Helena Nimbratt

My triathlon stories

Hur ser din inre coach ut?

IMG_9809

Vi går alla omkring och för en inre dialog med oss själva. När det är dags för träning så förvandlas rösten till en coach av skiftande kvalitet.

 

Just nu längtar vi norrut. Det är lika underbart i Lappland på sommaren som på vintern.

 

Jag håller just nu på att diskutera med mig själv vad som verkligen är nödvändigt att preppa mig själv med för tankar under pågående träning. Det är en ständigt och intensivt hejande och pepp. En gnutta kritik. En miljard funderingar på lämpliga grenspecifika styrkeövningar. Mängder av intervallupplägg och drömmar om ytlig utveckling.

Hallå! Det är ju inte alls där jag har tänkt mig att jag ska befinna mig i min träning – prestation. Jag tränar ju utan några krav på tider och istället med fokus på upplevelse, utmaning och välmående. Det är grundbulten i den passion för rörelse som växt sig stark i mitt hjärta.

Ska jag lyssna eller avskeda den där inre coachen på studs?

Jag tror att jag hittar anledningen till att jag pressar mig mer än vanligt i längtan efter att få känna mig lika stark och rörlig som innan graviditeten. Jag vill helt enkelt känna igen mig själv i min egen kropp under en tid där mycket i mitt liv har förändrats: nytt barn, nytt hem, ny kommun, inget jobbande.

Medan jag tränar försöker jag att ha en respektfull attityd till mig själv och jag ser till att vara vaksam på mina inre ord så det blir en lagom trevligt soundtrack eftersom allt man säger till sig själv påverkar både resultat och hur det känns för stunden.

Simningen är brutal på det sättet att den inre stämningen speglar sig tydligt i hur bra jag simmar. I går var jag av någon outgrundlig anledning inte alls taggad på simning. Jag tror att jag har börjat stirra för mycket på den där paceklockan … Lika förvånande var det att känslan i vattnet var riktigt god.

Under torsdagens morgonsimning stoppade simcoachen mig i min serie 50:or och gav mig min dolme. I stressen att fixa intervallerna tappar jag benen så i söndags körde jag varannan hundring med fenor för att benen skulle ligga rätt och varannan utan för att hitta känslan av rätt läge i vattnet. En superbra metod. Dessutom känner jag vad välgörande det är för vattenläget att verkligen ha lite fart på kroppen. Det är naturligtvis mycket svårare att balansera uppe på ytan om det går långsammare.

Mer taggad var jag däremot under helgens långpass i löpning. Jag valde samma runda som förra söndagen och trippade ut i skogen. Det gick bra och det var lika skönt som vanligt, men så här två dagar efter är jag fortfarande trött i vaderna vilket är en rejäl påminnelse om att stärka vaderna och undvika överansträngning. Jag vet vad trötta vader kan ställa till med. Så nu ska jag ge kroppen tid till återhämtning och pausa några dagar i löpningen om det behövs. Jag låter vaderna vila i dag men imorgon blir det tåhäv.

I dag är det måndag. Det är redan lunchtid men min bebis älskar att sova på förmiddagen istället för på kvällen så vi har inte kommit längre än till frukost. Dagens träning ska ske på Sats, i spinningsalen, 90 minuter. Det ska bli sååå kul och spännande hur det kommer att kännas!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.