Helena Nimbratt

My triathlon stories

Spring mot personbästa

hassel4

Årets sista utmaning – Hässelbyloppet. Det var precis för ett år sedan som det började. Jag harvade på som vanligt i spåret utan att bli bättre och så anmälde jag mig till Hässelbyloppet. Sedan dess har jag varit som bergtagen, besatt av träning.

Starten. 1000 tjejer i startklass Motion 1.

Och det sagt med både med glimten i ögat och handen på hjärtat.

I våras drömde jag om att springa milen fort. Riktigt, riktigt fort. Jag har satt upp en drömtid – 46 min. I dag stoppade jag klockan på 49:19. En minut och 44 sekunder snabbare än förra året och jag är jätteglad. Jag visste att det skulle bli tufft. Och jag hade blivit ledsen om jag backat jämfört med förra året vilket var fullt möjligt med tanke på att jag började springa igen efter skadan  i början av augusti. Då väldigt försiktigt.

Det var en fantastisk dag. Jag tog en lugn morgon och förberedde mig noga. Åt lagom mycket och drack desto mer vatten. Stoppade energi i fickorna, grabbade tag en vattenflaska i andra handen och hoppade på bussen för att ta mig kommunalt till Hässelby.

Tunnelbanan var proppfull av löpare. De flesta med fokuserad blick, hög musik i lurarna och många kittade till tänderna.
I dag och när jag skulle springa Lidingöloppet kom jag på mig själv att stressat tänka:
– Visst sjutton jag måste ju hinna SMINKA mig också!

Hur blev det så egentligen? När jag ser mig omkring under de här löploppen jag genomfört så är många tjejer näst intill partysminkade. En galen trend tycker jag. Snygga och nya träningskläder är väl en sak men måste vi sminka oss också?

Lite maskara åkte i alla fall på och som vanlig när det är lopp så har jag mina nerver utan på huden.

Lugnet infann sig efter 3 km. Jag blickade nöjt på klockan (min fina Garmin) och såg att jag höll ca 4:40-4:45 under den första sträckan.

Den välkänt flacka banan som inbjuder till att sätta personbästa var proppfull av tjejer. Jag valde att ligga utanför asfaltskanten och sprang i gräset. Jobbigare, visst, men bra för benen tänkte jag och kunde därmed hålla mitt tempo.

Jag har aldrig sprungit 10 km under 5:00 tempo. 4:40 tempot blev 4:50, kilometern efter blev det 4:52 och sen 4:55. Då, efter 6 km blev jag trött. Plötsligt visade klockan 5:02 och sen 5:07. Två kilometer kvar och jag tänkte att jag fortfarande hade chansen.

Jag tänkte på vad Roger sa till mig, hur jag ska hantera dippen vid 7 km:
– Tänk att det är en kvart av ditt liv som det gör ont. En kvart, vad är det, det fixar du.

Och jag ökade. Ner till 4:50 igen och höll tempot ända in i mål. Jag hade t o m krafter kvar att öka ordentligt de sista 200 metrarna.

På kuppen lärde jag mig att jag kan ligga och mata en mil med en puls uppåt 180 och hålla det ända in i mål. Jag längtar redan till nästa löppass. Jag kan bli bättre och jag SKA bli bättre. Det viktiga är att synda långsamt.

Mot Hässelby och tunnelbanan var full av löpare. Härlig stämning.
Starten. Jag syns till vänster.
200 meter upplopp på Hässelby IP. Bara att trycka på!

Klarade personbästa. Känns gött.

Väl hemma kikade husmor fram. Söndagsstek. Bra återhämtningsmat.

Flaskkarré med klassisk appelpaj till efterrätt. Familjen blev proppmätt.

Nu har jag fixat en Svensk Tjejklassiker

IMG_8671

En fantastisk härlig höstmil ute på vackra Lidingö och ta-daa! Jag har nu gjort något helt nytt i mitt liv: En Svensk Tjejklassiker!

Tjej Vasan, Vättern, Vansbro och så i dag: Lidingö tjejlopp.

Jag var galet trött och ilsken under Vasaloppet. Jag trodde att jag var en timme långsammare än vad jag egentligen var. (Jag gick i mål på 03:01) Det var tidernas mest bakhala lopp och jag var helt orutinerad på att tävla.

Lite har jag allt lärt mig sedan dess.

Men kul var det! Det var fantastiskt att få staka sig fram till det välkända målet, äta den ganska geggia men oj så goda maten i matsalstältet. Solen som sken. Folket som hejade!

Tjejvättern var nervöst. Jag sov dåligt natten innan och vaknade hundra gånger, minst, av en häst som gnäggade utanför. Vi starten var jag rädd att cykla omkull i trängseln med fastklickade fötter men ganska snart slappande jag av och njöt av den vackra miljön.

Vansbrosimmet var absolut härligast. Det iskalla vattnet fick alla sinnen att skärpas. Hjärnan kändes glasklar och det var verkligen en härlig syn att se alla tjejer i rosa badmössor kämpa sig fram genom vattnet. När jag skulle ta en bild innan start skakade mina händer, till min stora förvåning, av nervositet. Jag fattade inte att jag var så uppjagad – helt i onödan visade det sig.

I dag var det dags för sista delen – Lidingö Tjejlopp. Efter en hel veckas vilande med ond och öm hals begav jag mig till starten. Kroppen kändes inte helt hundra. Men jag kände mig inte heller sjuk.
Planen var att ta det försiktigt och känna hur pulsen skulle reagera. Jag ägnande inte en tanke åt att sätta upp ett tidsmål. Jag la den mesta energin på att hålla glädjen uppe, trots att formen inte var hundra procent.

Det blev ett vackert höstlopp. Det var kul att få uppleva en del av den berömda banan. Jag attackerade Aborrbacken med entusiasm och stor upptäckarglädje och konstaterade att den lär ju vara rätt seg om man redan har en dryga två mil i benen.

Starten var trång. Jag kunde inte komma upp i mer än dryga 7:00 tempo under den första kilometern. Många gick i den första backen och det gick inte att ta sig förbi.

Men när det väl lossnade okade jag farten. Det kändes bra. Jag höll vänsterspår och njöt av att få röra på mig för första gången på över en vecka. Backarna var självklart tuffa, men det gick bra. Jag höll stadigt tempo, lät kroppen rulla ner för backarna och pressade inte mer än att jag kände att jag hade marginal. Sista kilometern tog jag en bra bit under 5 minuter och gick i mål på 55:17.

Solen sken. Bananen smakade gudomligt och jag sög i mig tre muggar vatten.

Lidingöloppet är verkligen ett riktigt trevlig lopp. Kul med en massa kringarrangemang. Jag shoppade lite i expot. Snackade med en Playitaskille och blev grymt sugen att ta en träningsresa i vinter. Musiken peppade. Goodiebagen var trevlig och stämningen skyhög!

Jag är grymt glad över att ha genomfört Tjejklassikern! Det känns fantastiskt att få upptäcka de klassiska träningsformerna Cykla, simma, springa och skidor. Det är lite back-to-basic. Det handlar om fantastiska naturupplevelser och ren styrka. Jag, ett par löpardojor, en cykel eller att par skidor och så ren och skär vilja! Jag älskar det!

Galet många som springer det här Lidingöloppet! Kul!

Järnet in i mål och glatt överraskad att ha lite support i publiken!
De fyra medaljerna måste självklart fotas!

Mot nya mål!

bild-16-kopia-2-2

Du skall inga andra intressen hava jämte träning …

Lite måste man väl jöbbe också … Här är jag at work.

Om man låter gamla vanor, impulser och ren och skär lust styra träningen blir det svårare att utvecklas och göra framsteg.
Så mycket vet jag.
Men HUR planerar man sin träning på bästa sätt och hur undviker man att sikta för högt och ta sig vatten över huvudet?

Nu börjar det bli dags att forma målen för 2014. Men hur ska jag lägga upp året? När jag tänker på alla möjligheter så känns de som att kika ner i en stor gottepåse med både lyxig choklad och geléhallon som jag älskar. Man kan ju inte moffa i sig allt?!

Det här ligger i påsen och frestar för tillfället:


En hel klassiker
Vasaloppet
Vättern runt
Vansbrosimningen
Lidingöloppet

Detta innebär ju att jag måste satsa på min klungkörning, älga runt i skidspåret hela vintern och börja bygga upp distans i löpningen igen!


Vansbro triathlon
En halv IRONMAN
(Som vanlig är det här Rogers galna idé. Det är väl bara en tidsfråga innan han har tapetserat sovrummet med ”anmäl-dig-nu-affischer” och hypnotiserat mig att tro att jag kanske är en halvirowoman om jag bara tränar järnet hela vintern. Med Rogers logik så klarar man en halviron om man kör en hel klassiker, men på samma år??? Det undrar jag.)

Erövra simtekniken Total Immersion -Ti …
… och samtidigt förvandlas till en fisk.
Det här är egentligen det som jag funderar på att lägga lite tid och pengar på i höst. Jag har en idé om att ta några PT-timmar med www.somcoachen.se i Göteborg och samtidigt hälsa på goa släkten. En bra kombo eller hur?!

2003 såg mitt träningsmål såg ut så här:
”Jag ska springa runt kohagen en gång varje vecka utan att stanna, hur jobbigt det än är.”

Nu pratar vi en runda om 1,7 km. Jag minns som det var igår hur tungt det var. Jag kan knappt tro att det är sant att jag i dag (heeelt emot alla träningsregler) sprang 11 km i 5:00 tempo (både lång och hårt, men jag behövde få ut mig en massa dålig energi).

Just nu har jag ju Lidingö tjejlopp framför mig och så vill jag slå min förra årets tid på Hässalbyloppet 10 km på 51.20.

Råd och reflektioner tages emot med stor tacksamhet!

Kvällens löptur ramades in av en perfekt vy! Detta är Gustavsbergs hamn.

Det är i motvind en drake stiger

IMG_8343

Välkommen – det är nu det börjar!

Jag ska för första gången börja cykla på landsväg! Jag ska övervinna min livslånga rädsla för att vara under vatten och lära mig crawl. Jag ska för första gången springa ett halvmaraton och sätta ihop allt till mitt livs första triathlon – med sikte på Stockholm Triathlon den 24-25 augusti! Jag ska göra en tjejklassiker (har fixat tjejvasan) och se till att springa milen en bra bit under 50 min och … Alltså allt detta under 2013.

Eh … När jag ser det så här skrivet i text så måste jag erkänna att det låter lite, lite vrickat men det är okej. Att jag är galen, halvknäpp, bokstavsbarn, borde chilla och så vidare, det är sånt jag får höra minst varje dag. Jag ÄR sån, i det mesta jag gör. Vi får se om jag faller lika hårt för bloggandet som jag har gjort för löpningen. För i så fall kommer det bli bra fart på den här sidan. Och vi får se om någon hittar hit bland alla andra inspirerande träningsblogggar.

Som ett litet oväntat grepp börjar jag blogga om träning på en vilodag! Det var enda sättet att hinna skapa en blogg att skippa träningen för att lägga upp den här sidan. Men imorgon är det simhallen som gäller. Flytläget ska övas och andningstekniken ska jag bara sätta.

Häng gärna med mig när jag besegrar mina livs hittills tuffaste fysiska mål!

Nu kör vi! /Helena

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.