Helena Nimbratt

My triathlon stories

Första dagen – kurs i Total Immersion

annakarin

Triathlonproffset Jonas Colting är inget fan av tekniken. Jag tror att det är helt rätt verktyg för mig. Före detta olympiern Anna-Karin Lundin är den första i Sverige som utbildats till coach i simtekniken Total Immersion. Den här veckan har hon intensivkurs i Stockholm. 

Bilden här hämtad från Simcoachen.se och föreställer Coach AK.

Första gången jag såg ett filmklipp med simtekniken Total Immersion stod jag bara och gapade. Det var Anna-Karin Lundin som tillsynes helt avslappnat simmade kraftfullt i bassängen på Playitas. Snabbt, kontrollerat, proffsigt.

Jag har tittat på det där klippet många gånger sedan dess och plågat min omgivning med att visa dem filmen. Ofta med kommentaren: Har du blivit så nördig nu att du går igång på sånt här. (Svaret är ja på den frågan.)
Och jag har bestämt mig: Jag ska lära mig tekniken och överraska mig själv genom att lyckas med något som jag bara för något år sedan aldrig någonsin kunnat tro om mig själv.

Jag hade höga förväntningar när jag gick till Vasalundshallen i Solna i dag för att genomföra det första simpasset av fem under coach AK:s intensivvecka i TI.

Det var ett trevligt gäng som satt vid bassängkanten, drygt hälften triathleter med målsättningen att simma längre med mindre energi och helst snabbare till nästa säsong. En av deltagarna var simmare och en annan hade siktet på att testa swimrun i sommar.

– Alla ni som har kommit hit har en fitness, det syns, men där i vattnet så spelar det inte så stor roll. Ni ska få lära er att med rätt teknik kunna simma så energisnålt som möjligt, inledde Coach AK och sen fick vi alla tio ett head-set under badmössan för att kunna ta emot instruktioner medan vi simmade.

Rätt vattenläge, avslappnad nacke, simma brett, glida på armtagen och helt enkelt simma så avslappnat som möjligt, det var sånt vi fick öva på.
Jag är nöjd och sätter stort hopp till att verkligen få en a-ha känsla under den här veckan.

I dag överraskade jag mig själv genom att lyckas riktigt bra med vattenläget och det var så fantastiskt att se Anna-Karin där på bassängkanten och se henne visa det som jag försökt förstå genom att läsa och titta på Youtube. Och jag fortsätter att imponeras av Anna-Karin som tog hand om alla sina adepter med stort tålamod och proffsig pedagogik och spred positiv simkänsla och självförtroende till oss alla.

I morgon är det dags för dag 2. Jag är helt uppslukad av detta!

Härlig söndag toppad med löpning

bild-18-kopia

Nu är den här! Snön! Äntligen och det känns på något sätt i luften att den har kommit för att stanna. Bra för Vasaloppsträningen, lite mer utmanande för löpningen.

Jag hejar på snökanonerna som just nu jobbar på i Täby!!

 
I morse var klockan ställd på 07:00. En timme senare stod jag och Roger i Solnaishall och hejade på en taggad 8-åring som slog AIK med 11-1 på hemmaplan. (Vi brukar ju säga här hemma att träning lönar sig, ja sannerligen).

Därefter överraskade min älskling mig med lyxfrukost på Såstaholm Hotell. helt ljuvligt! Vi satt vid ett fönsterbord med utsikt över Vallentunasjön och fyllde våra magar med massor av go Müsli, bär. nötter, frukt, äggröra toppat med en nygräddad våffla med chokladcréme, vispgrädde och en stor kopp kaffe. På det skulle vi springa långpass.

Det är ju söndag. Och rutinen sitter ganska så bra nu sedan någon månad tillbaka. Intervallerna har jag också betat av.
Tvisten i dag var ju bara att snön och kylan har kommit till Stockholm och jag tillhör dem som blir kall fort. Fötterna tappar all känsel och fingrarna bli helt vita. Jag har respekt för kyla, en rest från de år jag bodde norr om polcirkeln.

Så jag laddade med ullunderställ, ullstrumpor, en träningströja, tjockare tights, vindjacka och dubbla vantar: Mina vanliga löparvantar (som är ganska tjocka) plus ett par rejäla täckvantar och mössa. – 8 grader och inget av detta satt i vägen. Två par vantar var klockrent för mig och dessutom var det helt nödvändigt att hålla lite högre tempo för att hålla värmen.

Roger och jag sprang runt Rönningesjön i Täby. Två varv. Vi njöt av det vackra vita och kontrasten mot den mörka sjön som kantades av vass.
15 km, vi var ute 1,5 timmar och tog någon liten paus här och där, sedan bums in i bastun. Det har också blivit rutin: Varm bastu efter långpasset och jag är så tacksam för de gamla friluftsområden och de eldsjälar som kämpar och ser till att de gamla och riktigt slitna byggnaderna får fortsätta göra nytta för oss som tycker om att varva glammiga gym med det enkla och lite anspråkslösa.

Löpningen kändes bra. Men jag har varit trött i helgen. Funderar lite på om jag ska låta det gå en vecka utan långpass. Igår körde jag spinning dubbelpass: 45 min activio och sedan 55 min vanligt hårt spinn. De 15 minuter som var mellan passen satt jag och höll pulsen uppe på lagom ansträngande nivå. Resultat: Det blev inget besök på Fotografiska med min älskling som jag längtat efter. Istället somnande jag hemma på soffan.
I dag blev det också en tupplur innan löpningen. Ett sätt för kroppen att tala om att jag behöver vila på riktigt?!

I morgon är det dags för simkurs. Jag har tagit ut semester för att under hela veckan ta långlunch och simma med Simcoachen.se. Det ska bli otroligt spännande.

Älskling.

Bra uppladning inför dagens långpass.

Drillat vattenläget

bild-18-kopia-23

Nästa vecka är det dags för min efterlängtade kurs: Intensivvecka i Total Immersion med Coach AK. Inför det vill jag ha fått upp bra vattenkänsla och hinna öva på vattenläget.

Mina ben är slitna. Trailpremiären har resulterat i stumma ben ända upp i ljumskarna och ömma muskelfästen kring vristerna som förmodligen är på tok för svaga. Tufft det där med löpning i terräng (inget för 08:or??!!).

I går körde jag överkropp i gymmet och testade några ny crossfitinspirerade kombinationsövningar med skivstång. I dag är jag helt öm runt hela bröstkorgen (har aldrig hänt förrut), bak på ryggen och upp i nacken.

Jag kör hårt nu. Det känns. 
Så att glida ner i den ganska behagligt tempererade bassängen här hemma i Gustavsberg kändes som ren och skär lyx och vila …
Jag fortsatte med mitt benfokus. Betade av tråkiga längder benspark med fenor och utan fenor. Simmade snabbt men kontrollerat med fenor. Simmade utan fenor med fullt fokus på vattenläget och målsättningen: hälar precis under vattenytan.

Jag var lite ofokuserad. Simkamraterna i snabbrännan var lite för pratsamma och faktiskt ett snäpp långsammare än jag – det var första gången jag fick uppleva det.

Jag testade även en övning som Coach AK, Anna-Karin Lundin har bett oss deltagare att öva på innan kursen börjar. Kolla filmen här nedan.

Jag ser verkligen framemot att få träffa Anna-Karin och jag har just nu satt allt mitt hopp på att hon ska ge mig tips som gör att jag slipper stöka runt i vattnet så mycket. Med lite tur kommer hon att hjälpa mig få till bättre fart och balans. Jag vet att det kommer bli en del tuffa andningsteknikövningar som går ut på att ha ett glasöga under, respektive ovanför vattenytan vid andning … Och armtagen ska inte påbörjas förän den andra handen är framme vid vattnet igen.

Det ska verkligen bli utmanande, intressant och hur kul som helst. Längtar massor!!!

Här är övningen som tydligen ska drillas mycket

En lite selfie tagen i största hemlighet ….

Gårdagens vitaminchock: hemmagjord rödbetsjuice! Smakar … rå grönsak och lite jord. Rödbetsjuice sägs ju vara en dunderkur för alla som vill prestera i uthållighetssporter men jag har inte hittat det i någon butik och hälsokost har jag inte kommit till än. Tror på att äta varierat av vanligt käk. Ganska mycket om det är bra grejer. Och eftersom det stod en juicemaskin i skåpen och de ekologiska rödbetorna reades ut på Coop så köpte jag hem ett par kilo för att testa.

Lite pillrigt att skala och greja men varför inte. Det kanske det kan vara värt.

Trailpremiär i Hellas

bild-18-kopia-18

I dag hamnade jag lite ur spår. Äntligen! Jag har ju tänkt länge nu hur bra, nyttigt, jobbigt och effektiv träning det är att springa off track.

– Den här slingan, den gröna, den tror jag blir kanon för er!
Killen i blå Björn Dhälie Cross-skidjacka nickade bestämt mot mig och min goda väninna Irmi och verkade helt klart ha full koll på alla spår kring det populära friluftsområdet Hellas i Nacka. Han såg dessutom både snäll och ärlig ut i blicken så det fanns ingen anledning att inte tro honom. Så Irmi och jag skuttade förväntansfullt iväg längs spåret … Mentalt laddade för 18 km slät och fin löpning i prattempo. Ett typiskt distans-söndags-pass med andra ord …

Irmi – stark som en oxe, minst! Kul med löpsällskap som är på samma nivå!

I dag hade jag och Irmi stämt träff  med ambitionen att testa ett helt nytt sätt att umgås. Vi skippade det först tilltänkta krogbesöket inne i Stockholm på lördagkvällen och bokade istället in ett långpass löpning på söndagförmiddagen, med påföljande bastubad och lunch i Hellasgården.

Så långt flöt allt på bra.

Tills vi träffade killen i Björn Dhälie Cross-skidjackan – då hamnade vi helt åt skogen. Den där gröna slingan var allt annat än ett vanligt löpspår, det insåg vi efter knappt 2 km när det plötsligt blev så brant att det var omöjligt att ta ett enda löpsteg.

Förutom, när vi hade trailat av en 12 km och hamnat i ett slags glapp mellan de slitna, svagt skymtande gröna markeringarna som fungerade som vår livlina tillbaka till civilisationen och tvingades springa fram och tillbaka tre gånger tills vi började bli tveksamma över vilken riktning som vi senast kom ifrån (bör man ha med sig karta när man trailar??), så var det heeeelt ljuvligt!!!!!! Otroligt jobbigt. Bitvis väldans blött och brant men på det stora hela så jublade kroppen. Snacka om funktionell träning: höftböjarna blev slitna, knäna lite ömma, huvudet fick jobba medan fötterna trixade och skuttade än hit, än dit, upp ner, kors och tvärs.

Det här blir man stark av. Det här ökar kroppskontrollen. Och dessutom känns det trots allt slit ganska skonsamt eftersom tempot blir betydligt lägre än när man spettar på som vanligt i löpspåret.

Jag är så glad att den där killen lurade oss att ta helt fel spår. Jag var riktigt, riktigt trött och nöjd (det här måste jag göra om snart). Vädret var blött men temperaturen helt perfekt. Garminklockan visade 15 km. Vi var ute i nästan två timmar. Det var ju ingen sprintfart direkt men långsamt nötande (inklusive en del irrande) är ju precis det jag behöver.

Efteråt firade vi med bastu och en god lunch precis som många andra friluftsälskande Stockholmare som var där.

Dimman låg tät. Så här års brukar skridskor vara en vanlig aktivitet just här.

Magi, tycker jag, grått tycker många andra … men hallå … kolla vad vackert!

Det blev inget vinterbad för oss just idag men många andra hoppade i.

Trötta och hungriga på riktigt! Maten satt som en smäck.

Styrka & fart

bild-18-kopia-17

Jag tänker mycket på fart just nu. Ni vet – jag vill ju bli snabbare både som löpare och cyklist. 

 

Lediga, slappar, gör inget särskilt, tränar och fikar lite då och då.

Utan snö, med plusgrader, gröna gräsmattor och grådis då blir det en hel del löpning för att hålla humöret uppe.
I vanliga fall skulle jag jubla över den milda vinter och den förlängda löpsärsongen men med Vasaloppet inplanerat för först gången i mitt liv så börjar det kännas allt mer nervöst. Hur ska det bli?

Än så länge har jag inte riktigt våga tänka tanken fullt ut men tänk om det blir väldigt dåligt med snö mellan Sälen och Mora och jag måste ta mig igenom loppet på dåliga spår utan riktigt skidträningen … 9 mil kan bli väldigt plågsamt på det sättet!

För att slippa tänka på detta scenario så springer jag fortare än vanligt och funderar på vilka styrkeövningar jag behöver satsa på för att stärka upp mina svaga länkar i löpningen.

Därför har jag under de senaste två dagarna utmanat mig själv genom att genomföra ett intervallpass, 5 km löpning med intervallerna:

8×200 meter i 4:08 tempo
Nu är det gjort och nu är det bara att fortsätta att bygga långsamt härifrån.
Dessutom har jag jobbat ben i gymmet: 
Squats
Benpress
Step up på bänk med 2×5 kg hantlar
Utfall med medicinboll + rotation

Jag har gett mig själv i läxa att läsa på vilka övningar som är bra och relevanta för både löpning och för att bli en starkare cyklist. Med triathlon i hjärtat så har gymmet fått en helt ny funktion i mitt liv. Jag läste också nyligen i en triathlonbok att kvinnor har mycket att vinna på att satsa på styrka året om under sin triathlonträning. Jag är glad över att jag redan har gymvanan i ryggraden. Det ska jag utnyttja nu.

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.