Helena Nimbratt

My triathlon stories

Septembersim och traildrömmar

Det har varit lugna veckor träningsmässigt sedan Ironman Kalmar. Kroppen har varit trött, en smula förkyld och allmänt urladdad och samtidigt väldig GLAD och nöjd. Vi har passat på att göra sådant som har nedprioriterat under framförallt sommaren när all ledig tid har gått åt träning. Först jag, sedan Roger. Eller först Roger och sedan jag.

Cykla, springa, simma, cykla, cykla, cykla och springa. Simma.

Repeat!

Hela juni, juli och de första veckorna i augusti. Intensivt. Fokuserat. Insnöat eller målmedvetet. Välj själv.

Nu har vi fixat hemma, träffat vänner, pratat med varandra, druckit champagne. Grillat. Städat. Och bara suttit rakt upp och ned och undrat vad man gör av tiden när man inte tränar.

Lite träning har det blivit. Jag har cyklat och spunnit och jag har löpt höstens första trailpass. Jag har fått skogslöpning på hjärnan. Jag googlar och tänker på fjäll och marathon i någon slags skrämmande kombination. Jag vill springa på ojämn mark och stärka kroppen. Jag vill springa/gå vertikalt.

Den här veckan har sommarvärmen återvänt till stockholmsområdet. Trots det fina vädret har jag ändå inte tränat utan istället haft fokus på att sluta nattamma min guldklimp. Under hela sommaren har jag tänk: ”Efter ironman”. Jag har inte vågat göra den satsningen före med rädsla för att ställa nattsömnen ännu mer på ända. Men nu var det dags. Och operation ”Sluta amma på natten” går över förväntan men lite extra nattvak och tröstande har det blivit så idag när jag fick ett tillfälle att smita iväg till sjön här intill så njöt jag till fullo.

 

img_6560

 

Hallå! Det är september! Solen gassar och sjön har nått badvänligt temperaturer för andra gången i år. Jag hoppade i vattnet och glömde först glasögonen … lite knackigt kändes det men hela passet slutade i total magi! Jag fick in ett sådant skönt flow. Jag simmade med hela kroppen. Jag tröck på.

Solen glittrade i vattnet, Jag borrade ned mig djupt och kikade med bara ena ögat ovan vattenytan, sippade efter luft i mungipan. Fokuserade ett tag på kicken. Jag har en tendensen att kicka passgång, när det blev rätt så blev det jackpott. Vilken fart!

Underbart! På bryggan satt ett äldre par och log.

– Vi undrade om det var en tjej eller en kille som var där ute. Skorna som står här är så små och smala men simningen var så kraftfull att vi ändå trodde att det var en man där ute, sa de.

Det tar jag som en grym komplimang!

Tankar om “Septembersim och traildrömmar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.