Helena Nimbratt

My triathlon stories

Simteknik & en jäkla massa sjögräs

bild-15-kopia-14

Kurs i Open Water med den tidigare elitsimmaren, coachen och triathleten Viktor Ehrnholm Larsson och super trevliga Åsa, från bloggen Åsas träning och bloggnätverket Bloggar om träning.

Simadepterna Åsa & Helena. Ivriga att insupa kunskap.

Första träningspasset efter Stockholm Triathlon blev ett open water-pass under ledning av coachen Viktor. Viktor som har massor av kunskap som både tidigare elitsimmare och aktiv triathlet har en stående inbjudan till alla som är intresserade att komma på simkrus vid Sjöhistoriska varje torsdag 18.00 så länge temperaturen är någorlunda simbar.

I dag var det jag och Åsa som var på plats.
Precis i ögonblicket när jag lite trevande närmade mig bryggkanten och hasade mig i vattnet kände jag mig inte särskilt taggad att träna simning hårt och intensivt. I synnerhet inte precis så här efter årets stora tävling och simutmaning. Luften har på något sätt gått ur mig och egentligen behöver jag tid att ladda om. Men huvudet sa åt mig att detta var en bra idé. Jag har tänkt att fortsätta utnyttja möjligheten att simma utomhus så länge vädret tillåter. Det är så lätt, jämfört med att ta sig till simhallen, även om det finns betydligt mindre risk att snärja in sig i slibbriga sjögräs.

Viktor började med att ta en titt på materialet som han skulle jobba med. Jag hade stressat en smula för att hinna dit och blev snabbt andfådd och den omedelbara känslan var inte alls bra. Men jag hann lugna ner mig en smula medan Viktor coachade och delade med sig av sina råd och tips. Han började med att be oss att testa ett bättre sätt att navigera än vår egen, själv-påhittade, metod.

Min omedelbara reaktion när Viktor instruerade  hur vi skulle göra, att först ta ett simtag, kika upp med endast glasögonen ovan ytan och sedan ta ytterligare fyra tag, innan andningen, var: ”Absolut inte, det där går aldrig!”. Men jag besinnade mig, övertalade mig själv och gjorde ett försök. (Allt det pågick självklart i mitt inre).

Bingo! Efter några misslyckanden så fick jag en ordentlig a-ha-upplevelse. Detta funkar ju riktigt bra! Nu slipper jag ligga och stirra ner i sörjan med en känsla av att vara omgiven av vatten och inte veta var jag är.
Det är värt att öva på.

Lika så föll jag för en av teknikövningarna som tvingade mig att ta ett simtag i taget och fullfölja hela rörelsen. Vilket bra tag i vattnet jag fick! 

”Höften ner”, två enkla ord som när de kom från Viktor gick rakt in i min kunskapsbank och i samma ögonblick fick jag uppleva ett helt annat vattenläge! Klockrent!

Vi avslutade med att simma ”på vårt sätt” som Åsa så träffsäkert uttyckte sig och innan passet var slut var jag full av sådan där fantastisk simglädje!
Än är det sommar, än finns massor av tid att simma i öppet vatten! Underbart! Men nästa gång, då ska vi ha med oss en termos med något varmt att dricka och både strumpor och mössa ska packas ner för att hjälpa kroppen att få upp värmen igen efter plaskandet.

Tack för ett jättetrevligt Open Water-sim!

P.S. Bor du i Stockholm, haka på nästa torsdag vid Sjöhistoriska. Kl. 18.00, Pris 150 kronor. Maila viktor@vlhalsa.se

Efterlängtad simlektion

vårby4

”Nu crawlar du!” Tre ynka ord med en fantastiskt innebörd. I synnerhet när de kommer ifrån min simlärare Trotte.

Trotte är simlärare i MSD Stockholm Simskola. Han får mig att simma!  

Det var nästan en månad sedan sist. När jag träffade min simlärare Trotte senast då klarade jag inte att hantera andning och armtag samtidigt. Den här gången kunde jag stolt visa upp en hel bassänglängd crawl – egentligen utan att riktigt tänka på vad jag gjorde. För så här bra gick det ju inte förra gången.

Sist jag var i simhallen gick allt fel under en hel timme. Nu blev det tvärtom. Jag gjorde bra ifrån mig i början av passet, (Förutom när Trotte bad mig att simma bröstsim med huvudet under ytan … det gick åt skogen eftersom det enda som cirkulerade i mitt medvetande var crawl.) men ju längre vi höll på desto tröttare blev jag och ju sämre simmade jag.

I dag simmade jag benspark med platta och fenor. Armtag med fenor. Armtag med paddlar och dolme … funkade inte alls. Och så simmade jag helt utan flythjälpmedel och andra trick. Det gick inte fort men …

… jag kan!!! Bara jag håller fokus och gör allt som jag lärt mig så precist som möjligt och DET är verkligen tröttsamt. Phu!
Det som inte riktigt funkar och som jag måste öva på är att inte lyfta huvudet när jag ska hämta luft. Jag måste sträcka fram armen ordentligt för att få till rotationen och lita på att det går att andas med huvudet ordentligt nere i vattnet och munnen nära vattenlinjen. Jag ska ta sikte på linjen i bassängbotten och hålla nacken neutral … Visst låter det lätt?

Efter en timme var mitt huvud helt slutkört och jag kände mig precis som vanligt efter ett simpass – full av energi, inspiration och så ofantligt glad och stolt!

Simning är som poesi! Vem kunde tro det?

Härligt att sakta gå ut ur simhallen i Vårby …
 och ta tunnelbanan hem, fulltankad av ny simkraft och stärkt ända långt in i själen! Med den känslan så var det lätt att se det vackra i den tuffa Stockholmsförorten. 
I can! Never quit!

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.