Helena Nimbratt

My triathlon stories

Vilka är dina drivkrafter?

Veckans roligaste, Elin Liljas citat efter att ha gått i mål i Kona, Ironman world championship: ”Ironman Kalmar det är Tjejmilen jämfört med detta”. (Följ henne på Instagram: myraochmolly)

Det kan låta provocerande i synnerhet om man drivs av att prestera då är det inte kul att få sitt livs utmaning reviderad och förringad ned till något som inte alls betraktas som lika tufft. En ironman är en ironman eller?? Den typen av tveksamhet kan ju sätta myror i huvudet på vem som helst som gillar tuffa utmaningar och skapa rastlöshet i äventyrare som vill klara lopp långt utöver det vanliga.

Ett grovt i-landsproblem.

Precis det hände mig i somras när min kära livskamrat Roger gjorde extremloppet Norseman. Den ”nöjdhet” som etablerat sig i min kropp sedan min första Ironman 2014, skrumpnade ihop till något mindre. Efter att ha följt Norseman på nära håll som support insåg jag plötsligt att det finns mängder av andra utmaningar att fascineras av och sträva efter som är långt tuffare än Ironman Kalmar och jag sa till Roger när vi satt där under filten på Gaustatoppen och firade målgången genom att dela på en mugg buljong:

– Ironman Kalmar är som ett litet gupp jämfört med den här banan. Ironman Kalmar är ju nada jämfört med detta!

”Det där lilla guppet” har blivit ett internskämt här hemma sedan dess och vi har börjat fundera över vilka våra drivkrafter är egentligen. Handen på hjärtat.

Men min stolthet över att gå i mål i Kalmar, den finns där, jag lovar. Och min tid 12.09 är jag fortfarande riktigt, riktigt nöjd med. Och helt ärligt så visst sjutton tycker de flesta av oss att det är roligt att prestera en bra tid, oavsett vem man jämför sig med. Sig själv eller någon annan. Och vad som är en bra tid är olika för oss alla. Men det betyder ju inte att man även är stolt, glad och lycklig över själva genomförandet och att vägen dit, den aktiva livsstilen, trots allt är det som är viktigast.

Vad drivs du av? Kommentera gärna det här inlägget!

PS. Stort och varmt grattis till grymma Elin Lilja!

 

img_6166
På toppen och i mål under Norseman.

 

7 tankar om “Vilka är dina drivkrafter?

  1. Jag bli faktiskt lite provocerad av citatet. Vi har alla olika förutsättningar och prestationer kan inte jämföras. Elin Lilja har inga barn och inte något krävande heltidsjobb (vad jag vet). Hon har så enormt mycket tid och resurser till förfogande. För någon annan kan tjejmilen varit det stora målet. Inget fel i det! Det finns alltid något/någon som är värre-coolare-häftigare-tuffare. Varför jämföra? ?

    Jag drivs att vacker natur, socialt umgänge och lite lagom galna fysiska utmaningar.

    1. Det är jätteviktigt det du skriver. Prestationer ska mätas utifrån den väg man har att gå och det är långt mer imponerande när de som aldrig någonsin varit fysiskt aktiva får sin första medalj, i vilket lopp det än må vara.
      Jag tror att det var 2003 eller kanske 2004 som just Tjejmilen fick mig att svälla som en stolt tupp.

  2. Jag håller med Elin ovan. Visst var det ett roligt citat men samtidigt säger hon ju att alla som inte klarat Hawaii är mesar medan hon minsann är en tuffing som klarat det…! Dessutom är hon ju så ung att det ska kännas lätt. Plus att hon inte har hållit på så länge om jag fattat det hela rätt. Kom igen om 15 år säger jag. För mig är en Ironman ett monster oavsett vart det går. Jag är inte ens sugen på att försöka. Däremot har jag hållit i min sport i över 35 år! Och varit på alla tänkbara nivåer. DET är jag stolt över. Mina drivkrafter är att kunna träna ö.h.t. Uppleva. Känna mig stark. Vara frisk. Komma till nya miljöer. Att utmana mig själv och lära mig nytt.
    Tycker du ska vara tokstolt över din Ironwoman i Kalmar!

    1. Wow! 35 år! Det är starkt och coolt. Vilken erfarenhet du besitter. Det är verkligen inte lätt att hålla i motivationen år efter år. Det är ju ofrånkomligt att formen dippar vissa perioder.
      Ironman ÄR ett monster precis som du beskriver! Bra beskrivet. Om jag gissar så tror jag att Elin syftar på just det. Hon vill beskriva hur galet tufft det var på Hawaii jämfört med Sverige. Jag har följt henne med stort intresse.
      Och Ingmarie tack! Jag är absolut glad över min Ironman. Jag har en ovana att jämföra mig med och jaga mannen här hemma.

      1. För mig är en Ironman en Ironman oavsett var. 😉 men jag fattar. Typ olika grader i helvetet. 😉

        ja att behålla motivationen, trots sskador, dippar, motgångar och annat elände ÄR en konst. kan väl kanske jämföras med ett äktenskap. Antingen går man all in eller så ger man upp. 🙂

        Kom alltid ihåg att du kan aldrig jämföra dig med andra. Särskilt inte din man. 🙂 Fast det vet du garanterat. Vill bara påminna. 🙂 Tycker du är ascool!

  3. Jag drivs i alla fall INTE av prestationstänk.
    Mer av ren träningsglädje och äventyrslust. Att springa i skogen eller vandra på fjället, det är grejer det. Det där ”guppet” (eller tuffare backarna på Hawaii) lämnar jag med glädje till andra…. 😉

    1. Du är så mycket klokare än jag. Lite prestationsdriv är kanske bra. Man får ju träningen gjord i alla fall.
      Skog och fjäll …. Mmmm …. det är underbart!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.