Helena Nimbratt

My triathlon stories

Edsviken summer winter marathon

Värsta tänkbara underlag. Bästa tänkbara sällskap. Och ett helt okej tävlingshumör.

Vad fantastiskt roligt det är med lopp. Vad länge sedan det var.

Pirret i magen. Förväntan. Förberedelserna, velandet hit och dit angående kläder, skor, strategi.

Vid startportalen med Sara Hartzell.
Vid startportalen med Sara Hartzell.

Jag hade förberett mig på snö- och islöpning, knarrande steg och frost i håret och på ögonfransarna.

Riktigt så blev det inte. Men det blev ett äventyr och en utmaning både fysiskt och mentalt.

Bara någon dag före loppet så byttes vintervädret till tö och regn. Den stora mängden snö som fallit under de senaste veckorna började smälta och blev blöt. Isen blev dubbel med ett skört översta lager som lätt gick att trampa igenom. Tävlingsledningen meddelade två dagar innan start att de planerade sju övergångarna på isen skulle blir två.

Summer Winter marathon är ett lopp som skall springas i par och upplevas tillsammans med en god vän. Sara Hartzell som jag har haft förmånen att uppleva Utö swimrun tillsammans med frågade mig om vi skulle köra ihop! Så kul och så glad blev jag över den frågan. Klart jag ville.

Kul också att ha något att se framåt tidigt på säsongen. Något att sikta mot under vinterns långpass.

Dagen för loppet var absolut värsta tänkbara vädermässigt. Snö OCH regn, massor av snö och is som underlag som förvandlades till mjuka tjock sorbet. Lägg lite vind på detta innan start så har vi toppat det. Men humöret var ändå gott. Stämningen riktigt mysig. Folk var fokuserade på att hålla värmen och att få komma iväg.

Starten gick nedför en lång backe och jag bestämde mig för att inte börja med att stå på ändan. Det var trångt längs gåpromenaden runt sjön, vi tuffade på och försökte gå om när tillfälle gavs.

Folk småpratade, skojade och skrattade. Jag och Sara fantiserade om hur det skulle kunnat vara om det var sol, gnistrande snö, minusgrader ….

Det var kul att springa. Snart kom vi till första övergången vid sjön. Ett 10-tal brandmän stod på rad och bevakade löparna eller hejade glatt. Ett par isdubbar per par var regeln. Kanske kontrollerade de detta.

Löpningen under sjön var ett kul inslag.
Löpningen under sjön var ett kul inslag.

Nu gick det inte att undvika blötan. Redan efter ett par meter hade vi trampat igenom ner i issörjan och det iskalla vattnet fyllde skorna. Bara att gilla lägget och tacka ullens goda egenskaper. Snart var fötterna varma igen.

Det var ett trevligt lopp. Underlaget tog bokstavligt talat musten ur en. Jag hade inte särskilt mycket energi med mig. Banan fanns vid de två vätskestationerna men jag var inte allas sugen på proppa munnen full just då. Sara och jag förvånades stilla över plastmuggarna som vattnet serverades i, så här i klimatmedvetna tider.

Regnet tilltog och underlaget blev ännu mjukare. Vi sprang om flera tappra löpare med uppgiven ryggtavla som pustade eller promenerade en bit. När fötterna plötsligt fick lite fast mark ökade vi takten en smula. Stadigt tog vi oss an den sista sträckan fram till mål och plockade många fina placeringar. Mina energidepåer var vid det här laget helt tomma. Har nästan aldrig kört slut på energin på det här sättet. Men det gjorde inget. Målrakan låg framför oss och den var samma branta backe som vi sprang nedför vid start.

Fina medaljen. I augusti springer vi hem andra halvan.
Fina medaljen. I augusti springer vi hem andra halvan.

Hurra för oss! Vi firade stort med bastu och varsin Ländia kokosboll. Smakade så gott!

Tack Sara för att du drog med mig på detta!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.