Helena Nimbratt

My triathlon stories

Take it slow

blogger-image-1656910040

I bland försvinner kvällen (ganska ofta) och det blir bara försent att träna, men så gör man det i alla fall. De passen blir nästan alltid mina bästa. Fokus, glädje och massor av inspiration.

Benen ska bli starkare och snabbare.

I går började jag dagen med grötfrukost och kravlöst cyklande på trainern. Det kändes tungt, trist och segt.

Jag har haft en lång period av dålig sömn och vissa dagar har jag känt mig ledsen och frustrerad och vissa dagar enbart full av acceptans. Uppemot tre gånger per timme mellan 00:00 och 05:00 tills jag inte kan somna om mer, har min söta lila bebis väckt mig. Ni som vet – man vill ju bara gråta. Men så igår såg vi en stor framtand i överkäken som spruckit fram och jag fylls av hopp. Jaha!! Det är klart att det har varit tanden som stört Edith på natten.

I natt har jag faktiskt sovit! Kroppen känns helt annorlunda. Lättad!

Dålig sömn innebär mycket mer vila och anpassad träning, kortare pass. Inga krav. Jag tar det bara slow!
I helgen blev det inget långpass och ingen skidåkning som jag planerat, på grund av trötthet. När det gällde skidorna så valde jag faktiskt att avstå. Jag såg på sociala medier att lördagen hade lockat 3000 åkare till det stackars konstsnöspåret i Täby/Arninge (precis utanför vårt nya hus) så nej … Jag vill inte trängas. Jag vill köra! Så taktiken framöver kommer att bli: Pannlampa och skidtur när mörkret faller och de flesta går hem.

I går hade jag bestämt att jag ville gå till gymmet efter middagen. Men så drog matlagningen ut på tiden och vips var det egentligen försent att gå men så bestämde jag mig att träningen skulle bli av. Nu på kvällen kände jag mig pigg, tillskillnad från förmiddagen när cyklingen bara var tung och trist. Det blev ett sådant där pass som man bara blir så TACKSAM över att det blev av, att man tog sig i kragen, prioriterade och bara såg till att det blev något, för det blev ju riktigt bra.

Nytt sätt att mäta träningen

IMG_8666

Jag har bestämt mig för ett nytt sätt att mäta träningen – ett sätt som kanske fler skulle överväga, även de som inte måste anpassa träningen till en kropp som producerar ett barn. Kort och gott: Hur mår jag?

 

Stillsam löpning i nysnö. Älskar den dämpade känslan i vinterlandskapet.

Mätmetoden ”hur mår jag?” aktualiserades på riktigt under de senaste dagarna. Jag är inte superpåläst på vad som egentligen händer i kroppen under en graviditet. Nu vet jag lite mer.

I måndags traskade jag förväntansfullt till gymmet med en handskriven lapp i fickan. Jag hade hittat några övningar anpassade för gravida kvinnor och var nöjd med att ha en plan för det väntade passet.

Jag satte igång med en känsla av mening och nytändning. Lite lätt träningsvärk efter gårdagens hemma-TRX-pass molade dovt i kroppen. Jag tog det försiktigt. Satsade på 15 reps och kände in kroppen. Tog längre pauser och slutade belåtnare än på mycket länge.

Dagen efter hade jag ordentlig träningsvärk OCH en diffus öm känsla i armbågar, knän och handleder … Jag må vara 40 med två barn och ett bonusbarn men uppträder och känner mig som en förstföderska. Jag googlade på foglossning med en stark misstanke att det där hormonet relaxin även påverkar andra leder i kroppen. Mycket riktigt. Jag kände inte till det men nu vet jag alltså.

Mina muskler är långt starkare och vill gärna ta i mer än de övningar jag erbjuder. Ändå får jag ont i armbågarna …!!! Höfterna känns bara fint, trots att jag gör utfalll … Känns inte logiskt men så är det.

Nåja, tålamod och lite mer plugg är det som krävs. Boken Stark, Glad, Gravid, ligger här hemma och väntar i hyllan. Dags att läsa den!

Styrkeplan. Ordenligt researchad för att passa.

Reclaim the gym

10504837_10152155120286402_8961878134772500825_o

Långsamt väcker jag kroppen till liv igen efter post Ironman-vilan och sjukdom. I dag tog jag god tid på mig i gymmet och stornjöt utan att känna mig stressad över att jag inte simmade, cyklade eller var ute på ett långpass löpning.

 

Höstens mål är styrketräning för både mig och Roger.

Det var i gymmet jag började bygga – inte så otroligt mycket muskler kanske, jag byggde mer kärleken till träningen, så där långsamt som man ska göra för att vänja leder och ligament.

Jag minns tydligt hur jag tvekade och liksom tog sats innan jag tog i dörren till gymmet och låtsades som att jag visste precis vad jag gjorde när jag sa:
– Hej, jag är intresserad av att börja träna här.

Jag köpte nya kläder, löst sittande för att inte någon skulle tro att jag fejkade där inne i gymmet. Jag var ju 100 procent otränad och försökte inte låtsas något annat. Instruktören som skissade på mitt allra första gymprogram hade lite problem att hitta rätt vikt när den lägsta i vissa lägen var på tok för tung.
Jag minns att han log. Jag själv rodnande.

Det var 10 år sedan, ungefär.

Jag saknar gymmet när jag triathlontränar. Jag har också märkt att det har haft sitt pris att jag under vissa perioder hoppat över gymmet. I början var jag stabil och stark rakt igenom efter år av gymmande och en lång period av marklyftsfrossa. Jag har tappat en hel del av den stabiliteten och jag är ganska så säker på att där har vi upptakten till mina löparskador. Förmodligen.

Är man triathlet och tjej tror jag att man har mycket att vinna på att prioritera styrka och teknik. Det tänker jag göra och min plan är att under 3 månader lägga fokus på gymmet. Jag ska simma, springa och spinna eller kanske cykla om vädret tillåter eller varför inte testa det där med trainer. Men jag ska göra detta i lite mindre dos ett tag.

Jag vill styrketräna. Jag älskar känlsan av genomarbetade muskler.

Och så ska jag ge yoga en ärlig chans. Jag vill bli stabil, stärka upp de där små musklerna som inte används så ofta. Och jag vill samtidigt passa på att ägna en stund åt att rikta mig fokuserat inåt.

I tisdags testade jag mitt första pass yoga. Det var bra och dåligt. Jag frös och förstod inte riktigt allt vi gjorde, vad syftet var med övingarna. Samtidigt kändes det underbart att göra grejer med min stela kropp som jag inte brukar göra och ja, jag fick ordentligt träningsvärk just där jag är svag i löpningen. Perfekt.
Jag längtar redan till nästa tisdag.

I går tog jag en löptur, mot min vilja. Och som vanligt när jag inte alls har lust att ge mig ut så blev det succé. Kall och frusen i det nästan nollgradiga vädret trippade jag ut och återvände genomvarm, glad och nöjd med mig själv knappa timmen senare. 10 km med väldigt lätt känsla i kroppen men med ben som protesterade lite av ovanan.

I dag – 60 min underbar styrketräning med fria vikter och stång. Basic och helt ljuvligt.

Första kontakten med yoga blev lite rastlös men jag är inte den som ger mig.

Jag och mr Barbell

bild-19-kopia-4-1

Ortoped bokad. Den bästa på Sophiahemmet (sägs det). PT kontaktad och jag läser allt jag kommer åt som handlar om löpstyrka, onda ben och andras erfarenheter.

Tassa på försiktigt, försiktigt. Mjukt underlag och det gick bra.

 Jag har en teori kring mitt ben som krånglar. Ju mer jag läser, ju mer jag funderar, ju mer jag hör andra berätta om liknande problem så står det ganska klart att jag har någon eller några svagare länkar i kroppen som orsakar det onda i benet.

Jag har ett stillasittande jobb och behöver säkert jobba med höft- och säte, likaväl som benstyrka och självklart core för att min kropp ska klara av den ökade belastningen som min nuvarande träningsmängd innebär.

Det verkar dessutom som att jag inte får ont av att springa måttligt. Lugnt och kortare distanser funkar utmärkt. Så jag kommer väldigt försiktigt försöka tassa några kilometer varje vecka för att inte helt halka tillbaka på ruta noll igen.

I dag sken solen. Jag vaknade och konstaterade att mitt ben var helt neutralt och jag bestämde mig för att nosa lite på ett par löpsteg, på mjukt underlag på mina vanliga stigar. Ingen asfalt. Inte snabbare än 5:40 tempo och med mina dämpade skor på fötterna.

Det var ljuvligt ute. Roger laddade för 29 km och när han släppte mig vid gymmet efter 5 km så var mitt humör på väg ner i djupet igen (jag vill bara gråta). Jag var så ledsen över att inte få hänga med men jag ville inte ta risken och springa längre. Nu ska jag fokusera på att stärka kroppen och se till att jag kan njuta av löpningen många år framöver.

Tyst skällde jag ut mig själv och taggade till där inne i gymmet. Roger sprang vidare och så var det jag och skivstången ett litet tag.

5 x 8 reps marklyft strikt 40 kg
5 x10 reps raka marklyft 20 kg
Djupa breda squats utan vikt
Draken båda benen tre varv! Grym övning som verkligen bet. Det sög riktigt i benet kring vristerna. jag hade problem att hålla balansen och det tog bra i rumpan. Så tack Lina! Den här övningen visar att jag är svag i löparmusklerna.
Höftlyft med vikt
Rumpövning i maskin (vet inte vad den heter)
3 x 10 Omvänd crunch på bänk med höftlyft ända upp på skulderbladen
Planka, rak och sida 3 min.

Spontana kommentarer på mitt upplägg är välkomna! Jag går ju på känsla mer än verkliga kunskaper. Och av den anledningen ska jag ta hjälp ev en PT.

Jag och mr Barbell. Marklyften kändes bra. Inte så tungt men strikt.
Tanken är att stärka rumpa, höft och ben.

Styrka & fart

bild-18-kopia-17

Jag tänker mycket på fart just nu. Ni vet – jag vill ju bli snabbare både som löpare och cyklist. 

 

Lediga, slappar, gör inget särskilt, tränar och fikar lite då och då.

Utan snö, med plusgrader, gröna gräsmattor och grådis då blir det en hel del löpning för att hålla humöret uppe.
I vanliga fall skulle jag jubla över den milda vinter och den förlängda löpsärsongen men med Vasaloppet inplanerat för först gången i mitt liv så börjar det kännas allt mer nervöst. Hur ska det bli?

Än så länge har jag inte riktigt våga tänka tanken fullt ut men tänk om det blir väldigt dåligt med snö mellan Sälen och Mora och jag måste ta mig igenom loppet på dåliga spår utan riktigt skidträningen … 9 mil kan bli väldigt plågsamt på det sättet!

För att slippa tänka på detta scenario så springer jag fortare än vanligt och funderar på vilka styrkeövningar jag behöver satsa på för att stärka upp mina svaga länkar i löpningen.

Därför har jag under de senaste två dagarna utmanat mig själv genom att genomföra ett intervallpass, 5 km löpning med intervallerna:

8×200 meter i 4:08 tempo
Nu är det gjort och nu är det bara att fortsätta att bygga långsamt härifrån.
Dessutom har jag jobbat ben i gymmet: 
Squats
Benpress
Step up på bänk med 2×5 kg hantlar
Utfall med medicinboll + rotation

Jag har gett mig själv i läxa att läsa på vilka övningar som är bra och relevanta för både löpning och för att bli en starkare cyklist. Med triathlon i hjärtat så har gymmet fått en helt ny funktion i mitt liv. Jag läste också nyligen i en triathlonbok att kvinnor har mycket att vinna på att satsa på styrka året om under sin triathlonträning. Jag är glad över att jag redan har gymvanan i ryggraden. Det ska jag utnyttja nu.

Rump & magkväll … och så lite intervaller

bild-16-kopia-2-1

Jag går till gymmet. Till 100 procent inställd att enbart köra styrka. Men så står löpbandet där, lite ensam och så tänker jag på hur härligt det känns att spetta fram under löpturen och känna sig stark och snabb. Så vad sjutton … lite intervaller är väl aldrig fel?

Och jag känner mig ju ganska osnabb så det blev inte så många. För det orkar jag inte men jag tänker att de jag gör de gör lite, lite nytta ändock. En löpcoach sa till mig en gång att det gäller att vänja kroppen vid löpning om man vill bli bättre. 10 min om dagen, varje dag kan ta en nybörjare till oanade höjder. Och jag tror honom. Jag ser alltid till att värma upp med ett par kilometer löpning där jag tar i. Och det har utvecklat mig en hel del.

Det blev alltså:
1000 m 6:00 min tempo
3 x 400 m i 4:40 tempo
1 x 200 m i 4:30 tempo
nerjogg 3 min

Sen fick det vara bra. Inte läge att plocka fram superpannbenet idag inte.

Dessutom hade jag viktiga saker att ta tag i, nämligen den eftersatta rump- och magträningen, snyggmusklerna!

Tog hjälp av en kettlebell, 7 kg och en balansplatta. Stod på ett ben på plattan. Utförde djupa knäböj med kettlebellen i motsatt hand nere vid golvet, pressa upp och hela vägen över huvudet med rak arm (inte översträcka armbågen) och allt detta x 12 om 3 set.
Bra coreövning!

Body pumpstången lastade jag med 20 kg och sedan körde jag 3 x 20 utfall. Brände fint!

Där någonstans kickade nog endorfinerna in för lusten att åka hem till soffan var plötsligt som bortblåst så jag körde 40 min till, rumpa, core, toppat med triceps för det sitter aldrig fel. Jag körde aktiv vila genom att stå på knä på en pilates boll och balansera.

Avslutade med en liten planklek som en instagramkompis tipsade om (vi gick gymnasiet ihop). Hon är en grymt stark polis och gör heeeelt galna övningar mest hela tiden. Det här är en av dem:

1 min rak, 1 min vänstra sned, 1 min högra sned och sen om igen …. i tre varv körde jag och blev rätt trött. Min kompis föreslog 10 varv, det vill säga, att man står plankan i 30 minuter. Så kör hon och hennes kolleger. Galet!
Får jobba mer på den!

Body Joy på gymmet

bild-16-2

Jag var grymt osocial idag på gymmet. Ombytt och klar, med lurar och musik i öronen gled jag in genom dörrarna, strök längs väggarna och ställde mig på löpbandet för att värma upp. Sen var jag helt förlorad – djupt in i min egen träningsbubbla.

 

Varmt och ombonat på gymmet. Alltid välkomnande.

Det var en lugnt effektiv dag på jobbet. Jag betade av allt det som brann allra mest. Tog tag i tråkiga måsten. Städade mitt bord. Åt en mättande och nyttig lunch.

När jag kom hem ägnande jag mig åt barnen. Vi snackade och proppade oss fulla med kladdkaka. (Det var länge sedan mamma kom hem med något sånt sött … stackars barn …) Jag plockade en stund hemma, fick ordning på diskbänken och gled iväg till gymmet.

Ingen stress. Allt under kontroll. Livet flyter. Lite vardagstristess. 
Då blir effekten av träningen som bäst.

På löpbandet var kroppen på min sida. Det gick lätt och musiken lyfte mig så det kändes som jag flög. 15 min progressivt, med avslutande 5 min i 4:30 tempo, med syfte att värma upp kroppen och ändå göra lite, lite nytta i benen och låta dem få känna på lite fart. Farten som jag tappat under sommarens löpuppehåll.
Jag såg till att hålla kroppen rak och stark ända in i mål.

Efter den korta löpningen blev det 60 min fokuserad styrka, överkropp. Rygg, axlar, skulderblad, triceps, biceps, bröst.
Fortfarande med lurarna fulla med musik, helt avskärmad från de andra i min egen värld.
Jag nickade bara till dem som sa hej. Stannade i min bubbla. 

Jag har inte tränat så mycket i gymmet nu under min triathlonsatsning. Muskler som inte fått jobba på ett bra tag vaknade till liv. I synnerhet dem långt där inne, corens kärna.
Jag älskar känslan när musklerna svarar och känner mig riktigt nöjd med dagens pass.

Triathlon på hjärnan

bild-12-kopia-7

Det kommer förändra den du är, det du tänker på, vem du vill vara. Jag bara varnar dig. Börjar du med triathlon så var beredd – det sätter sig på hjärnan!

Nu undrar jag – när blir man triathlet? Är det när man har bestämt sig, börjat träna eller är det när man har gjort alla grejerna, simmat, cyklat, sprungit efter varandra och börjat få koll på tävlingsrutinerna som man får kalla sig triathlet? Eller måste man först ha genomfört ett lopp, börja prestera bra tider?

Eller har man blivit triathlet när man inser att triathlon har fastnat på hjärnan? När man som jag pratar om det varje dag och har tejpat upp World Triathlon Stockholms kampanjaffisch på jobbet? Är man tritahlet då?

Det är tur att jag har Roger hemma som är lika insnöad på sporten som jag. Annars skulle säkert mina kolleger på jobbet storkna av mitt surr om simning, nya framsteg, svårigheter och framför allt av glädjen.
Det är en fantastisk roligt projekt att träna triathlon. Det finns så många utmaningar, så mycket att lära sig, en mängd detaljer att upptäcka och slipa på. Det tar helt enkelt aldrig slut.

I morse vaknade jag med skön träningsvärk djupt inne i kroppen. Jag har nästan aldrig upplevt träningsvärk på det här sättet. Efter gårdagens race så känner jag att kroppen har jobbat på riktigt, om än kort. Men på ett helt annat sätt än den är van vid. Och jag älskar det! (Tjohoo vad vältränad jag ska bli!)

Jag längtar tills jag har blivit mer van, mer varm i triathlonkläderna (och köpt mitt första set) det ska bli så kul att komma till den punkten att jag har kontroll på alla moment. Det är svårt att skynda långsamt när det är roligt och nu … gör det plötsligt ont i benet igen … Jag gör mitt bästa att försöka se träningen ur ett längre perspektiv. Ta det lungt. Vara nöjd med de framsteg jag gör.

I dag satsade jag min kväll på gymmet. En effektiv timme. Jag började förbereda mig redan när jag lämnade jobbet och klev ut på Gävlegatan och gick mot tunnelbanan. Jag laddade med musik i lurarna, solen sken genom regnmolnen och mitt ansikte blev blött av ljummet sommarregn. Redan där började mitt pass. Jag går in i mig själv, känner in kroppen och håller sedan samma fokus genom alla övningar. Rygg, axlar, bröst och armar. Fullt kontroll och totalt kontakt med musklerna. Det ger utdelning.

Fokuserad på gymmet, då är jag inte social. Enda stunden när jag är helt tyst …

Laddar om i gymmet

petter

Välbekant, välbehövligt, väldans skönt. Jag trängde in ett pass i gymmet mellan jobbet och kvällens Petterkonsert på Grönan.

Stridsmin 1. Fokuserad i min träningsbubbla.

Det var länge sedan jag körde ben i gymmet, det var länge sedan jag hann med armhävningar. Chins har jag inte övat på någon månad och axlarna känns tunna och veka.

Min förälskelse i cykling och simning har helt klart gått ut över mitt gymmande. Och jag inser att man inte kan varken få allt eller hinna med allt. Men det känns ändå lite tungt i hjärtat när jag tvingas växla ner i vikt på gymmet men egentligen kvittar det vilka vikter jag använder. Totalt sett har cyklingen, vinterns skidåkning och löpningen gjort mig mycket starkare.

Det har inte blivt så mycket träning den här veckan. Imorgon är det dags att hoppa i långklänningen för en hel dags bröllopsfirande men i planen finns ett morgonpump pass. Så nu är det dags att sova.

I kväll blev det 60 minuters styrketräning och sedan 60 minuters petterkonsert på Gröna Lund. Petter öste och regnet öste … ner! Stämningen den var på topp.

Petter körde live på Grönan. Riktigt bra.

Regnet öste ner och så kom solen … magiskt”

Veckans svettlycka

bild7

Fredagstrött, glad och helt avslappnad. Sitter och slappar en stund i soffan med datorn i knät efter en skön kväll med god mat, goda vänner och summerar veckans träning: ”Jag har knappt rört på mig alls … eller?”

Fredagstrött. Härlig med helg.

”Den här veckan har jag knappt tränat alls.  Eller hur vad det nu?”
En snabb titt på webbsajten Funbeat och jag kan konstatera … fast jo … jag har ju tränat alla dagar den här veckan förutom onsdag:

2 timmar styrka
35 minuter simning
55 minuter spinning

Hur kan det kännas som att jag knappt tränat alls?

Roger min bättre hälft och mannen som listigt, med mjuk hand och väldigt peppande sakta, sakta har bidragit till att bygga om min syn på mig själv och min träning skrattade gott åt mitt påstående och så:

– Älskling, triathlonträningen börjar normalisera sig!

Och visst. Jag har inte tränat under kvällarna men jag har byggt mentalt under de två inspirationskvällarna, duathlon i Sickla och World Triathlons Stockholms träningskväll. Nog så värdefullt.

Måndagens styrkepass. 60 min rygg och armar.

Alltid lika underhållande när man fånar sig med kameran.

Friskis & Svettis Hagastan är rymligt. Bra men opersonligt.
 
Dagens spinn. 55 min med maaaasor av intevaller. Svettigt.
Underbaraste lunchen. Tomat, mozarella, broccoli, nötter!!

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.