Helena Nimbratt

My triathlon stories

På väg mot extremloppet Norseman

Alla bilder från det norska Norseman får det att hissna i magen. Googla så förstår ni vad jag menar! Den mörka fjorden omgiven av fjäll, dimman över bergen, alla galna höjdmetrar och så målet högt uppe på Gaustatoppen. Eller tänk så här: ett ironman där du cyklar över fem bergstoppar och avslutar ditt marathon genom att bestiga ett berg högt som Kebnekaise.

Norseman ett legendariskt och världskänt extremtriathlon som lockar ett par tusen varje år att köpa en lott till lotteriet som kan ge rätten till att köpa en startplats (så galna är triathleter, helt normalt beteende). Men bara drygt 300 får pröva lyckan och sedan är det de 160 första som får fullfölja hela distansen och bestiga det sista berget och fira att de är hårdast och grymmast av dem alla …. ungefär så. Och vet ni … nu har jag och Roger börjat ana att det är så knasigt galet som det låter.

Vi har varit på resande fot sedan igår morse. Igårnatt övernattade vi i Oslo hos goda vänner. Nu är vi inkvarterade på ett pensionat, uppe på en fjällplatå, 2 mil från Eidfjord, fjorden där förmodligen några av världens mest äventyrslystna triathleter ska starta på lördag. Det är tack och lov jag som är supporten under den här resan. Atleten som ska tävla ligger just nu i sängen och sover. Snarkar. Och det gör han rätt i.

Vi  har sett bergen nu. Bergen som vi har snackat om hela vinteran. Vi har kört bil i backarna där alla de här hjältarna ska cykla, uppför, men också nedför. Man fattar bara inte att det ens är möjligt, när man ser den branta väggen framför sig, att här ska alla upp. Kan det ens finnas en väg här, blir den automatiska frågan. Första backen är 4 mil lång. Den sista är den brantaste. Klarar man den så finns ytterligare en massa höjdmetrar att besegra till fots. Helst löpande.

 

Packade och klara igen.
Packade och klara igen.

Jag har sneglat lite på Roger i ett försök att se hur han reagerar på de faktum är att allt är värre och brantare än i den vildaste fantasin. Men han ser lugn ut. Fokuserad – ja. Inbunden – helt klart. Ett ironman är alltid bortom jobbigt. Vad är då Norseman?

Imorgon fortsätter vi ned i dalen. Vi ser framemot första mötet med Eidfjord. Självklart ska jag även bjuda på bilder.

 

Recept på lyckligt liv – Norseman

Att hitta något som uppslukar en, gärna en aktivitet som ligger på gränsen till vad man klarar, det skapar engagemang som jag tror är en livsviktig ingrediens i livet för att vara lycklig.

 

Jag tror att jag ständigt kommer hålla utkik i livet efter nya utmaningar som puschar mig att göra något jag egentligen är lite, lite rädd för.  Att engagera sig i utmanande saker kan kännas jobbigt, men får mig att växa som människa på lång sikt. Det värsta jag vet är när jag själv väljer den enkla vägen och ”fegar ur”, tar den lätta vägen som ofta ger en direkt belöning men  är ack så flyktig.

Gör jag det blir jag oftast väldigt missnöjd med mig själv. Varför det är så det har jag faktiskt inte lagt energi på att analysera, men det passar säkert på pricken in på en personlighet som finns definierad inom psykologin.

Norseman.
Jösses.

Jag såg en film från det sanslöst häftiga norska loppet Norseman. Sedan såg jag den en gång till.
Jag fick gåshud.
Roger och jag har sett den sedan fyra, fem gånger tillsammans. Och Roger deltog i utlottningen till startplatser, men fick ingen.

När jag ser filmen och den maffigt, mardömslika simstarten så tänker jag:
– Det där skulle jag aldrig, aldrig klara …
Samtidigt som hjärtat skriker:
– Fy sjutton vad coolt om du klarar det där!!!

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.