Helena Nimbratt

My triathlon stories

Tävlingarnas baksida

bild1-5kopia4

Sju långlopp den här säsongen och ett gäng långpass med övning i att ta energi. Resultat? Ett otäckt och starkt sockersug.

 

Ironman var värt allt socker i världen.

Jag blir mer och mer övertygad: Den enroma konsumtionen socker som sker under alla långlopp bland motionärer kommer att ge ett bakslag. Gel, liquid, power balls, bars, sportdryck, godis, bullar, cola … Jag vill inte ens tänka på vad mycket sh-t jag har stoppat i mig under den här säsongen. Dessutom har jag TRÄNAT på att få i mig eländet.

Det första jag tänker när jag går i mål är: TANDBORSTE!!! Efter 4, 5, 12 eller 14 timmars konstant tuggande på något sött så känns det som att tänderna ska ramla ur munnen när som helst, jag kanske inbillar mig, men ibland känns det som att de värker. De är hur som helst alltid helt ludna. Jag lärde mig snabbt att plocka ned tandborsten i packningen bland ombyteskläderna.

Jag läste i Tandläkartidningen att forskare har upptäckt att långdistansare får sämre tandhälsa än andra. Och skälet de angav var inte gels, utan mindre mängd saliv, som tydligen är kopplat till fysiskt arbete. Det får mig att bli än mer övertygad att 14 timmars triathlon innebär 14 timmars frätande på emaljen. Och det kan det väl vara värt, en eller två gånger om året men kanske inte sju gånger …

Förutom detta så har jag konstaterat jag jag efter sommaren drabbats av ett brutalt sockersug. Min tidigare naturligt rena kost (hyfsat ialla fall) är inte längre självklar. Jag hör mig själv föreslå pizza och  pasta till middag, jag går med stora bedjande hundögon till min kollega på jobbet som jag vet har ett aldrig sinande godisförråd i lådarna eller så slukar jag hela fruktkorgen på jobbet i ett desperat försök att inte ta en stor kopp choklad i stället för kaffe.

Jag trivs inte och muttrar surt att det beror på de där jädrans liquidsen som jag tvingat i mig. För att inte tala om alla mängder gelépowerballs jag tuggat och ibland svalt hela.

Jag slåss just nu med näbbar och klor mot sockersuget genom att äta noll socker och väldigt begränsat med bröd och dyligt.

I dag har min meny sett ut så här:

Frukost
Verum fil, osockrad müsli, hallon, valnötter
Mellanmål
Mörk frukt- och nötbbrödskiva med ost, skinka och tomatskivor.
Lunch
Kryddstark linsgryta, ett ägg, fetaost
Mellanmål
En skiva lingongrova med gräddost + grön smoothie på bland annat spenat, broccoli, avocado
Middag
Omelett, med tomat, spenat, lök och knaperstekt bacon

Jag har också ätit en banan och ett äpple.
Ganska ordentligt med mat. Jag har inte varit hungrig men jösses vad kroppen njöt av den där skivan lingongrova, som innehåller en smula socker, och hjärnan kändes plötsligt knivskarp. Läskigt att känslan blir så tydlig.

Tränat har jag också gjort: 50 min styrka på lunchen. Dryga 5 km snabb löpning (nåja) efter den där lingongrovan. Torsdag idag … Fyra dagars strikt kost! Hurra!!!

Bättre matvett

blogger-image-1294679976

Andra mat- och sovtider, en ny miljö och kanske en smula snedsteg från den vanliga planen för kost och träning. Semester kan både lyfta och sabotera formen. Ofta flyger matvettet ut samtidigt som semestern börjar.

Nu låter det som om jag har en otroligt strikt plan för kost och träning som jag framgångsrikt följer. Så är det naturligtvis inte. Jag har snarare en ganska god uppfattning om hur jag ska göra för att jag ska må bra och en målbild för hur jag vill känna mig formmässigt. Ska den känslan infinna sig så behöver jag träna en viss mängd och med variation och se till att det jag håller mig borta från att äta alltför mycket socker, vitt mjöl, rött kött, halvfabrikat och färdiglagad mat, som exempel.

Jag skriver sällan om hur jag äter här på bloggen. Det betyder inte att det är oviktigt för mig, snarare att jag oftast tycker att det är ganska okomplicerat. Men just nu är jag inte nöjd med hur jag sköter den biten. Dels är det semester och är man på språng och har dåligt med tid så blir det väldigt lätt att man tar till en nödlösning, grabbar en burgare här och en Snickers där för att hålla blodsockret uppe tills det är dags att äta.

Dessutom så har jag haft dåligt med tid och fantasi under en längre period och har halkat snett när det gäller vad jag och familjen äter till vardags.

Nu när det är semester, och efter en vecka i ett tält med allt vad det innebär matmässigt, så har det blivit ännu tydligare för mig hur viktigt det är att äta vettigt – att ha matvett (är det Jonas Colting som brukar säga så?).

Jag tog en alldeles fantastisk härlig löptur igår här på Österlen där jag befinner mig just nu med familjen på semester. Och det känns i kroppen att den har tankats med fel bränsle ett tag.

Det finns många tekniker och strategier man kan använda sig av för att
påverka sig själv och prestera bättre. En strategi är rutiner. Nu när jag kommer hem så ska jag skapa enkla rutiner för det dagliga energiintaget, som jag lätt kan komma ihåg och utföra på samma sätt varje vecka. Jag känner ett starkt behov att komma på rätt spår igen. Har någon tankar och idéer kring detta så vore det spännande att höra hur ni tänker och gör kring kosten.

Dessutom är jag nyfiken på att testa att göra gröna shaker … babyspenat, avocado, ingefära, broccoli … och en massa andra ingredienser som känns som mumma för kroppen.

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.