Helena Nimbratt

My triathlon stories

Champange, ostron & spinning

bild-20-kopia-3

En fredag kväll, vad väljer du? Champagne och ostron eller 55 minuters spinning? Jag valde spinningen och ångrade mig inte en sekund.

Lugnt tassande på de betonghårda vägarna i Reims i Champagne.

Jag måste erkänna att jag tyckte att jag fått min andel av champagnen för den här veckan under en jobbresa till det världsberömda vindistriktet i början av veckan. Det var ljuvligt och det fina med vinprovningar är att man både får njuta av smaken utan att nödvändigtvis dricka så stora mängder.

Champagnen och den franska maten var lika fantastisk som de ljumma försommarvädret och det passade mig ganska bra att njuta av annat än träning efter halvmaran förra söndagen. Men löparkläderna var naturligtvis nerpackade så i onsdags ställde jag klockan och sprang lugnt med syfte att se lite mer av stan Reims innan invånarna hunnit vakna.

Gatorna var nästan helt tomma. Parkerna fulla av doftande syrener. Det doftade förföriska franska kolhydrater (som man alltid får en överdos av när man är där) från bagerierna som jag passerade.

I fredags hade jag egentligen siktet inställt på att gå på ett event på en nyöppnat ställe i Stockholm för att återigen få chans att prova champanger och viner men när jag vaknade på morgonen så rafsade jag snabbt ihop träningskläder och satt sedan hela dagen på jobbet och längtade så det värkte efter att få gå ner och köra spinning på Friskis som vi har i samma byggnad. Och jisses vad jag körde. 55 min distans där jag valde att lägga mig på en skyhög belastning. Och jag höll hela vägen! Vilken seger.

Kroppen jublade. Endorfinerna fick håret i nacken att resa sig och jag öste så hårt att jag steg av cykeln med lätt illamående känsla men guuuud så skönt!

I dag stod cykel på schemat. Måste samla mil till Vättern. Det regnande ute och när jag kom till Fredrikshofs klubbstuga så … var det ingen där. På Facebook stod meddelandet: ”Vid regn – ingen cykling”! Jisses vad besviken jag blev men beslutet var säkert helt klokt. Gatorna fylldes snabbt av vatten av det hällande regnet.

Jag packade om. Begav mig till simhallen och fick 2300 m sim istället får cykelmil i kroppen. Och jag älskar simmet mer men nu känner jag hur cykelstressen växer i magen. I morgon har jag fullt schema. Kanske blir det ett pass spinning för att få ett riktigt hårt pass. Kort och hårt, bättre än inget alls.

Här bjuder jag på lite bilder från veckan:

Jobbhelena. Plåtar lite, kikar på vinstockar, lyssnar på vinmakare …

Tillbaka efter morgonspring på hotellet … ingen ser …

Lite måste man få njuta. Balans i livet. Ostron och underbar rosa champagne.

Hemma igen i regnet som stoppade dagens cykelrunda.
Jag tog gott om tid på mig i simhallen, teknik, fart och lite längre serie.

Spinninghelena

bild-19-kopia-7

– Om det är svårt att få upp pulsen så kanske man har kört ett tufft benpass igår eller varit ute och sprungit. Spinninginstruktören Monica peppade järnet under dagens pass och gav mig några menande ögonkast.

Mina ben var heeeelt döda idag. Baksida lår och rumpa har sjuk träningsvärk och jag kved igår kväll när jag försökte krångla mig ner under täcket, ner i sängen.
Vad gjorde jag igår??
Det kan väl inte ha varit den där övningen ”Draken”??

Något gjorde jag under söndagens pass och det verkar ju helt uppenbarligen behövas eftersom jag knappt har kunnat ta mig upp ur min kontorsstol idag.

På grund av de stumma benen var det svårt att köra på under spinningen, men när det var 10 minuter kvar på passet så mjuknade kroppen och jag pressade upp pulsen mot 90% under den sista tuffa intervallen.

Fem minuter senare låg jag på en yogamatta och frustade under ett grymt tufft CXWorks-pass. Rumpa, höfter och självklart coren fick smaka på en riktigt brännande känsla.

Jag fick också bekanta mig med den populärra rullen som ska vara så bra för ömma löparmuskler. Bra eller dåligt? Ingen aning men det kan vara värt att testa.

Med andra ord: Detta var bara en helt vanlig vardag!
Solen sken. Våren kändes i luften. Jobbet var kul och barnen goa. Vad mer kan man önska sig?!

Upplägg för do-it-your-self spinning

bild-19-kopia-9

Det kräver lite pannben och en rejäl dos motivation. Men i triathlonvärlden är det nästan en nödvändighet att lära sig cykelträna på egen hand hemma på en trainer.

Försöker le lite matt efter intervallerna …

Jag har ingen egen trainer, men jag bor bara ett stenkast från mitt gym nere i hamnen med världens finaste utsikt. Där står två sprillans spinningcyklar bland löpbanden, roddmaskiner och crosstrainers. Ofta ganska outnyttjade. Jag har sneglat på dem ett tag och tänkt att där kan jag faktiskt få till lite cykelträning även när jag inte hinner till spinningpassen.

Men hur gör man?

1. Googlar och väljer tips från Jonas Colting. Enkla, tydliga och stenhårda och tyvärr inte utformade för att det ska vara ”kul”. Men enkelt passar mig och hårt tilltalar mig också.
2. Ser till att fylla vattenflaskan och ladda Spotify med bästa pepplätarna.
3. Trampa igång!


Det enkla upplägget såg ut så här:
10 min uppvärmning, 4 x 8 min intervall på 80 procents puls, 10 min lätt cykling.

Ser inte så mycket ut för världen men phu!! De två första intervallerna var tuffast. Jag fick pinna på ordentligt för att jaga upp pulsen. Intervall tre kändes bäst. Jag trodde ett tag att jag tog det för lugnt och att pulsen sjunkit för mycket men nej … den låg och tickade på riktigt bra, mer än när jag deltar i en spinningklass. Så typiskt mig. Jag får inte ut mer av min träning när jag deltar i en grupp, icke, jag får ut mest när jag harvar på i mitt eget hörn och jag tror att ingen ser … då kan man ju ta i ännu lite mer.

Jag höll i. Betade av alla 4 intervaller och varvade ner lite lätt illamående.
En bra tisdag!

OS-energi i spinningsalen

bild-19-kopia-4

Jag kan svära på att det vara extra tryck i spinningsalen idag efter det andra fantastiska OS-guldet i stafett idag.

Jag fattar inte att två timmars spinning bara kan flyga iväg. Med bra planering av dagen, frukost och lunch när man ska äta frukost och lunch, ordentligt med vätska och alla prylar på plats i tid – då blir träningen som bäst.

Jag älskar de där passen som är väl inplanerade under dagen. Som jag slipper stressa till och när jag slipper stressa hem. Då blir fokuset det rätta och det går att ge det där extra.
Mitt tvåtimmars spinningpass idag var ett sådant pass. Jag hade meddelat alla här hemma att det var heligt. Ett långpass innan Öppets Spår och sedan vila det kändes väldigt viktigt för mig att det blev så för att förbereda mig mentalt inför skidorna.
Så himla underbart. 45 min intervaller. 15 min transportsträcka och återhämtning. 55 min intervaller på det.

Nöjd!

Tufft upplägg på spinning

bild-19-kopia-4

Spinningen och jag är en ganska ny bekantskap. I början av vår relation så kändes det bara främmande, obekvämt och jag fick ofta en längtan att fly. Men sakta, sakta har känslorna börjat spira. 

Bild från en av de sista cykelturerna i slutet av sommaren.

Spinning, är spinning och har inte mycket att göra med cykling, det vet jag. Det finns en hel del i spinningen som jag inte riktigt förstår. Position 2, vad är den till för? Är man otränad blir det sjukt jobbigt i benen och visst är det skönt att sträcka på sig.

Just nu spinner jag för att variera löpningen. 
Därför att jag inom någon månad ska cykla runt en ganska stor sjö och det kommer ta några timmar.
Därför jag tydligt känner att min kondition förbättras och att jag lyckas pressa mig mycket hårdare under ett spinningpass, än jag normalt brukar klara under ett löppass.

Men jag har en trainer i familjen som står och väntar på att jag ska ta det där steget som gör mig ännu till en lite mer äkta triathlet och lite mer som de där tuffa, sportigare rackarna som tränar riktigt proffsigt. För timmar i trainern det är det som kroppen behöver. I synnerhet om man planerar att köra med tempostyre, det hör jag alla ruttade triathleter prata om.

Planerar jag att köra i tempo styre?? Jag har faktiskt inte tagit ställning till det (hur sitter man på en cykel med tempostyre, jag har testat och det känns bara otroligt obekvämt). Jag är ingen säker cyklist. Men jag har tänkt att övningsköra och träna cykelteknik. Jag tror framförallt att mina medcyklister i Fredrikshof som jag ska cykla en del med i vår kommer att uppskatta den manövern.

Dagens upplägg på spinningpasset fick endorfinerna spruta! Jag gillade upplägget och lyckades pressa mig ordentligt.
Passet var uppdelat i tre block: Uppvärmning, Klättring upp till 83 procent av maxpuls och sista blocket pressade instruktören oss att nosa upp mot 90 procent. Inför varje nytt block så tittade instruktören strängt på oss och sa:

– Nu lämnar vi den zonen för gott, nu ska vi bara uppåt.

Kroppen kändes härligt utvilad. Annorlunda. Det är första gången i mitt liv som jag har tränat så hårt som jag har gjort under de senaste veckorna. Jag har aldrig tidigare sprungit intervaller regelbundet, aldrig tidigare sprungit lånngpass uppemot 18 km flera veckor i rad och aldrig tidigare spunnit flera gånger i veckan …  och dessutom gjort allt detta under samma veckor.

Under simveckan vilade jag helt från löpning och spinning. Jag la bara in ett styrkepass och ett pass skidor vid sidan av mina 7 timmars simmande.  Måndag och tisdag ägnade jag helt åt hem och barn.

Känslan i dag när jag  kontrollerat pressade upp pulsen var helt ny. Jag kände mig tränad och stark, en känsla som är sjukt peppande! Just nu gör jag något som funkar och är bra!

Jag längtar redan till imorgon och nästa träningspass.

Woop, woop!

Nyårsspinn med buller & bång

1401551_768424226505665_1940684554_o

Wohoo!!! Vilket ös! Vilket drag! Gåshud över hela kroppen. Årets svettigaste och roligaste pass: 120 min nyårsspinn!

Lollo showar och lyfter taket!

Jag kunde inte ha slutat året på ett bättre sätt. När jag såg att det fanns fyra 30-minuters spinningpass på rad på gymmet så högg jag direkt. Perfekt! En chans att träna uthållighet, trycka på och hålla länge och undersöka hur kroppen reagerar.

Jag laddade med en stor protion gröt med jordnötssmör, en kopp kaffe i skenet av levande ljus, medan resten av huset sov. I väskan packade jag två stora vattenflaskor och energi, det som jag behöver öva på att få i mig.

Första timmen leddes av grymma Lollo och andra av Kent, gymmets absolut tuffaste instruktörer och jäklar vad de körde. Lollo i nyårsperuk och blinkande glasögon, Kent i vit skjorta och smokinfluga och sjukt taggad.

Och jisses vad jag körde hårt. En halvtimme i taget. Bära eller brista. Efter första timmen började det kännas riktigt bra. Lite energi, mycket vatten och trots att kroppen var trött hakade jag på Kents tempo utan problem och jag börjar få smak på den här känslan: tröttheten, känslan av styrka och kontroll, pulsen som lugnar ner sig, kroppen som jobbar på. MIN kropp, stark, tränad och snart riktigt uthållig!

Träning lönar sig!
Gott Nytt ÅR vänner!!
Massor av värme, glädje och kärlek – som alltid på gymmet!!

Är det nyår så är det!! Go Lollo, du är grym!

Alla vill morgonträna

bild-18-kopia

06:00, bäcksvart ute och så där riktigt råruggigt. Ändå var parkeringen utanför gymmet i morse helt full. Julen är snart här, nu vill folk ta tillvara på alla träningsminutrar de bara kan – tror jag!

Äntligen fick jag till ett dubbelspinnpass. Jag behövde det för att mentalt känna att jag förbereder mig, jag tränar och gör det som ska göras inför nästa års utmaningar: Vätternrundan och självklart Vansbro Tri. Dessutom behöver jag mest av allt vänja kroppen vid att jobba länge.

Dagens dubbelspinn innehöll rafflande dramatik. Jag hade en plats, till det första passet, och stod som reserv fyra till pass nummer två. Skulle jag få plats eller skulle jag bli tvungen att kliva av? Att disponera 45 min spinn kontra 90 min spinn är ju lite olika tänk men det fick bära eller brista. jag körde hårt redan från start och jajjamensan! Det gick ju att tugga på ganska rejält ändå under pass nummer två.

Simma, spinna och hur är det då med min löpning?
Efter distanspasset, 18 km, i söndags så vilade jag två dagar. Jag hade egentligen inget val men jag tyckte ändå att det var på sin plats. Natten efter distanspasset var jag grymt öm båda här och där i kroppen och vaknade faktiskt av att jag inte hittade en skön sovställning.

Tillslut, när jag la mig på mage, som verkligen är den sista sovställning jag väljer, så kändes det bättre. Jag var helt säker på att jag skulle vara död minst en vecka efter passet men icke. Redan på eftermiddagen dagen efter kände jag mig återhämtad. Magiskt, det trodde jag aldrig.

I onsdags var tiden knapp så sent, vid 21:00, drog jag ut i mörkret, rejält påklädd med reflexer, och körde 6 km löpning hårt. Jag är ju så dålig på att springa snabbt men blev nöjd med hur benen jobbade:

1000 m uppvärmning: 5:30 tempo svagt uppför
1000 m 5:20 uppför
1000 m 4:40
1000 m 5:10
1000 m 4:50
1000 m 5:00

I går på eftermiddagen efter simmet körde jag lite i gymmet och ett kort intervallpass. Jag tycker det är sjukt svårt att springa snabbt och otroligt jobbig. Jag får kämpa. (Kanske skulle ha värmt upp lite mer tänker jag nu när jag ser siffrorna …)

900 m uppvärmning (5 min)
3×800 m 4:40 tempo
kort nerjogg

08:00 i morse var jag färdigtränad med 90 min spinn i kroppen.

Fredagsfrukost på gymmet. Alla var så julglada idag.
Solen gick upp lagom till jag kom hem igen!

Långmys på gymmet

bild-18-kopia-8-1

20 minuter kvar till spinningpasset börjar och ena bakhjulet är platt! Vad gör man då? Tänker: 
1. Äsch, nu missade jag mitt pass. Jag går och lägger mig igen. 
2. Vi chansar och ser, hur snabbt går det att byta däck?

Klockan var ställd i morse för att ruska liv i oss så att vi lite lätt vintertrötta triathleter skulle komma upp och få vår planerade dos träning.
Jag har sett fram emot helgen för att få till några ordentliga pass efter en vecka med lite mer fest och champagne och lite mindre fys.

Eftersom sängen kändes extra varm och skön just den här morgonen så var det oerhört surt att komma ut till bilen och upptäcka att ena däcket saknade luft och att det var på tok för sent att ha chansen att ta sig till gymmet på något annat sätt.
– Undrar hur snabbt jag kan byta ett däck, sa Roger med sitt vanliga lugn och sekunden efter stod han med huvudet i bakluckan och drog fram mitt reservdäck, domkraft och t-kors.
Min hjälte!
Han förstod hur besviken jag skulle bli om min träningsplan gick i stöpet.
Och hur lång tid tog det?
4 minuter.

Jag satt på spinningcykeln 5 min innan passet började och trampade igång. Efter 45 min pulsspinning hoppade jag in i nästa sal och premiärkörde CXWorx 30 min. Supervass instruktör, lugn och tydlig och jisses vilken bra träning. Precis vad jag behöver. Mage, musklerna kring höfterna och rumpa har jag fått tips om att stärka av instruktörer.

Efter det blev det 25 min axel, baksida axel och triceps för att avsluta mitt lördagsmys på gymmet i bastun.
Jag älskar när jag kan skrota runt på gymmet så här. Träna ordentligt, fokuserat och bara ta det lugnt. Kvalitetstid bara för mig själv!

Min hjälte fattar vad som är viktigt för mig …

CXWorx, lite klurig koordination. Jag kan lyfta vikter och inte tixa men det gick..

Kaffe och pepparkaka efter passen.

Veckans höjdare på jobbet: Ett gäng masar juluppvaktade redaktionen med sång.

Dagens mysiga dubbel

bild-18-kopia-13

Ju mer man tränar. Desto lättare är det att träna mer. Så känns det. Just nu rullar det på.

Efterspinningfrukost smakar magiskt gott.

Jag låg kvar i sängen till det plingade till i mobilen – ”Helena du har nu fått en reservplats till spinningen kl 07:00 på Body Joy, välkommen”. Det var 30 minuter kvar, jag drog på mig lite lämpliga kläder och tog en snabb kaffe. Utanför gymmet brann två marschaller välkomnande och spinningsalen var endast upplyst av ett par värmeljus. Instuktör Lollo var helt helt tydlig klarvaken och välkomnande med ett brett leende.

Visst är det fint? Välkomnande marcshaller vid gymmet?

Visst är det lite, lite crazy att ett helt gäng människor samlas tidigt på morgonen och cyklar inomhus till hög musik i skenet av levande ljus? Ännu galnare är det att 07:00 spinningen är det andra passet på fredagmornar, det första startar 06:15. (Det fiffiga med det är ju att man kan boka sig på ett dubbelpass … det blir min utmaning om två veckor.)

När passet startade kände jag in kroppen ordentligt. Jag tog det försiktigt och ökade motståndet långsamt. Efteråt njöt jag av en lyxig frukost som tillhör fredagsrutinerna på världens härligaste gym.

Och visst är det så att det är lättare att träna mer, ju mer man tränar? Just nu känner jag bra fokus. Jag väntar otåligt på att kroppen ska hinna vila en smula mellan passen. Tur är det väl då att det är just triathlon man satsar på. Då är det ju helt relevant att sticka ut på en snabb löptur på lunchen. 6 km i brunt, blött skärgårdslandskap under en granitgrå himmel.

Här är min löprunda här hemma, Tjusviksrundan. Jag älskar att följa årstidernas skiftningar just här. Så här års skiftar skogen och marken i bruna nyanser.

Med rätt blick och rätt inställning – strålande vackert.

Konsten att njuta av träningen

bild-17-kopia-3

Njuter du när du tränar? Eller njuter du enbart av resultaten då får av din träning? 

Grymma Sanna bjöd på hembakad kaka efter sitt spinnpass i går! Mums!

Tricket att bli en tränande människa på helt tid, som aldrig lägger av, är att hitta in i den där känslan av att njuta av den fysiska aktiviteten medan den pågår. Det är jag starkt övertygad om. Att njuta så där fantastiskt mycket varje dag, det är omöjligt, men att förvandla motivationen i grunden så att den verkligen blir en inre motivation det är hela hemligheten som alla som lever ett aktivt liv, bär på.

För 10 år sedan hade jag bara skakat på huvudet åt de här orden och inte förstått innebörden. Men du som verkligen vill förändra sig själv och ditt liv (jag vet att jag har några sådana läsare här. Kram till er!!!)  har god hjälp att fundera ett varv på vad det skulle behövas för att just du ska känna att ”åh vad härligt det var att träna idag”.

Mitt tips är att lyfta blicken.
Spring ute och se dig omkring! Det är inte bara kallt och grått ute just nu. Det bruna nyanserna i skogen är supervackra, det doftar gott och starkt av gran, tystnaden är välgörande och knastret du hör under fötterna är kvittot på att du är ute och rör på dig! Heja dig!

På mitt gym: Underbara Body Joy, har någon skrivit en klok text som säger allt:
Lev inte det liv du har lärt dig att leva. Lev det liv du vill leva.

Ungefär så.

Och gårdagens spinninginstruktör Sanna hon har också helt uppenbart funderat över vad som kan få människor att tycka det känns lite, lite härligare att gå på hennes pass:
I går efter 45 min hård spinning intervall och 5 km löpning, som brickpass på cyklingen, njöt jag av världens godaste kaka proppfull med blåbär och en gnutta vit choklad, bakad av Sanna! Hur mysigt som helst att sitta i vid ett bord omgiven av helgglada människor som är fulla av endorfiner.

Så himla fiffigt! En kaka och hela spinningsalen taggar till och gör ännu lite bättre ifrån sig, om inte för kakans skull så kanske för den engagerade och omtäksamma instruktörens skull.

Spinning är inte min starka sida. Därför är bra instruktörer viktigt för mig.

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.