Helena Nimbratt

My triathlon stories

Löparblues

Sorry alla läsare. Nu kikade väl in här för att hitta pepp, träningsglädje och inspiration. I dag kan jag inte ge det. I dag dök smärtan upp i benet och jag tappade all lust att träna och gick hem.

Det har aldrig hänt. Jag ger aldrig upp. Möjligen kan jag hoppa över ett inplanerat pass men är jag väl på plats då går jag inte hem innan någon form av träning är genomförd.

Jag känner faktiskt att mitt ben börjar bli en tung klump i hjärtat. Min glädje över Vansbro triathlon blöder … droppe för droppe rinner inspirationen att träna för en halv Ironman ut genom kroppen.

Jag vill inte ställa mig på startlingen med samma vetskap som inför förra året och Stockholm triathlon – ”Jag står här med obefintlig löpträning i kroppen”.
Då blir det inte kul.

I höstas när jag sprang mina distanspass så kändes det så BRA! Jag var så stark och löpning lyfte. Och så pang, ett pass som var lite annorlunda än det jag brukar träna och så var smärtan i benet tillbaka.

I går körde jag spinning med en jäkla grym och stark känsla. I morse vaknade jag med en spänning i underbenet – den här gången av spinning! Vad är det som händer??? När jag gick till gymmet idag för att köra ett 30 minuters pass på bandet så anade jag vad som skulle komma. 5 minuter kändes bra, 10 min gick också fint men minutrarna efter … spänningen i benet ökade och jag stannade … riktigt, riktigt jäkla ARG, ledsen, bedrövad. Jag böjde mig ner och klämde på benet bara för att känna att det var satan så ömt.
Tårarna sved i halsen.
Jag som i höstas med pirrande känsla tänkte … ”Ironman 2015” … nu känns det ljusår bort. Hur ska jag ens klara en halvmara?

Och sedan då? Jo, jag struntade i styrketräningen som jag planerat in. Jag vet att jag endorfiner hade muntrat upp. Jag tappar aldrig, aldrig träningsmotivationen. Nu gjorde jag det.

I morgon ska jag ringa och beställa tid på en löparklinik. Jag tar gärna mot förslag på bra ställe i Stockholm. Jag har ingen aning om vart man ska ta vägen.

13 tankar om “Löparblues

  1. Man ska inte träna om man har ont 🙁 Hoppas du blir bättre snart!! När det gäller triathlon finns det ju alltid något man kan träna på, som simning och styrka om inte annat, och så kommer man tillbaka starkare än någonsin!

  2. ajaj, jag har också haft det jobbigt med kropp i perioder, löparknäför några år sedan, tyckte ja gjorde allt, massage, vila osv. och det värsta är att ha ett lopp hängande över sig. Särksilt om man är sen sån som inte gillar att ge sig… När jag ändrade mitt löpsteg till framfoten så ordnade det sig, men det är ju ingen patentlösning. Hoppas det löser sig, torka tårarna. Kan bara trösta med ett av de bästa citat jag vet: "Sometimes not getting what you want is a wonderful stroke of luck" (hade aldrig varit där jag är idag om jag inte mött de motgångar jag gjort under dessa 4 års träning). Hur det än slutar så slutar det så bra det kan sluta. Jag vet att det är en klen tröst man helst vill strypa någon över för att säga det, men det kan vara så. Det ger sig. Snart är du tillbaka, försök hitta alternativ träningsform, det är svårt, tro mig, jag vet.

    1. Tack för tröst och för att du delar med dig av dina egna erfarenheter. Med tanke på din grymma löpform så visar det att det finns alla chanser att komma tillbaka. Det är väl nu styrkan i mitt huvud mäts på riktigt. Att ta motgångar och vända dem kräver en hel del och det är ju så trist att ha en blogg som handlar om skador istället för träningsglädje. Jag ska torka tårarna och göra en ordentlig handlingsplan. 🙂

  3. Usch och fy. Lider med dig. Men som sagt man ska inte springa om det gör ont. Och att hålla igång kroppen med simning och cykel fungerar ju, om du inte får ont av cyklingen också. Men en av fördelarna med triathlon är ju just det att man har flera grenar som man kan träna. Håller tummarna för att det blir bättre fort! Kram.

  4. Usch så jobbigt!
    Kan det vara så att ett visst promenerande i Paris (i kanske inte ordentliga skor) kan vara boven i dramat här?
    Kram

    1. Nej Malin jag har nog inte varit på något bra ställe. Vila är det läkaren sagt tidigare men jag tror att jag har någon obalans i kroppen och måste hitta de svaga länkarna. Vi får se om jag får hjälp eller hur det blir. Nu har jag en tid hos en ortoped som behandlat många elitidrottsmän. Håll tummarna!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.