Helena Nimbratt

My triathlon stories

14 tjejer och en härlig skidhelg i Harsa

Massor av snö på träden. Flera minsugrader. Vyer som man inte kan se sig mätt på och i mina mått perfekta skidor och massor av trevligt sällskap.

Att få åka iväg en helg med ett gäng likasinnade tjejer, vara ute och åka skidor till höftböjaren skriker om nåd, ha tid att sitta i bastun tills det känns nog och äta massor av mat – jag kan helt ärligt inte tänka mig att det finns något som är roligare och bättre.

Njutning av högsta klass.

26814943_10154967200046402_7677502267666344226_n

Helgens resa till Harsa har med Enebybergs löpargrupp Snyggaochsnabba var bokad sedan förra året vi var där. Jag har sett fram emot detta under hela året men när resan närmade sig blev jag mer och mer stressad över att lämna alla måsten och familjen hemma så jag valde att korta av vistelsen med en natt. Det lättade. Och jag är glad att jag åkte – det fyllde på batterierna och problemen som innan resan nästan tedde sig omöjliga att lösa blev plötsligt hanterbara igen.

Målet i år var att inte  samla så många mil skidåkning som möjligt utan även ta tillfället att bara sitta ned och fika eller om jag hade lust – bosätta mig i bastun.

Helgen startade med att jag blev upplockad av Anna som jag känner via simningen, triathlon och swimrun. Vi har gått simkurs ihop, kört Ångaloppet ihop och var båda med i Harsa förra året. Kul när bakantskaperna utvecklas genom gemensamma erfarenheter och att kontakten hålls kvar år efter år.

Vi hade massor att snacka om så milen och timmarna i bilen bara försvann och plötsligt stod vi i vallaboden och strök på några lager Swix blå.

Jag älskar  stämningen i vallaboden och att Harsa verkligen har fokus på längdskidåkningen. Spåren var helt oklanderliga. Minusgraderna bet i fingertopparna men snart spred sig värmen även ut i minsta lillfinger. Jag kunde som vanligt inte låta bli att jubla. Högt och inombords när vi gled in bland träden och bäddades in i den dämpade vintertystnaden. Sagolikt. Skidor är ta mig sjutton bra för själen!

Det blev snabbt mörkt. Men vi beslutade ändå att 15 km fick var en lagom uppvärmning och att vi skulle satsa på fler mil och ordentligt med skidåkning under lördagen.   Det blev bastu, middag med efterrätt och sedan samlades hela gänget i en av stugorna och vi skålade i bubbel och snackade träning, lopp, utmaningar tills vi slutligen stupade i säng.

26805116_796449757228289_7535793965054269655_n

Lördagen blev så bra som jag hoppades. Lite kallt men massor av härlig åkning, bastu, middag och snack i stugan.

Helgen i Harsa är en given tradition. Nästa år är redan bokad!

19260775_10154967200246402_7087833042440867009_n

 

26904807_10210835373622945_2307516893890300780_n

11 mil skapar sug efter Öppet spår

Efter en sen torsdagkväll med mycket prat vaknade stugan till liv strax före 08:00. Vi var åtta stycken som delade boende och sömnen hade väl varit si och så för en del under natten. Humöret var ändå på topp. Temperaturen kontrollerades och vallning diskuterades intensivt. – 1 grad med en prognos som sa plusgrader längre fram till dagen resulterade i att valet föll på violett valla.

Ambitionen bland tjejerna i stugan varierade brett men inställningen att ha så sköna skiddagar som möjligt var lika stark hos alla.

 

På Myrslingan var det flackt och perfekt för stakning.
På Myrslingan var det flackt och perfekt för stakning.

Jag bestämde mig för att målet för helgen var att båda passa på att njuta av lugna måltider och trevliga samtal och utnyttja möjligheten till skidåkning så mycket som möjligt. Jag åt en enorm frukost. Gröt, ägg, smörgås, juice och två koppar hett kaffe och satte planen för dagen tillsammans med Anna Lind, samma tjej som jag i sista stund teamade upp med under Ångaloppet när hennes partner blivit sjuk.

Det var en slump att Anna och jag hamnade på samma skidresa. Jag blev inbjuden att åka med av Elin, en i det galna swimrungänget jag träffade i höstas. Tänk vad fantastiskt det är med fysisk aktivitet. Plötsligt är jag i ett sammanhang med 12 grymma tjejer som jag aldrig skulle ha träffat annars.

Gänget. En del av dem. Valentina, Ingrid, Anna, Elin och jag.
Gänget. En del av dem. Valentina, Ingrid, Anna, Elin och jag.

Anna och jag började lugnt och valde spåret ”lätta sjuochhalvan” som gick i skogen runt sjön och genom en söt fäbodvall. Vi ville känna på hur skidorna och föret kändes. Solen sken mellan träden som var täckta av snö. Spåren var helt utan anmärkning. Vi hade både fästa och glid. Humöret steg snabbt och som vanligt var jag tvungen att var 5:e minut kommentera allt det vackra.

– Kolla vad fint! Titta vad vackert! Anna, det här är underbart!

– Åh varför åker man inte mer längdskidor?

– På grund av den dåliga snötillgången, konstaterade Anna rätt och slätt.

Det blev två varv runt samma spår innan lunch och på eftermiddagen var vi redo att ge oss upp på en platå där det fanns fler spår och ett snäpp bättre förhållanden eftersom höjden bjöd på kallare temperatur. Sista rundan körde Anna och jag medan mörkret föll. Vi ville inte gå in och vi var ju ändå där. Vi var de sista som ramlade in i stugan efter 40 km på saldot och i förvånansvärt god form. Sedan blev det bastu innan vi firade att vi var där med bubbel. Vilken kväll. Det blev mycket träningssnack och utbyte av tips och erfarenheter. Ingrid klickade hem en våtdräkt, någon annan bokade visst ett lopp och så där rullade kvällen på.

Dag två vaknade jag och var trött och kände mig sliten. Jag gav mig ändå ut i spåret med gott mod trots att förhållandena var tuffare med isiga spå efter en kväll med duggregn. Det blev ett fint tillfälle att träna stakning. Jag är inte särskilt stark i det och fick slita men tappade i fart jämfört med mitt sällskap. Men jag njöt av de vita vidderna på myren där vi höll till av strategiska och flacka skäl. Solen strålade och mina Smakis i midjeväskan väckte barndomsminnen.

IMG_8103

Elin stark och snabb väntar in svansen som kommer efter.
Elin stark och snabb väntar in svansen som kommer efter.

Lättare var det sista dagen. Spåren var nypistade och temperaturen låg under noll. Vi lyckades valla till oss tillräckligt med fäste för att hålla humöret i topp alla tre mil. Sedan var det dags för lunch, bastu och hemfärd.

11, 5 mil sätter sina spår. Jag fick inte bara träningsvärk av resan till Harsa utan även idé om att köra Öppet spår. Någon som hakar på?

IMG_8083

Tre dagar i Harsa ruskade om längdskidåkarmusklerna

Tänk dig att par bilar full med likasinnade sköna tjejer. Tänk dig lättillgängliga nypreparerade skidspår. Tänk dig sol, blå himmel och föreställ dig tre dagar med 100 procent fokus på längdskidåkning toppat med något glas bubbel. Visst rycker det i längdskidåkarmusklerna?!

Där har du min helg i skidparadiset Harsa, i trakten kring Järvsö. Här har tydligen många elitskidåkare tränat. Och googlar man lätt så går det att läsa att Harsa har en 60-årig skidåkningshistoria bakom sig och brukar kallas Hälsinglands skidmecka. Med all rätt!

Spåren i Harsa startade precis utanför hotellet.
Spåren i Harsa startade precis utanför hotellet.

IMG_8040

Jag har haft det helt fantastiskt och jag har fått drygt 11 mil i kroppen. Jag är lite öm på suspekta ställen efter att ha plogat i branta isiga backar men i övrigt så känns kroppen galet bra och skönt med variation i träningen.

Jag hade inte hört talas om Harsa tidigare, men jag förstod snabbt att det är hit de mest hängivna skidåkarna åker och det är här som många blivande vasaloppsåkare lägger grunden till en behaglig resa mellan Sälen och Mora.

Jag älskade den genuina stämningen. Jag älskade att hotellet och stugorna bjöd på allt man behöver under en sådan här helg, utan krusiduller men med mängder av vänlig gästfrihet och omtanke. Jag älskade att det fanns levande ljus nerstuckna i smidesljusstakar på bordet vid frukost. Och det var fantastiskt kul att höra snacket i den dimmiga vallaboden och se alla proffsen förbereda sig för dagens pass med 100 procent blodigt allvar.

IMG_8047

Ingrid och Anna diskuterar dagens valla. Utmanande med isiga spår och plusgrader under dag två.
Ingrid och Anna diskuterar dagens valla. Utmanande med isiga spår och plusgrader under dag två.

Vi bodde i stugor med helpension. Det var fantastiskt lyxigt och mysigt att kliva upp ur sängen, dra på sig skidkläderna och traska ned till restaurangen och ta för sig av havregrynsgröt, ägg, nybryggt kaffe och hembakat bröd. Luncherna var rikliga och mättande med stor grönsaksbuffé och kvällarnas middagar kändes familjära och avslappnade bland alla trötta glada skidåkare i alla åldrar.

Det här vad recensionen av anläggningen och helgen. I nästa inlägg skriver jag om skidåkningen.

Harsa erbjuder både hotell,, stugor och även vandrarhem. Mysigt.
Harsa erbjuder både hotell, stugor och även vandrarhem. Mysigt.
Anna, Valentina och Susanna. Jag älskar grejen att det fanns en enorm grytkastrull full med havregrynsgröt, på frukostbuffén.
Anna, Valentina och Susanna. Jag älskar grejen att det fanns en enorm kastrull full med havregrynsgröt, på frukostbuffén.

IMG_8056

 

 

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.