Det är egentligen helt knäppt lyxigt. I Stockholmsområdet, mitt i förortens bostadsområden, mellan köpområden, motorvägsledar och industriområden så finns det massor av skog och en urgammal led – Roslagsleden. En tätortsnära vildmarksled i vikingarnas kölvatten, skriver Svenskaturistföreningen på sin webbsida.
Leden går från Danderyds kyrka, förbi Norrtälje, upp mot Väddö kanal och slutar i det vackra Grisslehamn. Den är totalt 190 km lång och väl markerad – åtminstone i de delarna som jag och Roger utforskat och som går genom Täby och förbi mot Brottby.

I söndags sprang vi Roslagsledens första del som går från Danderyd – Täby och hem till oss. Vi startade hemma när Edith somnat i sin vagn ute, barnvakten var på plats och planen var att bli upphämtade med bil väl framme vid ledens startplats i Danderyd.
Vackraste delen längs etapp ett var det vid Vallentunasjön och Såstaholm slott. När vi passerade längs med vattnet, över blöta betesmarker så skiftade vädret till dis och hagel, samtidigt som solens strålar skymtade bakom ruskvädret. Det blåste hårt över den lilla sjön som ändå gav ett dramatiskt intryck.

Det blev 23 km bitvis ganska teknisk löpning med en del riktigt trista partier via motionsspår och en tråkig kraftledningsgata med stora stenblock och trasig terräng. Kroppen kändes tung, kanske trött, redan efter en mil. Men det är svårt att klaga när blåsipporna niger i backarna, vitsipporna blommar och bara det faktum att det är en enorm lyx att ha tillgång till en uppmärkt led genom en massa natur och samtidigt bo nära Stockholm.
Sällskapet var det bästa. Viktig kvalitetstid!
