Helena Nimbratt

My triathlon stories

Långhelg i fäboden

Fredagens inplanerade body pump-pass byttes mot lunch på en härlig nyöppnad fransk bistro nära mitt jobb. Så fransk att kockarna knappt kunde prata engelska och atmosfären var helt out standing. Helt perfekt för ett gäng journalister som skulle tacka av en kär kollega. Vi frossade i grillad kyckling, revbensspjäll med glaze och nötthack, morotslåda och en karaff vin!

27925B4C-2D02-40B5-A2F0-3AD9F90BD0DA

Galet härligt avbrott under dagen. Och långt ifrån de vanliga rutinerna och bättre prioriterat än den där body pumpen. Kände mig ganska trött hela veckan och tom på energi. Mycket hårt jobb och en smula dålig sömn.

Det ska vi råda bot på under kommande helg som vi streckar ut över 1:maj och får hela fyra dagar i Dalarna. I vår lilla koja – fäboden Handbacken på Lövberget som vi köpte i höstas.

Det var helt magiskt kul att äntligen få åka upp och se stugan och tomten utan snö. Vad finns det för möjligheter? Hur ska vi forma den här platsen på bästa sätt så det blir en återhämtningsplats vi ser framför oss.

5014C537-E20A-438E-A709-117CD613C479
Knasig veranda men man ska inte döma hunden efter håren.

Vi började med att bara vara ute, tog ned lite sly, krattade, snackade med gästvänliga grannar och eldade stugan varm.

En liten kvällspromenad på maten avslutade dagen och medan Roger nattade Edith så strosade jag bara runt kring huset och lyssnade på galet fågelkvitter och beundrade den vackra himlen som är helt upplyst av månen.

Imorgon ska vi se till att få bort mer sly och så ska vi hinna springa varsitt långpass.

Längtar!!!

Lyckoövning – tre fantastiska saker med min onsdag

Skriv ned tre bra saker om din dag, det är en sådan där klassisk lyckoövning som faktiskt funkar. Lycka, självkänlsa och välbefinnande i vardagen är lite som kondition – du måste träna kontinuerligt för att inte tappa.

Att påminna sig om allt gott som finns i livet är inte bortkastad tid. Jag gjorde det en period på allvar när jag hade det riktigt svårt att hitta ljusglimtar i tillvaron. En liten läderbok i fickformat låg vid min säng och fylldes till slut från pärm till pärm med saker att glädjas över, saker som pekade på allt som jag gjorde bra, att jag faktiskt är en toppenperson! Om ingen annan säger det så säg det själv.

Här är gårdagens lista:

1. Rusigt lunchstrosande med min fantastiska kollega Helena. Sol, fnitter och babbel.

Glädjen sprutar – ni ser ju!
Glädjen sprutar – ni ser ju!

– Kom ska jag visa dig en sak, sa Helena till mig när vi gick ur på lunchen. Det här är min oas. Hitt gick jag massor när jag bodde här på Kungsholmen.

Bara 100 meter från min arbetsplats så ligger en fantastiskt litet kolonilott område – som jag aldrig noterat. Helt ljuvligt med all spirande grönska och ur en batteridriven radio skvalade klassisk musik, så härligt att jag och Helena skrattade högt och var tvungna att ta en selfie.

Ibland måste man bara lyfta blicken och det finns fantastiska saker mitt framför näsan.

2. Sockerkaksbak på Ediths initiativ.

– Mamma jag vill baka en kaka med dig! Nu! deklamerade min bestämda Edith inte ens är tre år fyllda.

Vi har en tradition att hon står på en stol vid diskbänken och langar, häller i och rör vid behov. Sedan brukar hon få ett plötsligt behov att diska ….

Vi bakade en gyllengul sockerkaka på nyvärpta ägg från min kollegas gård i Värmland. Små näringsstinna rackare med knallgul gula. Ska det bli en kaka får man ta ett ägg extra men sedan smakar kakan så mycket mer än med vanliga massproducerade ägg. Det är en sådan stor skillnad.

Kakan åt vi rykande varm med lingondricka.

3. Kvällslöp och nattning runt Rönningesjön.

E7A441B7-8CAC-445A-86F9-0409C11A5A51

När kakan var äten och tänder borstade så stoppade jag en liten pyjamastjej ned i vagnens dunpåse med kudde och kanin. Knappt hann vi fram till sjön förrän hon sov. Jag jublade inombords! Äntligen är det vår. Äntligen kan man springa ute och det är ljust, ljummet, ljuvligt och sjön ligger inte längre stel och frusen. 10 km ren och skär lycka.

Rogers första ultra

I lördags sprang Roger sitt första ultra.

Vilken nervkittlande resa. Vilken dag! Och vad många modiga det finns numera som vågar ställa sig på startlinjen och springa 8, 16 eller 32 mil och springa i timmar!

Roger startade i  kategorin TEC50 miles, det vill säga 8 mil. Han tyckte att jag var en ofokuserad support när loppet började närma sig och jag tyckte kanske att han var en ofokuserad deltagare.

F1AACB9C-C59E-403E-9C50-0A7CAB8C8E9B

Det är en utmaning att kombinera småbarnslivet med ett starkt tävlingsfokus. Det är svårt att hitta tiden för att skärma av, fokusera inåt och ladda mentalt på rätt sätt.

Det upplevde jag i Kalmar när jag packade min race bags (med all utrustning som behövs under loppet) på bara 15 min, eller när jag klippte våtdräkt samma morgon innan mitt livs längsta swimrun.

Men det går ju! Ändå!

Starten var lagd till barmhärtiga 10:00 så det fanns tid för lugn frukost och en god natts sömn. Roger sov i eget sovrum för att inte bli störd av Edith. Han laddade med frukost bestående av det vitaste brödet och sedan åkte vi till starten som faktiskt bara ligger 10 minuter ifrån där vi bor.

Roger har följt loppet ända sedan det startade. Vi har varit och kikat på starten tex 2013. Han har varit och hejat fram deltagarna. Säkerligen med denna dag i bakhuvudet. (han har alltid förnekat intresse) Och nu var det dags. Roger höll ödmjukt låg profil. Lite avvaktande, spanandes på de andra deltagarna. Här snackar vi löparnördar de luxe. Härlig stämning. Vänligt. Taggat.

Underbart på alla sätt.

Starten gick och de tävlande rullade iväg. Ingen idé att hetsa eller att rusa i starten. Här snackar vi en lång dag och även natt för många.

D15F0593-6537-4118-8F97-9FB9E670B54B

Första varvet på 11 km om jag inte har fel, gick såklart smärtfritt. Jag och Edith hejade, sedan åkte vi hem, åt lunch och gav oss ut mot TEC-spåret löpandes med vagn.

Jag fick den lysande idén att springa en bit på banan mot löparna för att överraska Roger. Edith mös. Somnade efter en stund och så fick jag syn på Roger. Drygt 3 mil i kroppen. Han såg trött ut.

– Jösses, det är sjuka fem mil kvar, skrattade vi och konstaterade att det är bara att ta en bit i taget.

318647AD-1DA0-44FF-9589-C69713335AB5

Och det gjorde han, trots illamående och problem med energi intag. När han sedan i skymningen dök upp bland träden så sprang han på lätta ben in i mål. Så knasigt spännande det är med lopp. Det kan gå up och ner, jäkligt djupt och sedan ändå vända igen upp till en god känsla.

Grattis Roger! Det var spännande, och som vanligt utmattande, att följa dina utmaningar. Du gjorde ett grymt jobb. ( 8 mil kan jag inte ens snudda vid tanken att springa.

41951592-9469-4556-9E85-5404B0105757

(Jag var som vanligt helt slut, uttorkad och hade ätit för lite under dagen. Tufft att vara support)

01D3E9BA-4E1F-4463-8B52-C6C5DDACA716

Konsten att driva en levande blogg

Jag har inte bloggat så frekvent sedan Edith föddes. Och under de sista året, sedan jag började jobba har det blivit ännu mindre.

Alldeles nyligen var jag på jakt efter några nya bloggar att följa. Jag har ju en del gamla favoriter som jag alltid kikar in hos och har gjort sedan 2013 när jag började blogga: Malin som driver Trail och inspiration är en gammal god bloggvän som verkligen bidrog till att peppa igång mig som bloggare med alla trevliga kommentarer. Beatatjata likaså och Lina triathlet bidrog massor till min triathlonträning i början  med sin dåvarande blogg.

Vad trevligt det är med bloggar som lever och uppdateras ofta. Inte som min. Jag tänker att jag måste blogga mer, det är ju ändå så himla kul. Men det är konst att driva en levande och varierad blogg.

Jag letar just nu efter triathlonbloggar som lever och inspirerar. Någon som har tips eller hänger alla bara på Insta eller hur är det?

Igår hade vi lite trevligheter för oss på jobbet och jag hamnade ofrivilligt i en padle hall. Det är tydligen väldigt trendigt att spela padle, en slags kombo mellan squash och tennis. Lite mjukare regler, Bara att drämma till bollen liksom.

På slutet av 2-timmarspasset med lite teknikinstruktioner från en tränare så fick vi till och med till  lite spel.

Kul att testa något nytt.

padle

Därför är fredagen den 13: min lyckodag

Vi hade en dröm jag och Roger när vi träffades och under de första åren. Det handlar inte alls om något storslaget eller häftig resa eller äventyr, det handlade om att ha en gemensam vardag.

Nykära. Ute Stockholmsnatten. Det var innan träningen blev vårt huvudsyssla.
Nykära. Ute i Stockholmsnatten. Det var innan träningen blev vårt huvudsyssla.

Först trodde vi inte det var möjligt, så som livet såg ut då med barn på varsin sida om Stockholm. Men så klarnade plötsligt dimman, barnen växte och vi såg en möjlighet att slippa säga hej då till varandra, slippa somna i varsin dubbelsäng med hela Sveriges huvudstad mellan oss.

Nu har vi haft vardag tillsammans i snart tre år! Lika länge som vi har varit föräldrar till Edith. Jobb, träning, matlagning, städ, fix, planering, födelsedagar, nattvak, allt i en  enda evighetskarusell. Det stannar aldrig. I bland är jag jättetrött. Och jättelycklig. Vi har typ aldrig någonsin tid över i vårt familjeprojekt.

Jag tänker ofta på hur fantastisk den här vardagen är. Hur lyckligt lottade vi är. Vi har allt vi behöver. Vi har varandra. Vi har familjen. Edith så njutningsfull, så fin, så fantastisk i allt hon gör och hittar på. Ett mirakel på två ben. Älskar hur hon tänker, funderar, busar gömmer sig under täcket när hon vaknar på morgonen. Hon ligger där under och bubblar av skratt det första hon gör när hon vaknar. Då går det inte att tycka att en grå måndagsmorgon är trist och deppig.

Så fiffig uttänkt det där!

Samtidigt går det inte att ta något föregivet. Det är sånt man blir påmind om. Min mamma försvann ur mitt liv på bara tre månader. Hon var frisk och kom som vanligt med kylväskan med nybakad äppelpaj och vaniljsås och sedan, sedan låg hon i sin säng och vissnade så himla snabbt. Framför våra ögon. Och så var hon plötsligt borta.

En riktigt, riktig höjdpunkt i livet. Mitt första Vasalopp. Jag var sååååå lycklig över att ha klarat det och framförallt vara i mål och slippa skida en enda meter till.
En riktigt, riktig höjdpunkt i livet. Mitt första Vasalopp. Jag var sååååå lycklig över att ha klarat det och framförallt vara i mål och slippa skida en enda meter till.

Roger kanske tröttnar och dumpar mig. Det kanske händer något annat hemskt som kastar omkull vår tillvaro,

Vem vet vad som väntar bakom nästa krök?

Jag vet att livet går upp och ner. Det gäller att njuta när det är ljust och lätt och andas. Så jag njuter – av vardagen. Kokar min morgongröt, plockar fram dammsugaren för hundrade gången och kramar mina nära och kära.

Fredagen den 13:e då? Ja, det var helt enkelt den dagen 2012 som jag och Roger träffades första gången.

Min livskamrat och sedan i somras även Mr Nimbratt.
Min livskamrat och sedan i somras även Mr Nimbratt.

Friskare och gladare med vegetarisk mat?

Tänk dig en falukorv. Visserligen en korv i sällskap med ugnstekt äpple, lök och sedan ett fluffigt mos med en stor del broccoli.

Tänk dig sedan en tallrik med blandade bladgrönsaker, ruccola, magold, baby spenat, bondbönor, illröda pärltomater, strimlade rödbetor, morötter, rödlök och några kokta ägg och för att inte chocka kroppen helt, en lite portion pasta.

Båda de här måltiderna har jag ätit i veckan. När man jämför dem så har ju det första alternativet, som ändå inte är katastrofdåligt, ingen chans när det kommer till näringsämnen – mineraler och vitaminer.

Så varför är det då så himla svårt att komma igång med vegetarisk kost?

360C1673-C810-4D6C-9D24-19B15C5FDD8A

Vi pratar en hel del mat i vårt hem. I en bonusfamilj med 6 personer med lite olika vanor, smak och preferenser så blir det en del tyckande och diskussioner. Toppar man detta med att familjen numera består av fyra vuxna (mina två barn Simon och Olivia är 22 och 18)  träningsnördar … också med olika övertygelser och erfarenheter så blir det spännande. Men vi pratar mycket om att äta mer vegetariskt. Men landar ofta i kyckling, långkokt köttfärsås, kyckling igen och igen.

I går fyllde jag kundvagnen i en slags planlös frustration med alla superlivsmedel som snurrar i huvet på mig som jag någon gång läst om. Det blev till och med en lite påse färsk gurkmeja utan att jag vet exakt vad jag ska göra med allt. Men finns det hemma så kommer det bli något av det. Jag gillar inte att slänga mat.

Just nu är jag fylld av motivation och inspiration,  supertaggad på att äta mer vego tack vare två böcker som jag lyckats ägna mig åt när jag varit hemma och vabbat.

Vi får se vad det kan bli!

Plötslig är det vår!

Vänta nu! Man kan ju kanske cykla utomhus faktiskt.

Vad fort det gick. En veckan iskall kyla och snöflingor och nästa … barmark och värmande sol. Jag tror minsann att det är en bra bit över +10 grader ute, plötsligt.

Den här helgen hängde jag inte med, dessutom var jag fokuserat inställd på att köra långpass på trainern och har jag gjort en plan så vill jag stenhårt hålla mig till den.

Lördagen började med simning 08:00 i simhallen. Målet att öka distansen sedan senaste passet och hålla god och glad känsla. Det gick fin fint.

Hem, äta en andra frukost och lösa av Roger som gav sig ut på mountain bike tur. Lera och grusvägar.

Sedan var det min tur att fixa det inplanerade långpasset på trainern. Jag siktade på 3 timmar, det landade på 2,5. Satan i gatan vad mentalt tufft det är och vad trött, svettig och sur jag blev. Visserligen nöjd efter dusch och något att äta … harkel … så kanske en bättre energiplan nästa gång.

Jag såg till att dricka, äta, få i mig salt och tidig sänggång för att klara helgens utmaning 2. Drygt 20 km löpning med trevligt sällskap i Brottby. 20 km, eller snarare 23 som det blev ,är nästan 100% längre än vad jag sprungit under vintern men vi höll lugnt, lugnt tempo, dryga 6:00 så det kändes superfint hela vägen.

9C009EB4-D0A5-4350-AB55-3B2318F57B20

Inget problem med energi eller dåligt humör och efteråt känns kroppen trött men inte sliten.

Helt perfekt.

Och vad härligt det känns med värmande sol, doften av jord, synen av barmark. Än så länge inte ett spår av grönska men det är bara en tidsfråga. Älskar att springa längs gärdesgårdar, tråna efter lantliga hus och trädgårdar, upptäcka mysiga gårdskaféer och bara snacka och ha trevligt.

3C28C88E-6399-4A10-9F93-22E5B64B9668

 

 

Back in the water: Äntligen får jag känna mig som en normal triathlet

Starta om – det är vad hela hösten handlat om. Sakta känner jag hur kraften rinner tillbaka. Träningsglädjen. Målmedvetenheten.

Det som varit omöjligt hela vintern blir plötsligt möjligt – morgonsimning. Av en slump ser jag i lördags att det finns en nybyggd pendlingsparkering alldeles intill simhallen. I kombination med en utvilad mer lösningsorienterad status i hjärnan så får jag idén att jag kanske skulle kunna ta bilen varje torsdag från och med nu nu, lämna bilen på parkeringen, morgonsimma och ändå vara på plats på jobbet inom rimlig tid.

Jag jublar.

Jag är ett geni!

Varför har jag sett morgonsimmet som en helt omöjlig nöt att knäcka?

I går testade jag konceptet för att se om det skulle hålla. Pirrig i magen klev jag upp ungefär den samma tid som jag alltid brukar göra. Jag gjorde kaffe, kokade två ägg och bredde en dubbelmacka och packade allt i en påse. En mössa över morgonfrillan och sedan ut i den gryende morgonen. Härligt – ljust kl 06:00.

A4518435-6E1E-45B0-BD4F-F446453B6CD5

Allt fungerade utmärkt.

Det faktum att farten i vattnet är helt obefintlig försökte jag lämna därhän och njöt bara av att jag faktiskt vet vad jag pysslar med.

Jag kan simma.

Jag är inte rädd.

Tekniken kändes helt ok. Styrkan känns mer balanserad efter vinters gymträning. Vänster arm orkar fullfölja draget även efter 30 min sim.

Jag ska bara ta det lugnt och metodiskt. Bygga på från där jag står nu och ta en date med simcoachen Anna Rosén. Som en lyxgrej, som en vitamininjekteion i simmet och för att be henne lära mig att stäcka ut och rotera rätt i vattnet. Jag märker att där i just den grejen har jag mycket fart att hämta. Upptäckte det sent förra sommaren och kapade min vanliga openwaterrunda på 1700 m med typ 5 minuter. Galet.

Lära mig att sträcka ut och rotera blir målet med årets simning.

Konsten att vänja sig vid ”the fear factor”

Skräckfyllda nätter. Gelémjuka ben. En mage i uppror. Tårar som är nära att trilla.

Jag ler inombords när jag tänker på alla starka känslor jag har upplevt under mina fem år som triathlet. Glädjen är absolut störst men ”the fear factor” är den som skapar flest minnen att skratta åt och även största stolthet.

Att utmana sig själv och sträcka sig efter det omöjliga och sedan lyckas – inget smakar så sött som just det.

IMG_1134

Jag tänker på nätterna innan min första Ironman. Så oroligt har jag aldrig sovit i hela mitt liv. Jag var fullkomligt sjöblöt av svett, drömde mardrömmar från …. och kastade mig fram och tillbaka i sängen. Natten  innan race hade jag accepterat att nu var det dags jag sov djupt och hårt och vaknande beslutsam. This is it.

Är lite ironman-nostalgisk just nu. Jag är ju inte anmäld till det fantastiska Kalmarloppet i år. Målet är att trigga ett större sug och lust och återhämta mig efter ett tufft 2017. Det är lite tomt. Men jag ångrar inte beslutet.

Än så länge är jag anmäld till två lopp i år: LED – Loftahammar Enduarnce day och Ångaloppet familj. Jag och Edith ska tävla vårt första lopp tillsammans. Kommer hon vara yngst på banan?

Ett baby step i taget

Hela vintern har jag haft samma mantra i huvudet. Små, små steg framåt blir tillsammans en stor förändring.

Jag har backat tillbaka och tagit ett stort grepp om gammal visdom och jag tror det funkar. Kontinuitet och uthållighet bygger en stark grund.

9F697A63-1A14-465F-B8EF-3D12E8AF8D7F
Träna med barnen ger liksom en känsla av att ha lyckats. Jag var helt orörlig när jag var 18. Älskar att se hur Olivia njuter av att vara aktiv.?

Jag tränar styrka varje lunch. Nästan. Varje dag, 30-45 min beroende på vilken arbetsbelastning jag har. Jag märker att det gör att jag övertid hinner ta mig an de flesta muskelgrupper och övningar som jag vill få gjorde. Benböj, marklyft, vadpress, höftpress och plankövningar är själva basen. Sedan bygger jag på med rygg, utfallssteg, övningar som inkluderar att bålen aktiveras. I sista hand blir det lite axlar och triceps.  Onsdagar är vikt för yoga.

Har jag nämnt att jag faktiskt har yogat regelbundet en gång i veckan sedan … är det ett år?

Små baby step blir plötsligt ett helt år av yoga och jag börjar gilla det. Jag känner hur välgörande det är att sakta ned, känna in, lyssna på kroppen och hitta var obalanserna finns.

Och den finns där. Min vänstra sida är helt tjorvig ibland. Oflexibel och mycket svagare. Är det någon som känner igen sig?

Styrketräningen under vintern har jag genomfört trots ganska kraftig olust. Men jag har masat mig iväg. Inte stressat, gjort det som ska göras. Ibland har jag belönat mig själv genom att låta löpningen kapa passet.

Sakteliga har glädjen smugit sig in i rutinen.

Jag måste skratta lite åt mig själv att jag har blivit en sådan stofil att jag älskar rutiner. Vanans makt vänder det trista till en skön rutin under dagen.

Jag lämnar redaktionen, kliver ut genom dörren och in på Sats. Här kan jag släppa alla tankar och bara låta kroppen styra. Jag brukar andas djupt när jag tar av mig skorna och lugnt och metodiskt byter jag om till träningskläder.

Att ha en Edith 2,5 år hemma gör det onekligen mer utmanande att få till all träning. I bland händer det att jag klär henne i pyjamas, vi borstar tänder och väljer ut kvällens mjukisdjur och sedan packar jag ned min tjej i varma åkpåsen i vagnen. I går blev det just en sådan tur. Strax före 20:00. Minusgrader ute. Kolsvart och isigt.

831A734B-5E09-4E75-8438-F3EE78434DD7

Den första kilometern är kall och oinbjudande sedan vänder det. Edith ligger och kikar på gatljus och bilar i vagnen. Vi pratar lite men ganska snabbt så faller vi in i tystnad. Pulsen stiger av motståndet som vagnen ger men kvällen är min bästa tid på dygnet.Jag fick in en grym skön känsla med mycket driv även uppför i backarna. 8 km i varierande tempo 5:00-6:00. Och Edith somnade gott.

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.