Helena Nimbratt

My triathlon stories

Tränande människor – generösare än andra

bild-19

Det är nåt särskilt med människor som älskar att träna. De är generösa, fulla av iver att inspirera och öppna och jäkligt trevliga människor. Precis sån är Emma. I dag bjöd Emma mig på ett grymt teknikpass på Stockholm Stadions nypreppade slingor skidspår.

 

Wohoo!! Härligt med skidor.

Det kunde inte komma mer lägligt. En timmes grymt teknikpass med massor av tips och nya kunskap är precis vad jag behöver och kanske det absolut smartaset att för mig att satsa på inför min Öppet spår-utmaning.

Emma träffade jag förra veckan på min simkurs. Och som alltid är det kul att lära känna nytt folk som brinner och har samma intressen. Snacka om att jag blev glad när jag fick ett facebookmeddelande med en fråga om jag ville haka på och åka lite skidor (kan man tänka att Emma läst mitt söndagsinlägg och sett en högst tveksam skidåkare på bild … hehe.)

Emma är alltså inte bara en grym simmare (hon var en av de där snabbtjejerna och har kört swimruntävlingen Amfibiemannen ) hon kan dessutom åka skidor och är en duktig löpare och är en av dem som driver löpgruppen City Runners.
Förra året körde Emma Tjejvasan och hon är dalkulla från början = född på skidor.

Att skidor är ett naturligt inslag i Emmas liv rådde det ingen tvekan om. Hon greppade vant mina skidor och vips hade jag fått lite fästvalla. Sedan började vi passet som erbjöd en hel del a-ha upplevelser. (Ni vet hur mycket jag älskar det! Jag log från öra till öra)
Jag har trots allt åkt några mil i mina dar men oj vad kul det var att lära sig hur man gör rätt.
Hur stakar man med magen? Var är det korrekt att sätta stavarna? Hur åker man på energisnålast sätt.

Och staka fick jag göra, 6 km totalt, runt runt. Metodiskt, med magen jepp och så hela hemligheten: hjälpa till med höften och låta kroppen skjutsa fram sig själv. Och tyngdpunkten på skidorna, en justering där gjorde massor.

Stakning med frånskjut övade vi också. Att få in höftens rörelse här var svårare för mig som har svårt att hålla koll på armar och ben men med lite övning så.
och sist körde vi diagonal åkning, först utan stavar 1 km för att öva förflyttning av tyngdpunkten och att glida långt på varje skida och sedan med stavarna, vilket var lite trassligare.

Det var ett grymt pass som kändes i core och rygg, Jag tror det är ett tecken på att jag har gjort rätt. Stockholmshimlen var nattsvart. Stadions belysning lös upp spåren och folk stakade sig runt varv efter varv. Nybörjare, ett och annat litet barn och en hel del med vasaloppsångets i blicken.
– 10 grader. Mina fingrar domande bort och låren var stela av köld, men jag ville inte sluta. 25 varv eller var det 20 jag fick ihop innan jag hoppade av spåren.

Jag hoppas jag får träffa Emma flera gånger! Vilken generös och duktig skidåkare!

Strax före 18.00 var det fortfarande lugnt på Stadion. Kring 19.00 vad det fullt.

Bra ställe för teknikträning.

Premiärcykling med Fredrikshof

bild-15-kopia-20

Lördag. Klockan ringer 05.50. Drygt en timme senare står jag förväntansfull i Gustavsberg hamn och träffar för första gången gänget i Fredrikshof cykelklubb, som tränar i Nacka/Värmdö. Nu ska jag lära mig klungkörning och bygga på relationen till min cykel.

Jag trivdes riktigt bra med cykelgänget. Kul att det är så socialt.

Det är nästan som lite parterapi. Första förälskelsen är över. Jag gnetat på ganska många mil under våren och sommaren och så uppstod krisen under tävlingen: Jag insåg att det gnisslar en hel del mellan mig och cykeln. Jag har ganska dålig koll på cykeltekniken både rent mekaniskt och tekniskt, hur en cykel fungerar och hur man hanterar cykeln när banan är utmanande i form av skarpa kurvor och annat.

Förutom det känner jag mig redo att lära mig ligga på rulle.

I lördags morse klaffade äntligen tidschemat så att jag kunde få göra mitt första försök att cykla med Fredrikshof. Regnet hade öst ner hela natten och prognosen var högst osäker. Effekten blev att de flesta cyklister valde att somna om istället för att ge sig ut på blöta vägbanor. Och de rutinerade som hade tagit sig ut såg högst tveksamma ut när de såg den klena uppslutning.

Vi fyra nybörjare som tagit oss dit var proppfulla med motivation trots eventuellt regn. Och det blev tre riktigt härliga timmar. Anders som helt tydligt både är gruppledare och en stor cykelentusiast förklarade att han skulle göra sitt bästa för att hålla kurs för oss fyra. Mig lovade han särskilt att han skulle minsann se till att göra en cyklist av mig och garanterade jag han kommer hålla både mekarkurser i vinter och se till att vi alla skulle puscha oss att testa gränserna så att vi utvecklas i lagom takt.

Nybörjarna och Anders längst till vänster. Vilken lyx med så fin lektion.

Efter lite uppvärmning fick vi känna på att cykla på två led. Anders instruerade hur vi skulle hålla jämnt tempo, se till att hela gruppen hänger med och hur man växlar i täten. Vi cyklade i uppförsbackar, ha ville att vi skulle stå, släppa styret med en hand, vi körde i belgisk kedja och testade att spurta om varandra, mest för att det var kul.

När lektionen var slut hade vi cyklat kring 3 mil, kroppen var varm och glad av all ny cykelinspiration. Gänget hade hunnit tina upp, stämningen var hög och skratten många. Anders gav oss fin, fina betyg och menade att vi utan problem kunde skippa lugna gruppen och att han ansåg att vi var tillräckligt starka att köra med medelgruppen nästa helg. Vi hade snittat 27 km/timme utan problem.

På väg hem, tillbaka till hamnen där fikat väntade, fick jag uppgiften att dra. Jag hade kul och konstaterade att med ett helt band cyklister bakom sig så är det lätt att puscha sig lite extra och trampa på. Därmed kände jag att morgonens terapi hade haft fin effekt.

Jag och cykeln är allt vänner ändå och jag tänker hålla fast vid relationen och se till att den utvecklas.

Fika i hamnen med hela gånget som trotsade vädret. Vi fick en kanonmorgon.

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.