Helena Nimbratt

My triathlon stories

Starkare fötter

bild-19-kopia-5

Krafsa ihop en handduk med tårna när jag tittar på tv (fast jag tittar ju aldrig på tv), stärka upp hamstring och höften. Det var läxan jag fick av sjukgymnasten förra veckan.

Härlig tur i orörd natur. Mycket att hoppa och skutta förbi.

Jag har ju lärt mig att inte ropa hej. Men ni vet den där ortopeden Bengt, han kändes ju ändå som en klok kille och han har helt klart sett en hel del. Bengt ville absolut att jag skulle träffa sjukgymnast Sussie på Friskispraktiken i Stockholms city. Sussie var helt underbar!

Glad och en äkta eldsjäl. Hon tog genast tag i mig, synade mig i sömmarna och konstaterade att jag var svag och vobblig i den onda sidan.
– Bra då har vi lite att jobba med! Det gillar jag och jag känner att jag inte alls behöver be dig att byta sport.
Vilken tjej! Sussie är helt klart min kompis.
Sen kom bannorna.
– Dina främre fotvalv är nedfallna. Kan du knipa med tårna?
Kunde jag knipa med tårna? Nej … jag kunde inte röra tårna alls. Hur har det blivit så?
Sussi tog ett rejält tag i min fot, böjde alla tår hårt och kommenderade:
– Håll där nu! Tappa inte, ta i bara. Nu ska vi väcka musklerna i dina fötter.

Det sägs att fötterna ofta är en bortglömd och undervärderad del av vår kropp. Jag har inte tänkt på dem alls. Jag har inte tänkt på att de kanske inte mår riktigt hundra … eller jo, kanske lite men jag har inte förstått ur viktigt det är.

Efter att ha krafsat nu under en vecka känner jag en brutal skillnad och jag får träningsvärk i fötterna plötsligt när jag springer. För att inte tala om hur svaga mina hamstrings verkligen är. Övningen jag fick kan jag knappt utföra …. så det är väl bara att kämpa på. Och det kan ju bara bli bättre.

I dag var det magiskt vackert väder ute. Roger och jag kastade oss ut direkt efter jobbet, tog vägen längs vattnet och sedan valde vi en slinga i ett naturreservat precis här i närheten av mina hoods. Ösbyrundan består enbart av stigar fulla med stenar, rötter och terräng som går upp och ner. Där sprang jag flera gånger i veckan för några år sedan. När jag springer där med Roger och njuter av vårens alla ljud och dofter så slår det mig att jag förra året både fick mindre tid till styrketräning och började springa på asfalt första gången i mitt liv … Kan det vara där problemen började? Det låter ganska troligt, eller hur?

Skönt att jag har tagit tag i styrketräningen igen. Förutom mina 9 km löpning på stigar så blev det även 50 min styrketräning. Ett riktigt bra saldo under en enda dag.

Jag älskar Stockholms skärgård! Jag älskar att jag bor så nära allt detta!

Vägrar ta ut skilsmässa med löpningen

bild-19-kopia-2

Ett läkarbesök. Ett knippe nya kunskaper. Och en rejäl dos positivt tänkande. Jag tror att jag har kommit ett steg närmre att förstå vad kroppen vill säga mig.

Hastigheten var betydligt lägre än njutningen!

I går vara jag beredd att lägga ner all triathlon träning. I dag har jag lockat fram en ny portion kämpaglöd och tro på mig själv och tro på kraften som kommer ur vilja och positivt tänkande.
– Jag skulle kunna säga till dig att lägga ner löpningen och börja samla frimärken istället. Men det skulle knappast vara ett tillfredsställande svar. Inte skulle det funka med schack heller.
Ortoped Bengt på Sophiahemmet tittar lugnt på mig ovanför sina glasögon.

Den här killen har varit med förr. På väggen hänger inramade hockeytröjor i regnbågens alla färger, signerade med tillhörande tackbrev.
Han har en gedigen meritlista. Han vet att det är meningslöst att säga ”sluta”  till någon som älskar att utöva sin idrott.

Jag är ingen elitidrottare som många andra som Bengt har behandlat. Att höra honom säga att han kan säga att jag borde lägga ner löpningen, är inte roligt.
– Du ställer krav på din kropp som inte motsvarar din kapacitet. Vill du höja kraven måste du öka kapaciteten.
Det köper jag. Och är det inte precis det jag alltid har sagt: ”Det känns som att mina ben inte kan röra sig fortare, löpstyrkan saknas”.

Min vad är trött och får problem med syresättningen när jag springer. Dessutom tror Bengt att muskeln inte klarar att dämpa rycken som uppstår i fästena och därmed uppstår smärtan efter en en tids arbete.
Excentrisk träning kan hjälpa. Vila bort det hjälper inte, menar Bengt. Det måste tränas bort.
– Alla människor har olika gränser. Din gräns kanske går vid 13 km och sen säger kroppen ifrån. Det måste man acceptera.
Sedan undrar han vad jag fick för behandling förra året när jag sökte hjälp och höjer på ögonbrynen när han hör att jag blev tvångskommenderad att kolla upp om jag hade en propp i benet och att jag sedan enbart blev ordinerad vila. Och tydligen var jag där 2011 också och visade upp samma ben, men för en annan läkare. Det har jag glömt. Den läkaren sa också att jag skulle vila.

– Du ska träffa en sjukgymnast som har hjälpt många. Hon ska titta på ditt löpsteg och ge dig övningar för att stärka upp lår, säte, bål och vader. Excentrisk styrka ska du satsa på. Jag tycker det är värt ett försök.
Jag hör en viss tvekan i hans röst. Jag hör att han verkligen vill mig väl. Jag hör att han inte alls är helt säker på vad som bör göras.

Jag somnade nedslagen och vaknade utan större lust att simma. Jag simmade i alla fall och kom hem med kroppen full av simglädje! Det var underbart. Och jäklar i min lilla låda! Tro det eller ej min jag simmade ikapp en haj. Plötsligt såg jag bubblor framför näsan och förstod inte vad det var. Jag har ju aldrig simmat ikapp någon tidigare.

Efter jobbet ville jag känna på löpningen. Utan klocka (den triggar mig att springa för fort), i skog på mjukt underlag.
Jag tassade iväg.
Solen var blodröd och våren påtaglig i luften. Vaden kändes just … trött. Inte ond.
Jag tassade på och stannade för att vila och låta vaden återhämta sig en smula. Jag behöver ju ändå lite bilder till bloggen. Inte sant?
10 km utan smärta. Nu förstår jag mer vad kroppen signalerar. Trött, utarbetad muskel. Tar jag det lugnt så säger den: Okej då! Springer jag hårt så är det stopp.

Väl hemma igen varvade jag matlagning med övningen draken och excentrisk tåhäv i trappen. Beslutsam.
Jag ska bygga kroppen starkare.
Jag ska inte ge upp.

Det är så härligt ute. Naturen vaknar snart till liv!

Lite avundsjukt tittade jag på en kille som körde intervaller.

Jag och mr Barbell

bild-19-kopia-4-1

Ortoped bokad. Den bästa på Sophiahemmet (sägs det). PT kontaktad och jag läser allt jag kommer åt som handlar om löpstyrka, onda ben och andras erfarenheter.

Tassa på försiktigt, försiktigt. Mjukt underlag och det gick bra.

 Jag har en teori kring mitt ben som krånglar. Ju mer jag läser, ju mer jag funderar, ju mer jag hör andra berätta om liknande problem så står det ganska klart att jag har någon eller några svagare länkar i kroppen som orsakar det onda i benet.

Jag har ett stillasittande jobb och behöver säkert jobba med höft- och säte, likaväl som benstyrka och självklart core för att min kropp ska klara av den ökade belastningen som min nuvarande träningsmängd innebär.

Det verkar dessutom som att jag inte får ont av att springa måttligt. Lugnt och kortare distanser funkar utmärkt. Så jag kommer väldigt försiktigt försöka tassa några kilometer varje vecka för att inte helt halka tillbaka på ruta noll igen.

I dag sken solen. Jag vaknade och konstaterade att mitt ben var helt neutralt och jag bestämde mig för att nosa lite på ett par löpsteg, på mjukt underlag på mina vanliga stigar. Ingen asfalt. Inte snabbare än 5:40 tempo och med mina dämpade skor på fötterna.

Det var ljuvligt ute. Roger laddade för 29 km och när han släppte mig vid gymmet efter 5 km så var mitt humör på väg ner i djupet igen (jag vill bara gråta). Jag var så ledsen över att inte få hänga med men jag ville inte ta risken och springa längre. Nu ska jag fokusera på att stärka kroppen och se till att jag kan njuta av löpningen många år framöver.

Tyst skällde jag ut mig själv och taggade till där inne i gymmet. Roger sprang vidare och så var det jag och skivstången ett litet tag.

5 x 8 reps marklyft strikt 40 kg
5 x10 reps raka marklyft 20 kg
Djupa breda squats utan vikt
Draken båda benen tre varv! Grym övning som verkligen bet. Det sög riktigt i benet kring vristerna. jag hade problem att hålla balansen och det tog bra i rumpan. Så tack Lina! Den här övningen visar att jag är svag i löparmusklerna.
Höftlyft med vikt
Rumpövning i maskin (vet inte vad den heter)
3 x 10 Omvänd crunch på bänk med höftlyft ända upp på skulderbladen
Planka, rak och sida 3 min.

Spontana kommentarer på mitt upplägg är välkomna! Jag går ju på känsla mer än verkliga kunskaper. Och av den anledningen ska jag ta hjälp ev en PT.

Jag och mr Barbell. Marklyften kändes bra. Inte så tungt men strikt.
Tanken är att stärka rumpa, höft och ben.

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.