Helena Nimbratt

My triathlon stories

Kittar mig för årets swimrun race

I SAMARBETE MED BIKESTER.SE

Jag kikade in på Bikester.se och räknade med att hitta cykelprylar och kanske en ny snygg cykeltröja eller ett vätskesystem till min tempocykel. Istället fann jag ett välsorterat sortiment med bra triathlonprylar och exakt den utrustning jag önskat mig inför min nästa swimruntävling.

Spana in swimrunproffset!

LRG_DSC04287 kopia
The pull belt med insydd koppling till dolme och lina. Foto: Olivia Blomqvist Nimbratt

 

 

LRG_DSC04435 kopia
Foto: Olivia Blomqvist Nimbratt

Mitt i semestern och årets swimrunrace närmar sig. Led Loftamhammar Endurance Day går av stapeln om mindre än två veckor. Jag lovade mig själv förra året att ta ett rejält grepp om min tävlingsutrustning. 2017 satsade jag på att köpa en ny dräkt men körde med min hemmasnickrade dolme, gamla slitna paddlar och en lina som jag och Roger körde med 2014 under Amfibiemannen. Det var långt ifrån otptimalt. Dolmen rymde under simningen och gled ned under löpningen och paddlarnas stroppar lossnade. Helt förkastligt.

2014 och på den tiden när swimrun var en helt ny sport tävlade alla med hemmabyggen. Idag finns det produkter på marknaden som är speciellt utvecklade för den växande sporten och nu har jag skaffat mig ett helt kit med bälte, dolmar och lina till mig och Roger. Dessutom satsade jag på nya paddlar särskilt utvecklade för swimrun och inte vanliga paddlar anpassade för träning i bassäng.

Alla produkter är av märket Swimrunners.
Alla produkter är av märket Swimrunners. Foto: Olivia Blomqvist Nimbratt

Allt satt som en smäck och sent igår fick jag en helt magisk swimrunrunda där jag testade utrustningen. Tyvärr utan min partner dock men det var så stor skillnad medd de här prylarna så jag blev alldeles lycklig. Dolmen är betydligt lättare än den jag hade innan och paddlarn är mycket robustare, enklare att få på och av och sitter bekvämare på handen. Och bältet satt inte alls ivägen. Jag slapp en glidande dolme. Super!

LRG_DSC04357
Foto: Olivia Blomqvist Nimbratt

Och alltså den här sommaren … Vattnet är så ljuvligt att man aldrig vill gå upp. Kväll efter kväll ligger det spegelblankt och lockande. Solen blir så där magiskt röd. Naturupplevelsen är hundraprocentig. Jag hoppas att jag kommer hinna simma massor mer innan hösten är här.

Allt för triathlonatleten

 

Från racer till tempocykel

Det är ett naturlig steg, men utmanande. Att gå från att cykla på en vanlig damcykel till en racer krävde övning och att nu att börja cykla på en triathloncykel i tempoställning och lämna racern hemma, det är inte helt okomplicerat, mentalt.

När det gäller den här sporten så får jag verkligen inget gratis, nada! Jag får kämpa med allt!! Möjligen får jag lite extra fart gratis nu, tack vare en bättre och energisparande cykel, men det är också allt. Jag vill hemskt gärna cykla på en riktigt tricykel men jag tycker det är svårt. Jag har googlat för att försöka hitta tips på vad man ska tänka på men inte hittat någon som skrivit något användbart.

 

FullSizeRender

 

I går tog jag ett par vändor på en lugn landsväg nära hemmet. I dag cyklade jag knappt 60 km fram och tillbaka på en 10 km-sträcka med gles trafik för att helt enkelt känna efter, testa, trampa på, växla upp och ned, känna på cykeln i uppförsbacke och i nedförslut.

Spontant känns det som att Felt är väldigt känslig för minsta rörelse. Den reagerar direkt på minsta rörelse av styret, jag kommer snabbt iväg och bromsarna biter. Än så länge har jag varken upplevt att det varit jobbigt eller obekvämt att ligga i tempoställning. Visserligen sätter jag mig upp ganska ofta men jag har inte känt mig en ens en smula trött av positionen.

Det gäller att slappna av och inte spänna kroppen. Det märkte jag direkt. Högre fart och trampmotstånd stabiliserar. Jag älskar farten. Jag älskar det låga svischet av hjulen. Jag älskar känslan av att få ut mer kraft ur benen.

Däremot tycker jag det är så hemskt när en liten skåpbil ilsket gasar förbi, nära, nära, för att skrämmas, eller när jag hör stora tunga fordon närma sig bakom mig. Det här börjar bli en större grej gör mig under sista tiden. Kanske har jag blivit mer utsatt för skrämselpropaganda av ”jag-hatar-fjantiga-cyklister-bilförare” eller så är jag påverkad av att jag hör allt oftare om cykelolyckor.

Jag ställde klockan på 06:30 i morse för att komma ut så tidigt som möjligt, innan trafiken drar igång.

Övandet ger ialla fall resultat. I slutet av dagens pass så klarade jag mig fint i tuff motvind och kastvindar. Jag hann vänja mig vid att cykeln uppför sig mer nervöst och känsligt och jag njöt av att cykla ca 30 km/h med behaglig känsla.

 

IMG_4482

 

 

Felt kan vara min nya kärlek

I går var det en händelserik dag som avslutades med att jag köpte en egen cykel. En Felt B2, inte ny men väldigt fin!

Jag har pratat om det länge men har haft svårt att se att jag skulle prioritera ett sådant köp mitt i storfamiljens alla behov. Samtidigt är ju det här min hobby. Det är väl ingen vid det här laget som tvekar över mitt engagemang i triathlon men ändå. Jag har kämpat med barn och familj sedan jag var 21 år och att köpa en grej som enbart gynnar mig och inte barnen för massor av tusenlappar, det har jag aldrig gjort. Det har jag aldrig haft möjlighet till heller för den delen …

 

IMG_4913
Vid precis det här ögonblicket blir cykeln min!

 

Jag lät Roger övertala mig. Det gick ganska lätt. Övertygad blev jag när jag tog en provtur (i långklänning, bra tänkt!) och försiktigt la mig i tempoställning!

KLICK!!

Wow!

Det här kändes ju bra. Det kändes ungefär som; jag lägger mig här och vilar lite. Inte så vingligt som när jag testat tidigare. Storleken på cykeln var helt perfekt. Den här cykel passar mig! Det känns verkligen superkul. Det känns helt rätt att förhålla mig seriöst till mitt triathlonutövande även på den här fronten.

Jag är så förbannat duktig på att få till träningen. Dags att belöna mig själv. Jag har gjort mig förtjänt av en cykel.

När den sedan satt på taket på vår bil, då pirrade det i magen. Så lyxig känsla. Nu måste jag göra min Felt rättvisa och få till lite tryck i benen.

Förutom detta så bjöd dagen först på trevlig samvaro med bebisar och mammor på en skuggig altan med lunch och fika. Hur bra har vi det i det har landet som får möjlighet att umgås med våra små barn så här! Sedan blev det god middag tack vare den här Lina. Därefter en tur till  Rönningesjön där det rådde full aktivitet och vattnet höll hela 17 grader. Jag träffade Hanna och Tove som efterlyst simsällskap i Facebook-gruppen Triathlontjejer. Vi beslöt oss för att satsa på 1000 meter och tog sikte på en punkt på andra sidan sjön. Sedan simmade vi in i solnedgången ….

 

IMG_4910
Pyjamastjej och magisk kväll vid sjön.

 

IMG_4404

Ny våtdräkt

Som att simma med extra glid. Det var inte bara fantastiskt att få kasta sig i havet i slutet av januari, det kändes rent av som fusk att simma i min nya Xterra våtdräkt.

Xterra är Rogers favoritmärke. Jag förstår varför.

 

 

Kanske bidrog saltvattnet en del, eller inte. Det var grymt stor skillnad mellan min lite tunnare X2U-dräkt och den nya Xterra-dräkten som jag testade för ett par veckor sedan i Spanien.
Det kändes nästan som fusk att guppa uppe på ytan medan vågorna gjorde sitt bästa för att kasta mig hit och dit. Xterra dräkten är ett par millimeter tjockare och det märks. Massor.

Vattenläget verkar vara en av mina starkaste sidor som simmare, även utan våtdräkt. Jag får ofta beröm av simtränare Victor under fredagspassen, för mitt vattenläge.
– Det är nästintill perfekt, brukar han säga.

När jag har testat swimrun så har jag simmat utan dolme och det har gått hur bra som helst för mig att behålla vattenläget, trots skor. Jag körde hela Amfibiemannen utan dolme utan problem.

Att våtdräkten Xterra ger extra flytkraft bidrog under min testsimning till att själva simningen kändes väldigt vilsam. Det bådar gott inför kommande trithlonsimningar när energin ska räcka både till en cykling och löpning. Den sitter bekvämt, den känns inte skavig eller för tight någonstans. Perfekt!

Dagens simpass utfördes i simhallen som vanligt och utan våtdräkt. Känslan var den bästa på mycket länge. Det känns som jag vet vad jag håller på med just nu. Vi körde en skön serie som alla kunde ta i egen takt. Jag gjorde mitt bästa för att utmana mig själv.

Dagens lärdom: Sparka mer med platta! Sparka mycket med platta. Sparka varje pass med platta.

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.