Helena Nimbratt

My triathlon stories

Konsten att brotta ned 180 km cykling

Jag vänder och vrider på det här med cyklandet. Jag cyklar långt och långsamt. Cyklar med fikastopp, cyklar utan stopp och käkar och dricker på cykeln. Jag cyklar i rundbana, jag cyklar favoritsträckan fram och tillbaka. Jag testar kvällscykling och morgoncykling. Jag har ställt upp trainern och kört 4 x 4.

Jag letar efter cykelglädjen och försöker dessutom ta ned distansen 180 km på jorden så den blir mer hanterbar och inte så förbaskat lång, inför den stora Ironmandagen.

Det är något som skaver.

 

FullSizeRender-8

 

Jag vet inte riktigt vad det är. Kanske är det lite långtråkigt att cykla så mycket ensam. Jag har inte riktigt hittat någon supermysig favoritväg sedan jag flyttade från Värmdö. Jag tvingas cykla på en del hårt trafikerade sträckor och hatar verkligen de där bussarna som stryker så nära, jag avskyr när det hinner passera  tre tunga lastbilar innan jag hunnit en kilometer. Jag blir butter, omotiverad och lite tråkig att ha att göra med.

Så vad kan jag göra för att det ska kännas bättre? Jag måste helt enkelt få upp cykelglädjen och döda alla negativa tankar. Så här kan jag inte fortsätta.

Till exempel, som igår, planera in cyklandet så mycket det går under helger och stiga upp tidigt. Så här mitt i juli blir det succé. Den hårt trafikerade Arningeleden som jag är tvungen att trampa i 7 km för att komma ut på landsvägarna låg nästintill öde. En handfull bilar passerade utan dramatik. Ingen hetsade på i rondellerna. Det gick snabbt att komma ut på landet och det var underbart att cykla utan att stressnivån stigit till max i kroppen.

Och se där!

– Vad vackert det var längs den här vägen som jag cyklat flera gånger tidigare. Vilken överraskning!!! Titta vilka fina gårdar, vilket vackert öppet landskap, vad lantligt och fint det är så nära mitt hem och där, där och där finns det ju en möjlig ny cykelväg!

Gårdagens cykling blev en stor seger. Faktum är att jag knappt mötte en enda bil under en hel timme och kunde bara njuta och fokusera på cykling. Jag VET ju att det är härligt att cykla. Dessutom konstaterade jag lyckligt att den tilltänkta distansen 70 km kändes kort! Det är precis den effekten jag strävar efter inför Ironman. Att 7-9 mil känns helt rimligt att cykla vilken dag som helst och att det därmed under tävlingen är 8 mil km att brottas med med för att slutligen bara cykla de sista 3 milen …

Dessutom övade jag energiintag. Jag sög duktig i mig sportdryck och höll huvudet fräscht hela passet.

 

IMG_5921
Firar den lyckade cyklingen med en selfie.

8 tankar om “Konsten att brotta ned 180 km cykling

  1. Jag har aldrig lyckats få cyklingen att fungera. Jag cykelpendlar och är därför ganska stark men jag har inte lyckats hitta glädjen i landsvägscykling just på grund av trafiken. Det känns för farligt helt enkelt.

    1. Jag vågar knappt tänka på det … men vet du … bara någon timme efter jag skrev det här inlägget blev min sambo Roger påkörd. Det gick bra eftersom han hade en sådan sablats tur. Bara lite blå på ena armen och skrapad cykel.

  2. Så härligt att du fick till ett cykelpass med positiv vibb! Så viktigt sånt när man hamnat i en negativ spiral. Speciellt när man har en tävling framför sig och helt enkelt inte kan lägga ner grenen i fråga i väntan på att den lusten och glädjen ska hitta tillbaka.
    Den där trafiksituationen låter verkligen inte rolig. Jag skulle nog ha fegat ur och tagit cykeln på bilens cykelställ till lugnare vägar.

    1. Ja, det är ett måste helt enkelt. Jag vet ju att den glada känslan finns där.
      Jag överväger att göra det nästan varje gång men det är redan så mycket fix med cykel, alla kläder, flaskor, energi spm man ska ordna med innan man ens får börja trampa så jag är inte så lockad att dessutom montera av framhjul och sätta den på taket och köra iväg. Men, hellre det än att bli påkörd.

  3. Ta dig ut via Skålhamra, då borde du ha fin cykelväg en liten bit fram till Frestavägen som är lugn och sen är du på mysvägar! Roslagen erbjuder i särklass massor av fantastiska cykelvägar med variationer!

    1. Tack för tipset! Roslagen är ju fantastiskt vackert och många av byarna känner jag igen sedan barndomen. Jag är uppväxt i norrort. När jag tränade inför Vättern med Fredrikshof 2014 så utgick vi från Väsby och cyklade på massor av fina vägar. Gäller bara att hitta sin favoritrunda.

  4. Känner igen mig. Jag startar min IM redan den kommande söndagen, 31:a juli. Önskar som alltid att jag hade cyklat mer och längre, men det blir för tråkigt att cykla själv efter tre timmar. Fram för bättre podar och grymma spellistor samt headsets som släpper fram trafikbullret.

    1. Den andra tredjedelen av passet är tråkigast. Humöret stiger ju fler kilometrar som samlas på klockan. Och du har rätt. Alla känner att de kunde ha gjort mer … men oftast har de flesta tränat på riktigt bra. Lycka till!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.