Helena Nimbratt

My triathlon stories

Umara sports clubs träningsläger i Borås

Förväntan och glädje. När man först tänker tanken att boka ett träningsläger mitt i vardagens schema så ser det stört omöjligt ut men tricket är att röja tid och klämma in det som känns viktigt. Med lite vilja och prioritering går det, det gäller bara att välja vad som ska prioriteras.

Jag hade så mycket på agendan att jag inte hade utrymme att tänka på lägret förrän dagen innan efter middag. Då packade jag, numera rutinerat, min bag men träningskläder och sedan enbart ett par extra tights och en mjuk hoodie – finare kläder än så krävs inte på detta genuina träningsläger.

Helt underbart.

Sara Hartzell kom flängandes till Centralen knappa 20 min innan tågets avgång. Genast fick vi ett sms som varnade om störning i trafiken och mycket riktigt blev vi nästan 2 timmar försenade och missade första passet.

Jeff, lägrets simcoach delger sitt tuffa schema för kvällens simpass.
Jeff, lägrets simcoach delger sitt tuffa schema för kvällens simpass.

Istället startade vi träningshelgen med ett hårt simpass i Borås vackra simarena. Jag var så taggad när jag hoppade i att jag lyckades simma rakt in i skiljevägen som delade av 50-metersbanan i två 25:0r. Jag nådde fram oväntat snabbt när jag fokuserade till 100% på tekniken och kraften i draget. En lätt stukning i fingrarna hängde sedan med hela helgen! Haha, så typsikt mig.

IMG_9292 (kopia)

Umara Sports Club läger levererade. Ambitionerna på arrangemanget kanske var något nedskruvade men intensiteten i passen var högre. Två riktigt utmanande och hårda simpass som fick alla att stånka och stöna och hänga som slaka gelégubbar lags linorna.

Jag har aldrig simmat så hårt eller bra tror jag men formen var inte med mig. Huvudet dunkade brutalt hela lördagsmorgonen fram till sen eftermiddag när det tillslut släppte någonstans i mitten av simpass 3.

Jag chansade och la mig i långbana och satsade på att köra 100-ingar med starttid 2 min. Jag klarade 3 av 10. Låter ju uselt men jag var supernöjd med det. Jag brukar simma en hundring på under 2 min om jag fokuserar ordentligt. Men det var inga problem. Upplägget var att det lätt gick att backa till 75:or vilket de allra flesta satsade på.

Helgen gick verkligen enbart ut på att träna hårt, ladda om och snabbt ta sig till näst moment. Vi var fyra tjejer i ett rum och alla klagade över dålig sömn: uppskruvade och förväntansfulla med kroppar vars förbränning gick på högvarv vid sänggåendet, då blir sömnen ytlig.

Lördagen började 07:00 i bassängen, därefter frukost som vi slukade i sådana mängder att personalen i köket inte hängde med att fylla på med bröd, ägg, smör och kaffe. Det rodde djungelns lag bland faten. Därefter fick vi oss lite backträning i Ryaåsar och Haléns backe. Jag saknar ord för hur sjukt jobbigt det var. Jag klarade att tassa tre vändor, pulsen skenade men jag återhämtade mig snabbt. Det tog drygt 6 min att genomföra varje vända. Så skönt att löpa på platt, slät, snabb asfalt tillbaka till vandrarhemmet.

Efter lunch var vi tillbaka i simarenan. Vi fick en work shop och sedan träna masstart och trängsel i en bassäng utan linor. När vi skulle dykstarta så slog paniken till i hjärtat och jag valde att stå över. Att den skulle komma var jag inte beredd på.

IMG_9282 (kopia)

Kvällen rundades av med föreläsning av Simon från Umara och jag fick med mig nya tankar om upplägg för träning.

Lägret avslutades med långpass. 20 km i ett snövitt Borås. Hög och klar luft, sol och hög stämning. Trötta men väldigt nöjda tog vi tåget hem jag och Sara. Den här gången utan förseningar.

IMG_9305 (kopia)

IMG_9309 (kopia)

Klockan visade att bara på lördagen hade jag förbrukat 5000 kalorier ... kunde knappt äta och dricka tillräckligt under hela söndagen.
Klockan visade att bara på lördagen hade jag förbrukat 5000 kalorier … kunde knappt äta och dricka tillräckligt under hela söndagen.

Ultraintervaller ger fin kvantitet

4 x 10 km med start varannan timme. Det är en snäll variant av upplägget ”ultrainervaller”.

Jag har länge väntat på ett tillfälle att köra detta pass som kräver tid och mentalt utrymme.

En långhelg i Dalarna där snön ligger tjock över markerna och det enda som finns att göra är faktiskt att bara vara – då känns det fint att klämma in ett tillfredställande träningspass och njuta av löpning i det fantastiska landskapet. De inger respekt det grönklädda blåböljande vyerna. Myrar, mörka skogar, höga branter och iskalla tjärnar, fullt av historik.

Härlig känsla att bärga hem 40 km löpning en lördag i skogen.
Härlig känsla att bärga hem 40 km löpning en lördag i skogen.

Jag märker också vilken kvalitetsskillnad det blir när jag har möjlighet att fokusera fullt ut på det pass jag ska genomföra. Vardagens träning ser annorlunda ut – ofta tidspressad, kompromissad med tanken i det som skall göras efter.

Så ser livet ut – det är bara att acceptera och göra det bästa av det. Framförallt njuta när det blir tillfällen som denna; 40 km löpning, fullt fokus inramad av lugn och fin miljö.

Innan passet startade så var det frukost. På Lövberget med endast vedspis tar det sin lilla tid och kräver en del förberedelser. Jag vaknade på morgonen och temperaturen var minst sagt kylig utanför täcket. Såpass kylig att jag fick min lilla treåring att ligga kvar medan jag slank ur värmen och gjorde upp eld både i öppna spisen och vedspisen.  På med mössa och massa kläder inne. Sakta värmdes stugan upp och den övriga familjen började röra på sig.

Jag rostade bröd på gammalt vis på en plåt i ugnen. Allt smakar så gott i fäboden, oavsett vad som ställs fram så skiner alla upp och tycker det är lyx.

Jag startade de första 10 k med att springa nedför berget en bit och mot grannberget Tyrsberget. De första 5 km gick nedför varvat med en del flackare sträckor och väldigt få uppförsbackar. Tilbaka är det en rejäl utmaning och nästan konstan motlut.

Jag sprang på 59 min. Lugnt och fint. Men kände mig ändå trött när jag slog mig ned på pinnstolen framför brasan för att torka och få värme. Två stora glas vatten och en sockerkaksbit. Sedan gick jag ut till familjen som var ute och byggde igloo i snön.

Vända två gick i samma riktning. Benen var lite sega de första metrarna, sedan rullade det på i ungefär samma tempo som under första intervallen. Vid 5 km blev benen lite segare men känslan var god hela vägen.

Tredje och fjärde milen så skippade jag att springa nerför berget för att undvika de värsta backarna. Men även om jag höll mig på berget så var det långt ifrån flackt.

Jag tyckte det var förvånansvärt lättsmält att springa 40 km uppdelat på 10 km. Kilometrarna bara flög fram. Snittfarten blev 06:17 tror jag, där de sista riktigt hala 5 km drog ned ordentligt.

Medan jag sprang som eldade min fantastiska man i bastun och stod vid spisen och förberedde middag. Jag smög in i värmen och med en iskall immig öl som sällskap. Genom fönstren såg kunde jag fortfarande se de blå dalabergens böljande allvar.

Det nya virket sticker ut i naturen. Till våren ska det behandlas så det smälter in lite bättre.
Det nya virket sticker ut i naturen. Till våren ska det behandlas så det smälter in lite bättre.

IMG_9252

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.