Helena Nimbratt

My triathlon stories

Trainern väcker sommarens Kalmarminnen till liv

– Det är lite udda att du gillar att cykla på trainern så mycket, säger Roger till mig när jag genomsvettig tar plats på yogamattan för att mjuka upp kroppen men några solhälsningar efter 60 min på trainern.

Klockan är 20:00, det har varit en dag fylld av mycket arbete, effektivitet, hämtning på förskola, matlagning och en känslomässig kalldusch efter ett plötsligt samtal.

IMG_0203

Jag klär om till ett par slitna cykelbyxor, en gammal sunkig sport-bh som för länge sedan borde ha hamnat i soporna och greppar närmaste träningströja. Hemma i växthuset med endast gatljusen som belysning så är det ingen som ser om jag har välmatchade coola träningskläder eller inte. Oftast inte.

Jag fipplar lite med tekniken, hittar min bästa spellista som väcker positiva minnen till liv och börjar trampa.

Först känns det segt. Benen protesterar och jag koncentrerar mig på att hitta in i ett jämnt flow, trampa mjukt, piggt och kontrollerat.

Blundar. Värmen sprider sig i kroppen. Andas.

Jag har mycket energi. Har bara tränat ett pass styrka och ett pass yoga under hela veckan. Det här är min chans till rörelse. Jag tar den och har inga problem att motivera mig att cykla där inne i mörkret i 60 min. Jag hade gärna stannat ytterligare 30 min men inte på bekostnad av sömnen. Sova är viktigast – varje dag nu och tillsvidare. Tills jag känner mig stark igen, som förr, innan Edith och sömnbristen från h-vetet.

Jag låter kroppen få 20 min innan jag lägger på några toppar med tung belastning. först 2×3 min tredje omgången tänker jag att jag kör tills benen dör men nöjer mig efter 10 min för att inte slita ned mig helt. Det känns som jag skulle kunna cykla tills jag stupar just idag.

Plötsligt får jag minnesbilder från sommarens cykling på Öland under Ironman Kalmar. Precis så här tungt känns det bitvis. Jag skrattar inombords. Jag älskar den där känslan av kamp. Tänker att Ironman är en dag när man är helt avskärmad från verkligheten. En dag med sitt eget inre.

Nästa år ska jag längta. Nästa år ska jag springa på ett fjäll samma dag som Ironman Kalmar.

3 tankar om “Trainern väcker sommarens Kalmarminnen till liv

    1. Edith sover helt ok nu. Hon vaknar en gång och vill komma till mig. Jag ammade 1,5 år och det var det som var ”felet”. Hon kunde inte slappna av och sova sammanhängande. Hon vaknade och ville ha bröstet och jag försökte härda ut fast jag egentligen inte hade orken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.