Helena Nimbratt

My triathlon stories

Nu laddar vi för Ironman Kalmar

IMG_0774

Ironmanveckan is coming up! Vi packar, snackar, minns och nördar järnet här hemma. Och så blir det lite träning. 

 

5 km löpning känns som ett helt Ironman … nåja inte riktigt, men tungt är det.

Mest träning blir det för mig som inte ska köra och som tar varje minut som bjuds när bebis sover eller är nöjd hos pappa. Jag har kört ett pass varje dag den här veckan och jag börjar känna att det biter. Äntligen!

På gymmet så vågar jag nu 9 veckor efter förlossningen testa lite marklyft, med lätta vikter men ack vilken effekt det ger. Knäböj, rodd och ryggresningar men övervägande försiktiga magövningar med hjälp av boll för att klämma till de där små musklerna vid intill ryggen.

Träningsvärken blir skrattretande. Men den är så välkommen. Jag får så mycket träningsvärk så att det räcker flera dagar, därför så blir det löpning för resten av slanten. Eller snarare jogg.

Klockan ligger oladdad. Där ska den ligga till 1 september är planen. Den här veckan har jag sprungit tre 5 km-turer i mjuka fina skogsspåret vi har i vårt område. Det är en ovan känsla att bli så slut och ändå ha energi kvar i kroppen. Efter 4 km så bara dör farten … om jag nu har någon fart överhuvudtaget. Men efter dessa tre pass och ett pass på löpbana i mer intervallform så kan jag ändå konstatera att nu springer jag igen. Nu är det bara att jobba framåt. Öka lite i taget och göra stärkande övningar flitigt.

Roger har cyklat 10-milavändor och nött temposträckor medan jag och bebis tagit sovmorgon. Det har ju regnat en del och det är inte alltid så kul att köra ensam och när han velat ha sällskap så har han hakat på cykelklubbens vanliga helgturer.

Han imponerar på mig som vanligt min älskling. Det har vårit mycket som har utmanat träningsfokus under det här året: graviditet, flytt, renoveringsprojekt och så såklart vår dotters ankomst.
Jag hoppas att han kan glädja sig åt dagen och njuta av loppet trots att formen varit bättre.

Imorgon rullar vi mot Kalmar. Bilen kommer vara fullproppad av prylar och vet ni … min cykel ska med. Roger vill att jag ska få cykla lite på Öland. Han och vår Ironbaby kör servicebil och dyker upp efter någon timme så kan det ammas om det behövs och kanske fika. Det ser jag framemot!! Fiffig man jag har eller hur?!

Första löppasset efter graviditet

När får man egentligen börja springa igen efter förlossningen? Jag har googlat för glatta livet men hittar inget rakt svar på frågan.

 

 

Simmar allra helst i folktomma sjöar.

 

Det hela är med andra ord väldigt individuellt. Frågar man en expert är de också väldigt försiktiga med svaret. Jag tror att det är ganska vanligt att nyförlösta som vill komma igång med någon form av träning får
alltför många gånger rådet att ta det väldigt lugnt och har man
otur känner man sig skrämd att våga prova någon from av
träning.

Att vara otålig som jag och inte vänta tills efterkontrollen, det är väl lite onödigt. Lagom är ju alltid bäst men jag tror att väldigt mycket beror på hur mycket och på vilket sätt du tränade innan
graviditeten. Har du stor träningsvana är det så klart större chans att kroppen inte protesterar när du väl börjar.

Att gå till gymmet och styrketräna lite lätt, det tror jag är helt i sin ordning om det inte gör ont. Smärta ska man inte ignorera.

För mig innebär att lyssna på kroppen att man genast slutar med det som gör ont eller
ger upphov till obehag. Kanske provar man igen om någon vecka eller två. Dessutom får sömnläget och matintaget avgöra om det blir någon träning. Att träna efter en hel natts bebisvakande ger bara ytterligare stresspåslag på kroppen. Och när det gäller löpningen så kände jag att när jag slutade blöda, det fick vara avgörande för att testa några försiktiga steg. Jag har dessutom inga känningar alls i fogarna.

Förra veckan hann jag med följande aktiviteter:

2 barnvagnspromenader i skogen a 5 km = 50 min. När jag är ute och går i skogen så tänker jag på min hållning. Jag håller in
magen och får då automatiskt
med mig bäckenbottenmuskulaturen. I backarna aktiverar jag rumpan.

1 vardagsrum-fys-pass 15-20 min (klockade inte så noga) benböj, utfall, armhävningar, ryggresningar, och övningar för de djupa magmusklerna och den sneda magmuskelaturen.

1 löptestpass. 3 x 400 m med ståvila på Täby idrottsplats. Detta var nervöst. Men jag tog det lugnt försiktigt med fokus på löpsteget och hållningen. Kände att högra knät skorrade lite som de gjorde i slutet av graviditeten av tyngden men annars kändes allt bara fint.

1 kort simpass, open water. Här var den största frågan: kommer jag att få på mig våtdräkten? Jag är en storlek större i kroppen efter graviditet och magen har en bit kvar till sin forna form så min kära dräkt satt inte helt bekvämt. Men den gick på. Och simningen, den satt som en smäck och kändes förvånansvärt befriad från gamla ovanor och konstiga rörelsemönster. Men oj vad jobbigt det är att simma. Och vilken bra träning! Hela kroppen fick arbeta. Här blev det tydligt att det hänt något med vänstra sidan av kroppen, där min gamla knäskada sitter och där jag haft strul med benont ett bra tag: Jag var grymt mycket svagare. Jag har känt det på gymmet också. Så nu blir det fokus att få balans.

 

Lägg till bildtext

 

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.