Helena Nimbratt

My triathlon stories

Ultraintervaller ger fin kvantitet

4 x 10 km med start varannan timme. Det är en snäll variant av upplägget ”ultrainervaller”.

Jag har länge väntat på ett tillfälle att köra detta pass som kräver tid och mentalt utrymme.

En långhelg i Dalarna där snön ligger tjock över markerna och det enda som finns att göra är faktiskt att bara vara – då känns det fint att klämma in ett tillfredställande träningspass och njuta av löpning i det fantastiska landskapet. De inger respekt det grönklädda blåböljande vyerna. Myrar, mörka skogar, höga branter och iskalla tjärnar, fullt av historik.

Härlig känsla att bärga hem 40 km löpning en lördag i skogen.
Härlig känsla att bärga hem 40 km löpning en lördag i skogen.

Jag märker också vilken kvalitetsskillnad det blir när jag har möjlighet att fokusera fullt ut på det pass jag ska genomföra. Vardagens träning ser annorlunda ut – ofta tidspressad, kompromissad med tanken i det som skall göras efter.

Så ser livet ut – det är bara att acceptera och göra det bästa av det. Framförallt njuta när det blir tillfällen som denna; 40 km löpning, fullt fokus inramad av lugn och fin miljö.

Innan passet startade så var det frukost. På Lövberget med endast vedspis tar det sin lilla tid och kräver en del förberedelser. Jag vaknade på morgonen och temperaturen var minst sagt kylig utanför täcket. Såpass kylig att jag fick min lilla treåring att ligga kvar medan jag slank ur värmen och gjorde upp eld både i öppna spisen och vedspisen.  På med mössa och massa kläder inne. Sakta värmdes stugan upp och den övriga familjen började röra på sig.

Jag rostade bröd på gammalt vis på en plåt i ugnen. Allt smakar så gott i fäboden, oavsett vad som ställs fram så skiner alla upp och tycker det är lyx.

Jag startade de första 10 k med att springa nedför berget en bit och mot grannberget Tyrsberget. De första 5 km gick nedför varvat med en del flackare sträckor och väldigt få uppförsbackar. Tilbaka är det en rejäl utmaning och nästan konstan motlut.

Jag sprang på 59 min. Lugnt och fint. Men kände mig ändå trött när jag slog mig ned på pinnstolen framför brasan för att torka och få värme. Två stora glas vatten och en sockerkaksbit. Sedan gick jag ut till familjen som var ute och byggde igloo i snön.

Vända två gick i samma riktning. Benen var lite sega de första metrarna, sedan rullade det på i ungefär samma tempo som under första intervallen. Vid 5 km blev benen lite segare men känslan var god hela vägen.

Tredje och fjärde milen så skippade jag att springa nerför berget för att undvika de värsta backarna. Men även om jag höll mig på berget så var det långt ifrån flackt.

Jag tyckte det var förvånansvärt lättsmält att springa 40 km uppdelat på 10 km. Kilometrarna bara flög fram. Snittfarten blev 06:17 tror jag, där de sista riktigt hala 5 km drog ned ordentligt.

Medan jag sprang som eldade min fantastiska man i bastun och stod vid spisen och förberedde middag. Jag smög in i värmen och med en iskall immig öl som sällskap. Genom fönstren såg kunde jag fortfarande se de blå dalabergens böljande allvar.

Det nya virket sticker ut i naturen. Till våren ska det behandlas så det smälter in lite bättre.
Det nya virket sticker ut i naturen. Till våren ska det behandlas så det smälter in lite bättre.

IMG_9252

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.