Helena Nimbratt

My triathlon stories

Sova, simma eller basta?

IMG_3142

Först ska kroppen övertalas att kliva ur sängen, sedan är det en massa tjafs för att inte kliva ur bassängen i förtid också för att krypa in i bastun istället. Men hur mycket jag än stretar med mig själv mentalt för att fullfölja inplanerat  pass så älskar jag att simma, att cykla mig trött, att tugga mig fram i löpardojorna.

 

En av mina favorit bloggare Beatatjata skrev precis ett härligt inlägg om fighten hon för med sig själv inför sina morgonpass. Jag brukar skryta med hur lätt det går för mig att kliva upp på morgonen och plumsa i bassängen för att simma och visst, viljan finns men man får liksom ett annat förhållande till sömn när man har en bebis i huset, den känns väldigt lockande att stanna i sängen när tillfälle bjuds.

Men jag sov relativt gott i natt trots ett gäng uppvaknanden så väl uppe ur sängvärmen så piggnade jag till snabbt.
I vattnet gick det fantastiskt bra. I dag simmade jag utan träningsvärk efter Body Pump och kände mig istället återhämtad och fräsch, 200 procents skillnad. Så se där! Träningen under hösten har gett resultat. Men faktum kvarstår – jag simmar snyggare än snabbt men någon gång ska det väl släppa???

De senaste veckorna har jag simmat kring 4000 m per vecka, så mycket har jag aldrig simmat i bassäng tidigare. Efter jul så hoppar jag på en kurs med Täby Sim igen med fokus på fart och styrka. Det ser jag framemot på ett lite nervöst sätt.

Varje gång jag springer på coachen i simhallen så får jag pepp och ett glatt hej. Han tycker att jag simmar bra och jag ser genom simglasögonen att han då och då kikar på mig från bassängkanten när jag passerar i allmänhetens bana. Det är fantastiskt. Han är verkligen en sann entusiast som tycks älska att undervisa i simning och är väldigt generös med feed back. Och när vi pratar fart och jag nämner något om vättenrädsla så tror jag inte att han förstår alls vad jag pratar om, han kan nog inte tänka sig in i känslan att gripas av panik av något så fantastiskt som vatten.

Men jag vet att den där gamla vattenrädslan bildar blyklumpar runt mina fotleder titt som tätt och maskineriet i kroppen nästa skär helt och slutar i ett okoordinerat sprattel som inte tar mig någon vart.

Men inte idag. I dag låg jag i fint läge vid ytan och kände mig stark och synkad. Och det märktes att det var tuffare att simma om mig just den här morgonen, det var ingen som bara gled förbi!

Morgonträning är mitt lyckopiller

IMG_3066

Jag älskar att stiga upp tidigt när gator och motionsspår ligger öde. När det är bara jag, dimman och en och annan hundägare ute. Endorfinkicken sitter dessutom i hela dagen.

 

Första  rundan efter förlossning var jag så glad. Nu har jag betat av några mil.

Jag blir sällan missnöjd med en dag om jag morgontränat eftersom jag redan åstadkommit något den dagen. Dessutom så smakar frukosten så oändligt mycket godare och energin är på topp.
 
I morse klev jag upp 06:30 för att precis hinna med en morgonjogg i regnet och dusch medan bebis och pappa vaknar och startar dagen. 5 km i lugn distansfart. Nu börjar löpsteget komma tillbaka. Jag känner mig lättare i kroppen och med hjälp av lätt nedförslut så får benen och steget lagom med skjuts för att löpsteget ska komma naturligt och obehindrat. Snart susar jag fram i spåret på samma sätt även i lätt uppförslut, intalar jag mig själv.

Det är självklart en utmaning att träna med en så liten bebis hemma. Ska jag få till ett pass så hänger det både på min bebis humör och status liksom min kära mans humör och status. Jag har redan nu märkt att det ställer krav på mig att jag är flexibel och öppen att både ta chansen när den bjuds liksom att snabbt anpassa träningen till rådande förutsättningar. Jag tänker att det är en nyttig träning inför kommande tävlingar att hantera oförutsedda händelser.

Nu ser jag morgonens tidiga timmar som min största chans att verkligen få lite träning gjord. Då har min bebis sovit många timmar och har alla energidepåer påfyllda och klarar sig utan mamma en timme eller två. Jag har redan torsdagar bokade för sim. I morse blev det morgonjogg före frukost och jag har hittat ett spinningpass på onsdagar 06:45 som passar perfekt.

Tidiga mornar skrämmer mig inte. Tvärtom. Dygnets första timmar är en resurs som går att nyttja under särskilda perioder. Men jag tror även på att ge kroppen lite sovmorgon då och då. Lagom är ju som bekant alltid bäst.

Snabbare med Täby Sim

IMG_1028

Tomma gator, en spegelblank 50-metersbana, soluppgång. Morgonsim kan helt klart vara lika vackert som poesi. I morse hade jag date med Täby Sim med syfte att slipa på teknik och äntligen få till lite fart.

 

I tisdags spontanshoppade jag en simkurs.

Mål
100 meter crawl med god teknik och fart samt voltvändning.

I dag torsdag 06:00 började jag och fick en plats i en liten trevlig grupp med två andra tjejer och en triathlet som tränat för samma ledare sedan förra hösten.
Jag tycker att det är dags att jag åtminstone får testa att köra grunderna och fylla i de kunskapsluckor jag har. Jag vill ha inspiration till att köra effektiva pass och så vill jag förstå vad som krävs av mig att bli en snabbare simmare.

När jag fick berätta för gruppen om min nuvarande kunskaper så måste jag medge att det lät lite rörigt:
– Jag har aldrig riktigt lärt mig grunderna. Jag tog ett par privatlektioner och så har jag gått en Total Immersionkurs om sammanlagt fem pass. Jag är här för att slipa på tekniken och bli snabbare.

– Åh Total Immersion, det var det det var. Det syntes! Utbrast en av deltagarna.

Coachen ville bara att jag skulle hoppa i vattnet och visa vad jag kunde och sedan körde vi igång.

Första övningen blev benspark med armarna i ”11”. Det vill säga neutral nacke. Armarna framåt, ovan öronen som man håller i en platta, alltså inte ihop händerna i stream line.
Därefter enarms crawl om en serie enligt följande:

4 x 25 m benspark armar i ”11” + 25 m benspark enarmscrawl höger + 25 m benspark och enarmscrawl vänster + 25 sammansatt crawl

Phu! Flåset, jag säger bara flåset … Och så några kallsupar men sista varvet om 100 m kändes riktigt bra.
Därefter jobbade vi med fenor, platta sedan paddlar och dolme och jag simmade järnet. Hade varken tid eller lust att stå att flåsa vid kaklet. Jag tog tillfället i akt att träna. Armarna värkte och benen brann verkligen och jag lyssnade på alla instruktioner jag fick.

Jag fick tre värdefulla korrigeringar som verkligen gjorde skillnad. Och så fick jag BERÖM. Hör ni!! Jag fick beröm och gillande nickar.
– Det kommer bli bra det här. Du har väldigt bra och naturligt vattenläge. Men du måste träna mer en 60 min per vecka för att utveckla bättre simkondition, styrka och fart. Men det kommer bli bra, sa coachen och känslan i min kropp stämde ganska väl överens med det han sa.

– Aj, aj! Självklart ska jag träna!!

Med en kaffe i handen på väg till simhallen. jag har bara några meter att gå.

Episk morgonlöpning

bild-19-kopia-2

Jag avskyr det. Egentligen. Men inte idag. I nu när löpningen inte längre är självklar i mitt liv. I morse stack jag ut på en morgonlöptur, helt enkelt för att jag längtade så mycket och inte kunde vänta ända till kvällen.

Gryning. En magisk tid på dygnet.

Jag vaknade faktiskt före klockan: 05:35. Det var redan ljust och jag kände mig hyfsat utvilad. Det avgjorde saken. Minuten efter lämnade jag den varma sängen, smet tyst ner för trappen för att inte väcka resten av huset och dök in i badrummet.

Den här tiden på dygnet spelar det ingen roll om kläderna matchar, det är ändå ingen som ser. Jag drog fram de plagg som fanns till hands och medan kaffebryggaren puttrade klädde jag mig snabbt.
Det var en frostnupen morgon. Vattenpölarna var blankfrusna. Kylan kändes härligt frisk mot ansiktet.

Med favoritmusiken i lurarna lämnade jag den ännu sovande och tysta gata bakom mig. Just den här torsdagsmorgonen visade sig vara den klaraste och vackraste på länge. Kroppen jublade över rörelsen. Stegen var lätta. I lugnt kontrollerat tempo passerade jag busshållplatser med sömniga, tysta människor.
Jag njöt av att se solen gå upp.
Jag njöt av det blanka vattnet.
Jag njöt över att måsarna var fler än bilarna på gatan.

I löparskor på tomma gator och ja, morgonlöpning, jag kan definitivt lära mig att älska morgonlöpning!

5,2 kilometer i 5:22 tempo = en pigg, glad kropp och klart, skärpt medvetnade redo för årets viktigaste affärsmöte!

Bättre start är svårt att tänka sig.

Alla vill morgonträna

bild-18-kopia

06:00, bäcksvart ute och så där riktigt råruggigt. Ändå var parkeringen utanför gymmet i morse helt full. Julen är snart här, nu vill folk ta tillvara på alla träningsminutrar de bara kan – tror jag!

Äntligen fick jag till ett dubbelspinnpass. Jag behövde det för att mentalt känna att jag förbereder mig, jag tränar och gör det som ska göras inför nästa års utmaningar: Vätternrundan och självklart Vansbro Tri. Dessutom behöver jag mest av allt vänja kroppen vid att jobba länge.

Dagens dubbelspinn innehöll rafflande dramatik. Jag hade en plats, till det första passet, och stod som reserv fyra till pass nummer två. Skulle jag få plats eller skulle jag bli tvungen att kliva av? Att disponera 45 min spinn kontra 90 min spinn är ju lite olika tänk men det fick bära eller brista. jag körde hårt redan från start och jajjamensan! Det gick ju att tugga på ganska rejält ändå under pass nummer två.

Simma, spinna och hur är det då med min löpning?
Efter distanspasset, 18 km, i söndags så vilade jag två dagar. Jag hade egentligen inget val men jag tyckte ändå att det var på sin plats. Natten efter distanspasset var jag grymt öm båda här och där i kroppen och vaknade faktiskt av att jag inte hittade en skön sovställning.

Tillslut, när jag la mig på mage, som verkligen är den sista sovställning jag väljer, så kändes det bättre. Jag var helt säker på att jag skulle vara död minst en vecka efter passet men icke. Redan på eftermiddagen dagen efter kände jag mig återhämtad. Magiskt, det trodde jag aldrig.

I onsdags var tiden knapp så sent, vid 21:00, drog jag ut i mörkret, rejält påklädd med reflexer, och körde 6 km löpning hårt. Jag är ju så dålig på att springa snabbt men blev nöjd med hur benen jobbade:

1000 m uppvärmning: 5:30 tempo svagt uppför
1000 m 5:20 uppför
1000 m 4:40
1000 m 5:10
1000 m 4:50
1000 m 5:00

I går på eftermiddagen efter simmet körde jag lite i gymmet och ett kort intervallpass. Jag tycker det är sjukt svårt att springa snabbt och otroligt jobbig. Jag får kämpa. (Kanske skulle ha värmt upp lite mer tänker jag nu när jag ser siffrorna …)

900 m uppvärmning (5 min)
3×800 m 4:40 tempo
kort nerjogg

08:00 i morse var jag färdigtränad med 90 min spinn i kroppen.

Fredagsfrukost på gymmet. Alla var så julglada idag.
Solen gick upp lagom till jag kom hem igen!

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.