Helena Nimbratt

My triathlon stories

Running up that hill i Eidfjord

Bergtagen. Det är ordet. Eidfjord har golvat oss till marken. Det går inte att se sig mätt på denna fantastiska natur.

I dag har vi båda varit och registrerat oss. Jag som support och Roger som atlet. Vi har nypt i fina prylar i shoppen och pekat och njutit av den söta byn. Allt är bara så fint och stämningen och förväntan går att ta på. De flesta brukar säga att alla ser så proffsiga ut och som stenhårda konkurrenter när de ser alla som ska tävla. Atleterna här ser riktigt starka ut PÅ RIKTIGT och det är en kavalkad av finisher-tröjor från alla tänkbara extremlopp från hela världen. Det är väldigt nördigt och väldigt imponerande.

Roger har simmat för att förbereda sig på kylan men säger att det är helt ok. Jag har fått mig en liten båttur och ett löpevent arrangerat av Norseman i samarbete med Salomon. De kallade eventet running up that hill … Jag såg dock ingen kulle bara ett berg och ett stup där färjan lade till och sedan var det bara art gneta på uppför. Norrmän har en sned bild av backar kan jag säga. Vertikal!!! Hehe …

Eidfjord från vattnet.
Eidfjord från vattnet.

image

 

image
Avstigning och dags att besegra the hill!
Här uppe blev det fika och livemusik.
Här uppe blev det fika och livemusik.

image

image

image

 

 

På väg mot extremloppet Norseman

Alla bilder från det norska Norseman får det att hissna i magen. Googla så förstår ni vad jag menar! Den mörka fjorden omgiven av fjäll, dimman över bergen, alla galna höjdmetrar och så målet högt uppe på Gaustatoppen. Eller tänk så här: ett ironman där du cyklar över fem bergstoppar och avslutar ditt marathon genom att bestiga ett berg högt som Kebnekaise.

Norseman ett legendariskt och världskänt extremtriathlon som lockar ett par tusen varje år att köpa en lott till lotteriet som kan ge rätten till att köpa en startplats (så galna är triathleter, helt normalt beteende). Men bara drygt 300 får pröva lyckan och sedan är det de 160 första som får fullfölja hela distansen och bestiga det sista berget och fira att de är hårdast och grymmast av dem alla …. ungefär så. Och vet ni … nu har jag och Roger börjat ana att det är så knasigt galet som det låter.

Vi har varit på resande fot sedan igår morse. Igårnatt övernattade vi i Oslo hos goda vänner. Nu är vi inkvarterade på ett pensionat, uppe på en fjällplatå, 2 mil från Eidfjord, fjorden där förmodligen några av världens mest äventyrslystna triathleter ska starta på lördag. Det är tack och lov jag som är supporten under den här resan. Atleten som ska tävla ligger just nu i sängen och sover. Snarkar. Och det gör han rätt i.

Vi  har sett bergen nu. Bergen som vi har snackat om hela vinteran. Vi har kört bil i backarna där alla de här hjältarna ska cykla, uppför, men också nedför. Man fattar bara inte att det ens är möjligt, när man ser den branta väggen framför sig, att här ska alla upp. Kan det ens finnas en väg här, blir den automatiska frågan. Första backen är 4 mil lång. Den sista är den brantaste. Klarar man den så finns ytterligare en massa höjdmetrar att besegra till fots. Helst löpande.

 

Packade och klara igen.
Packade och klara igen.

Jag har sneglat lite på Roger i ett försök att se hur han reagerar på de faktum är att allt är värre och brantare än i den vildaste fantasin. Men han ser lugn ut. Fokuserad – ja. Inbunden – helt klart. Ett ironman är alltid bortom jobbigt. Vad är då Norseman?

Imorgon fortsätter vi ned i dalen. Vi ser framemot första mötet med Eidfjord. Självklart ska jag även bjuda på bilder.

 

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.