Helena Nimbratt

My triathlon stories

Kvällstusingar med mycket energi

Jag har länge längtat efter att lägga in lite intervaller i min utomhuslöpning. Men av någon anledning så har det inte passat i schemat. Jag har sprungit med vagn, i skogen eller varit för sliten efter ett tungt benpass eller liknande.

_MG_0616

I går kväll klaffade allt, äntligen.

Det var visserligen sent, med risk för att störa nattsömnen men jag vet också hur mycket jag älskar att träna just sent på kvällen. Jag är full av energi, känner mig alltid råstark och får till de spetsigaste hornen i pannan om klockan passerat 21.

I mina yngre dagar så presterade jag alltid de bästa texterna framåt midnatt. Det är min produktivaste tid på dygnet som jag numera alltid spenderar på kudden.

Planen var enkel: den vanliga rundan runt Rönningesjön, 2 km uppvärmning och sedan 8 x 1000 m i minst 5:00-tempo. Jag sprang på känsla men sneglade på klockan efter varje intervall. Jag vår lite otålig när jag vilade och tyckte det kändes fuskigt att stå och återhämta sig men jösses vilket genialt upplägg detta är. Så roligt! Vilken glädje att få uppleva lite fart. Vilken känsla att återhämta och springa starkt och med god teknik om och om igen.

De första två intervallerna låg jag en bra bit under 5:00, sedan kom rundans mördarbacke och jag drog på mig syra och landade på strax långsammare än 5:00-tempo. Terrängen gjorde sitt men jag avslutade starkt och medeltempot, inklusive uppvärmningens landade på 5:06.

Jag kvittrade och var glad som en lärka när jag klev in innanför dörren hemma.

Långlöpning i djupa skogar

I går ville jag verkligen ge mig ut på en riktig trailrunda. Två saker talade för att det inte skulle bli så som jag tänk : Klass 2 varning för höga vattenflöden och en helt slutkörd kropp efter all slyröjning.

Man kan ju alltid testa och man kan ju alltid ta det lugnt, blev min strategi. Benen var som stockar. Bröstmuskler och rygg ömma av träningsvärk. Jag gav mig av mot en av Friluftsfrämjandet uppmärkta leder mot grannberget Tyrsberget som jag spanat in under vintern. Först nedför vägen en liten bit och sedan tvärs över ett par fäbodtomter och sedan bar det nedför berget på en väl utmärkt led som inte såg ut att blivit vandrad på på många, många år.

2DBA647F-14D8-4674-9D65-201B8F9213BE

7F296B50-A552-4700-B60E-9DA0FE35A014

Den mörkgröna mossan låg som en heltäckningsmatta över leden. Tjock, blöt och orörd. Magiskt vackert.

9555BCA0-8B01-4A6E-BE1E-68AFBF11DAF2

Respekt för skogarna.

Iskallt vatten in i skorna. Men det gjorde inget. Som vanligt har jag ullstrumporna på. Fötterna höll sig varma.

Nedför, nedför, spindelnät i ansiktet tystnad som bara går att hitta i urskogar och så tog det stopp. En myr bredde ut sig framför mig. Jag beslöt mig för att inte testa att korsa den. Inte en dag när vattnet är extra högt.

Ja vände och tuggade mig uppför berget igen.

Det blev sedan en fin tur till grannberget längs grusvägar med många stopp för foto. Jag drack vatten, jag åt en bar. Jag stod och lyssnade på smältvattnet som brusade fram.

Ser framemot att ta samma tur men med lite mer krafter kvar i kroppen nästa gång.

00EC49CF-B196-4B45-8CD6-7789E2CCD382

0831AE9E-875D-4785-8784-B3BB464B977D

Rent och skärt kroppsarbete

I fädernas spår på fäbodvallen har jag idag jobbat med kroppen så den tillsut knappt fungerade. Jag blev som en sengångare innan den  sena middagen stod på bordet och det känns som att det är en vecka sedan vi vaknade i morse. Vilken lång och fantastisk dag! Äntligen användarna vi ironmankrafterna till något vettigt.

Jag har röjt sly – helt maniskt. Vill inte sluta. Kan inte sluta. Det är sååååå mycket sly kvar att röja.

C5443CFE-B38F-43AA-B750-E557289E29F1

Hjälp! vad har vi gett oss in på???

Stora delar av familjen har faktiskt röjt sly här på Handbacken idag. Edith med en liten sekatör. Hon klippte och klippte och klippte. Tim med en trädbeskärningssax, eller vad det heter, Roger med röjsåg och motorsåg och jag släpade, släpade. krattade, spettade, släpade, finklippte och  det är ändå sååå mycket kvar att ta hand om.

0C039DE2-5300-4481-8B7D-B996958DEB14

Vi har köpt en fäbod som står på en skogstomt, obruten skogstomt, som inte skötts om särskilt mycket alls på säker 30 år. Det är ren och skär vildmark runt huset. Charmigt på många sätt men också ganska ojämnt att gå på. Slyn vill vi bli av med för att öppna upp och få vinden att agera myggjagare.

Det blir så mycket härligare men vi hittar en massa bråte, tegelpannor, gamla slyhögar, stubbar och jox. Vi får ta en liten bit av tomten i anspråk per år och jobba oss mot gränserna helt enkelt. Nu gör vi plats för en bastu, ny vedbod och förråd och toalett/torrdass.

Det är fantastiskt härligtatt få jobba med kroppen. Vi har haft sol, Roger har cyklat lite mountainbike men jag bestämde mig för att slyröjning från 09:00- 19-100 fick räcka som fysisk aktivitet.

Nu blir det återhämtning framför brasan och löptur efter frukost.

Nyvaken – i flanellpyjamasen som min mamma köpte till mig i julklapp senaste julen. Gillar inte pyjamas, men den här använder jag och tänker på henne. Passar i fäboden.
Nyvaken – i flanellpyjamasen som min mamma köpte till mig i julklapp senaste julen. Gillar inte pyjamas, men den här använder jag och tänker på henne. Passar i fäboden.

 

Långhelg i fäboden

Fredagens inplanerade body pump-pass byttes mot lunch på en härlig nyöppnad fransk bistro nära mitt jobb. Så fransk att kockarna knappt kunde prata engelska och atmosfären var helt out standing. Helt perfekt för ett gäng journalister som skulle tacka av en kär kollega. Vi frossade i grillad kyckling, revbensspjäll med glaze och nötthack, morotslåda och en karaff vin!

27925B4C-2D02-40B5-A2F0-3AD9F90BD0DA

Galet härligt avbrott under dagen. Och långt ifrån de vanliga rutinerna och bättre prioriterat än den där body pumpen. Kände mig ganska trött hela veckan och tom på energi. Mycket hårt jobb och en smula dålig sömn.

Det ska vi råda bot på under kommande helg som vi streckar ut över 1:maj och får hela fyra dagar i Dalarna. I vår lilla koja – fäboden Handbacken på Lövberget som vi köpte i höstas.

Det var helt magiskt kul att äntligen få åka upp och se stugan och tomten utan snö. Vad finns det för möjligheter? Hur ska vi forma den här platsen på bästa sätt så det blir en återhämtningsplats vi ser framför oss.

5014C537-E20A-438E-A709-117CD613C479
Knasig veranda men man ska inte döma hunden efter håren.

Vi började med att bara vara ute, tog ned lite sly, krattade, snackade med gästvänliga grannar och eldade stugan varm.

En liten kvällspromenad på maten avslutade dagen och medan Roger nattade Edith så strosade jag bara runt kring huset och lyssnade på galet fågelkvitter och beundrade den vackra himlen som är helt upplyst av månen.

Imorgon ska vi se till att få bort mer sly och så ska vi hinna springa varsitt långpass.

Längtar!!!

Lyckoövning – tre fantastiska saker med min onsdag

Skriv ned tre bra saker om din dag, det är en sådan där klassisk lyckoövning som faktiskt funkar. Lycka, självkänlsa och välbefinnande i vardagen är lite som kondition – du måste träna kontinuerligt för att inte tappa.

Att påminna sig om allt gott som finns i livet är inte bortkastad tid. Jag gjorde det en period på allvar när jag hade det riktigt svårt att hitta ljusglimtar i tillvaron. En liten läderbok i fickformat låg vid min säng och fylldes till slut från pärm till pärm med saker att glädjas över, saker som pekade på allt som jag gjorde bra, att jag faktiskt är en toppenperson! Om ingen annan säger det så säg det själv.

Här är gårdagens lista:

1. Rusigt lunchstrosande med min fantastiska kollega Helena. Sol, fnitter och babbel.

Glädjen sprutar – ni ser ju!
Glädjen sprutar – ni ser ju!

– Kom ska jag visa dig en sak, sa Helena till mig när vi gick ur på lunchen. Det här är min oas. Hitt gick jag massor när jag bodde här på Kungsholmen.

Bara 100 meter från min arbetsplats så ligger en fantastiskt litet kolonilott område – som jag aldrig noterat. Helt ljuvligt med all spirande grönska och ur en batteridriven radio skvalade klassisk musik, så härligt att jag och Helena skrattade högt och var tvungna att ta en selfie.

Ibland måste man bara lyfta blicken och det finns fantastiska saker mitt framför näsan.

2. Sockerkaksbak på Ediths initiativ.

– Mamma jag vill baka en kaka med dig! Nu! deklamerade min bestämda Edith inte ens är tre år fyllda.

Vi har en tradition att hon står på en stol vid diskbänken och langar, häller i och rör vid behov. Sedan brukar hon få ett plötsligt behov att diska ….

Vi bakade en gyllengul sockerkaka på nyvärpta ägg från min kollegas gård i Värmland. Små näringsstinna rackare med knallgul gula. Ska det bli en kaka får man ta ett ägg extra men sedan smakar kakan så mycket mer än med vanliga massproducerade ägg. Det är en sådan stor skillnad.

Kakan åt vi rykande varm med lingondricka.

3. Kvällslöp och nattning runt Rönningesjön.

E7A441B7-8CAC-445A-86F9-0409C11A5A51

När kakan var äten och tänder borstade så stoppade jag en liten pyjamastjej ned i vagnens dunpåse med kudde och kanin. Knappt hann vi fram till sjön förrän hon sov. Jag jublade inombords! Äntligen är det vår. Äntligen kan man springa ute och det är ljust, ljummet, ljuvligt och sjön ligger inte längre stel och frusen. 10 km ren och skär lycka.

Rogers första ultra

I lördags sprang Roger sitt första ultra.

Vilken nervkittlande resa. Vilken dag! Och vad många modiga det finns numera som vågar ställa sig på startlinjen och springa 8, 16 eller 32 mil och springa i timmar!

Roger startade i  kategorin TEC50 miles, det vill säga 8 mil. Han tyckte att jag var en ofokuserad support när loppet började närma sig och jag tyckte kanske att han var en ofokuserad deltagare.

F1AACB9C-C59E-403E-9C50-0A7CAB8C8E9B

Det är en utmaning att kombinera småbarnslivet med ett starkt tävlingsfokus. Det är svårt att hitta tiden för att skärma av, fokusera inåt och ladda mentalt på rätt sätt.

Det upplevde jag i Kalmar när jag packade min race bags (med all utrustning som behövs under loppet) på bara 15 min, eller när jag klippte våtdräkt samma morgon innan mitt livs längsta swimrun.

Men det går ju! Ändå!

Starten var lagd till barmhärtiga 10:00 så det fanns tid för lugn frukost och en god natts sömn. Roger sov i eget sovrum för att inte bli störd av Edith. Han laddade med frukost bestående av det vitaste brödet och sedan åkte vi till starten som faktiskt bara ligger 10 minuter ifrån där vi bor.

Roger har följt loppet ända sedan det startade. Vi har varit och kikat på starten tex 2013. Han har varit och hejat fram deltagarna. Säkerligen med denna dag i bakhuvudet. (han har alltid förnekat intresse) Och nu var det dags. Roger höll ödmjukt låg profil. Lite avvaktande, spanandes på de andra deltagarna. Här snackar vi löparnördar de luxe. Härlig stämning. Vänligt. Taggat.

Underbart på alla sätt.

Starten gick och de tävlande rullade iväg. Ingen idé att hetsa eller att rusa i starten. Här snackar vi en lång dag och även natt för många.

D15F0593-6537-4118-8F97-9FB9E670B54B

Första varvet på 11 km om jag inte har fel, gick såklart smärtfritt. Jag och Edith hejade, sedan åkte vi hem, åt lunch och gav oss ut mot TEC-spåret löpandes med vagn.

Jag fick den lysande idén att springa en bit på banan mot löparna för att överraska Roger. Edith mös. Somnade efter en stund och så fick jag syn på Roger. Drygt 3 mil i kroppen. Han såg trött ut.

– Jösses, det är sjuka fem mil kvar, skrattade vi och konstaterade att det är bara att ta en bit i taget.

318647AD-1DA0-44FF-9589-C69713335AB5

Och det gjorde han, trots illamående och problem med energi intag. När han sedan i skymningen dök upp bland träden så sprang han på lätta ben in i mål. Så knasigt spännande det är med lopp. Det kan gå up och ner, jäkligt djupt och sedan ändå vända igen upp till en god känsla.

Grattis Roger! Det var spännande, och som vanligt utmattande, att följa dina utmaningar. Du gjorde ett grymt jobb. ( 8 mil kan jag inte ens snudda vid tanken att springa.

41951592-9469-4556-9E85-5404B0105757

(Jag var som vanligt helt slut, uttorkad och hade ätit för lite under dagen. Tufft att vara support)

01D3E9BA-4E1F-4463-8B52-C6C5DDACA716

Konsten att driva en levande blogg

Jag har inte bloggat så frekvent sedan Edith föddes. Och under de sista året, sedan jag började jobba har det blivit ännu mindre.

Alldeles nyligen var jag på jakt efter några nya bloggar att följa. Jag har ju en del gamla favoriter som jag alltid kikar in hos och har gjort sedan 2013 när jag började blogga: Malin som driver Trail och inspiration är en gammal god bloggvän som verkligen bidrog till att peppa igång mig som bloggare med alla trevliga kommentarer. Beatatjata likaså och Lina triathlet bidrog massor till min triathlonträning i början  med sin dåvarande blogg.

Vad trevligt det är med bloggar som lever och uppdateras ofta. Inte som min. Jag tänker att jag måste blogga mer, det är ju ändå så himla kul. Men det är konst att driva en levande och varierad blogg.

Jag letar just nu efter triathlonbloggar som lever och inspirerar. Någon som har tips eller hänger alla bara på Insta eller hur är det?

Igår hade vi lite trevligheter för oss på jobbet och jag hamnade ofrivilligt i en padle hall. Det är tydligen väldigt trendigt att spela padle, en slags kombo mellan squash och tennis. Lite mjukare regler, Bara att drämma till bollen liksom.

På slutet av 2-timmarspasset med lite teknikinstruktioner från en tränare så fick vi till och med till  lite spel.

Kul att testa något nytt.

padle

Därför är fredagen den 13: min lyckodag

Vi hade en dröm jag och Roger när vi träffades och under de första åren. Det handlar inte alls om något storslaget eller häftig resa eller äventyr, det handlade om att ha en gemensam vardag.

Nykära. Ute Stockholmsnatten. Det var innan träningen blev vårt huvudsyssla.
Nykära. Ute i Stockholmsnatten. Det var innan träningen blev vårt huvudsyssla.

Först trodde vi inte det var möjligt, så som livet såg ut då med barn på varsin sida om Stockholm. Men så klarnade plötsligt dimman, barnen växte och vi såg en möjlighet att slippa säga hej då till varandra, slippa somna i varsin dubbelsäng med hela Sveriges huvudstad mellan oss.

Nu har vi haft vardag tillsammans i snart tre år! Lika länge som vi har varit föräldrar till Edith. Jobb, träning, matlagning, städ, fix, planering, födelsedagar, nattvak, allt i en  enda evighetskarusell. Det stannar aldrig. I bland är jag jättetrött. Och jättelycklig. Vi har typ aldrig någonsin tid över i vårt familjeprojekt.

Jag tänker ofta på hur fantastisk den här vardagen är. Hur lyckligt lottade vi är. Vi har allt vi behöver. Vi har varandra. Vi har familjen. Edith så njutningsfull, så fin, så fantastisk i allt hon gör och hittar på. Ett mirakel på två ben. Älskar hur hon tänker, funderar, busar gömmer sig under täcket när hon vaknar på morgonen. Hon ligger där under och bubblar av skratt det första hon gör när hon vaknar. Då går det inte att tycka att en grå måndagsmorgon är trist och deppig.

Så fiffig uttänkt det där!

Samtidigt går det inte att ta något föregivet. Det är sånt man blir påmind om. Min mamma försvann ur mitt liv på bara tre månader. Hon var frisk och kom som vanligt med kylväskan med nybakad äppelpaj och vaniljsås och sedan, sedan låg hon i sin säng och vissnade så himla snabbt. Framför våra ögon. Och så var hon plötsligt borta.

En riktigt, riktig höjdpunkt i livet. Mitt första Vasalopp. Jag var sååååå lycklig över att ha klarat det och framförallt vara i mål och slippa skida en enda meter till.
En riktigt, riktig höjdpunkt i livet. Mitt första Vasalopp. Jag var sååååå lycklig över att ha klarat det och framförallt vara i mål och slippa skida en enda meter till.

Roger kanske tröttnar och dumpar mig. Det kanske händer något annat hemskt som kastar omkull vår tillvaro,

Vem vet vad som väntar bakom nästa krök?

Jag vet att livet går upp och ner. Det gäller att njuta när det är ljust och lätt och andas. Så jag njuter – av vardagen. Kokar min morgongröt, plockar fram dammsugaren för hundrade gången och kramar mina nära och kära.

Fredagen den 13:e då? Ja, det var helt enkelt den dagen 2012 som jag och Roger träffades första gången.

Min livskamrat och sedan i somras även Mr Nimbratt.
Min livskamrat och sedan i somras även Mr Nimbratt.

Friskare och gladare med vegetarisk mat?

Tänk dig en falukorv. Visserligen en korv i sällskap med ugnstekt äpple, lök och sedan ett fluffigt mos med en stor del broccoli.

Tänk dig sedan en tallrik med blandade bladgrönsaker, ruccola, magold, baby spenat, bondbönor, illröda pärltomater, strimlade rödbetor, morötter, rödlök och några kokta ägg och för att inte chocka kroppen helt, en lite portion pasta.

Båda de här måltiderna har jag ätit i veckan. När man jämför dem så har ju det första alternativet, som ändå inte är katastrofdåligt, ingen chans när det kommer till näringsämnen – mineraler och vitaminer.

Så varför är det då så himla svårt att komma igång med vegetarisk kost?

360C1673-C810-4D6C-9D24-19B15C5FDD8A

Vi pratar en hel del mat i vårt hem. I en bonusfamilj med 6 personer med lite olika vanor, smak och preferenser så blir det en del tyckande och diskussioner. Toppar man detta med att familjen numera består av fyra vuxna (mina två barn Simon och Olivia är 22 och 18)  träningsnördar … också med olika övertygelser och erfarenheter så blir det spännande. Men vi pratar mycket om att äta mer vegetariskt. Men landar ofta i kyckling, långkokt köttfärsås, kyckling igen och igen.

I går fyllde jag kundvagnen i en slags planlös frustration med alla superlivsmedel som snurrar i huvet på mig som jag någon gång läst om. Det blev till och med en lite påse färsk gurkmeja utan att jag vet exakt vad jag ska göra med allt. Men finns det hemma så kommer det bli något av det. Jag gillar inte att slänga mat.

Just nu är jag fylld av motivation och inspiration,  supertaggad på att äta mer vego tack vare två böcker som jag lyckats ägna mig åt när jag varit hemma och vabbat.

Vi får se vad det kan bli!

Plötslig är det vår!

Vänta nu! Man kan ju kanske cykla utomhus faktiskt.

Vad fort det gick. En veckan iskall kyla och snöflingor och nästa … barmark och värmande sol. Jag tror minsann att det är en bra bit över +10 grader ute, plötsligt.

Den här helgen hängde jag inte med, dessutom var jag fokuserat inställd på att köra långpass på trainern och har jag gjort en plan så vill jag stenhårt hålla mig till den.

Lördagen började med simning 08:00 i simhallen. Målet att öka distansen sedan senaste passet och hålla god och glad känsla. Det gick fin fint.

Hem, äta en andra frukost och lösa av Roger som gav sig ut på mountain bike tur. Lera och grusvägar.

Sedan var det min tur att fixa det inplanerade långpasset på trainern. Jag siktade på 3 timmar, det landade på 2,5. Satan i gatan vad mentalt tufft det är och vad trött, svettig och sur jag blev. Visserligen nöjd efter dusch och något att äta … harkel … så kanske en bättre energiplan nästa gång.

Jag såg till att dricka, äta, få i mig salt och tidig sänggång för att klara helgens utmaning 2. Drygt 20 km löpning med trevligt sällskap i Brottby. 20 km, eller snarare 23 som det blev ,är nästan 100% längre än vad jag sprungit under vintern men vi höll lugnt, lugnt tempo, dryga 6:00 så det kändes superfint hela vägen.

9C009EB4-D0A5-4350-AB55-3B2318F57B20

Inget problem med energi eller dåligt humör och efteråt känns kroppen trött men inte sliten.

Helt perfekt.

Och vad härligt det känns med värmande sol, doften av jord, synen av barmark. Än så länge inte ett spår av grönska men det är bara en tidsfråga. Älskar att springa längs gärdesgårdar, tråna efter lantliga hus och trädgårdar, upptäcka mysiga gårdskaféer och bara snacka och ha trevligt.

3C28C88E-6399-4A10-9F93-22E5B64B9668

 

 

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.