Helena Nimbratt

My triathlon stories

Balans mellan träningstunga helger och familjemys

Varje söndag stupar jag och Roger i säng. Kudden är alltid lika efterlängtad. Vi konstaterar gång på gång vad mycket roligt vi har gjort och hur galet mycket vi har hunnit med.

– Vi kan inte hålla på så här, säger jag lika ofta. Men lyckas vi dra ner på tempot?

Foto: Karolina Mikkonen
Foto: Karolina Mikkonen

Ja, när vi åker till vår fäbod på Lövberget i Dalarna, vår knasigaste spontanköp, då går allt in i ett slags undantagstillstånd och tempot går ner på sparlåga. Vi låter packandet ta sin tid. Vi kör upp utan brådska, laddar med kaffe och åter middag längs vägen och så pratar vi ikapp allt det vi inte hunnit med under veckan som gott. Edith sover och fortsätter att sova när vi bär in henne som en inlindad kokong i huset och gör upp eld i spisen. Vi somnar direkt och sover hårt i tystnaden med kalla näsor tills Edith inte vill ligga under täcket längre. Då stiger vi upp och gör eld och får igång kaffepannan.

Vi längtar nu till Lövberget. Till bastun och till avsaknaden av intryck.

För så länge vi är hemma så blir helgerna så där fulla av en massa skoj, och många timmars träning. Den här helgen som passerade så tränade jag 4,5 timmar, 3 timmar cykel och 1, 5 timmar simning, vi hade kusinträff med lek i badhuset i Norrtälje med medhavd matsäck och mys i relaxavdelningen. Edith han med en repa på Leos lekland där en kompis hade kalas och vi hann med en härlig tur på långfärdsskridskor med äldsta sonen och hans fantastiska sambo som tog så fina bilder.

Det är en avvägning hur mycket man ska gasa under dagen för att orka ett stenhård simpass vid 19:00 en söndagkväll. Jag började morgonen med 1, 5 tim på trainern. Cykling inne suger ordentlig på krafterna. Sedan skridskoåkande och korvgrillning i minusgrader, handla och middagslagning gör att man är lagom mör när middagen väl landat i magen och kaffet är upphällt. Men jag ångrar aldrig att jag lyfter mig själv i kragen och packar in alla simgear i bilen och pallrar mig till simhallen.

Härligt med ute-lek.
Härligt med ute-lek.

Där väntar en fullklottrad White board med ett stenhårt pass som genererar si så där 3000 m och en massa syra. Inte konstigt att den där kudden känns så himla skön och det spelar ingen roll att håret fortfarande är blött.

Lyx att få hänga med sonen.
Lyx att få hänga med sonen.
Och hans fantastiska Karolina.
Och hans fantastiska Karolina.
Korvgrillning i raststugan i Rönningeby.
Korvgrillning i raststugan i Rönningeby.

Septembersim och traildrömmar

Det har varit lugna veckor träningsmässigt sedan Ironman Kalmar. Kroppen har varit trött, en smula förkyld och allmänt urladdad och samtidigt väldig GLAD och nöjd. Vi har passat på att göra sådant som har nedprioriterat under framförallt sommaren när all ledig tid har gått åt träning. Först jag, sedan Roger. Eller först Roger och sedan jag.

Cykla, springa, simma, cykla, cykla, cykla och springa. Simma.

Repeat!

Hela juni, juli och de första veckorna i augusti. Intensivt. Fokuserat. Insnöat eller målmedvetet. Välj själv.

Nu har vi fixat hemma, träffat vänner, pratat med varandra, druckit champagne. Grillat. Städat. Och bara suttit rakt upp och ned och undrat vad man gör av tiden när man inte tränar.

Lite träning har det blivit. Jag har cyklat och spunnit och jag har löpt höstens första trailpass. Jag har fått skogslöpning på hjärnan. Jag googlar och tänker på fjäll och marathon i någon slags skrämmande kombination. Jag vill springa på ojämn mark och stärka kroppen. Jag vill springa/gå vertikalt.

Den här veckan har sommarvärmen återvänt till stockholmsområdet. Trots det fina vädret har jag ändå inte tränat utan istället haft fokus på att sluta nattamma min guldklimp. Under hela sommaren har jag tänk: ”Efter ironman”. Jag har inte vågat göra den satsningen före med rädsla för att ställa nattsömnen ännu mer på ända. Men nu var det dags. Och operation ”Sluta amma på natten” går över förväntan men lite extra nattvak och tröstande har det blivit så idag när jag fick ett tillfälle att smita iväg till sjön här intill så njöt jag till fullo.

 

img_6560

 

Hallå! Det är september! Solen gassar och sjön har nått badvänligt temperaturer för andra gången i år. Jag hoppade i vattnet och glömde först glasögonen … lite knackigt kändes det men hela passet slutade i total magi! Jag fick in ett sådant skönt flow. Jag simmade med hela kroppen. Jag tröck på.

Solen glittrade i vattnet, Jag borrade ned mig djupt och kikade med bara ena ögat ovan vattenytan, sippade efter luft i mungipan. Fokuserade ett tag på kicken. Jag har en tendensen att kicka passgång, när det blev rätt så blev det jackpott. Vilken fart!

Underbart! På bryggan satt ett äldre par och log.

– Vi undrade om det var en tjej eller en kille som var där ute. Skorna som står här är så små och smala men simningen var så kraftfull att vi ändå trodde att det var en man där ute, sa de.

Det tar jag som en grym komplimang!

3 bra pass

Simmat, cyklat och sprungit! Allt har jag hunnit med den här veckan. Det var fantastiskt väder i Stockholmsregionen under helgen och i början av veckan och det inspirerade både till ett nytt pass simning i Rönningesjön som ligger ca 1 kilometer från vår nya bostad och en cykeltur i tisdags kväll.

 

IMG_4684
Skavlöten är en riktig guldgruva.

 

Årets första open water-pass kändes …. kallt om ansiktet. Roger och jag simmade tillsammans en kort stund med en otåligt barnvakt (största storebrorsan) på stranden så det blev mest ett dopp. Därför bestämde vi oss för att måndagkvällen skulle vigas åt att simma. Först jag och sedan Roger.

Skavlöten heter ett friluftsområde i närheten där vi nu bor. Här har kommunens orienteringsklubb en stuga med cafeteria, omklädningsrum och bastu, fritt att använda för vem som helst. Stugan ligger vid en strand med badbryggor och runt om finns mängder av motionsspår, alla ordentligt kuperade. Hit åker Täbys skolor med sina elever och har friluftsdag. Därmed är det många jag möter som ser förskräckta ut när jag nämner löpning vid Skavlöten. Minnena från skolårens friluftsdagar är tyvärr inte enbart positiva. Men jag är inte uppväxt i Täby och kan därmed uppskatta Skavlötens friluftsområdes fulla potential. Jag tycker det är urmysigt att ha möjligheten att promenera till en sjö, simma i en sjö utan båttrafik och ta en varm dusch direkt efter.

Äppelträden blommade dessutom vackert. Några djärva ungdomar hoppade från bryggan och badade faktiskt i solnedgången. Roger och jag träffade en bekant som kvalade till Kona förra året. Vi såg ett swimrunpar öva inför möjligen Utö Swimrun. Med allt detta så blir stämningen helt perfekt för två triathlonnördar som mig och Roger. Toppa detta med lite sim, dryga 600 meter för min del och sedan längtade jag efter något varmt.

I tisdags utnyttjade jag den varma sommarkvällen genom att cykla. Kravlöst. Jag tänkte intervaller och tempo. 33 km med extra tryck. Det var precis så kort för att jag skulle sluta med en stark känsla och självförtroendet på topp.

I går njöt jag av att springa milen rakt upp och ned i duggregn i sällskap med en sovande Edith i vagn. Jag mötte inte en enda löpare och tänkte att de missar något de som hoppar löpningen på grund av lite vatten. Kroppen blir snabbt varm av aktiviteten, luften fylls av syre. Allt blir rent och friskt och fåglarna i skogen kvittrar extra uppskattande.

IMG_4714

 

IMG_4698

 

IMG_4689

 

 

 

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.