Helena Nimbratt

My triathlon stories

Trygga fötter i Hoka One One Speedgoat 3

I SAMARBETE MED ADDNATURE.COM

Ombonade, trygga i ett stadigt grepp. Så kändes det när jag första gången snörde på mig mina nya Hoka One One Speedgoat 3 från Addnature. Den spontana känslan var först att de var för smala, trots att jag har en smal fot, men sedan kände jag att de istället gav foten fin support som kändes riktigt bra och gjorde dem redo för många timmars äventyr.

Värmdö Ultra 60 k i ett par Hoka var ett bra beslut.
Värmdö Ultra 60 k i ett par Hoka var ett bra beslut.

Lite ovan känsla med den tjockare sulan, jag kände även av stödet i hålfoten. Men jösses vad skönt att bara springa på, utan att behöva veja för vassa uppstickande stenar för att skona fotsulorna. Med de här skorna är det bara att kliva på i terrängen.

Inför min första ultra (ett löppass, eller löplopp som är längre än ett marathon) var inte distansen jag var mest orolig, det var vilka skor jag skulle satsa på, som var mitt största bekymmer.

Jag är en sådan som bara kör. Känns det bra så springer jag. Har jag ont, då försöker jag jobba mer med styrka och backa något i distans och fart, men jag fortsätter att springa.

De gånger jag har försökt korrigera löpsteg och skor för att bota någon smärta – då har det gått åt skogen helt. Så det har jag slutat med.

Men att öka distansen till en ultra och dessutom springa på ojämnt underlag med rötter och stenar det visste jag skulle bli tufft för fötterna.

Hoka One One Speedgoat 3
Hoka One One Speedgoat 3

Jag sprang Österlen Trail 32 km, i våras, i ett par hyfsat gamla skor med tunn sula och knappt någon drop. Jag tog liksom de jag hade hemma utan att planera särskilt mycket, men det gick ok men trampdynorna blev ömma och en smula sargade. Därför blickade jag mot Hoka.

Hoka som hyllas av ultravärlden och som jag sett på varenda fot på till exempel Tec100. Hoka som ser lite annorlunda ut med sitt klumpiga utseende men som överraskar med sin låga vikt.

Jag fick chansen att testa Hoka tack vare Addnature. Trots att jag hade kort om tid att springa in dem så såg jag det som att jag inte hade något val. Den tjockare sulan kändes helt nödvändig inför mina 6 mil under helgens inplanerade lopp i Värmdös vackra landskap.

Redan första testarundan häpnades jag över hur bekvämt det var att springa längs en stenig ridväg. Och jag genomförde min första ultradistans och var ute under totalt 7 timmar och 48 min. Jag fick inte en enda skråma på fötterna. Trampdynorna var helt oskadda. Benen kändes trötta men utan skador. Skorna gjorde sitt jobb. Långt över förväntan.

Läs mer på: Addnature.com

Hjältarna under TEC100

tec

När jag vaknade i morse tänkte jag genast på hjältarna som anmält sig att springa
det helt galna loppet Täby Extreme Challenge – TEC 100. 
Regn! Efter fem  månader av snö och kyla så regnar det för första gången på länge och det på samma dag som de här urstarka löparna bestämt sig för att springa 16 mil och en kilometer. Svindlande långt.

Ultralöpare. Klockan 10.00 i morse gick starten för TEC 100, 16 mil långt lopp.

Strax före starten klockan 10.00 var jag där och tjuvkikade lite lätt nyfiken på vilka de är, de där människorna med vilja av stål och beslutsamhet att inte ge upp. Samanbitna, fokuserade och glada och väldigt insprugna, det är min slutsats. Man kunde nästan ana alla de hundratals mil som satt sig i de starka benen och kropparna. Det här är löpare som vet vad de ger sig in på, vilka kläder som de trivs bäst i och hur de ska tackla varven runt den 10 km långa banan. 16 gånger på raken!

När de tävlandes ryggar långsamt försvann i mellan träden stod jag huttrandes under ett paraply och tittade beudrande efter dem. Nej, i dag blir det ingen löpning för mig. I morgon visar prognosen sol och då blir det 20 km eller möjligen lite mer. Jag har lärt mig att lyssna på formen i kroppen och unnar mig att ta en lugn dag och inte hetsa mig själv till gymmet eller ut i löpspåret.

I dag blev det fokus på barnens träning, en skön promenad med familjen i det våta med trots allt milda vädret. Pluss en lyxig fika! När jag går och lägger mig ikväll då är de fortfarande där ute och nöter, med pannlampa, löparna som antagit utmaningen Täby Callange Extreme. Vilken imponerande insats!

Bästa fikat. Det finns på Delselius hemma på Värmdö.

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.