Helena Nimbratt

My triathlon stories

Sugen på swimrun

bild-18-1

Livet är som en hal fisk. Tillvaron slinker ur vårt grepp när vi minst anar det.

Maj 2013. Första försöket i open water … Känns som en helt annan Helena.

Jag gillar att jobba med mig själv. Jag vänder och vrider på perspektiven, tar mig tid att begrunda över vem jag är och vad jag kan göra för att utvecklas.
Vilket beslut kan jag ta idag som skulle göra mitt liv lättare imorgon? Det är sådant jag kan fundera på. (låter lite skruvat men sån är jag.)

Rent träningsmässigt så har jag plötsligt blivit nyfiken och sugen på swimrun. Helt oväntat och trots att jag fortfarande känner det jag känner för simningen. Men jag sätter stort hopp till coach Anna-Karin som ska lära mig grunderna i Total Immersion i januari och göra mig snabb som en raket i vattnet. Och jag vet hur mycket det kan hinna hända i mitt huvud under bara några veckor.

Jag träffade en triathlontjej och urduktig hundtränare, Eva Marie, i förra veckan via mitt jobb och vi halkade in på triämnet och swimrun. När Eva Marie beskrev för mig att hon inte alls var nervös när hon tävlar med sina hundar, eftersom hon tävlar med sina bästa vänner och knep en 4:e plats i Ångaloppet i år, eftersom hon tävlade med en vän som hon kände sig trygg med, så gick det upp för mig att ja!
– Jag ska testa swimrun nästa år och det ska bli en superhärligt utmaning. Och jag ska hitta en partner att simma med som jag känner mig trygg med!

Ett beslut som helt klart skruvar perspektiven en smula.

Knepet att hitta tid för träning

bild-17-kopia-17

Mina kvällar går ofta åt till träning. Inte alltid. Men för att jag ska vara nöjd så är det måndag till torsdag kväll som ryker. Fredag kväll är vikt åt mys. Om inte det går? Ja, då får man helt enkelt försöka vara lite listig.

 

Morgonsim i morse. Ute var det mörkt, regnigt, ödsligt men ganska mysigt!

Så hur ser mina veckor ut och hur lyckas jag klämma in all träning mitt i den vanliga vardagen?

Mina barn är visserligen stora men även om man är 18 år så är det inte bara kul att komma hem till ett tomt mörkt hus och en tom kyl. Och mamma mår verkligen inte bra av att 14-åriga dottern får kämpa själv med läxorna själv varje kväll. Nej, det går bort.
Med andra ord. Stora barn tar också tid, precis som alla andra relationer som man vill vårda. Varken mannen eller kompisarna orkar ju med en om man aldrig är tillgänglig eller kan ses.


Knepen, hur ser de ut?

1. Jag tränar när barnen tränar. Och nu råkar det vara så att mina barn av någon märklig anledning också tränar rätt frekvent … Måndag, onsdag, varannan torsdag, i bland fredag samt söndag eftermiddag, då är min flicka på gymnastiken. Hon tränar dessutom ganska många timmar = jag kan häcka på gymmet eller harva i spåret så mycket jag vill.

2. Stora barn behöver inte äta middag kl 17.00 och de är omöjliga att få i säng före 22.00, så kvällarna blir lite längre. Vår familj äter middag skräckinjagande sent. Ofta kl 21.00. Då får vi äta tillsammans. Därför är skafferiet alltid laddat med müsli (och även en del sockriga flingor) och jag kånkar ständig hem filpaket och frukt eftersom vettigt mellanmål är livsnödvändigt.

3. Laga mat, det gör jag inte varje dag. Istället ser jag till att laga mycket mat lördagar och söndagar och sedan äter vi rester i veckan när träningen har tagit extra mycket tid. Hämta hem en thai, titt som tätt, är en lyx vi unnar oss. I bland är det helt enkelt mer värt att få vilan.

4. Jag håller noga koll på schemat och stoppar in ett pass så fort jag ser en lucka. Morgonsim är ett perfekt sätt att hinna med att plaska lite. Lunchträning ett utmärkt sätt att få till en en hyfsad mängd under veckan (och jag struntar i frisyr och blossande kinder). Ska jag ha gäster en lördag backar jag inte för att svida om till löparkläder och snabbt beta av åtminstone 5 km, en timme innan de ska komma. Folk är vana att se mig i ett ständigt nyduschat skick … på gott och ont.

5. Sovmorgon på helgen? Vad är det? Här finns det möjligheter att hämta in träningsminuter, eller timmar för den som vill det. 07.00 är en vanlig stiga-upp-tid för mig en lördag och en söndag. Och det innebär ju en hel timmes sovmorgon jämfört med vardagen.

6. Planering av tiden. Mina vänner får tyvärr stå ut med att jag fixar och ändrar lite med tiderna när vi ska ses. Jag vill gärna hinna träna först.

7. Jag tränar tillsammans med min älsklig så ofta det går. Tillsammans är vi starka, snabba och kan förlora oss i träningsnörderi hur mycket som helst utan att det stör eller retar någon annan. Ett vinnartrick!

8. Tittar aldrig, aldrig på TV. Nope!

Och dagens träningsdos? Hur blev den?
I dag var planen att jag skulle fixa middag åt hockeykillen Tim och pappa Roger i vanlig middagstid eftersom Tim är 8 och inte 18. Med andra ord – ingen träning för mig den här kvällen utan istället har jag kört:

1. 30 minuter morgonsim. 06.20 var det hopp ner i snabbsimbanan. Simmade så mycket jag hann.
2. Lunchintervaller. Jag sprang 4 km på 20.18. la in 5×400 meters intervaller i 4:40 tempo dvs 13km/h på löpbandet. (Det tycker jag känns galet snabbt på det där bandet)
3. Marklyft 6 reps x 5, 40 kg, rodd, lastdrag och 2 axelövningar. Allt detta tog 20 min.

Där lyser simhallen inbjudande i Stockholmsbetongiga förorten …

Med musik i lurarna, djupt inne i dunjackan så kan det få blåsa och vara hur kallt som helst på väg till simmet.

Vad är extrem träning?

bild-17-kopia-2-2

Den här trenden ni vet, som alla talar om, som handlar om dig, mig och alla andra som bloggar om sin träning och flyttar fram sina mål och väljer längre distanser. Den är intressant.

Vacker vy som jag fångade idag efter mitt morgonsim! Bästa starten på dagen

Det är intressant hur människans tro på kroppens förmåga har förändrats ur ett historiskt perspektiv och hur vi ser på våra möjligheter att träna oss själva, bygga styrka och uthållighet.

Jag är verkligen ingen expert på ämnet, men jag skulle vilja veta mer och jag attraheras av tanken på att vi kan bygga starkare kroppar än vi egentligen kan föreställa oss.

Nu finns det ju de som gör 30 Ironman på rad och bevisar att våra kroppar klarar oändligt mycket mer än vad vi kunnat tro.
Så varför funderar jag på detta?

Jo. Nu har jag anmält mig till en av  Fredrikshofs grupper som ska köra Vätternrundan. Och när jag tänker på det … huu … den sjön är fasligt stor. 
Jag kommer behöva draghjälpen från den där klungan. Jag kommer vara glad över att ha lite trevligt folk att resa med.
Hoppas att mastergruppledaren plockar ut mig, trots att jag är oerfaren så jag får en klunga att cykla med. Bara att hålla tummarna.

Dessutom minns jag min fantastiska farmor och hur hon fick alla i sin omgivning att gapa av förvåning på grund hennes otroliga energi och fysiska bedrifter på 80-talet.
Det är intressant. Hon ansågs verkligen som extrem och nästan lite snurrig på den tiden.

Hon gick upp tidigt på morgonen och promenerade cirka 5-7 kilometer till jobbet varje dag. I ur och skur. På vintern när det var kallt, i regn, i blåst. Och så hem igen.
På vintern hände det att hon tog vägen över sjön, på långfärdsskridskor. Hon simmade på sormarna ute i insjöar så där galet långt, tvärs över sjön. Hon åkte skidor i flera mil, cyklade och vandrade i fjällen. Hon ratade den tidens mest hyllade lightprodukter, hon stekte i äkta smör, hållde vanlig grädde i såsen och åt mängder av rivna morötter och strimlad vitkål. Och folk skakde på huvudet.

Min farmor började röra på sig när hon var 40, som jag är idag (nästan). Och nu upplever jag att min omgivning tycker nog allt att jag är lite galen jag med … Men det är okej.
Min farmor hade ju rätt. Hon vara bara långt före sin tid.

I dag är hon 84. Hon är ute och går två timmar per dag 5-6-dagar i veckan. Hon simmar en gång varje vecka och hon har gymkort. Bilen är såld. Hon cyklar istället. Och hennes pensionärsvänner tycker att hon är galen.
– Ta det försiktigt Yvonne, säger de. Vad får du all energi ifrån?

Jag hejar på min farmor. Hon är en fantastisk förebild. Men i hennes värld så är t o m jag lite för extrem.
– Ta inte ut dig Helena, sa hon i helgen när vi sågs.
– Fast det är klart. Din kropp blir stark och så orkar du vardagen bättre. Heja på du tjejen. Jag har alltid drömt om att åka hela Vasaloppet och ångrar att jag aldrig gjorde det.

Så jag lovade min farmor: Jag ska heja på.
Och jag är glad att hon la grunden till min förmåga att njuta av ett aktivt liv.
Tack farmor för alla turer på fjället, för alla lördagar med långfärdsskridskor, korvgrillning och tack för att du köpte friskiskort till mig och drog ut mig att sitta och fika på en hård sten när jag var en trulig tonåring och bara ville slöa i soffan.

Farmor och jag. Hon i träningsoverall som vanligt, brunbränd och stark.

Planerar & laddar mentalt

bild-16

Jag kör! Det blir baske mig en hel klassiker nästa år! Och ja, o ja, jag vill. Jättemycket vill jag. Men tänk om jag inte får tag på en startplats i alla fyra loppen, nu när det råder sådan tävlingshysteri.

Jag har kommit till en tydlig insikt. Numera tränar jag med fokus på långsiktighet och kontinuitet. Jag har börjat tänka mycket längre än nästa pass, eller ens nästa veckas pass. Mitt perspektiv har flyttats flera år framåt.

En stor tanke som nästan inte går att ta in. Skulle det vara möjligt?

Nej, jag klarade mig inte. Allt hostande och kraxande i min omgivning, hemma, på jobbet, i tunnelbanan, på möten, ja de där förkylningsbacillerna har varit helt omöjliga att undvika så nu sitter jag här med öm hals och trött kropp och för en gångs skull är det ordning och reda i huset – till och med i barnens rum!

Tänk vad mycket tid det blir över till annat när man inte tränar alls.

Förutom att röja runt och städa när orken tillåter så kan man fundera på hur träningen ska ge bästa möjliga resultat framöver och har konstaterat att det är en hel del man kan fnula på om man är på det humöret.

Här är några insikter och fokusområden
  • Jag ska träna uthållgihet och under den närmaste tiden fokusera på distans.
  • Jag måste träna på och vänja kroppen att få i sig energi under längre pass.
  • Cykla gör en triathlet övervägande delen under ett race, därför behöver jag omfördela träningen och lägga mer vikt vid att utveckla cykling.
  • Jag måste sluta slarva med coreträningen. En stark core gör att flytläget i vattnet förbättras, jag blir starkare både på cykel och i löpning.
  • Måste bli bättre på att köra hårt, när hårdträning står på programmet.
  • Fortsätta utveckla simningen – förstås!
Och som jag inledde det här inlägget – nu har jag landat! Jag vill köra en hel Svensk Klassiker och nu när jag har bestämt mig så vill jag inte alls ha ont i halsen. Jag vill börja träna nu!
Och känslan inför det? Väldigt positiv men det handlar snarare om att ”det ska nog gå” än ”jag klarar det utan problem”.
Samtliga grenar inger respekt och Vättern runt … den får fjärilarna att flaxa rejält i magen.
Och helt ärligt … jag njuter av den känslan också!

Mot nya mål!

bild-16-kopia-2-2

Du skall inga andra intressen hava jämte träning …

Lite måste man väl jöbbe också … Här är jag at work.

Om man låter gamla vanor, impulser och ren och skär lust styra träningen blir det svårare att utvecklas och göra framsteg.
Så mycket vet jag.
Men HUR planerar man sin träning på bästa sätt och hur undviker man att sikta för högt och ta sig vatten över huvudet?

Nu börjar det bli dags att forma målen för 2014. Men hur ska jag lägga upp året? När jag tänker på alla möjligheter så känns de som att kika ner i en stor gottepåse med både lyxig choklad och geléhallon som jag älskar. Man kan ju inte moffa i sig allt?!

Det här ligger i påsen och frestar för tillfället:


En hel klassiker
Vasaloppet
Vättern runt
Vansbrosimningen
Lidingöloppet

Detta innebär ju att jag måste satsa på min klungkörning, älga runt i skidspåret hela vintern och börja bygga upp distans i löpningen igen!


Vansbro triathlon
En halv IRONMAN
(Som vanlig är det här Rogers galna idé. Det är väl bara en tidsfråga innan han har tapetserat sovrummet med ”anmäl-dig-nu-affischer” och hypnotiserat mig att tro att jag kanske är en halvirowoman om jag bara tränar järnet hela vintern. Med Rogers logik så klarar man en halviron om man kör en hel klassiker, men på samma år??? Det undrar jag.)

Erövra simtekniken Total Immersion -Ti …
… och samtidigt förvandlas till en fisk.
Det här är egentligen det som jag funderar på att lägga lite tid och pengar på i höst. Jag har en idé om att ta några PT-timmar med www.somcoachen.se i Göteborg och samtidigt hälsa på goa släkten. En bra kombo eller hur?!

2003 såg mitt träningsmål såg ut så här:
”Jag ska springa runt kohagen en gång varje vecka utan att stanna, hur jobbigt det än är.”

Nu pratar vi en runda om 1,7 km. Jag minns som det var igår hur tungt det var. Jag kan knappt tro att det är sant att jag i dag (heeelt emot alla träningsregler) sprang 11 km i 5:00 tempo (både lång och hårt, men jag behövde få ut mig en massa dålig energi).

Just nu har jag ju Lidingö tjejlopp framför mig och så vill jag slå min förra årets tid på Hässalbyloppet 10 km på 51.20.

Råd och reflektioner tages emot med stor tacksamhet!

Kvällens löptur ramades in av en perfekt vy! Detta är Gustavsbergs hamn.

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.