Helena Nimbratt

My triathlon stories

Nu går det åt mycket energi

Förutom starka cykelben så tänker jag mycket på mat just nu. Träning, mat och sömn är som bekant viktiga byggstenar för att träningen ska ge resultat.

 

I går körde jag hårt. 60 min med intervaller, tyngsta växeln i i totalt 20 min.

 

Jag har alltid älskat mat, sedan barnsben. Jag var en av få som aldrig klagade på skolmaten utan blev istället matpersonalens favorit.
– Jag tar gärna mycket, instruerade jag ofta vid portionering.

Någonstans i början av 2000 så gjorde jag en rejäl omvärdering kring vad jag ville stoppa i min kropp. Plötsligt förstod jag att Falukorven och avsaknaden av grönsaker inte var optimalt bränsle. För kanske 8 år sedan insåg jag att vitt mjöl får mig att må dåligt och jag skruvade ned det intaget rejält. Vissa perioder valde jag bort det helt och jag fick en helt annan fräschare och lättare känsla i kroppen.

Just nu när jag helammar en rundlaggd snart 6 månaders baby (vi ska börja med smakisar snart) som kräver en hel del energi för sina utvecklingskliv OCH tränar så skulle jag kunna äta en hel ko!
För några veckor sedan kände jag mig helt fixerad vid mat men nu så lyckas jag med konststycket att äta så kroppen känns nöjd. Och jag äter mycket av allt och tar lite hjälp med kosttillskott. Och tricket tycks vara att verkligen fylla tallriken mer protein, kolhydrater och massor av olika typer av grönsaker. Kylen är full av broccoli, blomkål, morötter, babyspenat, tomater, lök, paprika. Pizzasallad, vitkål med olja, vinäger och svartpeppar är nya favorittillbehöret till middagen, vid sidan av en vanlig sallad.

Dessutom blir det mycket ägg, (ni skulle tro att jag skämtade om jag berättade hur många ägg vi äter i den här familjen per vecka … 4 mer eller mindre vuxna personer som tränar mycket … haha ) gröt med chiafrön, pumpakärnor, valnötter. Jag äter mallenamål och fikar gärna och tar en bulle eller två och jag avslutar alltid kvällen med ett glas havrechokladdryck och en macka.
Och nej, just nu ryggar jag inte för varken fikabröd eller spagetti. Jag behöver det! Så känns det.

Och vad händer med graviditetskilona? Jag gick upp 16-18 kilo. För en tid sedan så landade jag på min inskrivningsvikt men jag har märkt att jag fortsätter nedåt och det vill jag inte. Men jag har ju förlorat i muskler så det är kanske där skillnaden ligger men med andra ord: just nu behöver jag tanka konstant på med ny energi.

 

Min portion. Fläskkarré, potatis, sås,grönsallad, hericot verts, vitkålssallad, lingon.

Tävlingarnas baksida

bild1-5kopia4

Sju långlopp den här säsongen och ett gäng långpass med övning i att ta energi. Resultat? Ett otäckt och starkt sockersug.

 

Ironman var värt allt socker i världen.

Jag blir mer och mer övertygad: Den enroma konsumtionen socker som sker under alla långlopp bland motionärer kommer att ge ett bakslag. Gel, liquid, power balls, bars, sportdryck, godis, bullar, cola … Jag vill inte ens tänka på vad mycket sh-t jag har stoppat i mig under den här säsongen. Dessutom har jag TRÄNAT på att få i mig eländet.

Det första jag tänker när jag går i mål är: TANDBORSTE!!! Efter 4, 5, 12 eller 14 timmars konstant tuggande på något sött så känns det som att tänderna ska ramla ur munnen när som helst, jag kanske inbillar mig, men ibland känns det som att de värker. De är hur som helst alltid helt ludna. Jag lärde mig snabbt att plocka ned tandborsten i packningen bland ombyteskläderna.

Jag läste i Tandläkartidningen att forskare har upptäckt att långdistansare får sämre tandhälsa än andra. Och skälet de angav var inte gels, utan mindre mängd saliv, som tydligen är kopplat till fysiskt arbete. Det får mig att bli än mer övertygad att 14 timmars triathlon innebär 14 timmars frätande på emaljen. Och det kan det väl vara värt, en eller två gånger om året men kanske inte sju gånger …

Förutom detta så har jag konstaterat jag jag efter sommaren drabbats av ett brutalt sockersug. Min tidigare naturligt rena kost (hyfsat ialla fall) är inte längre självklar. Jag hör mig själv föreslå pizza och  pasta till middag, jag går med stora bedjande hundögon till min kollega på jobbet som jag vet har ett aldrig sinande godisförråd i lådarna eller så slukar jag hela fruktkorgen på jobbet i ett desperat försök att inte ta en stor kopp choklad i stället för kaffe.

Jag trivs inte och muttrar surt att det beror på de där jädrans liquidsen som jag tvingat i mig. För att inte tala om alla mängder gelépowerballs jag tuggat och ibland svalt hela.

Jag slåss just nu med näbbar och klor mot sockersuget genom att äta noll socker och väldigt begränsat med bröd och dyligt.

I dag har min meny sett ut så här:

Frukost
Verum fil, osockrad müsli, hallon, valnötter
Mellanmål
Mörk frukt- och nötbbrödskiva med ost, skinka och tomatskivor.
Lunch
Kryddstark linsgryta, ett ägg, fetaost
Mellanmål
En skiva lingongrova med gräddost + grön smoothie på bland annat spenat, broccoli, avocado
Middag
Omelett, med tomat, spenat, lök och knaperstekt bacon

Jag har också ätit en banan och ett äpple.
Ganska ordentligt med mat. Jag har inte varit hungrig men jösses vad kroppen njöt av den där skivan lingongrova, som innehåller en smula socker, och hjärnan kändes plötsligt knivskarp. Läskigt att känslan blir så tydlig.

Tränat har jag också gjort: 50 min styrka på lunchen. Dryga 5 km snabb löpning (nåja) efter den där lingongrovan. Torsdag idag … Fyra dagars strikt kost! Hurra!!!

Drillat vattenläget

bild-18-kopia-23

Nästa vecka är det dags för min efterlängtade kurs: Intensivvecka i Total Immersion med Coach AK. Inför det vill jag ha fått upp bra vattenkänsla och hinna öva på vattenläget.

Mina ben är slitna. Trailpremiären har resulterat i stumma ben ända upp i ljumskarna och ömma muskelfästen kring vristerna som förmodligen är på tok för svaga. Tufft det där med löpning i terräng (inget för 08:or??!!).

I går körde jag överkropp i gymmet och testade några ny crossfitinspirerade kombinationsövningar med skivstång. I dag är jag helt öm runt hela bröstkorgen (har aldrig hänt förrut), bak på ryggen och upp i nacken.

Jag kör hårt nu. Det känns. 
Så att glida ner i den ganska behagligt tempererade bassängen här hemma i Gustavsberg kändes som ren och skär lyx och vila …
Jag fortsatte med mitt benfokus. Betade av tråkiga längder benspark med fenor och utan fenor. Simmade snabbt men kontrollerat med fenor. Simmade utan fenor med fullt fokus på vattenläget och målsättningen: hälar precis under vattenytan.

Jag var lite ofokuserad. Simkamraterna i snabbrännan var lite för pratsamma och faktiskt ett snäpp långsammare än jag – det var första gången jag fick uppleva det.

Jag testade även en övning som Coach AK, Anna-Karin Lundin har bett oss deltagare att öva på innan kursen börjar. Kolla filmen här nedan.

Jag ser verkligen framemot att få träffa Anna-Karin och jag har just nu satt allt mitt hopp på att hon ska ge mig tips som gör att jag slipper stöka runt i vattnet så mycket. Med lite tur kommer hon att hjälpa mig få till bättre fart och balans. Jag vet att det kommer bli en del tuffa andningsteknikövningar som går ut på att ha ett glasöga under, respektive ovanför vattenytan vid andning … Och armtagen ska inte påbörjas förän den andra handen är framme vid vattnet igen.

Det ska verkligen bli utmanande, intressant och hur kul som helst. Längtar massor!!!

Här är övningen som tydligen ska drillas mycket

En lite selfie tagen i största hemlighet ….

Gårdagens vitaminchock: hemmagjord rödbetsjuice! Smakar … rå grönsak och lite jord. Rödbetsjuice sägs ju vara en dunderkur för alla som vill prestera i uthållighetssporter men jag har inte hittat det i någon butik och hälsokost har jag inte kommit till än. Tror på att äta varierat av vanligt käk. Ganska mycket om det är bra grejer. Och eftersom det stod en juicemaskin i skåpen och de ekologiska rödbetorna reades ut på Coop så köpte jag hem ett par kilo för att testa.

Lite pillrigt att skala och greja men varför inte. Det kanske det kan vara värt.

Älskar mitt aktiva liv!

bild-18-kopia-12-1

Distanspass 18 km i rejält kuperad terräng, i +3 grader, lätt regn och fallande skymning. 
– Det kan inte bli så mycket värre än så här konstaterade Roger när vi var klara, sen log han. Båda han och jag älskar när det är lite kärvt, ni vet så där karaktärsbyggande. Ju tröttare och blötare – upplevelsen blir så mycket bättre.

Nästan 10 timmars sömn. En mild, blöt morgon med en strimma sol som letade sig in mellan gardinerna.
Hela helgen har jag och Roger fokuserat på träningen, att vila och helt enkelt låta andra julstressa, hasta fram och tillbaka i butiker. Jag hade bokat in ett ordentligt simpass i dag, medan Roger absolut skulle springa distans eftersom han tränar efter ett program med sikte på en bra tid på Stockholm Marathon.
Vi gillar att vara tillsammans, därmed blev det två rejäla dubbelpass för oss båda.

I simhallen började allt i katastrof. Jag hoppade ner i vattnet från kanten och hamnade mitt i ett stim trista, ilskna män. Inte nog med att de var högljudda och klagade högt över alla ”dåliga” och ”långsamma” simmare, de själva hade ingen vidare teknik utan plaskade och hammrade sig fram som galningar i vattnet.
Det blev inte bra för mig.

Jag försökte göra mig så liten som möjligt och simmade så linan strök längs kroppen medan jag kämpade med lugnet när jag fick munnen full av vatten när stimmet plaskade förbi.
Muttrande konstaterade jag för Roger att från och med nu är jag FÖR tjejlopp.

Jag har alltid tyckt att det är något väldigt snett i att tex Klassikern kan göras i en halv modell och en tjejmodell som är en tredjedel av distansen. Likaväl som kvinnor kan tycka att originaldistansen är för tuff så finns det självklart mängder av män som inte orkar mer.

Roger tyckte att jag istället skulle lägga mig i en annan bana, bland de snälla barnen, och öva benspark och vattenläge, som just nu drar ner min fart när jag simmar.
– Så kan du simma om de där nästa gång och plaska på dem, sa han och den tanken räckte för mig att ge järnet.

Så Roger la allt fokus på att ge mig bensparkövningar, istället för att simma själv, med fenor, utan fenor, med platta, utan platta tills benen brände. Och ja visst. Jag kände skillnaden. Att simma med rätt vattenläge är fantastiskt. 1600 meter varav jag klarade av att visa upp en klar förbättring under de sista 400 metrarna! Yeay!

Jättehärligt.

Sen var det dags för löpningen, efter två äggmackor och en stor kopp kaffe.
Jag tror att det var mitt absolut bästa distanspass någonsin. Jag kände mig stark, pulsen var lugn, jag var glad, när kroppen blev trött var huvudet fortfarande med och ville springa mer.

Och den decemberfuktiga, mörkgröna skogen var magiskt vacker. Fötterna flög fram de sista 5 km när mörkret hunnit falla helt – utan pannlampa. Enbart på känn. 18 km på 1:49, trots mörkret som drog ner tempot rejält.

Efteråt blev det bastu nummer två för dagen. Trött sträckte jag ut i värmen och såg till att få i mig ordentligt med vätska.

Nu sitter här vid matbordet: Mätt. Trött överallt. Lycklig. Varm. Tillfreds. Öm i kroppen. Glad. Sömning. Med ett glas vin. Med en flaska grönt nagellack (blogga och lägga nytt lack på naglarna har blivit en ny trevlig rutin),
Kort och gott – jag mår så himla bra!

Snabbsimbanan full av livsfarliga simmare.

Regnigt men vackert. Skogen är full av dofter.

Pulled pork på g. Det får puttra i ugnen medan vi springer.

Rogers hemgjorda glass med blåbär, grädde, ägg … underbart gott.

Pulled Pork 
1,3 kg fläskkarré
2 msk chipotlesås
2 msk kinesisk soja
6 klyftor vitlök
1 chilifrukt
2,5 msk spiskummin
1 tsk mald koriander
2,5 msk grovmalen svartpeppar
4 msk tomatpurré
lite salt
1 grovt hackad lök
Öl 
Coca Cola
Blanda alla kryddor till en pasta. Placera köttet i en sekgryta som tål att stå i ugnen. Gnid in köttet med pastan, lägg i löken och häll på lika delar cola och öl.
Ställ in det hela i ugnen ca 5 timmar på 125 grader.
Ta ut köttet och dra sönder det till trådar med en gaffel. 
Servera tex på en bit chiabatta, med grönsaker. Avocado och tomater är ett måste.
Toppa med en klick crème fraiche.

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.