Helena Nimbratt

My triathlon stories

Starkare fötter

bild-19-kopia-5

Krafsa ihop en handduk med tårna när jag tittar på tv (fast jag tittar ju aldrig på tv), stärka upp hamstring och höften. Det var läxan jag fick av sjukgymnasten förra veckan.

Härlig tur i orörd natur. Mycket att hoppa och skutta förbi.

Jag har ju lärt mig att inte ropa hej. Men ni vet den där ortopeden Bengt, han kändes ju ändå som en klok kille och han har helt klart sett en hel del. Bengt ville absolut att jag skulle träffa sjukgymnast Sussie på Friskispraktiken i Stockholms city. Sussie var helt underbar!

Glad och en äkta eldsjäl. Hon tog genast tag i mig, synade mig i sömmarna och konstaterade att jag var svag och vobblig i den onda sidan.
– Bra då har vi lite att jobba med! Det gillar jag och jag känner att jag inte alls behöver be dig att byta sport.
Vilken tjej! Sussie är helt klart min kompis.
Sen kom bannorna.
– Dina främre fotvalv är nedfallna. Kan du knipa med tårna?
Kunde jag knipa med tårna? Nej … jag kunde inte röra tårna alls. Hur har det blivit så?
Sussi tog ett rejält tag i min fot, böjde alla tår hårt och kommenderade:
– Håll där nu! Tappa inte, ta i bara. Nu ska vi väcka musklerna i dina fötter.

Det sägs att fötterna ofta är en bortglömd och undervärderad del av vår kropp. Jag har inte tänkt på dem alls. Jag har inte tänkt på att de kanske inte mår riktigt hundra … eller jo, kanske lite men jag har inte förstått ur viktigt det är.

Efter att ha krafsat nu under en vecka känner jag en brutal skillnad och jag får träningsvärk i fötterna plötsligt när jag springer. För att inte tala om hur svaga mina hamstrings verkligen är. Övningen jag fick kan jag knappt utföra …. så det är väl bara att kämpa på. Och det kan ju bara bli bättre.

I dag var det magiskt vackert väder ute. Roger och jag kastade oss ut direkt efter jobbet, tog vägen längs vattnet och sedan valde vi en slinga i ett naturreservat precis här i närheten av mina hoods. Ösbyrundan består enbart av stigar fulla med stenar, rötter och terräng som går upp och ner. Där sprang jag flera gånger i veckan för några år sedan. När jag springer där med Roger och njuter av vårens alla ljud och dofter så slår det mig att jag förra året både fick mindre tid till styrketräning och började springa på asfalt första gången i mitt liv … Kan det vara där problemen började? Det låter ganska troligt, eller hur?

Skönt att jag har tagit tag i styrketräningen igen. Förutom mina 9 km löpning på stigar så blev det även 50 min styrketräning. Ett riktigt bra saldo under en enda dag.

Jag älskar Stockholms skärgård! Jag älskar att jag bor så nära allt detta!

Sim- och intervalltisdag

bild-18-kopia-5-1

Nu står det inte bara träning på min agenda. Det ger en smula balans i livet.

Jag brukar försöka göra aktiva val i livet för att minska stressen så mycket som möjligt. Bara det är ett hårt slit. Men i bland är det nödvändigt att lägga i en högre växel för att få något uträttat.

I helgen bakade, handlade, städade, fixade jag och Roger hela lördagen för att hinna med adventsfika med 25 gäster på söndagen, ett distanspass löpning och julbord med släkten, allt på samma söndag … phu!

Vi fick slita. Men det var det värt. Vi unnade oss att starta helgen med varsitt spinningpass, på varsitt gym. (Lite fånigt men vi har kort på olika gym …. Varför? Ja, det är en lång historia …)
Jag körde ett lördags-kakspinn med Sanna, i skenet av levande ljus och Sanna hade som vanligt bakat en paleokaka.
Jag börjar komma in i det här med spinning. Det var mitt andra pass den veckan och jag är nöjd med känslan, hur jag jobbar upp pulsen. Jag känner mig stark men blir riktigt trött. Jag märker hur spinningen även påverkar min löpning på ett positivt sätt. Framförallt övar jag på att köra hårt och vara i den känslan utan att enbart tänka på att maska … Det är bra!

Söndagen fick jag till 11 km distans. Roger fick några bonuskilometer och landade på 16 km, medan jag pep hem för att hinna sminka mig innan gästerna skulle dundra in. Som vanligt tog jag emot med ett brett leende, vått hår och blossande kinder …

I går måndag körde jag styrka med fokus på marklyft på lunchen för att låta kvällen gå i kulturens tecken. Roger och jag njöt av en energifull cello och en tuff duo bestående av två duktiga sångerskor på Intiman i Stockholm. Visserligen var det en träningsfri kväll men sällskapet var väldigt triathletisk och faktiskt en av våra bästa långdistansare i Sverige.

I morse blev det ett kärt återseende med 50-metersbassängen. I dag kände jag tydligt att nu är det baske mig inte kroppen, teknik eller kunskap som begränsar hur långa serier jag får till. Det är huvudet och den där känslan att jag inte vill vara under vatten som begränsar. Nu får det vara nog. Jag såg till att ta ett steg i utvecklande riktning och tvingade mig att fortsätta en hel längd till när jag egentligen ville stanna … Yes!!

Jag toppade denna seger med att köra intervall i löpning och en gnutta core. Jag är ju inte världsbäst på att springa fort men jag utmanar mig själv:

5 min lätt löpning
8×400 meter, 4:40 tempo
5 min nerjogg

Jag får kämpa. Inte så mycket med flåset, mer med löpstyrkan.
Nu har jag ätit en god middag och sitter med ett berg av julgodis framför mig efter söndagens glöggfest. Balans var det ju … eller hur!
I morgon är det julfest på jobbet!

Lite socialt umgänge. Trevliga vänner på adventsfika.

Lite kultur måste man ha …

Kul på jobbet. Träningen smyger sig in även här …

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.