Helena Nimbratt

My triathlon stories

Laddar för Amfibiemannen

IMG_9692

Utomjordiskt bra väder, spännande äventyr från Nordnorge till coola Köpenhamn. Sim i främmande och fina vatten och flera mil löp, men någon vidare kvalitet på träningen har det inte blivit under semestern.

Ett minne för livet. Sim i en smaragdgrön iskall vik i Nordnorge, +30 i luften.

Mitt livs första swimrun – Amfibiemannen står för dörren. Team Nimbratt sitter i en fullpackad Volvo med varsin stor kaffe, en rulle choklad och barn som matar film i baksätet. Vi har haft det fantastiskt, konstaterar vi tillsammans. Vi har sett massor av nya platser. Vi är brunbrända, badkläderna är fortfarande på, håret är fullt av salt efter ännu en dag på stranden och vi (som inte kör) har tagit en tupplur och känner oss vansinnigt avslappnade. Men ändå … tre veckors semester det toppar ingen form.

– Konstigt att vi inte känner att vi får till träningen när vi är lediga, konstaterar jag och Roger och skrattar lite. Det är det här med rutiner som är så himla bra. Den där vardagen som är själva livet är inte så dumt. Där har vi fokuset, lunken och det är där det händer när vi pressar oss lite, lite över vår förmåga och utvecklas ännu ett steg.

Men visst har vi tränat en hel del. På Österlen sprang jag två gånger upp Stenshuvuds topp, en runda på 1 mil med galet jobbig backträning och fantastisk utsikt.

En segergest på toppen av Stenshuvud. Ingen lek att springa uppför berg …

Och för att inte tala om alla sim …  dem i Nordnorge i Atlanten, i fjällsjön, i Östersjön i Kiviks hamn och på Västkusten.

Magi, magi, magi. Speechless.
Kvällssim efter en dag i kajaken. Bra axelpass …

Och en historisk cykeltur där jag i 7 mil orkade hänga på Roger … Snacka om att jag har utvecklats som cyklist.

I dag har vi både sprungit milen och simmat i trakterna kring Varberg. Men vi har knappt fått till ett enda kvalitetspass på tre veckor, precis innan Amfibiemannen, en tävling som vi sett framemot och som inte är snuten ur näsan …

Men det gör inget egentligen. Såklart. Jag tränar trots allt för att jag vill, för att mår bra, för att ha kul och tävlingarna gör det bara lite roligare. Samtidigt vet jag hur hornen kommer att växa fram där på banan. Jag vet att jag kommer drabbas av akut nervositet vid start … där och då kommer det förvandlas till blodigt allvar.

Så vilka är de största utmaningarna?
1. Sim i riktigt hav. Det vanligaste är kallt vatten med ordentligt sjögång kring Arholma och de andra öarna där tävlingen går av stapeln. Men hur blir det i år? Värmen har naturligtvis skruvat upp badtempen en smula och kanske är vattnet snällare en solig och varm dag. Det är bara att vänta och se.
2. Värmeböljan. I år spelar vädret mig verkligen ett spratt när det ät tävlingsdags.+7 grader under Vasaloppet, samma temp under Vansbro Triathlon så simmet blir inställt och nu … +30 grader och sol när det ska springas en halvmara i våtdräkt. Jösses. Just nu jagar jag en begagnad våtdräkt med ljus och lykta, som jag kan klippa i. Köra i hel våtdräkt som planerat framstår som en mardröm.
3. I och ur vattnet. Hela upplägget att varva sim och löp är en utmaning i sig. Hur ska jag klara första simetappen med både tävlingsnerver och efter 1000 m löpning?

Plus detta faktum att jag kanske i sista stund väljer att byta ut utrustningen och köra med en hel del oprövade grejer som en annan våtdräkt med klippta ben … Hur ska det gå? Men planen är att se till att få hem dräkten imorgon och så ska vi köra ett pass sim och löp om ca 5 km i terräng och fullmundering hemmavid. Grannarna får hålla i sig …
Men än vet jag inte om den där dräkten passar. Det återstår att se.

Morgonlöp längs havet i morse. Vid 7 km började det kännas riktigt bra.
Västkustsim bland maneter och sjögräs i mängder.

Simrus

Skärmavbild-2013-11-05-kl.-22.14.14

Jag är överlycklig! Inbjudan till en intensivvecka i simtekniken Total Immersion fanns i min inkorg när jag kom hem från kvällens simpass. Jag bokade mig direkt.

Nu håller jag tummarna att jag har fått en plats!

Jag kan inte säga exakt vad det är som lockar så intensivt, men när jag ser filmer på simcoach Anna-Karin när hon simmar TI så blir jag som trollbunden. Det är så VACKERT, coolt, magiskt och otroligt härligt nördigt med den här extremt tekniska simtekniken.

Jag vill simma precis så som AK. Kolla bara på bilden på inbjudan …. visst ser det fantastiskt fint ut!? Och det där vattnet ser ju bara vänligt ut, blått och härligt! Jag vill bli precis så där avslappnad när jag simmar och jag vill bli bra på att simma. Jag SKA bli en grymt bra simmare!!

I dag tog jag något slags steg i riktning mot det målet. 1500 meter, varav 500 med paddlar och dolme i jakten på rätt vattenläge. Jag är nöjd med känslan. Nu börjar jag kunna simma så jag också känner det i musklerna i form av träningsvärk.

Här kommer jag. Inte lika cool som simcoachen … än!

Magi i öppet vatten

dammen1

Underbart. Magiskt. Sååå mycket bättre än jag någonsin hade kunnat föreställa mig. 23 grader i luften och 17 grader i lilla sjön Kvarndammen. Utan att jag visste ordet av så hade både jag och min våtdräkt premiärsimmat i öppet vatten.

 

Kolla in! Här är jag som varit väldigt skeptisk mot vatten i hela mitt liv!

Jag trodde aldrig att jag skulle känna så. Roger trodde absolut inte att jag skulle reagera som jag gjorde. Helt plötsligt föreslog Roger att vi skulle premiärsimma i öppet vatten. 23 plusgrader ute, sol och jag hade klippt gräset med en handjagare, ilsket, så svetten sprutade så jag tyckte att ett dopp lät som en bra idé. Även så här tidigt på sommaren.

Trevande, försiktigt och en smula skakis tog jag mig i vattnet från en klippa. Jag gav mig inte tid att tänka utan tog genast ett djupt andetag och så ner med ansiktet i vattnet och så började jag crawla.

Det var mörkt där nere. Jepp, detta är Sverige och inte Thailand. Men oj så vänligt vattnet kändes. Jag simmade, tog luft, simmade lite till och wow … att simma i öppet vatten med våtdräkt var ju hundra gånger lättare än att simma i bassäng med både fenor och dolme.

Jag gillar naturen bättre än simhallen. Här kan jag bara slappna av och  plaska bäst jag vill och det gick superbra. Det kändes lätt (fast ändå svårt)!
Luften räcker ganska dåligt men jag känner att det handlar mest om vana.

Oj vilken härlig sommar det kommer att bli! 

Jag och Roger simmade tre vändor till andra sidan sjön. Sedan blev det en snabblunch och upp på cykeln, 35 km, medan Roger fick vila sina maratontrötta ben!

Det blev en helt fantastiskt underbar dag!

Jag simmade till andrasidan sjön tre gånger och är sjukt stolt.
 
Intressant att se mig själv på bild. Lite teknikslip behövs kan man ju säga …

Mysiga morgonsim

blogger-image-1820924638

Tidigt, tidigt ringde klockan i morse. Försiktigt tog jag mina simprylar (för att inte väcka min älskling) och en het nybryggd kopp kaffe i handen och traskade iväg. I lurarna öste norska artisten Margret Berget sitt bidrag i melodifestivalen! Vilken underbar start på dagen!

Morgonpigga simmare i Täby.

Två minuter innan Tibble simhall öppnar på morgonen 06.30 är det lång kö innanför dörrarna. Tiden är knapp på morgonen när man ska till jobbet om man vill hinna simma sina längder, så det gäller att vara snabb.

Av med kläderna, samla ihop alla arteraljer, in i duschen och i bassängen. Lite stress, förmodligen väldigt relevant att träna på det inför Stockholm triathlon. Det är mycket svårare att andas när kroppen är uppe i varv. Tycker jag.
Några gubbar som flöt runt i godan ro kallade mig för ”storsimmaren” när jag plaskade förbi. De skrockade och tittade menande på varandra och jag klandrar dem inte. Säkert är jag en förbryllande syn när jag plötsligt dyker upp ovanför ytan, kippande efter luft, men det struntat jag i!
30 min plaskande resulterade i att jag fick lite bättre känsla för hur huvudet ska hållas! Vad mycket lättare det går när läget i vattnet stämmer. 
Oavsett stil så körde jag raskt ikapp alla som simmade bröst i motionssimbanan. Ibland är det som om jag plötsligt minns att både sträcka mig långt fram, ta tag i vattnet och hålla kroppen stark OCH hålla huvudet rätt samtidigt! Men sen strular jag till det igen! Men vad gör det!? 
På torsdag är ett nytt simpass inplanterat ! Då får jag en ny chans!

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.