Helena Nimbratt

My triathlon stories

Mental uppladdning viktigare än fysisk inför Kalmar

Jag älskar den här tiden. Jag älskar värmen i luften, i vattnet och att alla är lite mer långsamma efter vårens alla måsten och sommarens vila.

Det är nu först jag verkligen kan njuta av sommaren.

Dra på sig våtdräkten, ta damcyklen och trampa ned till sjön och simma en stund. Strunta i om det regnar lite, det är ju ändå ljummet. Strunta i att ta på sig skor eller att byta om, cykla ståendes hem som en annan galning med sjövatten droppandes från håret och ett brett leende på läpparna.

IMG_0037

Tänk att våtdräkten som känns så självklar på bryggan kan kännas så fel när man cyklar förbi en förskola där föräldrar hämtar sina barn!?

Dagarna går. Inte långt kvar nu. Först LED på lördag och sedan återhämtning och mental uppladdning inför Kalmar.

Jag lyssnar på kroppen nu och låter den bestämma intensitet och mängd. Simfokuset har gett resultat. Paddlarna är på varje pass med tanke på LED men nästa vecka blir det att simma utan. Trivs bäst i min smidiga HEAD swimrun aero-dräkt som inte ger skav i nacken, inte har kardborrband bak som håret fastnar i och som ger smidig och skön vattenkänsla. Jag simmar konstigt nog snabbare i baddräkt än med våtdräkt. Ska det inte vara tvärtom?

I lördags satsade jag på ett brickpass på cirka 3 timmar istället för långpass på cykeln. 2 timmar hård cykling och sedan ut på 10 km löp med ambitionen att hålla högre tempo. Det kändes obekvämt och segt. Sommarvärmen tog på krafterna och som vanligt hade jag fått i mig för lite vatten på cyklen. Höll 5:20-tempo i 7 km och sedan var jag tvungen att springa ut på närmaste brygga och kasta mig i vattnet.

Man lever bara en gång. Lite måste man få njuta också. Det var sååååå fantastiskt skönt. Efter doppet gick det betydligt lättare att springa, men jag satsade på nerjogg de sista kilometrarna hem. Det tog bra det passet, var trött resten av kvällen.

I går var ambitionen att springa ett kortare fartpass. Det gick helt åt skogen. Kroppen kändes obekväm redan de första metrarna hemma utanför dörren. Känner en konstig och oläglig spänning i vänster vad och jag längtar rent allmänt efter mjukgörande massage. När jag började springa var känslan tung, huden gjorde ont. Allt var obekvämt. Märkligt att det kan bli så där. Jag sprang drygt 4 km. Stannade gjorde solhälsningar och försökte hitta mig själv i hunden, spänningarna släppte en smula och sedan bestämde jag mig för att gå och njuta av kvällen istället. Jag ville inte riskera att dra på mg en skada i vaden bara för att jag som vanligt vägrar sluta springa. Det är det inte värt.

Efter några timmar hemma kändes allt mycket bättre.

– NU ser du mycket gladare ut, utbrast Roger och som  jag konstaterar igen att just nu har jag noll tolerans mot stress. Så jag fortsätter att satsa mer på mental uppladdning inför Kalmar snarare än fysisk. Hitta god, lugn känsla inombords. Styrka och beslutsamhet.

En del av Team Nimbratt.
En del av Team Nimbratt.

Tankar om “Mental uppladdning viktigare än fysisk inför Kalmar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.