.

Jag hade inga problem att springa halvmaran. Energin och motivationen var helt klart hög. Jag kunde konstatera att en halvmara känns som en bekant och överkomlig distans, jag vet hur jag ska tackla den. Jag höll bra fart, men jag vågade inte hoppa över att ta energi eller vatten vid stationerna. Klockan visade trots det ett snitt som pendlade mellan 5:10-5:30, någon gång blev det långsammare. Sista 5 km ökade jag farten, eller snarare såg till att inte sacka. Jag fick massor av pepp längs vägen och jag visste att jag tog många placeringar.

Löpningen slutade på 1:55, plats 47 av 140 damer. Totalt fick jag tiden 5:54 plats 79 av 140 och plats 7 av 25 i min klass, damer motion. Simningen gav mig sämst placering 106 av 140.

Jag är nöjd. Det är en super bra comeback efter graviditet. Precis ett år efter förlossningen.

Race plan Vansbro Triathlon

Det är SM, banan kommer vara full av proffs, Vanån kommer att som vanligt bjuda på frisk simning och cyklingen kommer vara snabb och ljuvlig och dessutom kommer allt detta att utspela sig i underbara Dalarna.

Jag snickrar för fullt på min mentala bild av Vansbro Triathlon på lördag och tänkte att att race plan inte skulle sitta fel. Alla tidigare lopp har jag räknat och kalkylerat på möjliga tider för att ha något att hålla mig i under loppets gång. Det är extra bra under den där sista biten när allt gör ont och man måste hitta ett sätt att fortsätta framåt och inte tillåta sig själv att stanna, gå eller hitta på andra hyss. Har jag en drömtid och kan nå den så kan jag nog få benen att pinna på lite för att lyckas.

Förberedelser

Den här sista veckan så låter jag kroppen vila. Jag har tränat hårt sista tiden, benen känns trötta och huvudetslitet. Det är skönt att stanna hemma efter middagen, ta hand om disken, sitta i soffan med bebis och kanske rent av hålla lite fint hemma, istället för att träna hela kvällen. Men lite rörelse blir det. Simma vill jag göra två gånger, en på hemmaplan och en på plats i Vansbro, det kommer bli en kort cykeltur och en kort löpning. Funderade ett tag på yoga men … inga cirkustrick med kroppen den här veckan, så bort med den idén. Jag fokuserar också mycket på utrustningen, tänker energi, köper grejer som saknas och  funderar på hur jag vill ha prylarna i växlingsområdet. Dessutom lägger jag extra fokus på maten. Att äta och unna kroppen extra nyttigheter känns bra mentalt. Jag kommer även kolhydratladda och  jag undviker rött kött.

Rödbetsjuice står på inköpslistan

Simningen

Insim. Den här gången ska jag testa insim och helst i Vanån. Det går även att simma in i 25-metsersbassängen som finns vid starten men jag tror på den riktiga varan. Jag ska gå lugnt ut i vattnet och satsa på att vänta ut den värsta stormen och sedan simma. Här är mitt fokus att verkligen simma fokuserat och inte glömma att få till effektiva simtag och börja tänka på en massa annat. Jag har en chans och måste ta den. Jag vill så gärna klara 40 minuter och vågar inte tro något annat än att jag får till en okej simning.

Cyklingen

Drömtiden är 3:00. Sist cyklade jag på 3:09 men då hade jag en vätternrunda i kroppen och betydligt fler långpass. Jag får kämpa. Men jag tänker att jag ska försöka våga trycka på redan från start, det vill säga när jag kommit ut på banan ordentligt och har landsvägen framför mig. Äta kommer jag göra kontinuerligt på cykeln för att se till att jag håller bra energinivå. Utmaningen för mig blir att iatt dricka lika flitigt. Innan växlingen ska jag se till att ge benen lite tid att återhämta sig.

Löpningen

Jag siktar på att hålla 5.30 i snitt om det går. Jag kanske går ut där och vem vet, kanske, kanske klarar jag 5:20 i snitt eller så blir det betydligt långsammare. Jag tycker det känns svårt att säga. Det kanske blir 6:00 under sista milen. Jag tror att det kommer hänga på huvudet.

Allt som allt så hoppas jag på att gå i mål på 5:50, under 6 timmar … Men då ska allt klaffa. Jag ska cykla mitt bästa och springa hyfsat … solen bör skina …. och där ser det ut att spricka. 17 mm regn lovar prognosen nu.  Blä vad tråkigt. Självklart ska det vara sol både dagen före och efter.

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.