Helena Nimbratt

My triathlon stories

Come back i löpning 2019 – tillbaka till glädjen!

Så där! Nu har jag ansökt om att få blir en Asics frontrunner 2019. Det vore ju superkul och en extra morot inför 2019.

Det blir mycket fokus på löpning det här året. Dels beror det på att jag tycker att löpningen är en avgörande del i ett triathlon. Mycket avgörs under Ironman på just löpningen. Sista milen kan bli hiskeligt lång om inte löpningen finns i kroppen.

_mg_0587_helena_nimbratt

Dessutom känns det roligare att springa på väldigt länge. Tack vare alla nygamla kunskaper jag fick av löpcoach Fredrik Zillén. Nya, därför jag aldrig får det teoretiskt förklarat för mig hur ett  löpsteg ser ut och hur allt hänger ihop med armpendling, fot-i-sättning och höftläge osv, osv. Jag har ju bara sprungit och det har funkat hyfsat. Gamla därför att jag faktiskt har sprungit ganska rätt , naturligt. Men inte efter ett gäng skador. Då gick kroppen vilse och svagheter förstärktes.

Nu känns allt så där fantastiskt på rätt spår. Jag älskar när kroppen faktiskt svarar på träningen, när känslan av ansträngning känns utmanande och god.

Stark, rak, snabb … hm …. nåja, allt är relativt men jag jublar när klockan burrar och visar 05:25 eller 05:10 och ibland även 04:50 som under veckans fartlekspass.

Här är löploppen jag planerat inför 2019:

FEB: Edsviken Summer Winter Marathon, del 1 21 km –  Done and dusted

APRIL: Österlen Spring Trail Duo 2 x 30 km med Roger som partner – inte anmäld än

MAJ: Kålmårdstrailen 21 km – anmäld

AUG: Edsviken Summer Winter Marathon, del 2 21 km – Inte anmäld än (1 vecka efter Ironman)

SEP: Värmdö Ultra 60 km – anmäld

Läger med Umara Sports Club

I november var jag på mitt första träningsläger – någonsin. Umara Sports Clubs läger i Borås. Jag såg nyhetsbrevet med inbjudan av en slump och var precis då i ett starkt behov att boka in några trevliga aktiviteter att se framemot inför vintern. Jag vill också göra något för att tillföra energi i träningen och lära mig något nytt.

Lite nervöst inför första passet med löpteknik.
Lite nervöst inför första passet med löpteknik.

Nu är det dag för läger igen och jag är anmäld. Denna gång får jag sällskap av Sara Hartzell som är sugen att testa sina triathlonvingar.

Många events inom triathlon förpackas ofta med en lyxig inramning, dyra hotell, resorter i solen, lyxig mat osv, osv. Jag uppskattar den typen av upplevelser men tycker faktiskt att det är helt omöjligt att lägga den typen av pengar på bara mig själv när jag har fyra barn i familjen och en man som jag hellre upplever något riktigt fint tillsammans med.

Umara Sports Club träningsläger
Morgonsim!

Umara Sports Clubs läger är upplagt helt perfekt. Funktionellt, mycket bra träning, inspirerande ledare, massor av mat och boende på vandrarhem. Kan det bli bättre?

Det som lämnade starkast avtryck i mig efter det senaste lägret var Borås simarena. Vilken magisk plats. Jag inbillade mig att kända triathleten och debattören Jonas Coltings engagemang i simsporten, i Borås där han bor, har bidragit till att simarenan är helt oklanderligt skött. Rent och så snyggt med stämningsfull belysning.

Workshop simning.
Workshop simning.

Det var en upplevelse att få simträna där med en duktig coach.

Lägret innehöll 6 timmar träning tror jag det blev och 2 timmar föreläsning om grundträning och energi. Vi började med löpteknik i Borås arena och sprang på bana. Vi pratade sedan styrketräning och basövningar.

07:00 lördag och söndag innan frukost var det simning, vi hann med ett långpass löpning och ett pass backintervaller och dessutom en workshop i simning.

Jag åkte tåg fram och tillbaka från Stockholm, tog en semesterdag på fredagen och var så nöjd med hela helgen.

Om två veckor åker jag igen. Då blir det fokus på simning och så blir det en hel del löpning. Ska bli superkul.

Edsviken summer winter marathon

Värsta tänkbara underlag. Bästa tänkbara sällskap. Och ett helt okej tävlingshumör.

Vad fantastiskt roligt det är med lopp. Vad länge sedan det var.

Pirret i magen. Förväntan. Förberedelserna, velandet hit och dit angående kläder, skor, strategi.

Vid startportalen med Sara Hartzell.
Vid startportalen med Sara Hartzell.

Jag hade förberett mig på snö- och islöpning, knarrande steg och frost i håret och på ögonfransarna.

Riktigt så blev det inte. Men det blev ett äventyr och en utmaning både fysiskt och mentalt.

Bara någon dag före loppet så byttes vintervädret till tö och regn. Den stora mängden snö som fallit under de senaste veckorna började smälta och blev blöt. Isen blev dubbel med ett skört översta lager som lätt gick att trampa igenom. Tävlingsledningen meddelade två dagar innan start att de planerade sju övergångarna på isen skulle blir två.

Summer Winter marathon är ett lopp som skall springas i par och upplevas tillsammans med en god vän. Sara Hartzell som jag har haft förmånen att uppleva Utö swimrun tillsammans med frågade mig om vi skulle köra ihop! Så kul och så glad blev jag över den frågan. Klart jag ville.

Kul också att ha något att se framåt tidigt på säsongen. Något att sikta mot under vinterns långpass.

Dagen för loppet var absolut värsta tänkbara vädermässigt. Snö OCH regn, massor av snö och is som underlag som förvandlades till mjuka tjock sorbet. Lägg lite vind på detta innan start så har vi toppat det. Men humöret var ändå gott. Stämningen riktigt mysig. Folk var fokuserade på att hålla värmen och att få komma iväg.

Starten gick nedför en lång backe och jag bestämde mig för att inte börja med att stå på ändan. Det var trångt längs gåpromenaden runt sjön, vi tuffade på och försökte gå om när tillfälle gavs.

Folk småpratade, skojade och skrattade. Jag och Sara fantiserade om hur det skulle kunnat vara om det var sol, gnistrande snö, minusgrader ….

Det var kul att springa. Snart kom vi till första övergången vid sjön. Ett 10-tal brandmän stod på rad och bevakade löparna eller hejade glatt. Ett par isdubbar per par var regeln. Kanske kontrollerade de detta.

Löpningen under sjön var ett kul inslag.
Löpningen under sjön var ett kul inslag.

Nu gick det inte att undvika blötan. Redan efter ett par meter hade vi trampat igenom ner i issörjan och det iskalla vattnet fyllde skorna. Bara att gilla lägget och tacka ullens goda egenskaper. Snart var fötterna varma igen.

Det var ett trevligt lopp. Underlaget tog bokstavligt talat musten ur en. Jag hade inte särskilt mycket energi med mig. Banan fanns vid de två vätskestationerna men jag var inte allas sugen på proppa munnen full just då. Sara och jag förvånades stilla över plastmuggarna som vattnet serverades i, så här i klimatmedvetna tider.

Regnet tilltog och underlaget blev ännu mjukare. Vi sprang om flera tappra löpare med uppgiven ryggtavla som pustade eller promenerade en bit. När fötterna plötsligt fick lite fast mark ökade vi takten en smula. Stadigt tog vi oss an den sista sträckan fram till mål och plockade många fina placeringar. Mina energidepåer var vid det här laget helt tomma. Har nästan aldrig kört slut på energin på det här sättet. Men det gjorde inget. Målrakan låg framför oss och den var samma branta backe som vi sprang nedför vid start.

Fina medaljen. I augusti springer vi hem andra halvan.
Fina medaljen. I augusti springer vi hem andra halvan.

Hurra för oss! Vi firade stort med bastu och varsin Ländia kokosboll. Smakade så gott!

Tack Sara för att du drog med mig på detta!

Icebugs är mina nya vänner

För sju år sedan när jag köpte mig ett komplett längdskid-kit så förvandlades de tunga långa vintrarna till något positivt med uteaktivitet. Det var ett av de bästa investeringar jag har gjort.

A8A7ED1D-E71C-4257-BF51-A7B7B85D77FE

Samma känsla infann sig när jag köpte ett par Icebugs, löparskor med broddar/dubb. Jag fick hem dem i förra veckan och var förväntansfull och lite nervös för premiären. Jag har hört att många har klagat på att det sliter hårt på underbenen att springa med riktigt bra grepp och jag vet själv hur det känns at springa på banna. Sjukt härligt med fäste fast farligt, farligt. Ganska snabbt kommer en sugande känsla i vaderna om man är ovan.

Jag satsade dessutom, mot alla goda råd, på ett långpass med de nya skorna på. Med härliga Sara Hartzell som jag ska springa lopp med på lördag. Edsviken Summer Winter Marathon som går ut på att man springer i par, med sin brf – best running friend, och deltar i två halvmarathonlopp, ett på vintern och ett på sommaren. Sammanlagt blir det ett marathon!

Vinterbanan är dessutom tänkt att gå över isen men vädret kan såklart sätt stopp för de planerna och så sent som igår meddelade tävlingsledningen att banan är omdragen, det ligger 20 cm vatten på den annars tjocka isen.

Men mina nya Icebugs kommer ändå att användas flitigt. I veckan sprang jag min vanliga sommarrunda runt Rönningesjön som annars är olöpbar och isig så man knappt kan promenera. En ny värld full av möjligheter öppnades. Vilken lycka.

Benen känns helt ok. Lite stramt men ingen smärta! Tjohoo!!!

Statusuppdatering: Starkare ben och huvud med styrka

|LÖPNING|

Vad har hänt med löpningen under höstens tystnad?

Massor.

Jag bygger på förra årets strategi där jag fick börja från noll efter långt löpuppehåll och skador.

Löpning vis Angarnsjön.
Löpning vid Angarnsjön.

Jag tar det försiktigt, noga med att inte skada mig och försöker reflektera vad som hänt när jag under de senaste åren stretchat det för mycket och misslyckats. Oftast är det de där tävlingarna som stökar till det, eller att jag har små känningar under en längre tid som jag tolkar som ofarliga och så plötsligt ”bang” så är smärtan ett faktum.

Så här långt känns det bra. Bättre och bättre. I går sprang jag ett tröskelpass där snabbaste kilometern låg på tempot 05:10 och snittet slutade på 05:30, trots snömodd och is. Det var en häftig känsla. Länge sedan.

Det känns också skillnad mellan löpningen nu och för 6 år sedan när jag började med triathlon. Åldern känns. Det blir orättvist att jämföra sig med 38-åriga Helena när jag snart är 45 år.

Receptet på löpningens framgång så här långt heter Fredrik Zillén och detta styrkepass som jag gjort med variationer under över ett år.

Löpning i Stolpaskogen i Täby.
Löpning i Stolpaskogen i Täby.

Tung styrka

3 x 6 reps squats

2 x 6 reps marklyft

3 x 10 rep enbens marklyft med kettlebell

3 x 6 vadpress sittandes i maskin

3 x 6 vadpress stående i maskin

3 x 8 höftlyft fötterna på pilatesboll

Jag har nyligen ökat vikterna och bland annat nått kroppsvikt i marklyft. Jag kör 45 kg i squats. Jag började på 15 kg i nov 2018 och skyndat långsamt. Styrkan känns tydligt både i cyklingen och i backarna på löpningen.

Skön känsla.

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.