Helena Nimbratt

My triathlon stories

Norseman 2016 – mördande vacker bana med mördande kyla

– De där banan hade kunnat döda mig flera gånger om!

Det är Roger som efter 7 långa, hårda timmar till slut har rullat in i T2, under Norseman Xtreme Triathlon. Det är lördag, klockan är kring 13:00 tror jag och det har redan passerat 11 timmar sedan vi lämnade hotellet för att bege oss till starten i Eidfjord. Jag och Simon som support. Roger som en av de få lyckliga atleterna 2016.

 

IMG_6184
Sista stegen upp på Gaustatoppen.

 

Han ser härjad ut i blicken, som om att han har sett något riktigt hemskt djupt där nere i källaren när han grävde efter krafter att klara cyklingen under den kallaste och blötaste upplagan av Norseman sedan starten. Ögonen är rödsprängda. Kroppen är stel av kyla. Han huttrar kraftigt och jag ser att han är förvirrad men f-n vad bra han har cyklat. Inte stannat mer än en gång för att dra på sig regnjackan. Han har tuggat sig över alla fem toppar och rullat stabilt nedför, trots blöthalka och dålig asfalt, trots att han har skakat av köld.

Jag känner inte riktigt igen den här mannen som står framför mig.

 

IMG_6179
8 grader och regn. Fartvinden kylde farligt i de långa nedförsbackarna. Foto: Per-Eivind

 

Men han har överlevt och kommer in på plats 76 av ca 250.

De må vara mördande vackert i Norge och längs extremloppet Norseman i Norge. Men vad hjälper det om dimman ligger tjock över bergen och regnet piskar ned från himlen och man inte ser ett smack? Det beryktade triathlonet har dessutom en banprofil som får en att undra vad det är för människor som har en sådan vild fantasi att de ens kommer på att skapa ett upplägg som detta. Var det ens rimligt att drömma om att Roger skulle få bestiga Gaustatoppen och nå sitt mål att få den svarta finishertröjan? Vi, varken jag eller Roger själv, hade inte den blekaste aning om hur det skulle gå.

– Jag har aldrig fryst och lidit så mycket i hela mitt liv. Den här cyklingen var den jävligaste jag har varit med om. Det fanns inget som var trevligt någonstans, säger han efteråt, där uppe vid målet på toppen med en het kopp kaffe mellan händerna. Han låter lite arg, men han har ett nöjt leende på läpparna.

Där i T2 har jag dukat upp hans löparprylar. Jag lägger en stort badlakan på det blöta gräset och kommenderar honom att sätta sig där.

Under Norseman så går banan från punkt A till B och det finns inga energistationer. Istället har varje atlet ett eget supportteam som langar vätska, energi och som plockar med sig simprylarna ur T1 och tar med sig cykeln från T2. Loppet blir ett nära samarbete mellan atleten och sopporten, eller teambuilding för familjen, som i vårt fall. Min son Simon, som körde bilen och jag som sprang ut och langade (dessutom hade vi Edith i baksätet). Vi alla tre (Edith stannade med farmor och lilla storebror Tim) gick sedan tillsammans upp den sista biten till målet och njöt av Rogers – vår seger!

Först krånglar vi av regnskydden från skorna som var kanske det absolut klyftigaste beslutet att sätta på dem i morse på kajen i Eidfjord. Jag drar av strumporna från ett par helt döda fötter och torkar dem så gott det går. Vi pratar lite om simningen. Det var inte så kallt, men det hade varit stökigt och väldigt mörkt när de hoppade ur färjan. Men simningen i det här läget känns som en parantes i förhållande till cyklingen.

– Det hade aldrig gått utan er. Det har varit en kanonsupport, säger Roger på blodigt allvar. Det var så skönt att se dig där uppe på fjällen. Jag fick tårar i ögonen, säger han.

– Och jag trodde inte det var möjligt när jag såg dig klara topp efter topp, du var helt grym på att cykla, så stark. Jag och Simon trodde inte att det var sant, det såg helt omöjligt ut från sidan av banan, svarar jag och vi fylls av ett stark känslosam stund.

På med torra ullstrumpor, på med tröja, skor och skärm. En puss och sedan stapplandes i väg,

 

IMG_1026

IMG_1028
Landskapet är dramatiskt och får den starkaste atleten att se liten ut.

 

Men det går bra. Roger tar sig snabbt fram längs den hyfsat flacka delen av löpningen och lägger 25 km bakom sig. Vi stannar bilen ofta. I bland bara efter 1 km, springer ut, räcker fram sportdryck. Kör vidare, stannar igen. Erbjuder banan, gel, bars. Han springer bra. Jag njuter av den vackra utsikten, hejar och peppar Rogers konkurrenter. Det är de här hjältarna värda och alla tycks inte ha så mycket stöd som Roger.

 

IMG_1031
Märkt med vit supporttröja.

 

Vid 25 km lämnar jag bilen och tar på mig löparväst med vatten och energi och ger mig ut på banan för att supporta Roger till fots upp för den beryktade backen som kallas zombie hill. Vi går. Alla går i stort sett. Här förstår vi att Roger kommer att nå sitt mål och få den svarta finishertröjan och möjlighet att bestiga Gaustatoppen. Vi börjar plötsligt prata om loppet som om det var över … Roger har fightats tillräcklig på cykeln. Han har bestämt sig för att gå och i det här läget så struntar han i om 5, 10 eller 20 personer går om.

Det är en tuff promenad. Jag som har suttit i bilen och varit uppskruvad hela dagen och inte ätit ordentligt får vakna till och se till att inte krokna. 1,5  timmar tar det kanske tills vi når punkten där det avgörs om man får fortsätta upp på toppen eller inte. En läkare möter Roger och gratulerar med ett kontrollerande och starkt handslag. De byter några ord, skojar och retas och Roger får passera. Han är i helt okej form.

 

IMG_6178
Foto: Per-Eivind På väg upp för den som kallas zombie hill.

 

Simon som har parkerat bilen och bytt om till lämplig klädsel står och väntar vid grinden som leder upp till toppen. Det känns fantastiskt. Vi tittar på Roger och undrar hur det är möjligt. Han går stabilt uppför och han gläds åt att kroppen måste jobba med andra muskler än under löpningen och promenaden. De stora klippblocken och de steniga partierna ger skön variation.

 

IMG_6188
Sista biten, upp på Gaustatoppen.

 

Det är längre än väntat men då och då vänder vi oss om och njuter av utsikten, tills vi försvinner in i ett moln. Då vet vi att nu är vi nära toppen.

– Under det här loppet finns det alltid ett nytt krön när man tror att man är framme, säger Roger. Så var det under hela cyklingen. Det tog aldrig slut.

Det går bra hela vägen. Jag går lite tom på energi men det är ingen större fara. Vi möter hela tiden folk som är på väg ned. Alla hejar, gratulerar och peppar. Roger är en vinnare redan innan han är uppe. Det är mycket längre än vi trott från början. Men så plötsligt tar vi den sista stegen. Vi ser målet skymta i dimman. Roger tar min hand. Nu, snart, bara lite till. Vem går fortast? Jo, Roger såklart. Jag är trött, hänger nästan inte med. Så är vi uppe. Roger sträcker våra händer upp i skyn. Jag pussar honom så hårt på munnen att han skriker aj och skrattar.

Galet! Det gick!! Jag fattar det inte. Roger fattar det inte. Jag vet inte ens vad tiden blev. Det känns helt oviktigt. Roger får en filt om sig, en mugg soppa och lämnas sedan att fira själv. Ingen medalj, inget ståhej, ingen glamour och ingen som talar om var den där linbanan är som ska ta honom ned.

– Jag känner inget just nu, säger Roger. Glädjetårarna kom när jag såg dig under cyklingen, men inte nu. Jag är säkert glad imorgon, men nu känns jag mig bara helt tom, men jag är nöjd. Jag har levt min dröm.

 

IMG_6166

 

IMG_6150
Uppstigningen vid vattnet.

 

IMG_6153

Jag är veckans triathlet

Jag är superstolt. Jag är veckans triathlet på Runner’s World. Hoppa genast in via länken och läs artikeln om mig och mina träningsplaner.

http://triathlon.runnersworld.se/artiklar/veckans-triathlet-helena-nimbratt.htm

 

_MG_0750_Helena_Nimbratt

 

Undertiden återhämtar jag efter helgen.  Jag har ett sjukt barn här hemma så sömnen blir rejält drabbad. Hon blir sååå ledsen när jag inte är nära, nära.

Fick lite cykelångest i natt. Haha galet! faktiskt helt galet att ligga och tänka på cykling mitt i natten när man är halvt medvetslös av trötthet. Men jag längtar ut och undrar hur den där cykelformen ska kunna ta sig om jag inte cyklar.

Men nu är det viktigast att Edith blir frisk och kanske blir det open water premiär ikväll?!

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.