Helena Nimbratt

My triathlon stories

Nedkortat Vansbrosim utmanade

bild-3-5

Jag klarade mitt mål: Crawla hela distansen men den härliga känslan uteblev och summan av loppet som jag längtat efter så mycket blev trots det ett misslyckande i mina ögon. 

 

Ett litet smile får man väl försöka klämma fram!

Men jösses vad solen sken. +26 grader. Helt ofattbart att detta var samma plats som jag och dryga 500 andra triathleter krigade med regn och kyla för exakt en vecka sedan.

Vattnet var friskt, brunt och härligt dalaaktigt. Temperaturen hade precis kämpat sig över 14 grader men jag var inte orolig. Även denna gång har livliga diskussioner föregått det stundande loppet i olika facebookgrupper om kylan. Tips har utdelats och det har handlat om ulltröja under våtdräkten, diverse fett att smörja sig med, handskar och skor.

Jag valde redan igår kväll att skippa neoprenmössan som jag köpte förra helgen och som jag aldrig fick chans att använda och betraktade lite förundrat de tävlande som hade hittat på diverse värmehållande lösningar där i den stekande solen. Diskhandskar, skor, salva i ansiktet.

Min taktik var att köra som vanligt och det var inga problem. Kylan var precis i början en smula överraskande eftersom kroppen var så varm efter att ha stått i våtdräkt och gummimössa i solen. I övrigt så höll jag cirkulationen igång både i händer och fötter. Möjligen blev kroppen lite ”seg” i känslan när vi vände upp i Västerdalälven och temperaturen skönk ner till 13 grader.

Så varför är jag missnöjd i dag?
1. Tiden blev mycket sämre än jag hoppats. 40 min och några sekunder. Min klocka visade dessutom att jag simmat 1,63 km vilket är ett starkt bevis på hur dåligt jag navigerar. Jag drömde om att landa på 36 min. Och varför just 36? Tja, jag har kikat på vilken tid som skulle stå sig hyfsat bra under Stockholm Triathlon och då landade jag in i 36 min för simmet. Dessutom bröstsimmade jag 1500 m i Stockholm på 41 min förra året så då känns ju inte 40 min som någon större utveckling och efter all simträning jag lagt ned.

2. Jag blev rädd. Och jag blev överraskad över att jag blev rädd. Jag hade nästan glömt att jag i hela mitt liv har förhållit mig till vatten med rädsla. Det var trångt vid starten och bröstsimmarna var läskiga. Jag blev inklämda mellan repet och en massa långsamma bröstsimmare och visste inte hur jag skulle ta mig vidare. Kylan i ansiktet strulade till andningen.
Jag brottades med rädslan hela loppet. Det gick lite upp och ned men jag kom inte över det helt …

…. men jag fortsatte simma. Jag crawlade på och jag tvingade mig själv att strunta i att folk simmade på mig, in i mina, fötter, tätt vid min sida, plaskade och sparkade.

Jag valde att ligga längst ute i strömmen. Jag tyckte det var långt och jag såg inte var jag var. Jag kände att tekniken var usel … Jag tog mig fram men känslan var mest överlevandskänsla.

Jag var verkligen jätteledsen när jag klev upp, yr som sjutton och ville helst bara klä på mig och åka hem. Dessutom så var den mentala påfrestningen ganska så rejäl så jag fick kämpa med att hålla tillbaka tårarna flera timmar efter loppet.

Nu är jag hemma. Jag har ätit en grillad macka, druckit lite the och hängt upp min våtdräkt. Medaljen vet jag inte ens var den är … men nu är det upp med hakan som gäller. Inte minst för familjens skull som stöttade mig under dagen och som inte fick någon utväxling när de försökte muntra upp den buttra simmerskan. Förra året klarade jag bara några enstaka crawltag och då kändes det omöjligt att få till andningen. Jag VET ju att jag kan simma. Jag behöver öva mer på tävlingsmomentet.

Men det är i alla fall grymt frustrerande att det är ett helt år tills jag kan få revansch på den rackarns vackra älven med det underbart härliga vattnet!
Och trots mitt nederlag idag så står jag fast vid att jag rekommenderar Vansbrosimningen väldigt varmt! Det är ett härligt sommararrangemang!

Jag ser till att hålla mig undan så många jag bara kan.

Vackert! Där nere simmar jag!

8 tankar om “Nedkortat Vansbrosim utmanade

  1. Men du är ju FANTASTISK!!! Strunt i tiden! Du klarade ju ditt mål ; att crawla hela loppet!! Vilken förbättring från förra året!!
    Jag tror inte du är ensam om att vara deppad efter gårdagen då det inte blev som du planerat. Men så blev det för alla med tanke på omständigheterna (kyla och banlängd) .

    I mina ögon är du fortfarande en riktig järnkvinna!!!

    1. Förresten: Kan man verkligen jämföra simningen/tiden i sthlm med vansbro? Vansbro är ju strömt…dvs tyngre/tuffare att simma?!
      Inte samma förutsättningar. ..

  2. Mell! Tack för pepp. Jo men visst, jag blir lite arg på mig själv att jag inte blev nöjd. Buttra miner är ju inte kul att läsa om här på bloggen. Men jag tror att det ingår i hela konceptet: 1. att stöta på patrull och utamningar. 2. Skulle jag vara en person som nöjde mig väldigt lätt då skulle jag ju sluta kämpa och det är ju själva kampen i det här som är en del av tjusningen.
    Men nu börjar jag smälta det här och är glad över att jag crawlad på hela loppet. Det är verkligen fantastiskt att jag kan frisimma nu. Vem hade trott det för något år sedan?!

  3. MODIGT av dig att genomföra det trots att det blev så mentalt påfrestad!
    Navigationen kan säkert förbättras och tänk på att du trots allt simmade längre än du skulle ha gjort. Men strunt i tiden den här gången och fokusera längre fram. Nästa gång hittar du den där härliga känslan!

    Kram M

    1. Jag krigade verkligen mot demonerna! Så synd at de dök upp jag älskar ju mitt sim. Men jag försöket tänka att det var modigt precis som du säger! Tack Malin!

  4. Tycker att du är grym hur som helst. 🙂 Vet precis hur du känner det i vattnet. Och då är det inte lätt att få in ett bra crawlflyt. Jättebra jobbat!!

  5. Helena, känner precis igen mig i det du skriver. Rädslan, paniken, demonerna. Tycker du var grym som lyckades crawla hela sträckan! Själv gick jag över till bröstsim efter halva sträckan när det blev fullpackat i vattnet, vilket är det dummaste man kan göra… Heja dig och lycka till!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.