Helena Nimbratt

My triathlon stories

Ett triathlon, ett distanspass och lite läsarkärlek

bild-1-5-kopia

I går cyklade jag 6 mil och körde jag ett litet triathlon. I dag tuggade jag mig runt 20 kilometer längs en backig skogsslinga. Och ja, jag har jobbat också. Tänk vad lite semester kan göra med orken.

De här träningskvällarna är verkligen en höjdpunkt.

En rejäl cykelparkering i direkt anslutning till en ingång som leder rakt in till omklädningsrum med duschar och låsbara skåp. Så himla funktionellt och bra och en allt detta är en del av min nya arbetsplats. Min redaktion har flyttat till nya lokaler som är uppdaterad med ett modernt tänk för att uppmuntra personalen att cykelpendla.
Kanon.

I går hoppade jag upp en smula tidigare ur sängen och bestämde mig för att ta cykeln till jobbet. Att ta sig kommunalt mellan Gustavsberg till Stadshagen tar ca 50-60 min. Det tog 1h och 15 min med cykel – racer. Dessutom var hela sträckan genom Stockholm helt fantastisk vacker. Vilken njutning att cykla längs Stadsgårdskajen, med utsikt över Gamla stan, genom Slussen bort till Tegelbacken upp till Stadshuset och sedan längs Kungsholmsstrand på fina cykelvägar i ett lummigt promenadstråk vid vattnet.

Vilken start på dagen.
Efter jobbet susade jag genom stan igen till Djurgården för att återigen leka lite triathlon i World Triathlon Stockholms regi.

Den här gången var 350 triathleter på plats. Säkerligen hälften tjejer. Och för första gången blev det två starter vilket kändes väldigt klokt tänkt.
Jag valde första startgruppen som var för alla dem som klarar crawla hela sträckan.
Den här gången tog jag fegrutten och lade mig i ytterkant istället för mitt i kaoset. Med min dåliga navigeringsteknik så simmade jag 650 m istället för 400 m … hehe. Men jag simmade hela distansen och var ca 45 sek långsammare upp ur vattnet än förra veckan.

Under cyklingen var det kaos, inklusive moment som rullgrus på vägen och 100 gäss.
Jag körde kontrollerat och inte tokhårt. Jag fick inte riktigt fram tävlingshornen och fick tiden 37 min som var 1 min sämre än sist. Roger körde på snabba 30 min och var inte lång efter de allra bästa och imponerade duktigt på mig. Han har mycket att ge när han bestämmer sig!

Bäst var ändå cykelturen hem. Precis vid Slussen dök en energifylld tjej upp i full trimundering vid sidan av oss på cykelbanan och utbrast:
– Jag läser din blogg! Den är jättebra!
Så himla glad och peppad jag blev! Dessutom fick jag höra hur bra det är att träna i en triathlonklubb. Kanske ett nästa steg för mig?

I dag fick jag ett infall att ge mig ut på ett distanspass. Benen blev glada över att få springa en liten bit, trots att det finns en smärta där som hägrar nästan hela tiden. Jag testade att avlasta lite genom att flytta tyngden fram på foten. Det hjälpte. När jag stannde och avrundade turen med ett dopp med kläder och allt så var all smärta som bortblåst … tack och lov.
20 k i lugnt tempo i mördande värme men åh vilken härlig känsla ändå!

Mikaela Persson, SM-mästare i olympisk distans gav växlingstips.
Jag är verkligen urusel på att komma ihåg att blippa på klockan. Måste öva!

Slängde mig på bryggan efter löppasset, sen var det hopp i!

Klara större träningsmängd

calf

– Min man ser ut som en kyckling eller nåt, med calf guards som sticker fram under morgonrocken.
Det var en kollega till mig som lite lätt frustrerad stod vid kaffemaskinen på jobbet i veckan och fnittrande berättade hur galen hennes man blivit.
– Han har blivit helt uppslukad av triathlon!

– Ja, ni vet den där sporten där man simmar, cyklar och springer, fortsatte kollegan att berätta. Och så får han ont i benen och måste ha kompressionsplagg för att återhämta sig.

Jag funderade en sekund och sen drog jag upp mina jeans en bit och blottade mina 2XU calf guards:
– Är det sådana här du menar? sa jag och så skrattade vi gemensamt åt triathlonknaserierna och konstaterade att det är lätt att öka träningsmängden för snabbt och få ont.

Jag har lite ont igen i mitt ben sedan en tid. Det är ingen jättefara men det får mig att fundera över om jag:

1. Inte tål att bli en bättre och snabbare löpare.
2. Underskattar risken och trots allt har ökat träningsmängden för mycket.
3. Får acceptera att jag inte ska springa snabbare är 5:00 tempo.

På senare tid när jag läst om löpning, belastning och hur man ökar träningsmängden så verkar det som det inte
nödvändigtvis handlar om att träna med en högra intensitet eller snabbare än vad man gör idag, utan i första hand att öka träningsdosen.
Alltså: Springa länge och inte fortare!

Jag har ju både sprungit längre och lagt in intervallträning, samtidigt.
Kan det vara haken?

Just nu vågar jag inte springa så snabbt. Springer jag snabbt får jag ont i benet. Och förra helegn landade långpasset på strax under 15 km. Därefter har jag enbart sprungit ett pass, 6 km i 5:00 tempo. Det gick bra.

Morgondagens långpass blir i spinningsalen, 2 timmar. Sedan ska jag bara träna lungt för att vila mig inför Öppet Spår. Vattengympa med en kompis står på schemat på tisdag! Säkert superbra!

Tips, råd, tankar kring hur jag kan få kroppen att tåla mer träning och även bannor mottages med stor tacksamhet.
Skador är trist. Skador vill man vara utan. Skador gör en moloken och lite tråkig så de ska helt enkelt undvikas!

Så här ser de ut calf guardsen. Kostar sisså där 500 kr.

Just nu! Roger kör ett pass på trainern, jag bloggar, Tim kollar barnprogram!
Själv har jag simmat 1500 meter i förmiddags. Kändes bra!
Älskling, lite extra söt när han fick present på alla hjärtans dag!
Jobbveckans höjdpunkt hände på Antikmässan!

Progressivt långpass & mellandagspromenad

bild-18-kopia-9

Det här var ett efterlängtat pass. I går ville jag se om jag har något tryck i benen. Orkar jag trycka på under ett långpass?

Mitt i mellan jul och nyår. Söndag morgon, kl 08:00. Inte en kotte ute. Inte en bil. Jag älskar den där känslan av att på lätta fötter tassa längs tomma gator och njuta av stillheten och det vackra blå, vinterljuset.*

( * Norr om polcirkeln, t ex i Kiruna, är den blå timmen, timmen precis innan gryning eller skymning, ett påtagligt vardagsfenomen. Här i Stockholmstrakten med all gatubelysning kanske man inte tänker på det så ofta men den vackra färgen uppträder även här.)

Det var inte svårt att stiga upp 07:15 trots jullovet. Jag hade sett framemot upplägget progressivt långpass, en bra intervallform om man satsar på lite längre distanser:

5 km i 5:40
5 km i 5:20
5 km i 5:00

Jag som måste kriga för att fixa 5:00 tempo under en längre sträcka visste att detta var lite over the top och dessutom var benen slitna efter ett tufft 55 min spinningpass dagen innan. Och jag hade rätt. Jag höll inte riktigt. Men jag blev nöjd och hade kul.

Först och främst hade jag svårt att hålla ner tempot i början. Första kilometern gick riktigt långsamt, sedan gick det hela tiden lite för fort. Och när det var dags att öka till femtempo (jag blev lite nervös, ville så gärna fixa det) var jag mitt i en seg uppförsbacke och landade på 5:10, 5:09, 5:12, 5:02 och sedan 5:17. Så nix … jag är inte där än. Benen ville liksom inte röra sig snabbare. De var trötta men jag var glad ….

(…. tills Roger kom hem och kvittrade över att han sprungit 20 km i 4:45 tempo … Morr!!! Hans kropp svarar på träningen mycket bättre än min … jag sliter och sliter!!)

Efter löpningen fick min trötta kropp en härlig promenad i en underbar skärgårdsmiljö som badade i vintersol. Jag träffade en av mina allra bästa vänner Anna. Vi gick och gick, pratade och avslutade med en fantastisk god fika i Nyckelviken, i Nacka.

Härligt med sol, sol, sol!!!
Vad härligt det ska bli i sommar när det är dags för open water-sim igen.
Mina goda, goda vän Anna. Vi har promenerat många mil ihop under åren.

Nyckelviken i Nacka. Mitt första besök trots 15 år som Värmdöbo.
Korvgrillning och djurklappning för barn.

Här hittade vi Stockholms godaste blåbärspaj!

Älskar mitt aktiva liv!

bild-18-kopia-12-1

Distanspass 18 km i rejält kuperad terräng, i +3 grader, lätt regn och fallande skymning. 
– Det kan inte bli så mycket värre än så här konstaterade Roger när vi var klara, sen log han. Båda han och jag älskar när det är lite kärvt, ni vet så där karaktärsbyggande. Ju tröttare och blötare – upplevelsen blir så mycket bättre.

Nästan 10 timmars sömn. En mild, blöt morgon med en strimma sol som letade sig in mellan gardinerna.
Hela helgen har jag och Roger fokuserat på träningen, att vila och helt enkelt låta andra julstressa, hasta fram och tillbaka i butiker. Jag hade bokat in ett ordentligt simpass i dag, medan Roger absolut skulle springa distans eftersom han tränar efter ett program med sikte på en bra tid på Stockholm Marathon.
Vi gillar att vara tillsammans, därmed blev det två rejäla dubbelpass för oss båda.

I simhallen började allt i katastrof. Jag hoppade ner i vattnet från kanten och hamnade mitt i ett stim trista, ilskna män. Inte nog med att de var högljudda och klagade högt över alla ”dåliga” och ”långsamma” simmare, de själva hade ingen vidare teknik utan plaskade och hammrade sig fram som galningar i vattnet.
Det blev inte bra för mig.

Jag försökte göra mig så liten som möjligt och simmade så linan strök längs kroppen medan jag kämpade med lugnet när jag fick munnen full av vatten när stimmet plaskade förbi.
Muttrande konstaterade jag för Roger att från och med nu är jag FÖR tjejlopp.

Jag har alltid tyckt att det är något väldigt snett i att tex Klassikern kan göras i en halv modell och en tjejmodell som är en tredjedel av distansen. Likaväl som kvinnor kan tycka att originaldistansen är för tuff så finns det självklart mängder av män som inte orkar mer.

Roger tyckte att jag istället skulle lägga mig i en annan bana, bland de snälla barnen, och öva benspark och vattenläge, som just nu drar ner min fart när jag simmar.
– Så kan du simma om de där nästa gång och plaska på dem, sa han och den tanken räckte för mig att ge järnet.

Så Roger la allt fokus på att ge mig bensparkövningar, istället för att simma själv, med fenor, utan fenor, med platta, utan platta tills benen brände. Och ja visst. Jag kände skillnaden. Att simma med rätt vattenläge är fantastiskt. 1600 meter varav jag klarade av att visa upp en klar förbättring under de sista 400 metrarna! Yeay!

Jättehärligt.

Sen var det dags för löpningen, efter två äggmackor och en stor kopp kaffe.
Jag tror att det var mitt absolut bästa distanspass någonsin. Jag kände mig stark, pulsen var lugn, jag var glad, när kroppen blev trött var huvudet fortfarande med och ville springa mer.

Och den decemberfuktiga, mörkgröna skogen var magiskt vacker. Fötterna flög fram de sista 5 km när mörkret hunnit falla helt – utan pannlampa. Enbart på känn. 18 km på 1:49, trots mörkret som drog ner tempot rejält.

Efteråt blev det bastu nummer två för dagen. Trött sträckte jag ut i värmen och såg till att få i mig ordentligt med vätska.

Nu sitter här vid matbordet: Mätt. Trött överallt. Lycklig. Varm. Tillfreds. Öm i kroppen. Glad. Sömning. Med ett glas vin. Med en flaska grönt nagellack (blogga och lägga nytt lack på naglarna har blivit en ny trevlig rutin),
Kort och gott – jag mår så himla bra!

Snabbsimbanan full av livsfarliga simmare.

Regnigt men vackert. Skogen är full av dofter.

Pulled pork på g. Det får puttra i ugnen medan vi springer.

Rogers hemgjorda glass med blåbär, grädde, ägg … underbart gott.

Pulled Pork 
1,3 kg fläskkarré
2 msk chipotlesås
2 msk kinesisk soja
6 klyftor vitlök
1 chilifrukt
2,5 msk spiskummin
1 tsk mald koriander
2,5 msk grovmalen svartpeppar
4 msk tomatpurré
lite salt
1 grovt hackad lök
Öl 
Coca Cola
Blanda alla kryddor till en pasta. Placera köttet i en sekgryta som tål att stå i ugnen. Gnid in köttet med pastan, lägg i löken och häll på lika delar cola och öl.
Ställ in det hela i ugnen ca 5 timmar på 125 grader.
Ta ut köttet och dra sönder det till trådar med en gaffel. 
Servera tex på en bit chiabatta, med grönsaker. Avocado och tomater är ett måste.
Toppa med en klick crème fraiche.

Långmys på gymmet

bild-18-kopia-8-1

20 minuter kvar till spinningpasset börjar och ena bakhjulet är platt! Vad gör man då? Tänker: 
1. Äsch, nu missade jag mitt pass. Jag går och lägger mig igen. 
2. Vi chansar och ser, hur snabbt går det att byta däck?

Klockan var ställd i morse för att ruska liv i oss så att vi lite lätt vintertrötta triathleter skulle komma upp och få vår planerade dos träning.
Jag har sett fram emot helgen för att få till några ordentliga pass efter en vecka med lite mer fest och champagne och lite mindre fys.

Eftersom sängen kändes extra varm och skön just den här morgonen så var det oerhört surt att komma ut till bilen och upptäcka att ena däcket saknade luft och att det var på tok för sent att ha chansen att ta sig till gymmet på något annat sätt.
– Undrar hur snabbt jag kan byta ett däck, sa Roger med sitt vanliga lugn och sekunden efter stod han med huvudet i bakluckan och drog fram mitt reservdäck, domkraft och t-kors.
Min hjälte!
Han förstod hur besviken jag skulle bli om min träningsplan gick i stöpet.
Och hur lång tid tog det?
4 minuter.

Jag satt på spinningcykeln 5 min innan passet började och trampade igång. Efter 45 min pulsspinning hoppade jag in i nästa sal och premiärkörde CXWorx 30 min. Supervass instruktör, lugn och tydlig och jisses vilken bra träning. Precis vad jag behöver. Mage, musklerna kring höfterna och rumpa har jag fått tips om att stärka av instruktörer.

Efter det blev det 25 min axel, baksida axel och triceps för att avsluta mitt lördagsmys på gymmet i bastun.
Jag älskar när jag kan skrota runt på gymmet så här. Träna ordentligt, fokuserat och bara ta det lugnt. Kvalitetstid bara för mig själv!

Min hjälte fattar vad som är viktigt för mig …

CXWorx, lite klurig koordination. Jag kan lyfta vikter och inte tixa men det gick..

Kaffe och pepparkaka efter passen.

Veckans höjdare på jobbet: Ett gäng masar juluppvaktade redaktionen med sång.

Spinn & springlördag

bild-17-kopia-24

Distans. Det är vad jag behöver öva på. Distans. Det är inte min kropp alls bra på. Det blev inget bloggande igår. Jag bäddade ner mig i sängen tidigt, jag var helt slut efter min långpassdag.

Avslut i bastun! Ljuvligt.

Spinn 105 min. Hur känns det?
Jag hade ingen aning men var grymt taggad på att försöka.
Saken är den att jag aldrig riktigt fallit för spinning. Förmodligen för att jag är ovan och får slita ordentligt vid varje pass. Men ska man cykla Vättern då får jag nog allt lägga in lite spinning.

105 minuter visade sig vara långt men inte outhärdligt eller hemskt på något sätt. Passet var uppdelat i två 45 minutersblock. Första delen handlade om att klättra, backar, backar, backar. Första backen var 16 minuter och benen fick jobba ordentligt. Andra blocket hade fem tre-minuters intervaller. Tufft med intervaller efter att redan har spunnit dryga timmen.

Trött, genomsvettig men nöjd avslutade jag passet hårt. Körde slut på mig under de sista tre minutrarna och konstaterade att spinning är grymt bra träning.

En kaffe och en toscabulle senare var det dags för pass två under min långdistans dag. 10 kilometer löpning på en helt ny bana. Den visade sig vara galet kuperad. Pulsen skenade vid varje topp och jag slet som en galning. Fast besluten att genomföra det jag påbörjat.

Tre timmars intensiv träning kan inte sluta på ett ännat sätt än i bastun! Vid Skavlötens söta friluftsområde finns en gammal anläggningen från 60-talet och tiden för den Svenska folkhälsan. Hur fint som helst och så fantastiskt lyxigt att trött få sträcka ut kroppen inne i den heta bastun.


Det här var ett vinnande koncept.

105 minuters svettig kamp till hög musik!

Charmigt med så här gamla friluftsanläggningar.

Bastu och fik med billigt hembakat fika. Lyxigt.
Vacker höst. Här blir det långfärdsskridskor i vinter.

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.