Helena Nimbratt

My triathlon stories

Fight under Simcoachen open water race

Du, du och du är bättre. Men jag är fasiken också riktigt GRYM! Jag kämpar i vattnet, i bakre led, som vanligt men med markant annorlunda känsla. Jag känner de andra simmarnas sparkar, ben och armar i ett kaos. Vattnet är fullt av bubblor och sikten är lika med noll. Men jag håller mig lugn. Pulsen tickar lugnt och fint. Jag andas ut. Tömmer lungorna utan problem, tar luft och tänker som Coach Anna har uppmanat oss; ”jag simmar i min egen cylinder” och precis då får jag fritt vatten. Faran är över – för den här gången. Belöningen smakar sött!

Sedan gör vi om det igen. Och igen. Och sedan ytterligare än gång till för att riktigt nöta in det. Det går bättre för varje gång.

Jag har halkat in på Simcoachen Open Water Race i Ängbybadet, i Stockholm. Min kompis Hanna som är anmäld till tredagarskursen har överlåtit den sista kursdagen till mig och Coach Anna tar emot med öppna armar.

 

FullSizeRender-3
Coach Anna gör entré vid Ängbybadet.

 

Hon kommer paddlandes i solen på det stilla vattnet på en SUP. Jag hinner inte fråga om hon möjligen bor på andra sidan viken eller i närheten. Hon ser grymt proffsig ut och jag noterar i bakhuvudet att det där måste jag prova vid tillfälle. Nu när vattnet äntligen är min vän så kanske det finns andra vattensporter att utforska, förutom simning. Vem vet?!

Jag blir lite paff när jag hör att dagens pass är 90 min. Och upplägget är självklart seriöst! Äh … vad hade jag egentligen trott när jag tackade ja till att vara med? Jag är inte förberedd. Jag har våtdräkt, simmössa, glasögon, till och med handduk med, men i huvudet … jag har inte laddat för masstarter, delfinhopp och ett race som avslutning.

Med andra ord blir det riktigt bra övning. Vid tävling gäller det att kunna vara flexibel. Anpassa sig till nya situationer och behålla lugnet.

Vi börjar med start från stranden, får tips hur man springer ut i vattnet och sedan ska vi hoppa delfinhopp, det vill säga dyka ned, ta tag i botten och pressa oss upp för att dyka igen vid behov, tills det är djupt nog att börja simma. Hahaha! Dyka!!!

Jag har aldrig dykt i något vatten.

Inte någonsin.

Inte från brygga, inte från någon kant, absolut inte från en pall och aldrig från någon strand.

Jag vet att det här kommer inte bli någon succé men vinsten för mig blir att jag faktiskt provar. Yes!!! Tre gånger provar jag. Jag kommer med huvudet under vattnet en bit. Seger!! Men jag dyker inte.

I momentet runda boj känner jag mig mer framgångsrik. Jag får veta att man kan runda bojen genom att skruva sig som en kork. Det kändes kanon. Mycket mindre energikrävande än att sparka runt bojen och försöka ta armtag i stimmet.

Efter en timme i vattnet känner jag hur det sticker i fötterna och jag fryser ordentligt och välkomnar momentet när vi ska simma ett gäng tvåhundringar. Därefter blir det tävling. 500 meter inklusive en rundning av en boj och lite navigering. Jag har svår att tagga till och när jag märker att jag kommer efter så tappar jag de där tävlingshornen helt och de sjunker tungt till botten.

Jag hinner fråga mig varför jag håller på med det här när jag är så satans dålig men det dröjer inte så länge innan jag minns: Jag gör det för min skull. Jag tävlar med mig själv. Jag njuter av mina framsteg och jag njuter av att vara ute, att ha närkontakt med naturen och att simma med Coach Anna 06:30 vid Ängbybadet – till exempel.

Tack Anna för idag och tack Hanna för att jag fick simma i ditt ställe! Varmt lycka till på cykeln under Vättern i helgen!!!

 

IMG_5230

 

IMG_5227

 

IMG_5225

Skön kick med Simcoachen Race

Mör. Lycklig. Upplyst. Jag har fått uppleva hur ett effektivt simtag känns på riktigt och fått syn på en del oväntat hos mig själv. Jag har varit på kurs med inspirerande coach Anna som ingår i fantastiska Simcoachen.se och Anna-Karin Lundins crew.

 

Coach Anna, tydlig, trevlig proffsig.

 

Tufft men ändå vänligt. Hög ambitionsnivå och samtidigt högt i tak.

Simcoachen Anna-Karin Lundins coachingfilosofi kombinerat med Anna Rosén Rösjös proffsiga coachande och en grupp med sköna simmare fungerade som en stor vitamininjektion i min simning i helgen.

Jag trodde att jag skulle packa flyttlådor men istället har jag simmat sex timmar, nött drillar, lärt känna den lilla manicken tempotrainer och jagat pip. Dessutom har jag suttit i teorisalen och njutit och tittat på en filmanalys av min simning.

Det var en födelsedagspresent från Roger och jag fick den i torsdags och hade minimalt med tid att förbereda mig mentalt.

Kursen som heter Simcoachen Race blandar teknik med kondition och riktar sig till de som vill bli snabbare på långdistans och här snackar vi seriös simträning. Min stora fråga var om jag verkligen skulle platsa i gänget.

Vi samlades strax efter 09:00 i lördags morse vid receptionen i Fyrishov i Uppsala. Fem taggade tjejer dök upp och nästan omedelbart etablerades en trevlig stämning.

Under första bassängpasset om 1,5 timmar nötte vi drillar och bekantade oss med vår nya kompis tempotrainern. Utifrån våra individuella simtider på 400 m och 200 m hade Anna räknat ut ett optimalt tempo för distansträning (jag får skriva mer om det och hur det fungerar i kommande inlägg).

Innan vi tog lunch filmade Anna från sidan och under vattnet för att sedan titta närmre på varje simmares teknik i föreläsningssalen. Det var här den helgens största förvandling hände, i mitt huvud.

När det var dags att titta på filmerna på mig så förstod jag först inte att det var jag som simmade förbi på projektorduken. Sedan började Anna kommentera …. i positiva ordalag.

– Vilken fin simning.

Filmanalys

 

Jag var helt oförberedd. Och jag såg ju själv vattenläget, de raka benen, kicken, ballerinafötter, rytm och timing.

När jag samtidigt hörde mina kurskamrater kommentera: vad snyggt, vilken simning, då blev det känslosamt.

Jag blev så glad och galet nog känner jag hur tårarna stiger i ögonen. Glädje tårar! Lättnad! ÄNTLIGEN! Jag skrattar för att försöka dölja det faktum att jag börjat böla … men naturligtvis med motsatt effekt.

– Du behöver få ett bättre självförtroende som simmare, säger Anna och jag känner mig tvungen att berätta kort om min vattenrädsla och kamp, att utmaningen under min första simlektion var att sitta koka kaffe under vattenytan.

– Att se de här filmerna är en sådan seger!

Men allt är självklart inte bra och det gör mig också glad. Det ger mig något tydligt att jobba med.

På filmen syns framförallt hur vänster arm landar i vattnet istället för fingertopparna. Det förvånar mig. När blev det så? Jag trodde att jag hade en bra isättning. Och som jag själv analyserat så får jag inte ut 100 procent av armtaget. Jag missar den första biten som kallas för catch.

Och catchen den hittar jag innan helgen var över tack vare en doggy-paddel och några grymma drillar som coach Anna ger oss. Tillsammans med övningarna vi gör och hennes tydliga, peppande instruktioner i head-setet som vi har i vattnet så känner jag hur pusselbitarna faller på plats. Och precis då så känns det så himla enkelt och självklart. Jag bara måste skratta, fast jag är under ytan och mitt i en simserie.

Nu ska jag öva min catch, köra fler teknikpass, simma med tempotrainer och göra CSS-test var sjätte vecka. Mer om det längre fram.

Stay tuned!

Här tittar vi på vår catch.

 

Snygga i baddräkter!!
Kunskapstörst.

 

 

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.