Helena Nimbratt

My triathlon stories

Det drar ihop sig till race – bästa känslan

Sista anmälningsdagen – då köpte jag min startplats. Utan någon som helst tvekan. Det ska bli jättekul att vara med i Vansbro triathlon igen och jag inser nu att jag älskar känslan när det drar ihop sig mot race, nu när jag inte är helt upptagen av en liten bebis som behöver 100 procent av min tid.

Förra året startade jag utan att ha förberett mig mentalt för fem öre. Jag ska försöka göra annorlunda i år. Jag har redan läst race PM:et. jag har börjat fundera på om jag behöver köpa någon ny utrustning. Imorgon ska jag lämna in min cykel på service, det är mest en mental grej efter att jag gick omkull med cykeln förra året. Det hanns inte med innan Kalmar och så cyklade jag med växlar som var lite knepiga att få i, ett styre som var felinställt … och lite sånt men det gick ju det också.

249D3D0D-5CF3-4A24-9A93-4EDAACFBCA93

Jag har en ny race suit från Airofin Athletic som jag ännu inte alls nämn här på bloggen. Det blir mer om det märket och samarbetet snart. Jag blev kontaktad av en brittisk kille som heter Harry och som äger och grundat märket. Han verkar allra mest brinna för att skapa ett community och bjöd in till att bli en del av Team Airofin. Han är en sådan eldsjäl och verkar sjukt sympatisk och jag är helt kär i dräkten. Kan det vara så här bekvämt att tävla? Den är som ett andra skinn, väldigt tunn men samtidigt känns den välsydd och hållbar. Inget som trycker på magen, inget som glipar, allt bara sitter där utan att det märks. Cykelkläderna känns superproffsiga. Jag har aldrig haft så här fina kläder.

Jag har fram till nu kört tvådelat men hela tiden varit missnöjd med att toppen åker upp, jag drar och drar för att inte visa magen. kanske beror på att den här typen av kläder inte alla är tillåtande om man har en smula vadd runt höfterna. Det kan ju gå lite upp och ner var i månaden man befinner sig som kvinna.

E67EBBE8-28D6-4774-B612-BD1F6B9036EA

Och jag känner mig så snygg i denna dräkt. I går testade jag att cykla i den för att följa regeln – ingen ny utrustning på tävling.

Lite skav mellan låren eftersom trikläder har mindre padding, men det är bara att hacka i sig. Klockren och snabb.

Och snabbt cyklade jag.

Höll ca 30 km/h i snitt. Kanske lite under men med så knasigt god känsla. Har nog aldrig känt så här …. (tänk om jag hade tränat lite mer )…

BC729F28-CD22-4390-B2D8-5AFC5F6E1868

Jag har energi i kroppen som jag inte känt … alls faktiskt. När jag började med denna sport hade jag en otroligt pressad tid yrkesmässigt, kaos, panik och otroligt mycket press och dålig struktur på mitt jobbande (som var mitt eget fel). Jag var verkligen i stressträsket och vaknade kring 04:00 på nätterna och huvudet drog igång. Kroppen kändes ofta som bly när jag var ute och sprang. Men det var jag van vid. Det var vardag för mig.

Jag hade precis fått ordning på sömnen när Edith kom … och ja ni har hört mitt tjatande, men det har verkligen lönat sig att ta tag i detta problem. Nu har nog bebishormonerna gått ur kroppen så jag sover mycket hårdare och vaknar på ett annat läge. Förmodligen får kroppen bättre möjlighet att lagra in glycogen och det känns. Jag är fulladdad när jag tränar på ett annat sätt.

Underbar känsla.

Underbar känsla på cykeln. När det inte känns måttligt ansträngande  att cykla 80 km så går tiden ganska fort. Kring 70 km började jag bli trött och lite seg men energiintaget var inte på topp så det var naturligt. Kunder ändå pressa upp farten. Och jag njöt.

Kl 18:00 en solig lördag i Sverige – ALLA är hemma och grillar. Och jag får ha vägarna för mig själv.

Bergtagen och full av simlycka

Huvudstabadet ligger bara 4 minuter med tunnelbanan från mitt jobb. Huvudstabadet har en 50-metersbassäng utomhus vid vattnet. Huvudstabadet kanske inte är toppmodernt men ger en möjlighet till bassängsim ute i solen och chans på egen bana! Lyx!

7A74DFF1-8A78-4BA3-9433-8E22B2466D37

Tibblebadet i Täby är helt förfärligt på flera sätt. Framförallt alltid knökfullt och med personal som inte tar någon som helst ansvar för att styra upp simmandet och badandet så att det funkar på bästa sätt för alla betalande besökare och medlemmar. Roger betalar ett familjemedlemskap varje månad, vi lägger massor med pengar på att få simma som vi älskar men det är ofta fel avvägt mellan motionssim och snabbsim. Inte sällan är det 10-12 personer som crawlar i 1 bana och 4 äldre damer som simmar lugnt och fint och har 2-3 banor.

Nog om det.

Veckans satsning på lunchsim i Huvudstabadet blev ett fantastiskt lyckat drag. Istället för att gå upp tidigt och dra direkt till simmat så gick jag upp tidigt för att ha 2 timmars lunch. Smart eller hur?!

07:00 var jag på jobbet. Kunde jobba ostört och effektivt och vid 12:00 pep jag iväg med Ironman-ryggan slängd över axeln, ner i tunnelbanan och var på plats på under 15 min. Tjohoo vilken grej!

Lite kyligt i luften men desto bättre, lugnt och fint vid badet. 3 snabbanor 1 helt ledig!

Lyckorus! Wow vad härligt!

Jag var bara tvungen att dokumentera trots att huden var helt knottrig av vindarna och svala luften och sedan ned i vattnet och iväg.

Andningen var lite problematisk och jag insåg att jag mentalt fortfarande var på jobbet. Adrenalin efter effektiva timmar. Släpp allt, Andas. Känn vattnet, se solen under ytan.

Jag simmar så mycket bättre när jag slipper våtdräkten. Vattnet mot huden, hela kroppen vid ytan, starka tag. Jag fokuserade på armtagen och att få till lite kick. Det är det som brukar krävas för att jag ska simma hyfsat. Catchen på plats vid varje stroke. Ibland glömmer jag vänsterarmen och den lever sitt eget liv. Det gäller att tvinga hjärnan att hålla reda på alla kroppens delar, de olika rörelserna som sker diagonalt genom kroppen. Det gäller att inte ge sig och så ned med huvudet, sippa luft nära ytan. Fokus, fokus. Ta tag i vattnet.

2000 m och totalt uppslukad av stunden. Mindfulness när den är som bäst. Först när jag kom upp ur vattnet och skalade av mig badräkten och såg i spegeln att solen tagit på ryggen genom ytan så undrade jag: ”hur länge låg jag i egentligen”? ”Vad är det för dag?”

5F1E6853-8C0D-4F39-B936-AA1905CE8C3B

– Jösses det är ju arbetsdag! Kl är 13:30 och jag har simmat på tok för länge.

Men jag hann tillbaka till jobbet i tid och till mötet kl 14:00. Dyblöt i håret slank jag in i konferensrummet, högg girigt fikat som stod framdukat och som fick funka som kompensation för  den missade lunchen jag tänkt köpa på väg tillbaka.

Rusig av lycka, lite yrvaken känsla och rätt slut på energi.

Det här gör jag om nästa vecka.

Årets första långpass på cykeln

Äntligen var det dags. Jag snodde en lucka mellan studentfirande och 3-årskalas och cyklade årets första långpass – 8 mil.

971C4D0B-BFB1-47D8-833D-C663D5115318

Det enda sättet var att kapa tiden och bara ge sig ut med resultatet att jag stod 1 timme innan gästerna till Ediths kalas skulle komma och blåste ballonger, panikdukade och i all hast försökte få kalaset att se någorlunda förberett ut. Det hela räddades av att jag hade hembakade bullar och handrullade chokladbollar att bjuda på, en skål jordgubbar sätter kalaskänslan och toppa det med lite servetter och tutor så funkar det faktiskt riktigt bra.

Jag preppade takterassen med en stor lekmatta, ett lektält och en back med lego och sedan in i duschen. Man kan säga att de som känner mig är vana att bli mottagna av en värdinna som är dyblöt och håller mascaran i handen ….

Cyklingen var helt nödvändig. Jag håller bestämt fast vid planen att köra Vansbro triathlon första helgen i juli. Kan ju vara bra att ha cyklat ett långpass i alla fall. Förhoppningsvis tre …

Mest bekymrad är jag över simningen. Jag har väldigt lite uthållighet i simmet just nu och det går låååångsamt.

Försöker bara låta det vara som det är. Jag känner mig samtidigt starkare än på väldig länge så jag är på väg mot något som kan bli riktigt bra framöver. Och det ser jag framemot. Jag tränar det jag hinner. Vilar bra mellan. Är mycket mer noga med kosten. Ökar långsamt för att hålla alla skador långt borta. Försöker bara vara så klok jag bara kan och inte stressas av alla prestationer, resultat, träningspass osv osv som blixtrar förbi i sociala medier.

Känslan på cykeln bekräftade att jag är på rätt väg. Ganska skönt att ha lite grund innan det där första långpasset körs. Jag hade en bar och en gel som energi under hela turen. Snittade 28-29 km/h, stabilt, stark känsla och jag börjar bli mer avslappnad igen på cykeln.

Jag var supernöjd!

På jakt efter nya vägar

Jag fortsätter att terapicykla. Glädje och ett bra avslut på varje pass är viktigare än distans och fart. Igår testade jag lite nya ocyklade vägar i jakt på trivsel och njutning. Det blev fullträff.

A70EE3C4-EEEF-42DF-A93E-8CF574548B64

Det finns mängder av småvägar mellan Täby och Norrtälje men jag har både haft fokus på att träna fart och varit för obekant med området för att ha koll på vart guldkornen ligger. Men den här gången bestämde jag mig för att testa nytt och se vart vägarna bar och jag upptäckte fantastisk landsbygd, fina hus, gårdar, fält och luften var tjock av kogödsel. Toppa detta med den otroliga frodighet och växtkraft vi har just nu så blir det helt ljuvligt.

6A674F01-39CE-499C-A722-888DB435FCF9

Jag cyklade inte fort, osäker på vad som väntade bakom skarpa kurvor och branta backar, men det blev en fullträff ändå. Slutet blev dock lite hastigt.

F3EC9F0F-4090-4B20-A65E-2741616FF93D

Ett oväder döck plötsligt upp och satte stopp för turen. det låg mer norrut än var jag befann mig men när jag tog en avstickare mot Vallentuna och svängde ut på en väg som gick genom ett par åkrar så möttes jag av stark vind och luften var full av spänning. Jord virvlade från fälten, kottar flög från träden och i skogen bakom mig hörde jag hur grenar knäcktes och träden böjde sig.

Jösses vilken domedagskänsla.

D640FFEB-85C1-4CC6-9045-03B2A1736D7D

Jag vände och cyklade det snabbaste jag kunde tillbaka och fick hålla i cykeln ordentligt för att inte bli omkullkastad. Jag vet inte vad jag tänkte men jag hoppades att det var något lokalt som uppstått av värmen och att det kanske var lugnare på vägen hemåt som ligger mellan träd.

Men vinden kom ikapp, såklart, och med sådan kraft att jag bestämde mig för att ringa Roger. Han var redan påväg. Hemma vräkte det ned, det åskade och blixtrade berättade han lite stressat i telefonen. Just då klövs himlen av en blixt så då var det ingen snack. Jag bestämde mig för att stå i närheten av träd men inte under. Hur tänker man där? Och jag såg ett hus som jag rent hypotetiskt skulle kunna ta skydd i om något extremt skulle hända. Efter den här medelhavsvärmen så tänkte jag att vad som helst kan hända.

Men allt gick bra. Det regnade och solen sken. Det värsta ovädret drog åt ett annat håll men jag var nöjd med att bryta där.

Hemma blev det stor grillmiddag med Roger och familjens äldsta och minsta.

Godmorgon!! Redo för en ny dag

Jag vaknar till av ett ljud eller ljuset och är övertygad om att det är dags att stiga upp. 05:15, lite tidigt än men … lika snabbt som jag vaknat får jag en stark lust att ge mig ut i morgonsolen. Den lockar bakom rullgardinen. Blixtsnabbt bestämmer jag mig och kliver upp. Tyst, tyst grabbar jag dagens jobb-out fit och smyger ut ur sovrummet, njuter av åsynen av Edith som sparkat av sig täcket och ligger som en groda i sin säng.

10 minuter senare tassar jag iväg längs gatan och tar sikte mot Rönningesjön. Jag längtar efter att få sträcka ut blicken över sjön och njuta av morgonens storhet.

Jag blir inte besviken. Sjön ligger spegelblank. Dimman dansar på ytan. Det är tyst, tyst. Älskar att vara uppe när alla andra sover.

Väl hemma smakar frukosten ljuvligt.

Nu kör vi en ny dag!!

5C688A68-07E6-4B84-A59A-C11DE1837D0D

C557DB78-9C32-476B-BD42-A5BF0D987588

 

Inspiration och löpning på Österlen

Det var ett tag sedan jag kände mig beslutsam över att köra ett lopp. Beslutsamhet och lust är viktiga ingredienser om man ska lyckas nå ett tufft uppsatt mål. När beslutsamheten inte riktigt infinner sig då drar man ut på det där med anmälan …. Hittills i år är jag endast anmäld till 1 lopp: Loftahammar Endurance day. Där tvekade jag inte en sekund men Vansbro triathlon, Idre fjällmarathon, än så länge har jag inte köpt någon startplats.

Men en startplats till Österlen marathon i november kommer det att bli om loppet blir av.

Jag var i Skåne och i mitt älskade Kivik i helgen. Jag sprang som vanligt min standard-älsklings-runda förbi Kiviks musteri, upp på Stenshuvud från den norra sidan och sedan ner igen och hem upp över Svinaberga. När jag stod där uppe på huvudet och njöt av utsikten och fascinerades över att stranden där nedanför skulle kunna vara vilken strand som helst i ett exotiskt land så slog det mig: Jag vill springa Österlen marathon igen. Ett litet lopp i mörker med pannlampa och reflexvästar. Jag sprang det 2014 tillsammans med Roger. Jag hade precis fått veta att vi väntade Edith. Vi tog en bit i taget. Stannade dryga 10 min efter halvmaran och kände om vi skulle fortsätta och det gjorde vi. Vi sprang genom ett beckmörkt Österlen och hörde havet utan att kunna se det. I övrigt var det tyst, ingen publik men så då och då passerade vi byar med tända marschaller och eldkorgar. Österlen lyser – en höstfestival på den absolut bästa platsen jag vet.

Ett perfekt mål för sommaren och höstens löpning!

C3B88B42-BBBD-4A6B-B2F8-8EA078037A00

E4230CC9-05D2-4B10-A7E2-697066A2D053

1DC59F20-1582-43F9-8046-617DF60BD263

Min träning just nu i bilder

Älskade underbara helvetiska maj. Födelsedagar, jobbaktiviteter, student, fler födelsedagar, allt fix i trädgård, träning … det är underbart men så attans fullt schema att man baxnar. Jag har lärt mig efter år av stressiga perioder att bara andas, ta en sak i taget, göra listor få överblick och en känsla av kontroll och beta av.

Ett effektivt sätt att blogga är ju att visa lite bilder! 😀 Det här har jag gjort sedan sist.

En härlig swimrunpremiär med Enebyberggänget. Simningen gick uselt och jag kom efter men ... det man inte sätter in på kontot ...
En härlig swimrunpremiär med Enebyberggänget. Simningen gick uselt och jag kom efter men … det man inte sätter in på kontot …

 

Rogers födelsedag firade vi genom att alla sprang ett lokalt millopp. Helt överraskade av värmen men kul! 5:30 tempo. Edith var med!
Rogers födelsedag firade vi genom att alla sprang ett lokalt millopp. Helt överraskade av värmen men kul! 5:30 tempo. Edith var med!
Sen cykelpremiär men jag har ju inga 18 mil jag måste träna inför. Känns uppbyggande och knasigt att bara cykla 4-5 mil.
Sen cykelpremiär men jag har ju inga 18 mil jag måste träna inför. Känns uppbyggande och knasigt att bara cykla 4-5 mil.
8903BDF9-F9FE-493B-A2B6-A3576128E743
Sim och picknick – bästa kombon!
En fin tradition och för 4:e året kommer Kicki från Narvik för att köra Utö Swimrun. Vi laddar kvällen innan med sim...
En fin tradition och för 4:e året kommer Kicki från Narvik för att köra Utö Swimrun. Vi laddar kvällen innan med sim…
... och picknick.
… och picknick.
Jobbar med min vegomat! Det går framåt.
Jobbar med min vegomat! Det går framåt.
Kalas!
Kalas!
Gårdagens cykelpass! 50 km innan mörkret föll.
Gårdagens cykelpass! 50 km innan mörkret föll.

Kvällstusingar med mycket energi

Jag har länge längtat efter att lägga in lite intervaller i min utomhuslöpning. Men av någon anledning så har det inte passat i schemat. Jag har sprungit med vagn, i skogen eller varit för sliten efter ett tungt benpass eller liknande.

_MG_0616

I går kväll klaffade allt, äntligen.

Det var visserligen sent, med risk för att störa nattsömnen men jag vet också hur mycket jag älskar att träna just sent på kvällen. Jag är full av energi, känner mig alltid råstark och får till de spetsigaste hornen i pannan om klockan passerat 21.

I mina yngre dagar så presterade jag alltid de bästa texterna framåt midnatt. Det är min produktivaste tid på dygnet som jag numera alltid spenderar på kudden.

Planen var enkel: den vanliga rundan runt Rönningesjön, 2 km uppvärmning och sedan 8 x 1000 m i minst 5:00-tempo. Jag sprang på känsla men sneglade på klockan efter varje intervall. Jag vår lite otålig när jag vilade och tyckte det kändes fuskigt att stå och återhämta sig men jösses vilket genialt upplägg detta är. Så roligt! Vilken glädje att få uppleva lite fart. Vilken känsla att återhämta och springa starkt och med god teknik om och om igen.

De första två intervallerna låg jag en bra bit under 5:00, sedan kom rundans mördarbacke och jag drog på mig syra och landade på strax långsammare än 5:00-tempo. Terrängen gjorde sitt men jag avslutade starkt och medeltempot, inklusive uppvärmningens landade på 5:06.

Jag kvittrade och var glad som en lärka när jag klev in innanför dörren hemma.

Långlöpning i djupa skogar

I går ville jag verkligen ge mig ut på en riktig trailrunda. Två saker talade för att det inte skulle bli så som jag tänk : Klass 2 varning för höga vattenflöden och en helt slutkörd kropp efter all slyröjning.

Man kan ju alltid testa och man kan ju alltid ta det lugnt, blev min strategi. Benen var som stockar. Bröstmuskler och rygg ömma av träningsvärk. Jag gav mig av mot en av Friluftsfrämjandet uppmärkta leder mot grannberget Tyrsberget som jag spanat in under vintern. Först nedför vägen en liten bit och sedan tvärs över ett par fäbodtomter och sedan bar det nedför berget på en väl utmärkt led som inte såg ut att blivit vandrad på på många, många år.

2DBA647F-14D8-4674-9D65-201B8F9213BE

7F296B50-A552-4700-B60E-9DA0FE35A014

Den mörkgröna mossan låg som en heltäckningsmatta över leden. Tjock, blöt och orörd. Magiskt vackert.

9555BCA0-8B01-4A6E-BE1E-68AFBF11DAF2

Respekt för skogarna.

Iskallt vatten in i skorna. Men det gjorde inget. Som vanligt har jag ullstrumporna på. Fötterna höll sig varma.

Nedför, nedför, spindelnät i ansiktet tystnad som bara går att hitta i urskogar och så tog det stopp. En myr bredde ut sig framför mig. Jag beslöt mig för att inte testa att korsa den. Inte en dag när vattnet är extra högt.

Ja vände och tuggade mig uppför berget igen.

Det blev sedan en fin tur till grannberget längs grusvägar med många stopp för foto. Jag drack vatten, jag åt en bar. Jag stod och lyssnade på smältvattnet som brusade fram.

Ser framemot att ta samma tur men med lite mer krafter kvar i kroppen nästa gång.

00EC49CF-B196-4B45-8CD6-7789E2CCD382

0831AE9E-875D-4785-8784-B3BB464B977D

Rent och skärt kroppsarbete

I fädernas spår på fäbodvallen har jag idag jobbat med kroppen så den tillsut knappt fungerade. Jag blev som en sengångare innan den  sena middagen stod på bordet och det känns som att det är en vecka sedan vi vaknade i morse. Vilken lång och fantastisk dag! Äntligen användarna vi ironmankrafterna till något vettigt.

Jag har röjt sly – helt maniskt. Vill inte sluta. Kan inte sluta. Det är sååååå mycket sly kvar att röja.

C5443CFE-B38F-43AA-B750-E557289E29F1

Hjälp! vad har vi gett oss in på???

Stora delar av familjen har faktiskt röjt sly här på Handbacken idag. Edith med en liten sekatör. Hon klippte och klippte och klippte. Tim med en trädbeskärningssax, eller vad det heter, Roger med röjsåg och motorsåg och jag släpade, släpade. krattade, spettade, släpade, finklippte och  det är ändå sååå mycket kvar att ta hand om.

0C039DE2-5300-4481-8B7D-B996958DEB14

Vi har köpt en fäbod som står på en skogstomt, obruten skogstomt, som inte skötts om särskilt mycket alls på säker 30 år. Det är ren och skär vildmark runt huset. Charmigt på många sätt men också ganska ojämnt att gå på. Slyn vill vi bli av med för att öppna upp och få vinden att agera myggjagare.

Det blir så mycket härligare men vi hittar en massa bråte, tegelpannor, gamla slyhögar, stubbar och jox. Vi får ta en liten bit av tomten i anspråk per år och jobba oss mot gränserna helt enkelt. Nu gör vi plats för en bastu, ny vedbod och förråd och toalett/torrdass.

Det är fantastiskt härligtatt få jobba med kroppen. Vi har haft sol, Roger har cyklat lite mountainbike men jag bestämde mig för att slyröjning från 09:00- 19-100 fick räcka som fysisk aktivitet.

Nu blir det återhämtning framför brasan och löptur efter frukost.

Nyvaken – i flanellpyjamasen som min mamma köpte till mig i julklapp senaste julen. Gillar inte pyjamas, men den här använder jag och tänker på henne. Passar i fäboden.
Nyvaken – i flanellpyjamasen som min mamma köpte till mig i julklapp senaste julen. Gillar inte pyjamas, men den här använder jag och tänker på henne. Passar i fäboden.

 

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.