Helena Nimbratt

My triathlon stories

Tufft upplägg på spinning

bild-19-kopia-4

Spinningen och jag är en ganska ny bekantskap. I början av vår relation så kändes det bara främmande, obekvämt och jag fick ofta en längtan att fly. Men sakta, sakta har känslorna börjat spira. 

Bild från en av de sista cykelturerna i slutet av sommaren.

Spinning, är spinning och har inte mycket att göra med cykling, det vet jag. Det finns en hel del i spinningen som jag inte riktigt förstår. Position 2, vad är den till för? Är man otränad blir det sjukt jobbigt i benen och visst är det skönt att sträcka på sig.

Just nu spinner jag för att variera löpningen. 
Därför att jag inom någon månad ska cykla runt en ganska stor sjö och det kommer ta några timmar.
Därför jag tydligt känner att min kondition förbättras och att jag lyckas pressa mig mycket hårdare under ett spinningpass, än jag normalt brukar klara under ett löppass.

Men jag har en trainer i familjen som står och väntar på att jag ska ta det där steget som gör mig ännu till en lite mer äkta triathlet och lite mer som de där tuffa, sportigare rackarna som tränar riktigt proffsigt. För timmar i trainern det är det som kroppen behöver. I synnerhet om man planerar att köra med tempostyre, det hör jag alla ruttade triathleter prata om.

Planerar jag att köra i tempo styre?? Jag har faktiskt inte tagit ställning till det (hur sitter man på en cykel med tempostyre, jag har testat och det känns bara otroligt obekvämt). Jag är ingen säker cyklist. Men jag har tänkt att övningsköra och träna cykelteknik. Jag tror framförallt att mina medcyklister i Fredrikshof som jag ska cykla en del med i vår kommer att uppskatta den manövern.

Dagens upplägg på spinningpasset fick endorfinerna spruta! Jag gillade upplägget och lyckades pressa mig ordentligt.
Passet var uppdelat i tre block: Uppvärmning, Klättring upp till 83 procent av maxpuls och sista blocket pressade instruktören oss att nosa upp mot 90 procent. Inför varje nytt block så tittade instruktören strängt på oss och sa:

– Nu lämnar vi den zonen för gott, nu ska vi bara uppåt.

Kroppen kändes härligt utvilad. Annorlunda. Det är första gången i mitt liv som jag har tränat så hårt som jag har gjort under de senaste veckorna. Jag har aldrig tidigare sprungit intervaller regelbundet, aldrig tidigare sprungit lånngpass uppemot 18 km flera veckor i rad och aldrig tidigare spunnit flera gånger i veckan …  och dessutom gjort allt detta under samma veckor.

Under simveckan vilade jag helt från löpning och spinning. Jag la bara in ett styrkepass och ett pass skidor vid sidan av mina 7 timmars simmande.  Måndag och tisdag ägnade jag helt åt hem och barn.

Känslan i dag när jag  kontrollerat pressade upp pulsen var helt ny. Jag kände mig tränad och stark, en känsla som är sjukt peppande! Just nu gör jag något som funkar och är bra!

Jag längtar redan till imorgon och nästa träningspass.

Woop, woop!

Börja med triathlon

if

Det finns förmodligen ingen annan sport där man tränar lika mycket. Att träna tre discipliner och få dem att fungera som en helhet kräver motivation, träningsglädje och en hel del envishet.

Har du bara råkat halka in på min blogg, därför du googlade på ”börja med triathlon” så vill jag bara flagga för att jag är ingen expert, har bara erfarenhet av ett enda litet triathlonlopp och att det jag skriver här på bloggen är helt och hållet baserat på mina egna erfarenheter och den kunskap som jag samlat på mig under mitt första år med triathlon.
Ett fantastiskt år. Ett utvecklande år. Ett år där jag har lärt mig massor om mig själv, växt minst hundra meter, stärkt självförtroendet och mött en helt ny värld. En värld som förvånade mig genom att vara öppen, varm, tillåtande och väldigt, väldigt trevlig.

Man kan tro att triathlon bara är tillför de allra tuffaste och att de som utövar sporten bara är super, super tränade och tycker att det är lite larvigt med nybörjare.
Men så är det inte.

I somras, när jag stod och bytte om för att delta i en av World Triathlon Stockholms gratisträningskvällar fick jag syn på tre tjejer som stod med cyklar och packning strax utanför växlingsområdet, med huvudet tätt ihop. Det konfererade med varandra, tittade på deltagarna och konstaterade att nej de kunde nog inte vara med:
– Kolla, det är ju bara värsta proffsen här. De ser ju hur vältränade ut som helst, vi får åka hem.
Och så gjorde de det.
Jag ångrar att jag inte sprang efter och sa:
Nej, klart ni ska köra och vara med. ALLA är välkomna och de är verkligen jättetrevliga. Alla som jag har mött tycker att det är kul att det kommer nytt folk som vill prova.

Jag förstår de där tjejernas känsla. Jag tänkte precis lika dant som dem. Och visst är det så att triathleter är sjukt vältränade men det är ju inte så konstigt. Det blir en hel del träning om man ska hinna med att simma, cykla, springa varje vecka. Gärna flera pass. Och det är ju det som är så roligt. Variationen och att det finns så stora möjligheter att förbättras. Och att bli så där vältränad är ju helt klart en morot och charmen i sig, tycker jag.
Sporten ÄR tuff. Tuffare än man kan tro. Alla kan väl simma, cykla gör de flesta till Ica och springa, ja, det är ju den vanligaste träningsformen. Men gör allt tillsammans, under press, då blir det lite att bita i.
Men det är väl det som är en del av det som lockar, eller hur?

Så här gjorde jag

Från gymråtta till triathlet på 10 månader

Simningen
Crawla! Jag? Nej? Aldrig!
Har man aldrig crawlat och dessutom tycker att vatten är läskigt kan det kännas som ett hopplöst stort hinder att ta sig över. Men tro mig. Även om du övar, övar, övar och misslyckas hundra gånger så lossnar det till slut. Tänk timmar i vattnet, var uthålligt och ta hjälp, gå en kurs eller anlita en coach. Ett öga utifrån som ser vad du gör för misstag är nödvändigt för att du ska utvecklas åt rätt håll. När belöningen kommer och du simmar din första bassänglängd utan att få andnöd, den är värd allt slit.
En coachtimme kostar i Stockholm mellan 400-800 kr. En kurs ca 1200 kr för 10 tillfällen.
Cykla
Här har jag förstått att nyckeln är att öva uthållighet, lägga in lite längre pass på helgen och nöta på för att få upp benstyrkan. Häng på en cykelklubb så kommer milen bara rasa iväg medan du småpratar och har det trevligt och dessutom pressar dig själv, mer än du trodde var möjligt.
Löpning
Var noga med att verkligen variera löpträningen. Distanspass ska vara lugna och de hårdare ska vara betydligt kortare och ordentligt jobbiga.
Brickpass
Att cykla och sedan direkt ge sig ut på löpning är nödvändigt att öva innan tävling. Ett bra vardagspass är 1 timmes cykling + 20 min löpning.
Alla prylar som behövs är en tung investering. Jag har haft förmånen att köra med bra grejer redan under mitt första år. Men en racer är inte alls nödvändigt för att testa, triathlondräkt är inte heller ett måste. Våtdräkt däremot, tror jag är svårt att komma undan här i vårt land. Flythjälpen den ger är en otroligt trevlig bonus för den som är ovan frisimmare.
Ta chansen att delta i träningstävlingar om du kan hitta en sådan.
Det jag försöker säga med det här inlägget kan egentligen sammanfatts på ett väldigt kort och enkelt sätt:
Kan jag klara av ett triathlon. Då kan du göra det också!

Tips! Sök World Triathlon Series Stockholm på Facebook. Där pågår just nu en tävling med chans att vinna en startplats nästa år. Du behöver bara lägga upp en bild på temat ”träningsglädje!”

Triathlon på hjärnan

bild-12-kopia-7

Det kommer förändra den du är, det du tänker på, vem du vill vara. Jag bara varnar dig. Börjar du med triathlon så var beredd – det sätter sig på hjärnan!

Nu undrar jag – när blir man triathlet? Är det när man har bestämt sig, börjat träna eller är det när man har gjort alla grejerna, simmat, cyklat, sprungit efter varandra och börjat få koll på tävlingsrutinerna som man får kalla sig triathlet? Eller måste man först ha genomfört ett lopp, börja prestera bra tider?

Eller har man blivit triathlet när man inser att triathlon har fastnat på hjärnan? När man som jag pratar om det varje dag och har tejpat upp World Triathlon Stockholms kampanjaffisch på jobbet? Är man tritahlet då?

Det är tur att jag har Roger hemma som är lika insnöad på sporten som jag. Annars skulle säkert mina kolleger på jobbet storkna av mitt surr om simning, nya framsteg, svårigheter och framför allt av glädjen.
Det är en fantastisk roligt projekt att träna triathlon. Det finns så många utmaningar, så mycket att lära sig, en mängd detaljer att upptäcka och slipa på. Det tar helt enkelt aldrig slut.

I morse vaknade jag med skön träningsvärk djupt inne i kroppen. Jag har nästan aldrig upplevt träningsvärk på det här sättet. Efter gårdagens race så känner jag att kroppen har jobbat på riktigt, om än kort. Men på ett helt annat sätt än den är van vid. Och jag älskar det! (Tjohoo vad vältränad jag ska bli!)

Jag längtar tills jag har blivit mer van, mer varm i triathlonkläderna (och köpt mitt första set) det ska bli så kul att komma till den punkten att jag har kontroll på alla moment. Det är svårt att skynda långsamt när det är roligt och nu … gör det plötsligt ont i benet igen … Jag gör mitt bästa att försöka se träningen ur ett längre perspektiv. Ta det lungt. Vara nöjd med de framsteg jag gör.

I dag satsade jag min kväll på gymmet. En effektiv timme. Jag började förbereda mig redan när jag lämnade jobbet och klev ut på Gävlegatan och gick mot tunnelbanan. Jag laddade med musik i lurarna, solen sken genom regnmolnen och mitt ansikte blev blött av ljummet sommarregn. Redan där började mitt pass. Jag går in i mig själv, känner in kroppen och håller sedan samma fokus genom alla övningar. Rygg, axlar, bröst och armar. Fullt kontroll och totalt kontakt med musklerna. Det ger utdelning.

Fokuserad på gymmet, då är jag inte social. Enda stunden när jag är helt tyst …

Träningskväll med Lisa Nordén

bild-4

Hög stämning, regn, 50 procent nybörjare, grillad korv och fantastiska triathleten Lisa Nordén. Det var några av ingredienserna under torsdagens triathlonträningskväll i Huvudsta, arrangerad av ITU World Triathlon Stockholm.

(… och jepp, wannabe ikväll igen … enbart åskådare.)

Peptalk innan start. Deltagarna fick instruktioner och användbara tips.


– Ta det bara lugnt. Det spelar ingen roll hur det går. Alla börjar någonstans.
Det sa Lisa Nordén ikväll under World Triathlon Stockholms VIP-träningskväll. Sponsorer var på plats, grillen var tänd och stora berg av bullar var framdukade till alla triathlonälskare, triathlonnyfikna och rookies som letat sig till Stockholmsförorten Huvudsta.

Kvällens fokus var växling. Lisa Nordén inledde genom att berätta om hur hon började med sporten och att hon under sitt allra första triathlon simmade bröst, 400 meter.

– Om man som vuxen ska lära sig crawl är det bara att stänga av hjärnan och lyssna på sin simlärare, hur galet det än låter, sa hon.
Dessutom delade hon med sig av några heta växlingstips som till exempel att inte börja med att slita av sig badmössa och simglasögon när man springer upp ur vattnet.
– Då står man där med dem i handen när man ska dra av sig våtdräkten och genast blir allt krångligt.
Nej, av med våtdräkten till hälften så att överkroppen blir bar. Spring samtidigt till cykeln, KOMMA IHÅG var man ställt cykeln i växlingsområdet, knäppa på hjälmen medan man trampar av sig våtdräkten och spänna fast cykelskorna på pedalerna innan loppet, var några av hennes hetaste tips.

Jag hade jättekul! Lisa Nordén verkar vara en fantastisk sympatisk person, inspirerande och imponerande på samma gång. Jag blev helt klart ett fan. Det var hur kul som helst att se alla entusiaster både de som var helkittade, de som kom i bikini och vanlig damcykel och de som tog hela arrangemanget på blodigt allvar.

Jag smög runt i buskarna, tog bilder och kände:
– Ja, det här kan verkligen bli min grej. Nu börjar det bli dags att lämna åskådarplatsen. (Det var ju faktiskt några där som inte kunde crawl …)

Varsågod! Njut av bilderna!

Förberedelser. Många tog miniloppet på stort allvar.

Första distansen är självklart simning. 25 grader i utomhuspoolen.
Intresset för triathlon är stort.

Lisa Nordén plåtas med sina sponsorer.
Lisa Nordén blev intervjuad, bjöd på si själv, en hel del skratt och bra tips.

Glada åskådare under paraply.

Lätt att falla för crossfit

crossfit7

Högt tempo. Nya tunga övningar varje gång. Mjölksyra och charmig tävlingsanda i gymlokaler i klassisk Rockystil. Jag skulle lätt kunna falla för den populära träningsformen crossfit.

Johan & John kör mjölsyratest på Crossfit Nordic vid Odenplan i Stockholm.

Gråa i ansiktet. De två killarna Johan och John som visde mig ett exempel på hur crossfit kan gå till körde hårdare än jag sett någon köra, någonsin. I dag var på på Crossfit Nordic för att prata med Johan om motivation för en artikel som jag håller på att jobba med. Och i ett crossfitgym blir just begreppet motivation och drivkraft extra intressant. Hela lokalen var fylld av mjölksyra, ren smärta och lika mycket glädje. En i mina ögon väldigt vinnande kombo.

Men, mitt motiv till besöket var enbart att vara åskådare. Och det stod jag fast vid trots att John erbjöd sig att skrapa ihop träningskläder och en plats brevid honom och Johan när de skulle köra sitt mjölksyra test.

De här två killatna siktar på SM. I dag körde de kort men hårt. Så här såg setet ut:

250 meter rodd
15 svingar med 32 kilos kettlebell
25 burpees
15 svingar
250 meter rodd

När klockan startar har de 8 minuter på sig att fixa hela setet.

Andra omgången hjälper kompisarna till och peppar.

I ärlighetens namn vågade jag inte ge mig in i de här tuffa övningarna efter morgonens cykelpass som tömt mig på energi. Jag vaknade strax efter 06.00 med sikte på att ge mig ut på Ingarö senast 07.30. Frukost och sen iväg. Body Pump-benen skrek i protest och strax innan Brunn fick Roger punktering. Så jag fick mig en klockren lektion i verktyg och slangbyte.

Innan vi var hemma igen hade alla moln hunnit skingra sig på himlen och dessutom hann ett ”jäklar-anamma-nu-ska-jag-ta-mig-tusan-träna-cykel” vakna i mig. 35 kilometer, visserligen dagen efter jag kört pump men oj vad trött jag var! Och den här tjejvättern är ju inte långt borta. Nu blir det prio cykel ett tag!

Morgonpigg. Lite kyligt så det blev långa ärmar och ben.

Inga sura miner. Punka fixas snabbt och lätt.

Lite trixigt att få i slangen, men det tog max 5 minuter.

Självbild i förändring

sim3

Låter du dina värderingar om dig själv styra dig och kanske rent av
begränsa dig? 

Plötsligt inser jag att jag har
värderat mig själv och mina egenskaper och låtit det bli en begränsning
för min utveckling istället för att våga, prova och sedan låta
erfarenheten sätta begränsningen.

Så  har det varit för mig i förhållande till vattnet. Jag bestämde mig någon gång för länge sedan att jag inte är en vattenmänniska och de som känner mig vet att jag är envis, för så här har livet sett ut:

  • Helena på bryggan i solen.
  • Helena på däck i båten.
  • Helena simmandes fina långsamma bröstsimlängder med torrt och fint hår och hakan högt över ytan.
  • Helena klättrandes ner för badtstegen, baklänges och långsamt.

Alla mår bra av att använda sin
intellektuella förmåga
och varför inte bara ta sig an varje ny uppgift
med syftet att göra så gott det går – att göra det bästa?
Jag har nog tänkt så i teorin. Det har blivit något helt annat i praktiken. 

För ett år sedan hade jag aldrig trott att jag skulle simträna.

I dag hade jag en helkväll i simhallen igen. Tankarna om den gammla icke-vattengillande-bröstsimmaren tog kommandot över mig och jag plaskade och frustade mig fram längs bassängen i ett försök att vara under vattnet, anads ut och upp igen. Alla framsteg som jag gjorde sist var som bortblåsta men med dem i minnet fortsatte jag bara att försöka, försöka och försöka igen.

Precis som de andra träningskvällarna behöver jag nästan en hel timme innan jag lugnar ner mig, litar på min egen förmåga, blir vän med vattnet och börjar slappna av. Efter en timme börjar jag dessutom blir riktigt sur och skäller tyst ut mig själv och bestämmer mig:
– Fokus. Slappna av och tänka positiva tankar om vattnet.

Och det är då som bitarna faller på plats och jag har tagit ett litet steg framåt.

I dag har jag paddlat mig fram med armarna, försökt ta i och känna att jag får tag i vattnet.
Armtag. Neutral nacke. Andas ut. Slappna av. Lugn och fin. Upp och ta luft och så kraftiga armtag!

Never quit!
I can!

Min drivkraft 1

fredag

Många frågar mig: Hur hittar man lusten?

Att inspirera andra att börja träna, det vore fantastiskt! Det tycker jag och förmodligen alla som har förmånen att arbeta med träning och hälsa.
Min övertyglesle är att var och en som vill komma igång men inte lyckas – kanske du som läser det här, måste hitta sin ultimata belöning. Vad är så bra och åtråvärt att du tycker att det är värt att kämpa för och börja träna?
Hitta dina inre ”greatest hits”, ge det tid, var snäll mot dig själv och sätt upp realistiska mål som du faktiskt klarar att nå.

Min drivkraft

Exempel 1
Jag lägger gärna timmar i gymmet, till exempel för …

Lunchträning. 3 km löpning i 5:00 tempo och sen …

… 3 set rygg och axlar. Frivändningar var dagens utmaning.

att klara vardagslivet, bära och byta till sommardäck utan att känna att det är alltför tungt och besvärligt. (Visst, kläder, klackar och annat tjafs är ju så klart alltid i vägen.) Det är sååå skönt att reda sig själv och känna att kroppen orkar och är stark.

Bilstök. Ska man bära och konka själv är det lika bra att vara stark.

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.