Helena Nimbratt

My triathlon stories

En 25:a simmagi

bild-19-kopia-5

Total tystnad. När Anna-Karin Lundin klöv vattenytan och simmade iväg, kraftfullt, helt tyst och till synes perfekt – då stod alla adepter och fullkomligt gapade.

Anna-Karin efter ha visat hur riktig TI går till.

Det var faktiskt ett ögonblick fyllt av magi för alla oss som vikt varje lunch, under en hel vecka, för att simma med proffsigaste TI-simcoachen.
Genom de stora fönsterrutorna trängde vinterljuset in i simhallen och lyste upp den turkosblå poolen. Alla klev ur vattnet. Inklusive de ordinarie badgästerna som såg ut att undra vad som stod på. Det blev helt tyst i simhallen och vattnet var nästintill helt stilla när Coach AK visade hur riktig TI-simning egentligen ska gå till. Och det var så snyggt!
Det var magiskt.

Och ja, jag inser hur nördigt det är att bli så hänförd av en 25:a frisim.

Gladast blev jag nog ändå idag av min egna simprestation. Efter dagens pass blev jag utnämnd till dagens simmare och fick ett fint pris, en fin liten wet/dry bag från TYR, att lägga den våta baddräkten i.

Priset fick jag efter att ha kämpat massor med en massa trixiga övningar och drillar utan att lyckas särskilt bra med att hålla reda på alla kroppsdelar, till att fara iväg som en raket i vattnet när vi väl fick använda oss av allt nytt och sätta samman det till simning – då fick jag det att funka och wow vilken simpower jag fick till. Det blev också en 25:a simmagi i min värld!

– Bra Helena, vilken kraft du får till, vilken fart, fick jag som belöning i head-setet.

Och jag kände själv när plötsligt jag gjorde övervägande rätt där i vattnet. Det var så härlig känsla att jag inte villa förstöra den genom att ta luft och pang så var jag framme vid kaklet!

De utlösande teknikjusteringarna i dag var:
1. Hämta kraft från coren under simtaget.
2. Se till att inte pausa med armtaget, i synnerhet inte långt bak med armen.

Och allt detta har en massa tjusiga namn och förklaringar med korrekta termer, men dem får jag lära mig en annan gång.

I kväll njuter jag av att hela kroppen är full av simglädje.

Det gick för snabbt för min kameratelefon ….

Trofé för störst utveckling under kursens första 3 dagar!

Framsteg med Total Immersion

bild-19-kopia-4-1

Byggsten, efter byggsten. Anna-Karin Lundin staplar nya kunskaper i mitt huvud. Redan efter dag två så känns huvudet fullproppat.

Anna-Karin beskriver armens position i vattnet, sluttande neråt, avslappnad hand.

I dag började Anna-Karin Lundin, Coach AK, med att dömma ut dolmen och sedan paddlar och helt klart benplatta. Hjälpemdel är väldigt sällsynt bland TI-utövare och ger enbart en falsk trygghet.
– Det är lika bra att öva balans och vattenläge direkt istället för att använda den där dolmen, menar AK.

I dag var det intensivveckans andra dag. Vi började med 100 m insim med fokus på vattenläget och att lasern, som går som en tänkt stråle från hjässans mitt, rakt fram till bassängkakelt på andra sidan. Och den där strålen ska peka rakt fram oavsett om man simmar med näsan ner eller vänder upp huvudet för att hämta luft. Höfterna ska hållas still och man ska absolut inte rotera upp på sidan.
Bara alla de detaljerna ingick i det första momentet.
Sedan simmade vi 50 meter med fokus på breda armtag.

Därefter fick vi en drill att nöta. Skate. Utifrån den drillen började vi bygga på de för TI, rätta och karakteristiska armtagen med hög armbåge, helt avslappnad underarm och avslappnad hand och fingrar. Och handen ska självklart ner i rätt läge, inte för långt fram, inte för nära pannan utan i linje med armvecket.

Allt det här har fina engelska termer. Jag kan inte återge en enda men jag vet precis vad jag ska korrigera när jag hör dem i head-setet aqua talk som alla deltagare bär under sin badmössa under hela passet.

Avslutningsvis fick alla simma snabbt.
 – Med ansvar, tappa inte tekniken och allt ni har lärt er helt. Då är det ju ingen idé att ni är här, peppade Anna-Karin.

Så hur går det för mig?
Det är roligt. Det är både logiskt och lätt och väldigt svårt på samma gång.
Jag tycker att det ser ut som att alla andra får till det en smula lättare än jag. Det är det här med vattnet och rädslan… Men det går sakta men säkert framåt.

Logiskt och lätt därför all ny teknik vi har testat hittills har känts bra att utföra. Långt mycket bättre än det jag har sysslat med under det senaste året. Vi får tydligt veta varför vi gör övningen vilket bygger en förståelse för hur allt hör samman och att allt arbete vi gör leder till att vi blir bättre på att minska motståndet i vattnet och rikta all kraft framåt.

Det känns svårt därför att kroppens muskelminne är brutalt starkt. Så fort jag blir störd och tappar fokus så är det bara att börja om. Jag tycker också att det är svårt att känna att kroppen verkligen utför rätt rörelse. Jag skulle vilja ha en spegel och se mig själv, eller bli filmad.
I dag kände jag, och flera andra i gruppen, att den där armrörelsen, som är så typisk för TI, den är armar och axlar inte van vid. Här behövs nötas.

– Ni behöver 100 timmars träning för att den nya tekniken ska sitta ordentligt, konstaterade coachen.

Och sagt och gjort. Jag betade av den första timmen redan ikväll. Roger och lill-pöjken lekte i banan bredvid och jag simmade och simmade med allt fokus på de där armarna, långsamt med eftertanke.
Det gick så där men …. när jag började mata på, la ner lite kraft i armtagen så kände jag att enbart på att tänka laser  och avslappnad nacke (så som AK sagt och inte alls som jag tränat tidigare), breda armtag så blir jag stabilare, jag känner mig tryggare och jag tror att det faktiskt går snabbare än tidigare.

En sak är säker. Jag är såld. Kär. Total Immersion är som poesi. 
(Och DET visste jag ju hela tiden!!!)

Vasalundshallen _ förmodligen Stockholms kallaste.

Första dagen – kurs i Total Immersion

annakarin

Triathlonproffset Jonas Colting är inget fan av tekniken. Jag tror att det är helt rätt verktyg för mig. Före detta olympiern Anna-Karin Lundin är den första i Sverige som utbildats till coach i simtekniken Total Immersion. Den här veckan har hon intensivkurs i Stockholm. 

Bilden här hämtad från Simcoachen.se och föreställer Coach AK.

Första gången jag såg ett filmklipp med simtekniken Total Immersion stod jag bara och gapade. Det var Anna-Karin Lundin som tillsynes helt avslappnat simmade kraftfullt i bassängen på Playitas. Snabbt, kontrollerat, proffsigt.

Jag har tittat på det där klippet många gånger sedan dess och plågat min omgivning med att visa dem filmen. Ofta med kommentaren: Har du blivit så nördig nu att du går igång på sånt här. (Svaret är ja på den frågan.)
Och jag har bestämt mig: Jag ska lära mig tekniken och överraska mig själv genom att lyckas med något som jag bara för något år sedan aldrig någonsin kunnat tro om mig själv.

Jag hade höga förväntningar när jag gick till Vasalundshallen i Solna i dag för att genomföra det första simpasset av fem under coach AK:s intensivvecka i TI.

Det var ett trevligt gäng som satt vid bassängkanten, drygt hälften triathleter med målsättningen att simma längre med mindre energi och helst snabbare till nästa säsong. En av deltagarna var simmare och en annan hade siktet på att testa swimrun i sommar.

– Alla ni som har kommit hit har en fitness, det syns, men där i vattnet så spelar det inte så stor roll. Ni ska få lära er att med rätt teknik kunna simma så energisnålt som möjligt, inledde Coach AK och sen fick vi alla tio ett head-set under badmössan för att kunna ta emot instruktioner medan vi simmade.

Rätt vattenläge, avslappnad nacke, simma brett, glida på armtagen och helt enkelt simma så avslappnat som möjligt, det var sånt vi fick öva på.
Jag är nöjd och sätter stort hopp till att verkligen få en a-ha känsla under den här veckan.

I dag överraskade jag mig själv genom att lyckas riktigt bra med vattenläget och det var så fantastiskt att se Anna-Karin där på bassängkanten och se henne visa det som jag försökt förstå genom att läsa och titta på Youtube. Och jag fortsätter att imponeras av Anna-Karin som tog hand om alla sina adepter med stort tålamod och proffsig pedagogik och spred positiv simkänsla och självförtroende till oss alla.

I morgon är det dags för dag 2. Jag är helt uppslukad av detta!

Drillat vattenläget

bild-18-kopia-23

Nästa vecka är det dags för min efterlängtade kurs: Intensivvecka i Total Immersion med Coach AK. Inför det vill jag ha fått upp bra vattenkänsla och hinna öva på vattenläget.

Mina ben är slitna. Trailpremiären har resulterat i stumma ben ända upp i ljumskarna och ömma muskelfästen kring vristerna som förmodligen är på tok för svaga. Tufft det där med löpning i terräng (inget för 08:or??!!).

I går körde jag överkropp i gymmet och testade några ny crossfitinspirerade kombinationsövningar med skivstång. I dag är jag helt öm runt hela bröstkorgen (har aldrig hänt förrut), bak på ryggen och upp i nacken.

Jag kör hårt nu. Det känns. 
Så att glida ner i den ganska behagligt tempererade bassängen här hemma i Gustavsberg kändes som ren och skär lyx och vila …
Jag fortsatte med mitt benfokus. Betade av tråkiga längder benspark med fenor och utan fenor. Simmade snabbt men kontrollerat med fenor. Simmade utan fenor med fullt fokus på vattenläget och målsättningen: hälar precis under vattenytan.

Jag var lite ofokuserad. Simkamraterna i snabbrännan var lite för pratsamma och faktiskt ett snäpp långsammare än jag – det var första gången jag fick uppleva det.

Jag testade även en övning som Coach AK, Anna-Karin Lundin har bett oss deltagare att öva på innan kursen börjar. Kolla filmen här nedan.

Jag ser verkligen framemot att få träffa Anna-Karin och jag har just nu satt allt mitt hopp på att hon ska ge mig tips som gör att jag slipper stöka runt i vattnet så mycket. Med lite tur kommer hon att hjälpa mig få till bättre fart och balans. Jag vet att det kommer bli en del tuffa andningsteknikövningar som går ut på att ha ett glasöga under, respektive ovanför vattenytan vid andning … Och armtagen ska inte påbörjas förän den andra handen är framme vid vattnet igen.

Det ska verkligen bli utmanande, intressant och hur kul som helst. Längtar massor!!!

Här är övningen som tydligen ska drillas mycket

En lite selfie tagen i största hemlighet ….

Gårdagens vitaminchock: hemmagjord rödbetsjuice! Smakar … rå grönsak och lite jord. Rödbetsjuice sägs ju vara en dunderkur för alla som vill prestera i uthållighetssporter men jag har inte hittat det i någon butik och hälsokost har jag inte kommit till än. Tror på att äta varierat av vanligt käk. Ganska mycket om det är bra grejer. Och eftersom det stod en juicemaskin i skåpen och de ekologiska rödbetorna reades ut på Coop så köpte jag hem ett par kilo för att testa.

Lite pillrigt att skala och greja men varför inte. Det kanske det kan vara värt.

Fena i simhallen

bild-18

Semester. Jul! Lov och ledighet! Underbart! För att få den absolut bästa tänkbara starten så valde jag att kliva upp i morse och få till ett ordentligt simpass.

Fenor hjälper mig att kicka rätt. Och som vanligt är det nöta som gäller.

Eftersom jag övade mycket benspark i helgen så ville jag se till att nöta in rörelsemönstret ordentligt vid första bästa tillfälle. Jag har lyxen att vara tvungen att ta ut semester efter några års syndande med för mycket jobb. Så nu är jag ledig, ända fram till den 7 januari! Tänk vad mycket jag kommer hinna träna! (Hehe …)

I morse smet jag iväg till simhallen medan resten av familjen var tvungna att gå till jobb och skolor. I högtalarna var det julmusik och i vattnet var det lugnt. Jag fick gott om utrymme att öva på mina svaga punkter: Benspark, lugnet och längre serier. Och titta … i slutet av passet så började det hända saker!

Totalt fick jag ihop 2300 meter
200 meter insim
5×100 meter benspark med fenor
8×50 meter sim med fenor
2×300 meter sim med fenor
200 meter sim med fenor
4×100 meter
200 meter löst för att verkligen tvinga mig att inte stanna.

Sim- och intervalltisdag

bild-18-kopia-5-1

Nu står det inte bara träning på min agenda. Det ger en smula balans i livet.

Jag brukar försöka göra aktiva val i livet för att minska stressen så mycket som möjligt. Bara det är ett hårt slit. Men i bland är det nödvändigt att lägga i en högre växel för att få något uträttat.

I helgen bakade, handlade, städade, fixade jag och Roger hela lördagen för att hinna med adventsfika med 25 gäster på söndagen, ett distanspass löpning och julbord med släkten, allt på samma söndag … phu!

Vi fick slita. Men det var det värt. Vi unnade oss att starta helgen med varsitt spinningpass, på varsitt gym. (Lite fånigt men vi har kort på olika gym …. Varför? Ja, det är en lång historia …)
Jag körde ett lördags-kakspinn med Sanna, i skenet av levande ljus och Sanna hade som vanligt bakat en paleokaka.
Jag börjar komma in i det här med spinning. Det var mitt andra pass den veckan och jag är nöjd med känslan, hur jag jobbar upp pulsen. Jag känner mig stark men blir riktigt trött. Jag märker hur spinningen även påverkar min löpning på ett positivt sätt. Framförallt övar jag på att köra hårt och vara i den känslan utan att enbart tänka på att maska … Det är bra!

Söndagen fick jag till 11 km distans. Roger fick några bonuskilometer och landade på 16 km, medan jag pep hem för att hinna sminka mig innan gästerna skulle dundra in. Som vanligt tog jag emot med ett brett leende, vått hår och blossande kinder …

I går måndag körde jag styrka med fokus på marklyft på lunchen för att låta kvällen gå i kulturens tecken. Roger och jag njöt av en energifull cello och en tuff duo bestående av två duktiga sångerskor på Intiman i Stockholm. Visserligen var det en träningsfri kväll men sällskapet var väldigt triathletisk och faktiskt en av våra bästa långdistansare i Sverige.

I morse blev det ett kärt återseende med 50-metersbassängen. I dag kände jag tydligt att nu är det baske mig inte kroppen, teknik eller kunskap som begränsar hur långa serier jag får till. Det är huvudet och den där känslan att jag inte vill vara under vatten som begränsar. Nu får det vara nog. Jag såg till att ta ett steg i utvecklande riktning och tvingade mig att fortsätta en hel längd till när jag egentligen ville stanna … Yes!!

Jag toppade denna seger med att köra intervall i löpning och en gnutta core. Jag är ju inte världsbäst på att springa fort men jag utmanar mig själv:

5 min lätt löpning
8×400 meter, 4:40 tempo
5 min nerjogg

Jag får kämpa. Inte så mycket med flåset, mer med löpstyrkan.
Nu har jag ätit en god middag och sitter med ett berg av julgodis framför mig efter söndagens glöggfest. Balans var det ju … eller hur!
I morgon är det julfest på jobbet!

Lite socialt umgänge. Trevliga vänner på adventsfika.

Lite kultur måste man ha …

Kul på jobbet. Träningen smyger sig in även här …

Simrus

Skärmavbild-2013-11-05-kl.-22.14.14

Jag är överlycklig! Inbjudan till en intensivvecka i simtekniken Total Immersion fanns i min inkorg när jag kom hem från kvällens simpass. Jag bokade mig direkt.

Nu håller jag tummarna att jag har fått en plats!

Jag kan inte säga exakt vad det är som lockar så intensivt, men när jag ser filmer på simcoach Anna-Karin när hon simmar TI så blir jag som trollbunden. Det är så VACKERT, coolt, magiskt och otroligt härligt nördigt med den här extremt tekniska simtekniken.

Jag vill simma precis så som AK. Kolla bara på bilden på inbjudan …. visst ser det fantastiskt fint ut!? Och det där vattnet ser ju bara vänligt ut, blått och härligt! Jag vill bli precis så där avslappnad när jag simmar och jag vill bli bra på att simma. Jag SKA bli en grymt bra simmare!!

I dag tog jag något slags steg i riktning mot det målet. 1500 meter, varav 500 med paddlar och dolme i jakten på rätt vattenläge. Jag är nöjd med känslan. Nu börjar jag kunna simma så jag också känner det i musklerna i form av träningsvärk.

Här kommer jag. Inte lika cool som simcoachen … än!

Stark känsla

smurf

Konsten att leva starkt, känna sig stark, vara stark … även de dagar man är jäkligt skör.

Det här blir extra tydligt för mig när jag simmar. Är jag inte i balans, känner jag mig lite ömklig, låg, en smula ledsen då ligger jag där i vattnet och får svindel när jag simmar över skarven till den djupa delen av bassängen och ser hur botten sluttar ner till fyra meter. Jag blir rädd! På riktigt och det enda jag tänker på är hur jag längtar till att kaklet ska dyka upp och jag är färdig med min längd.

Klarar man bara att simma en 50-meters längd och är tvungen att klamra sig fast vid kanten och pusta ut, då kan man ju lägga ner hela triathlonsatsningen på studs. Så kan jag ju helt enkelt inte ha det.

Jag har simmat och känt mig usel nu ett par gånger, men jag vägrar att ge mig. Det är bara att nöta, tänker jag och igår kände jag mig plötsligt i fas med mig själv.

Jag simmade 1300 meter varav 500 meter med paddlar och dolme, och det gick lysande!
I morse var det dags för sim igen och YES! I dag känner jag mig stark och ingen vattenrädsla i sikte.

Simträning ger resultat men det krävs tid i vattnet. En gång veckan räcker inte för att utvecklas. För mig så verkar tre gånger per vecka göra markant skillnad. Jag är så tacksam varje gång jag hinner få till ett pass. Morgonsimmen är underbara. I morse var jag inte riktigt vaken när jag gled ner från kanten (dyker inte, no way!!) och ner i det svala vattnet. Lite vatten i ansiktet, på med glasögonen, ett djupt andetag och sedan fötterna mot kaklet och så iväg i vattnet. Och är jag på rätt humör så är det inte så dumt att omslutas av vattnet och befinna sig i den dämpade världen under ytan.

Lite Halloweenmys på gymmet måste man ju hinna med! Svettigt!

Simvecka ger resultat

bild-17-kopia-2-1

Jag har gjort det förr. Fokuserat på simningen intensivt under en period.  Nu har jag hunnit med 5 ordentliga simpass på 7 dagar. Och det ger resultat.

Jag tankade all sol jag kunde idag när jag promenerade hem från simhallen.

Jag vill släppa loss simmerskan i mig! Simmerskan som jag tror finns där. Och jag slåss stenhårt för att hon ska kika fram.

I somras, när det var en månad kvar till mitt första triathlon så kändes simningen katastrofdålig där vid ett tillfälle. Först tappade jag modet och funderade på om jag ens skulle ställa upp i det där triathlonloppet, sen bestämde jag mig: Jag hade en månad kvar och jag skulle göra vad jag kunde för att föräbättra mina möjligheter under simningen. Så när jag hade bestämt mig åkte jag till närmaste 50-meters pool och krigade i två timmar där i vattnet. Veckan efter simmade jag varje dag och det lönade sig.

Det tycks hända en hel del när man fokuserar på simningen och nu har jag hela vintern på mig att bli bättre. Och jag har skyhöga förväntningar på mina framsteg. Så det gäller att ligga i.

Jag vill bli bra på att simma för att simningen ska ta så lite energi från resten av loppet som möjligt. Det gäller alla triathleter men det känns extra viktigt för mig eftersom simningen innebär en stor mental press. Jag måste känna mig trygg i vattnet.

I dag övade jag på att hitta streamline, dvs att få så litet motstånd i vattnet som möjligt genom att hålla nacken neutral, och paddla fram som ”Superman” på sidan, med en arm framåt. (Ungefär så) Det var en bra övning för mig. Framförallt eftersom andningen går ut på att man verkligen vrider huvudet och det är omöjligt att fuska genom att lyfta och titta upp som jag gör när jag tror att jag inte kommer att få luft.

Genom att glida fram på en sidan och enbart ta två, tre armtag under en hel bassänglängd så fick jag verkligen koll på kroppen på ett annat sätt.
Under den här övningen så fick jag känna hur det känns att sträcka ut och vara lång under simningen.

Jag körde även ett par hundra meter med paddlar. Hårt. Jag försökte också simma med kraft och tvinga mig själv att behålla rätt hållning, lång, spänd core, och balettfötter. Jag har varit ganska mycket av en ål i vattnet vilket inte är bra.

Jag insåg idag att simningen är lite som löpning. Antingen joggar man hela livet, eller så utmanar man sig själv och börjar pressa på. Då utvecklas man och blir snabbare och starkare.

Jag fortsätter mitt simfokus i ytterligare två veckor är planen! Jag ser framemot resultatet.

Nu skäms jag inte längre om jag väljer snabbsimabanan.

En ljuvlig höstdag. Simhallen badade i sol.

Dubbelt upp för benen

bild-16-kopia-4

Mycket tid i vattnet. Intensiv träning. Det är verkligen receptet på utveckling. I dag fick jag gå hem från simhallen med känslan att jag kommit på något nytt och bra – igen.

Dagens simpass
200 insim
4×50 benspark med fenor
6×25 benspark
4×50 benspark
10×50 hårt (bara jag simmar blir känslan ”hård”)
100 m löst

I simhallen fanns det två banor snabbsim öppna idag. Riktigt lyxigt. Och vi var bara fyra, fem personer som behövde dela på den. Passet med benspark brände rejält i baksida lår och var frustrerande jobbigt. Syftet är att jag ska hitta den rätta rörelsen som ska börja från höften och fokusera på flytläget så att fötterna verkligen håller sig nära vattenytan.
En liiiten bild kan man väl bjussa på …
Övningarna gav resultat. Det känns riktigt häftigt att få upp lite mer fart i vattnet. Jag fick massor av beröm från Roger och när jag avverket dryga timmen i vattnet, simmat fokuserat och dessutom tvingats hantera en smäll i form av att plötsligt och helt oväntat bli övermannad av vattenrädslan, så var jag helt slut.
Efter dagens känslostorm så inser jag att jag är tvungen att kämpa massor mentalt när jag simmar. Det finns bara en sak att göra – se till att komma över det en gång för alla.
Precis innan middag fick jag till ett löppass och mitt första med min nya fina Garmin-klocka.

8 km, 5:10 tempo. Kroppen var inte helt med på noterna. Jag låg på ganska hög puls och backarna var sega. Med andra ord fick benen jobba för andra gången idag. Och oj vad middagen smakade gott när jag väl var hemma.
Med den fina klockan på armen så ser jag ju grymt proffsig ut.

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.