Helena Nimbratt

My triathlon stories

Race report Gustavsberg Open water

Ni som har följt mig länge vet att Gustavsberg är min gamla hemort. På Värmdö utanför Stockholm har jag bott i 16 år och i Gustavsberg de sista 6-7 åren.

När jag såg att några eldsjälar arrangerat ett helt nytt lopp precis utanför mitt gamla köksfönster var jag bara tvungen att anmäla mig.

3300 meter. Jag gillade idén om bansträckningen. Start vid det nya häftiga kulturcentret Artipelags bryggor med simning i annars ganska trafikerat vatten, över en farled och in i det lite trånga sundet som leder in i viken i Gustavsberg där det alltid är proppat med båtar och även större färjor.

Ett tillfälle.

Att banan dessutom går längs min gamla vackra löprunda där jag hämtat kraft miljarder gånger när livet känts tungt, gjorde det hela inte sämre.

Gullig registrering.
Gullig registrering.

Alla mina förväntningar infriades. Jag tror det var lite drygt 100 startande. jag kunde inte riktigt identifiera dem som triathleter, swimrunnare eller simmare. Jag tror att det var en mix av allt och även några glada entusiaster som älskar att simma ut.

Registreringen skedde vid ett litet bord vid parkeringen med hjälp av en spritpenna och trevligt prat. Jag fick ett chip, en badmössa och erbjöds en slurk sportdryck. Ombyte skedde på gräsplätten intill. 15 min innan start var det race briefing.

Jag njöt av att vara där. Jag njöt av miljön, klipporna, måsskriken – skärgårdskänslan.

Så blev det dags att hoppa i. Den entusiastiska arrangören, som jag inte minns namnet på just nu, joggade förbi och undrade om allt kändes bra.

– Absolut!

Tummen upp på det.

Vattnet var svalare än jag och tydligen många andra, räknat med. Jag gled i från bryggan, simmade några tag, vande ansiktet och såg sedan till att hålla mig i rörelse tills starten.

Första bojen hade fått punka så en funktionär på sup agerade reservboj. Det funkade kanske ännu bättre. Jag navigerade bra.

Det kändes ovant att simningen hade själva huvudrollen. Då borde man väl fokusera på att ta i kanske och simma så bra man kan.

Men Jag var nöjd med tempot, fick brottas en del med stora vågor som revs upp av ett par stora motorbåtar. Någonstans kanske närmre 3000 m så måste jag ha tappat i fart för två tjejer som jag simmat om tidigare simmade om i bra fart och jag kunde inte haka på. Kände själv att kroppen bara segade ihop. Jag blev kall och var tvungen att skärpa huvudet.

Men det gjorde inte så mycket. Jag hade det bra där i vattnet och tyckte det var kul att se allt välbekant från vattensidan. Det bliev lite sight seeing där innan jag fick syn å den uppblåsa målbågen och försökte klämma fram lite extra krafter.

Jag fick hjälp att ta mig upp för stegen vid bryggan och snacka om krock. Blöta gummiklädda simmare mitt bland de exklusiva båtarna och flanörerna på båtmässan. De förstod nog inte riktigt att det pågick ett open waterlopp precis där. Barfota tassade vi genom mässområdet och samlades i en träddunge där det fanns energi och väskor med ombyte.

Jag hann tyvärr inte stanna och snacka så länge – som vanligt fullspecka schema, det var bara att hoppa in med våtdräkt och allt i bilen för att skynda hem och byta om till kvällens festligheter. Tankad med massor av härlig energi!

Svärmor bjöd på fest med tårta för att fira vårt smitbröllop.
Svärmor bjöd på fest med tårta för att fira vårt smitbröllop.

Tankar om “Race report Gustavsberg Open water

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.